Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

86 värmerekord i USA under juni

Samtidigt som många är besvikna på utebliven värme och upplever en ”dålig sommar” här hemma i Sverige så har USA under de senaste veckorna drabbats av en omfattande värmebölja.

Under juni tangerades 87 olika värmerekord över USA. Utöver det slogs ytterligare 86 värmerekord. Totalt sett blev det alltså 173 tangerade eller slagna rekord. Detta enligt NOAA, den amerikanska motsvarigheten till SMHI (och lite till).

De flesta av dessa låg i intervallet 105-110 Fahrenheit, dvs omkring eller över 40 grader Celsius.

Samtidigt har man även drabbats av såväl stormar som torka och kraftiga skyfall. Även här har en rad rekord slagits.

När man tittar på hur det första halvåret sett ut för en rad stater och städer så framträder ett mönster: I många situationer så har man konsekvent haft en betydligt högre temperatur under flera månader. Det är som om det blivit en ny väderregim, ett nytt ”normalt” väder.

NOAA har definierat ett ”The unusualness score”, en slags ”ovanlighetsindex”. Det definieras som standardavvikelsen för ackumulerade medelvärden jämfört med väderstations historiska värden.

Se den ackumulerade medeltemperaturen för tex Chicago. 2012 är svart linje. Tidigare varma år är röda linjer De fyra tidigare varmaste åren var 1987, 1990, 1998 och 2006. Tidigare kalla år var 1963, 1965, 1978, 1979 och 1982.

I början av varje år, i januari och februari, så har man inte så många temperaturuppgifter för innevarande år. Det gör att den ackumulerade temperaturen varierar en del. Men framåt mars så är det statistiska underlaget stort nog för att enstaka kalla eller varma dagar inte skall få grafen att pendla.

Det framstår tydligt att temperaturen januari-juni 2012 avviker kraftigt jämfört med tidigare historiska temperaturer. Det är sannolikt inte en variation kring det tidigare medelvärdet. På NOAA talar man istället om en etablering i ett nytt ”grannskap” som avviker från vad som tidigare var att betrakta som normalt.

En fullständig lista och grafer för omkring 150 väderstationer/orter finner ni på en av NOAA:s hemsidor.

Det senaste året är det varmaste året i USA:s historia. Ja i alla fall sedan man började mäta väder och klimatdata år 1895. Under perioden juli 2011 till och med juni 2012 var det 1,8 grader varmare i USA än genomsnittet för 1900-talet.

Kritiserat slutdokument antogs i Rio

Rio de Janeiro (TT:s utsände)

Det kritiserade slutdokumentet som världens länder enats om på FN:s världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro, antogs sent på fredagen.

Texten innebär inga nya åtaganden, vilket kritiserats hårt.

Dokumentet, kallat The Future We Want, är mestadels en allmänt hållen text med rekommendationer och uppmaningar.

Den bekräftar att länderna står fast vid beslut som fattats vid tidigare världsmöten av samma slag, i Stockholm 1972, Rio 1992 och Johannesburg 2002.

Den betonar vikten av hållbar utveckling och uppmanar länderna att arbeta för en ”grön ekonomi”, det vill säga en ekonomi som ger fler människor bättre villkor men utan att samtidigt förstöra miljön.

En nyhet är att så kallade hållbarhetsmål för alla länder ska arbetas fram till 2015. Dessa ska ersätta millenniemålen från 2000.

Reinfeldt försvarar mötet

Men avsaknaden av bindande åtaganden och den allmänt hållna texten har fått de flesta miljöorganisationer att förkasta resultatet. De anser att världens ledare har svikit sin uppgift, och försatt en chans att nå nödvändiga framsteg på miljöområdet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt, som anlände till mötet på fredagen där han höll tal för Sveriges räkning, håller delvis med om att dokumentet är urvattnat, men anser ändå att kritiken är lite orättvis.

Jag vet att den här typen av möten skapar frustration. Här sitter de länder som vill något, och de som inte vill något. Men vad är alternativet? Vi behöver FN. Sedan kan man förstås diskutera om det behöver vara så här fullskaligt, säger statsministern.

EU och Sverige ville mer. Men mötet tar ändå upp frågor som är viktiga för världen. Det viktigaste resultatet är beslutet att arbeta fram hållbarhetsmål. Det kan leda till något bra, eftersom de ska ersätta millenniemålen, och millenniemålen har trots allt spelat roll.

”Låg politisk energi”

I sitt tal på mötet betonade Fredrik Reinfeldt att världen står inför stora utmaningar, men att det också finns hoppfulla tecken.

Globaliseringen har medfört enorma förbättringar för många människor, genom ökad rörlighet och handel. Den ekonomiska tillväxten de senaste 15 åren har lyft 400 miljoner människor ur fattigdomen, sade statsministern.

Fredrik Reinfeldt anser att det viktiga med den här typen av möten kanske inte är utgången, utan att de håller liv i själva problematiken.

Den globala politiska energin är ganska låg vad gäller de här frågorna. De står inte på toppen av ländernas agenda. Tar du bort den här typen av möten blir vi hänvisade helt och hållet till vad nationalstaterna gör själva. Det skulle inte ge en mer hållbar värld, säger han.

Roland Johansson/TT

Fakta: Slutdokumentet från Rio

* Slutdokumentet, kallat The Future We Want (Den framtid vi vill ha), från FN:s världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro är mestadels en allmänt hållen text, som inte innebär några nya åtaganden från världens länder.

* I texten sägs att länderna står fast vid besluten från tidigare möten av samma slag, bland annat i Stockholm 1972 och Rio 1992. Det innebär att man ska arbeta för hållbar utveckling, minska fattigdomen, hejda artutrotningen och vidta åtgärder mot klimatförändringen.

* Nytt är ett beslut om att arbeta fram så kallade hållbarhetsmål för världens länder till 2015. Dessa ska ersätta millenniemålen från 2000.

* Länderna uppmanas också att fasa ut skadliga subsidier, exempelvis för fossila bränslen, samt agera för att ge ett bättre skydd till världens oceaner och skogar.

* Det nämns också att länderna bör ha som mål att arbeta för en ”grön ekonomi”, det vill säga en ekonomi som höjer levnadsstandarden utan att skada miljön.

Blir Rio-mötet bortglömt?

Rio de Janeiro (TT:s utsände)

FN:s världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro är en jättetillställning. Men kommer någon att komma ihåg mötet om några år?

Enligt flera forskare är megakonferenser av det här slaget dömda att misslyckas på förhand.

De kanadensiska forskarna Evan Fraser och Warren Mabee har tidigare i tidskriften Nature skrivit att det är ett tragiskt faktum att FN:s toppmöten inte lyckats förhindra att klimathotet fortsätter att växa och att artutrotningen tilltar i styrka.

Orsaken är i hög grad att FN måste respektera den nationella suveräniteten. Det innebär i praktiken att alla länder kan sätta käppar i hjulet för ingångna avtal. Den enda lösningen är en form av avtal som inskränker ländernas suveränitet – och sådana avtal är i princip omöjliga att åstadkomma.

En annan forskargrupp, som lade fram sina slutsatser i London före Riomötet, hävdar att det grundläggande problemet är tilltron till regeringarnas vilja att lösa miljöhoten. De politiska systemen fungerar inte på det sättet. Världens ledare styrs av andra prioriteringar.

Det hindrar inte att framsteg gjorts på vissa områden. Fattigdomen har exempelvis minskat på jorden. Men det beror inte så mycket på FN:s resolutioner som på att vissa länder, framför allt Kina, haft en makalös ekonomisk tillväxt sedan de införde marknadsekonomi.

En invändning som kan göras mot det här dystra resonemanget är att det kanske hade varit ännu värre om inte FN:s arbete hade fungerat som drivkraft för ett nytt tänkande kring miljö- och fattigdomsproblemen.

Sveriges miljöminister Lena Ek anser att Riomötet varit värdefullt, trots all kritik som riktats mot det urvattnade slutdokumentet. Det här mötet sparar oss tid längre fram. Och mycket av det som sägs och diskuteras här kommer att ingå i den vanliga samhällsprocessen med tiden, säger hon.

Det viktigaste från mötet är, enligt Ek, beslutet att införa hållbarhetsmål för alla länder från och med 2015.

Det är hållbarhetsmålen man kommer att komma ihåg Rio för, säger hon.

Roland Johansson/TT

Urvattnat slutdokument från Riomötet

Urvattnat slutdokument från Riomötet

Rio de Janeiro (TT:s utsände)

Världens länder har enats om ett slutdokument på FN:s möte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro – men innehållet är urvattnat enligt många. Det är en kompromiss, säger biståndsminister Gunilla Carlsson. EU har haft höga ambitioner, men det finns en ovilja i många delar av världen att fatta multilaterala beslut, fortsätter hon.

Dokumentet, som godkänts av alla 193 länder i FN-familjen, bekräftar de överenskommelser som gjorts vid två tidigare världsmöten om miljö och hållbar utveckling, i Rio 1992 och Johannesburg 2002, men innehåller inga nya stora åtaganden. Målet har varit en text som alla kan anta, säger Björn Andersson, Sveriges chefsförhandlare.

Han påpekar att dokumentet ännu inte är formellt antaget. Detta sker på fredag, då statsminister Fredrik Reinfeldt ska tala för Sveriges räkning.

Trots att texten är något urvattnad lyckades dock EU få igenom skrivningar om att världens länder ska arbeta för en grön ekonomi, för utbyggnad av hälsoprogram, och för att minska fattigdomen i världen. Hotet mot klimatet, den biologiska mångfalden, skogarna och oceanerna ska också mötas med ”kraftfulla” åtgärder.

Efter 2015 ska dessutom länderna anta någon form av hållbarhetsmål. Dessa ska ersätta milleniemålen från 2000. Däremot avsätts inga nya pengar för att nå målen. Fast själva genomförandet av alla åtgärder kostar givetvis stora summor – om man genomför dem, säger Björn Andersson.

Föga förvånande är så gott som samtliga miljöorganisationer djupt kritiska till det liggande förslaget. Lasse Gustavsson, naturvårdschef på WWF International skräder inte orden: Vi trodde att det här skulle handla om framtiden. Men nu förbinder sig inte länderna till någonting. Nu har vi haft en process i två års tid som förefaller meningslös. Varför kallar man hit tiotusentals människor för detta?

Gunilla Carlsson tycker ändå att mötet har varit värt besväret. Rent koldioxidmässigt och ekonomiskt har det förstås kostat en del. Men Rio har ändå introducerat många nya frågeställningar, exempelvis i energifrågan. Man får se mötet som en anhalt på vägen mot en mer hållbar värld, säger hon.

Roland Johansson/TT


				
	

Nästa år så här dags når vi 400 ppm

Nästa år så här års så kommer vi att vara nära att passera, eller redan ha passerat, en gräns som vi människor aldrig tidigare upplevt. Vi kommer då att vara mycket nära, eller redan ha passerat, 400 ppm (miljontedelar) koldioxid i atmosfären mätt på Mauna Loa (Hawaii)

Förvisso så har halten koldioxid en årsvariation vilket gör att den kommer att sjunka ner under 400 ppm senare under sommaren: Halten är nämligen som högst under våren och som lägst under hösten. Bilden nedan visar hur halten varierade under det gångna året fram till förra veckan.

Mätdata kommer från amerikanska NOAA. Mätstationen representerar den plats där man haft längst mätserie, man började mäta halten i 1958 (David Keeling).

För tio år sedan, i maj, var det 375,12 ppm.
För ett år sedan var det 393,05 ppm.
Just nu (maj 2012) är det 397,17 ppm.

Och som sagt var så tippar jag att det i maj år 2013 kommer att vara över 400 ppm. Det blir i så fall första gången på ca 3 miljoner år som det inträffar.

Det är lite speciellt.

Men att vi sätter rekord är inte så underligt. Och 400 ppm är inte mer magiskt än 398. (Men det ser mer speciellt ut eftersom vi räknar med tio som bas.)

Hur som helst, Hur var livet på planeten för ca 3 miljoner år sedan? Annorlunda. Det fanns varken vektorgrafik, valutaunion eller väderprognoser. Men Jordens medeltemperatur var 2-3 grader varmare än idag (3-4 grader varmare än förindustriell temperatur). Och havsnivån var ca 25 meter högre än den är idag. Perioden kallas Pliocene.

Varför, om vi nu är så nära 400 ppm, är det inte redan i närheten av 25 meter högra havsnivå och 2-3 grader varmare? Jo därför att det tar lite tid för naturen att nå en ny balans. Tex så smälter glaciärerna, men de har inte smält färdigt ännu. De kommer att fortsätta töa i hundratals år. Och havsnivån kommer att stiga. Just nu med ca 3 mm per år, men det kan gå fortare, tex om stora landbaserade glaciärer (Antarktis och/eller Grönland) kalvar stora isberg ut i haven. Man räknar med 1-2 meter inom hundra år. En del forskare anser att man skall ta höjd för det dubbla med hänvisning till förhistoriska händelser. Och alla poängterar att havsnivån fortsätter att stiga även efter år 2100.

Men visst, bara för att koldioxidhalten är lika hög nu som för tre miljoner år sedan så betyder ju inte det att temperaturen och havsnivån måste vara det. Det kanske inte finns någon koppling? Men si det finns det. Men förvisso, den behöver inte vara 1:1. Det finns också en massa andra saker som påverkan klimat, glaciärer och medeltemperaturer. Tex metan och sot. Men inte heller dessa talar till vår fördel.

Hur som helst är det naivt att anta att ”inget kommer att hända, allt är som vanligt”. Det är ett scenario som vi kan utesluta.

”Vi hinner anpassa oss. Det har vi gjort förr.” Visst, vad finns det för alternativ? Men det är ett väldigt cynisk synsätt. Någon forskare jämförde klimatförändringar med en långsam tsunami. Det ligger mycket i den jämförelsen och på många plan. Och visst har vi anpassat oss efter både tsunamin i Indiska oceanen 2004 och den utanför Japan 2011? Men det gjorde ont och ärligt talat så var det många som inte anpassade sig.

”Rekord är till för att slås” har någon annan sagt. Det har vi gjort och det kommer vi att fortsätta att göra. Lite som Sergei Bubka, stavhopparen som slog (sina egna) världsrekord (34) 35 gånger genom att höja ribban med en centimeter i sänder.

En annan passande jämförelse med någon som kan hoppa, men inte gjorde det, är grodan i vattnet. Sakta höjdes temperaturen, men grodan tyckte inte att skillnaden var så stor mot förr och till slut var den oförmögen att hoppa ur kastrullen.

Nåväl, jag vet att det finns en och annan avvikande uppfattning där ute. En sak måste vi ändå vara överens om: Halten koldioxid i atmosfären stiger. På 1960-talet var det 320 ppm. Nu är det nära 400. Det gör skillnad. Och den fortsätter uppåt.

/Martin

Därför har man 1961-1990 som referensperiod

Som bekant så är vissa somrar lite kallare än andra, vissa höstar lite blötare, vissa vintrar mildare osv. För att beskriva hur vädret ”brukar vara” så använder man sig oftast av ett medelvärde som sträcker sig över 30 år.

30 år är tillräckligt länge för att enskilda variationer skall slätas ut. Man får då ett medelvärde med variationer som man kan förhålla sig till. (Därtill har man alltid ”sedan mätningarna började” med sig, tex när det gäller rekord av olika slag)

Vi har fått en del kommentarer och frågor kring varför man inte byter referensperiod nu när den gällande, 1961-1990, uppenbarligen är gammal. Dessutom förändras klimatet så pass mycket att man inte slentrianmässigt kan använda den för att uttrycka vad som är normalt väder. Den skulle lätt kunna bytas ut mot såväl perioden 1971-2000 som till 1981-2010.

Temperatur i Sverige från 1860 till 2011 relativt medelvärdet för perioden 1961-1990. Svart kurva är ett löpande tio-årigt medelvärde. Perioden 1961-1990 var normal (givetvis) då, men är det inte längre.
Trenden att det blir varmare ligger i linje med globala mätningar. Men då Sverige är litet i relation till resten av planeten så uppstår lokala skillnader: Tex kring år 2010 som globalt sett var ett av de varmaste, trots att vi hade två kalla vintrar i Sverige. Från SMHI.

Saken är den att just eftersom klimatet förändras så både vill man, och vill man inte, byta period.

Det vore mer relevant att byta till en senare period för att få ett mått på vad som är normalt just nu, dvs ett mått på vad man kan förvänta sig. Att det var varmt i mars och kallt nu i april, det har alla en känsla för. Men vad är normalt, vad kan man förvänta sig?

Om man ville ha ett riktigt korrekt ”nu”-klimat så är dessutom inte 1981-2010 en bra period. Detta då klimatet förändras. För att vara riktigt korrekt skulle man ta en 30-års period centrerad kring nuvarande år. Det skulle alltså vara 15 år tillbaka i tiden och 15 år framåt. Men det skulle alltså inbegripa någon form av prognos vilket inte gör det gångbart.

Sett i perspektivet av att klimatet förändras så är det bra att ha kvar en gammal, och framför allt fast, referens. Dels för att kunna jämföra olika scenarier, dels för att fastställa hur mycket klimatet har förändrats.

Om man vill veta hur normal årets vår är sett i perspektivet av att vi är i början av rätt så kraftiga förändringar så får man beakta att klimatet har förändrats. Det gäller såväl temperaturer som nederbörd vindar årstiders slut/början, havsnivåer mm. Det märks även på så korta perioder som ett par tiotals år.

Vill man veta vad för väder och klimat som man kan förvänta sig om fem, tio eller trettio år så får man studera olika scenarier över klimatförändringar. Det kommer i alla fall inte att vara ”normalt” eller som det var under perioden 1961-1990. Det kommer inte heller att vara som i år. Vad som är ”normalt” förändras hela tiden.

Eftersom vi förändrat planetens strålningsbalans så att vi planeten strålar ut mindre energi än vi tar emot, så stiger Jordens medeltemperatur. Det är därför inte förvånande att  det blir allt varmare på allt fler platser. Men det utesluter inte att det kan vara kallt på vissa platser under vissa perioder, tex just nu i Sverige. Därtill förändrar vi det ”hydrologiska kretsloppet”, dvs hur vattnet avdunstar och faller ut som nederbörd. Bli inte förvånad över torka på vissa platser som inte hade det tidigare, eller att det bli blötare på andra.

Och med risk för att verka tjatig, vi vet varför det sker stora förändringar av klimatet just nu: Vi har förändrat, och fortsätter att förändra, planetens växthuseffekt och dess albedo. Och en mängd processer i klimatsystemet återkopplar dessa förändringar. Den kunskapen är bra att ha med sig för att slippa bli alltför förvånad i framtiden. Det kommer att bli en del överraskningar.

/Martin

Förtydligande av gårdagens blogg

Förtydligande av gårdagens blogg

Gårdagens blogg ”Global uppvärmning var räknefel” var alltså ett kåseri med anledning av att det var första april.

Att döma av vissa kommentarer så måste jag uppenbarligen förtydliga att: Vi människor påverkar klimatet!

Det är väldigt vanligt förekommande att man förnekar det. Detta troligen eftersom förståelse för vad som håller på att ske och varför det sker, skapar insikter som är svåra att hantera.

De gamla religiösa idéerna om att någon högre makt styr i ordning allt till människans behag är förlegade illusioner.

De ”moderna” idéerna att Marknaden omallokerar resurser för att skapa bra lösningar så fort det dyker upp problem är också de förlegade illusioner. Det fungerar ibland, men det har ofta ett pris som någon annan betalar. Marknaden kan inte heller hantera alla problem vi står inför. I synnerhet inte globala resursproblem, tröskeleffekter, långa återkopplingstider eller problem relaterade till så kallade ”global goods”.

Klimatförändringar går dock inte över för att man förnekar dem. Det enda som sker är att man senarelägger tidpunkten för insikten och man minskar dessutom sin, och andras, möjligheter att förhindra och hantera konsekvenserna på någorlunda genomtänkta och robusta sätt.

Att skapa resiliens är mycket viktigt, men om många männsikor inte ens kan inse vad som håller på att ske eller varför så har i alla fall inte jag några illusioner om att övergången från det gamla industrifossila samhället till vart-vi-nu-är-på-väg kommer att vara någon söndagspromenad.

Har vi för mycket eller för lite fossilt kol kvar?

Om det bara är lite utvinningsbart kol kvar och svårt att utvinna det så kommer det att uppstå brist. Marknaden kommer då att justera priset (efterfrågan-utbud) samt spetsa med lite spekulation. Många kommer att drabbas av vårt av såväl brist som höga priser. Såväl fattiga som välbärgade.

Det kräver en energieffektivisering som heter duga, en massiv utbyggnad av förnybara alternativ samt en transformering från fossil infrastruktur för att undvika problem. Men det skapar också geopolitiska förändringar/problem.

Om det finns mycket fossilt kol kvar och vi utvinner den så innebär även det stora problem. Mycket tyder på att vi redan har, eller är på väg att, passera så kallade ”tipping points” i klimat och ekosystem. Räkna tex på vad konsekvenserna av en, kanske tre-fyra, meters havsnivåhöjning kommade hundra år kommer att få. Eller vad skogsdöd och missväxt även i USA och Centraleuropa till följd av torka får för följder. (Kanske Marknaden eller Religionen har några bra lösningar?).

Det lustiga (turliga) är att även här går lösningarna på samma tema: energieffektivisering, förnybar energiproduktion samt en transformering från fossil infrastruktur för att undvika många av problemen. Men det skapar givetvis även här geopolitiska förändringar/problem.

Vetenskapen är extremt tydlig. Bägge dessa scenarier innebär problem! Att förneka dem varken löser inte problemen eller upphäver dem! (men det är ju skönt så länge man slipper tänka på problem som verkar svåra att lösa, eller?)

Man behöver också inse att lösningarna som jag presenterade ovan: effektivisering, förnybar energiproduktion och en övergång bort från fossil infrastruktur inte bara är lösningar, det är även problem. I synnerhet för de som idag lever på att producera fossil energi. Och det är rätt så stora ekonomiska intressen. Det finns hela nationer som bygger sin välfärd på tillgång till fossil energi. Hur skall de få välfärd om de inte kan nyttja de resurser som de redan, på legitima grunder, räknat med att utvinna?

I mediabruset grumlas den solida vetenskapen av misstroende från såväl särintressen som vanligt folk som fortfarande tror att jorden är så stor att människan omöjligt kan påverka den. Men det kan vi.

Många icke-förnybara resurser börjar bli en bristvara, tex olja. Det skapar ekonomiska problem och problem för livsmedelsproduktionen. Men än är det flera tiotals år kvar till dess brun- och stenkol börjar sina: Det gör att vi har kapacitet att försätta oss i verkligt stora klimatrelaterade problem. Också.

Vad enskilda länder gör spelar ingen större roll om inte merparten av de andra gör detsamma. Det krävs med andra ord internationella överenskommelser. Och det är inte så att man inte har försökt. Men har man lyckats? Nej. Och givet det facit vi hittills har av dessa så är det är en rätt så naiv illusion att vi skulle komma överens om de kraftiga minskningarna som krävs för att undvika stora klimatförändringar.

Och det trista är att ju längre vi väntar, desto kraftigare minskningar krävs det. Just nu skulle vi behöva minska utsläppen med ca 4% per år för att ha 75% chans att klara oss under 2 graders uppvärmning. Väntar vi till 2020 så behöver vi minska med 9% per år. (Hade vi agerat för 20-30 år sedan så hade anpassningen inte varit så jobbig, vare sig då eller nu).

Man måste förstå att det är lätt att fly in i förnekelsens dimmor. Det är lätt att hänge sig åt illusioner. För om alla forskare har fel i sina beräkningar så finns det inga problem.

Men det är fortfarande vetenskapen som är bäst på att förklara vad som sker i Verkligheten.

/Martin

Global uppvärmning var räknefel

Nyligen lades det fram resultat vid Cern som visade att neutriner kunde färdas snabbare än ljuset. Einsteins teorier var därmed uppe på slaktbänken. Det resulterade i ett år med initierade skriverier och debatter. Skall man verkligen publicera resultat som går tvärs emot vad alla redan vet?

Ja menade somliga. Det är det som leder forskningen framåt.

Nej menade andra. Man måste göra om mätningar och beräkningarna för att säkerställa resultaten.

Nu har det visat sig att forskarnas häpnadsväckande resultat berodde på mätfel. Troligen var det glappkontakt i en optisk kabel som medförde att tidsangivelserna från GPS-satelliterna avvek från verkligheten.

I ljuset av detta har NASA undersökt om det verkligen pågår en global uppvärmning och om det i så fall verkligen skulle vara vi människor som orsakar den. Det skulle ju verkligen vara häpnadsväckande om vi människor, som är så små, kan ändra klimatet på en hel planet!

Och dessutom finns det tusenåriga skrifter som för länge sedan klarlagt att vi människor är bleka kopior av en högre makt. Nog för att vi är smartare än djuren, men det vore hybris, övermod, att tänka sig att vi skulle kunna påverka naturen. Och dessutom till det sämre.

När dissonansen är exakt 1/4 inser man

Dessa väl etablerade och spridda sanningar får stöd av helt moderna texter i den ekonomiska frontlinjen. Saker och ting löser sig av sig självt eftersom vi har Marknader för snart sagt allting. Om det skulle uppstå problem någonstans, tex vattenbrist, blåsigt väder, skogsbränder, torka eller översvämningar… Ja då upptäcker Marknaden, med hjälp av snabb kommunikation, detta. Marknaden skapar då, helt automatiskt, lösningar på problemen. Ja i alla fall om det finns 4G-täckning och ett ordentligt cash-flow.

NASA fann alltså att det fanns gott om stöd för påståendet att människan inte kan påverka klimatet eller i övrigt inverka negativt på ekosystem och andra externaliteter. (En externalitet är en grej som alltid har funnits och som man därför kan anta alltid kommer att finnas i framtiden. Det är tex färskvatten, fast grund att bygga hus på, pollinering av växter, jord att odla i, massor av matfiskar i havet osv).

Men det finns ju även en uppsjö av forskare, även på NASA, som under en lång rad år hävdat att allt inte är så bra. Tex påverkar vi strålningsbalansen, havens temperatur och pH-värde, fosfor och kväves cirkulation, det pågår jorerosion och en enorm förlust av biologisk mångfald. Var kommer alla dessa påståenden ifrån? Finns det grund för dem?

NASA kunde i dagarna visa att anledningen till oron var ogrundad. Det var en konstellation av planeterna som, via kosmisk strålning, skapade resonans i hjärnbarken på ett helt forskarsamhälle och andra intellektuella. Det var som när operasångare sjunger höga toner: Det är inte bara våra trumhinnor som vibrerar: Även glas kan vibrera sönder. Det kanske dessutom skulle kunna förklara varför så många glaciärer brutits upp de senaste åren.

Hur som helst. Eftersom Venus och Jupiter helt tydligt är på väg att separera och Mars är på väg bort från oss så kommer den kosmiska resonansen att förbytas till helt normal dissonans. När dissonansen är exakt 1/4 så inser man, med makalös intuition, att det någonstans måste ha blivit fel. För inte kan väl vi påverka klimat och ekosystem? Hur skulle det se ut? Och vad skulle hända?

Och om det skulle ha uppstått något fel så kommer som sagt var Marknaden att reparerar detta med nästan ljusets hastighet (men inte fortare). Men även här finns en konkurrerande hypotes lanserad av Douglas Adams som menar att dåliga rykten kan färdas snabbare än ljuset. Den hypotesen kan förklara varför Marknaden ibland får dåligt rykte: Det är helt enkelt för att man är för snabb med att lösa problemen.

Nej, det inser vem som helst att om vi människor verkligen påverkande klimat, miljö och ekosystem så kan det bara vara till det bättre. Det kan inte bli sämre. Om det var så så skulle det kunna uppstå så jobbiga frågor att man knappeligen kan hantera dem. Och då finns det ju bara ett alternativ kvar och det är att de inte finns. I alla fall inte i vårt mänskliga universum.

Därmed är det grumligt och ställt inom alla tvivel, att alla problem måste vara räknefel. Och ju mer påtagliga problemen är desto mer exakt dissonans krävs det för att inte se dem. Det går bara en dag som denna.

/Martin

Blunda och njut

Den tidiga våren avancerar allt längre norrut. Vi har vårtemperaturer även på många platser i Norrland. Om några dagar visar det sig hur långt det håller för att man skall kunna säga om våren gjort entré. Att både temperaturerna ligger mycket över det normala och att våren är tidig råder inget tvivel.

Mycket tyder på att tex Östersund kommer att få vår från och med 21 mars. Det är tre veckor tidigare än normalt. Datumet sammanfaller med det datum då Stockholm, enligt statistiken, brukade få vår.

Jag skriver ”brukade”, eftersom det handla om statistik från perioden 1961-1990. I takt med att klimatet förändras så förändras det som tidigare betraktades som normalt. Det som sker i år är mer i linje med vad man kan förvänta sig vara normalt för den tid vi lever i just nu och vad som kommer i framtiden.

I vårens följe kommer sommartemperaturer, lagom till att vi ställer om klockan till sommartid. Men än är det flera veckor till dess det blir sommar. Får vi hoppas.

Många tycker givetvis det är skönt med vårvärme, dock långt ifrån alla. Det är lätt att förbise de negativa konsekvenserna.

Blunda och njut?

/Martin

Hönan och ägget, en positiv återkoppling

Jag fick en kommentar från ”Håkan” som tvivlar på att koldioxiden påverkar temperaturen. Detta då det vid tidigare klimatförändringar visat sig vara temperaturen som förändras först, inte tvärtom. Nedan följer mitt svar.

Hej Håkan.

Det är en viktig observation du kommer med. I förhistorisk tid så ”leder” förändringen av temperatur före förändringen av koldioxiden. Anledningen till detta är att den väsentligaste anledningen till förändring av systemet då var förändring av inkommande mängd solenergi. Den påverkade främst temperaturen.

Så temperaturen steg (i luft, mark, hav och isar) och i och med detta ökade tex havens utsläpp av koldioxid (vätskors förmåga att lösa gaser är temperaturberoende) samt markers utsläpp av metangas.

Men/och koldioxid och metan är som bekant växthusgaser och när koncentrationen av dessa ökar i luften så förstärks växthuseffekten. Så även för 20.000 år sedan fram till för 12.000 år sedan (under förändringen från istid till värmeperiod). När planeten får en kraftigare växthuseffekt så… stiger temperaturen (i luften och efterhand även i mark, hav och isar).

Detta påskyndar den förändring som initierades av solen. Det blir allt varmare. Systemet är vad om kallas ”positivt återkopplat”. En liten förändring av en parameter förändrar en annan som i sin tur förändrar en tredje… som i sin tur biter processen i svansen. Och så rullar det på.

Obs, ”positivt” betyder att den förstärker sig självt. Det har inget med ”bra” eller ”inte bra” att göra.
Det finns även ”negativa återkopplingar”. Dessa bromsar den förändringar och fungerar därför stabiliserande.

En liknande process hände/händer med smältande glaciärer. När dess yta väl har börjat krympa så kan det vara en positivt återkopplad process.

Förändringen av inkommande solenergi för 20.000 år sedan skulle inte räcka för att smälta alla glaciärer. Men genom återkopplingarna i klimatsystemet så kunde vi gå från istid till värmeperiod.

Saken är den att samma fenomen händer nu. Men det var inte samma sak som initierade processen. Det var inte förändringen av solenergi som satte igång de positivt återkopplade processerna. Det var halten växthusgaser i luften. Det gör att den här gången så ”leder” förändringen av växthusgaser före förändringen av temperatur.

Systemet är fortfarande återkopplat. När väl ”hönan och ägget” har kommit igång så fortsätter det, oavsett vilken som var först när det väl startade. Det är ett positivt, självförstärkande, system oavsett om det är temperaturen eller koncentrationen koldioxid/metan som ligger först.

Så kommer då den relevanta frågan: Vad stoppade systemet från att förändras? Varför blev det inte vad som kallas ”runaway effect”, att systemet skenar?

Jo det som stoppade uppvärmningen förra gången då vi till slut landade i det relativt stabila klimatet vi haft de senaste 12.000 åren, det var en negativ återkoppling. I takt med att det blev allt varmare högre upp i atmosfären så ökade utstrålningen av energi till rymden. Den ökade utstrålningen av energi från jorden hade en avkylande effekt. Det är lite som att svettas.

Det som har hänt på jorden just nu är att vi (ja, vi människor!) har förstärkt växthuseffekten. Det gör att temperaturen stiger. Det gör i sin tur att glaciärerna smälter, permafrosten töar, haven blir varmare… Om det här fortgår en längre tid så kommer naturen efterhand själv att netto producera metan och koldioxid, dvs fler positiva (förstärkande) återkopplingar startar.

Nu kommer två viktiga frågor: Hur lång tid är ”en längre tid”? Och i vilken utsträckning kan de negativa (bromsande) återkopplingarna dämpa de processer som nu sker?

Eftersom vi inte vet ett exakt svar på dessa två frågor så gör vi ingenting. Eller rättare sagt vi fortsätter att göra som vi brukar. Och det är långt ifrån ”ingenting”.

Kruxet är att för att utstrålningen av energi från jorden skall kunna öka, så måste det bli varmare högt uppe i atmosfären. Och/men det är svårt att se hur det skall ske utan att det blir varmare här nere och utan att såväl hav, som mark och isar skall påverkas i samma riktning som nu sker.

Det är därför som vissa forskare talar om att vi har x antal år på oss. Passerar vi vissa gränser så missar vi chansen att bibehålla den klimatsituation, Holocene, som vi utvecklat vår civilisation under (de senaste 12.000 åren). Förutom en förändring in i det obekanta, så vet man inte hur nästa relativt stabila klimat ser ut eller när det uppstår.

/Martin

PS. Ner till en istid är det ca 3-5 grader. Den situationen hade vi för drygt 20.000 år sedan.
En uppvärmning med 2 grader (just nu är vi dock på väg mot det dubbla) inom 100 år är stort. Det är som en halv istid men åt andra hållet, och/men förändringen sker ungefär 50-100 gånger snabbare än då vi gick ur förra istiden. Det kommer att märkas och man skall inte räkna med att det blir enkelt att anpassa sig till. Det bästa vore kanske att försöka undvika att det sker? Men den chansen håller vi på att, eller har redan, missat. DS.