Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Brandrisken och vi

Av Martin Hedberg:

Kontrasterna är stora. På en del platser är det mycket blött i markerna, på andra har det inte regnat på veckor.

Det senare ställer till med problem. Dels för jordbrukare som ser sina grödor torka, dels har det skapat en situation med mycket stor brandrisk.

Det är torrt i sydligaste Norrland, stora delar av Svealand och större delen av Götaland.

Det är extremt torrt i östra Uppland, östra Södermanland, Öland, Gotland, inre och östra Småland, Blekinge och Skåne samt på en del platser i Västergötland. I och med det är brandrisken stor eller mycket stor i dessa områden.

Antändningsrisk 2010-07-10. Från MSB och SMHI.

Det kommer förvisso att passera några mindre regnområden, men trots detta (de är för små) kommer brandrisken att öka i Götaland och Svealand kommande dagar.

MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och SMHI utfärdar dagligen brandriskkartor för innevarande dag och nästa dag. Man skiljer på Antändningsrisk/Markfuktighet och Spridningsrisk/Brandbeteende.

Spridningsrisk 2010-07-11. Från MSB och SMHI.

Orsaken till att det tar eld i skog och mark står att finna både genom naturliga händelser som blixtnedslag och genom mänskligt agerande som slarv (tex ej släckta fimpar, grillning mm) eller uppsåt. Många bränder torde även ha uppstått då skogsmaskiner antänder marker. Det kan ske tex genom direkt kontakt med varma delar av motor eller avgassystem eller genom gnistbildning mellan metall och sten då man kör maskinerna.

En förutsättning för att det skall kunna fortsätta brinna (dvs att elden sprider sig efter antändning) är dels att det finns brännbart material, dels är torrt.

När det väl tagit fyr i skog och mark så kan elden i sig skapa ännu gynnsammare förutsättningar för branden. Det blir termik då den varma luften stiger. Det suger in ny syrerik luft från angränsande områden.

Vi människor påverkar inte bara sannolikheten för bränder genom vårt direkta agerande (slarv och försummelse med eld). Hur själva skogen ser ut spelar stor roll för brandförloppet. Bränder i skog och mark är en naturlig del av livet (och döden) i naturen. När vi anstränger oss för att hålla bränderna borta (och ha en bra tillväxt i skogen) så bygger vi samtidigt upp större potential för bränder. När det väl brinner så blir det mer omfattande.

Det är lite på samma sätt som med översvämningar: Vi gillar inte översvämningar och bygger därför system med vallar, kanaler och dammar. På så sätt kan vi nyttja marker som tidigare översvämmades. Men myntets baksida är att när det blir en tillräckligt stor översvämning -som våra system inte kan hantera, då blir konsekvenserna desto större.

Även förändringar av klimatet påverkar sannolikheterna för bränder i skog och mark. Torka, blixtnedslag, samt ansamlingar av död ved (skogen vi växte upp med är inte anpassad för de nya klimaten) ändrar förutsättningarna för bränder.

Summan av allt detta är priset vi betalar för vårt agerande de senaste hundra* åren. I det ligger ingen värdering i om det är bra eller inte. Det är bara ett krasst konstaterande.

Det finns däremot en filosofisk aspekt av konstaterandet: -Vad av detta visste våra beslutsfattare (föräldrar, politiker, näringsliv, konsumenter, forskare… dvs vi själva) om? Hur mycket förstod de/vi, men tänkte: ”Asch, det där med framtiden, det får vi (dom) ta hand om senare”.

Och hur hanterar vi samma frågor nu? Hur värderar vi framtiden i relation till nutiden? Mitt tips är att vi värderar nutiden mycket högre än framtiden. Därtill finns en spridd uppfattning i stil med ”Vad spelar det för roll vad lilla jag gör?” En uppfattning som det liggger en del sanning i, men som också gör en avgörande moralisk skillnad. Vi drar alla våra små strån till stacken.

Ur den synvinkeln är det bekvämt för de som kanske bär skuld att man inte kan skilja en naturlig skogsbrand från en antropogen (av människan orsakad) annat än själva antändningsorsaken. På samma sätt är det med sannolikheten för värmeböljor, stormar, översvämningar och biologiska förluster. Det som skulle kunnat ske utan oss är tätt sammanvävt med det som sker orsakat av oss. Dessutom har vi alla dragit våra små strån till stacken, vi är alla en del av orsaken till problemen. Vi har förändrat sannolikheterna men man kan inte särskilja ensklida fall.

(Men det finns minst tre tydliga skeenden som inte hade hänt om det inte var för människans agerande. Avsmältningen av glaciärer, En stigande havsnivå och förändringen av luftens kemiska sammansättning. Dock kan man inte heller här peka ut någon enskild individ eller aktör som bär skuld.)

Sannolikheten är stor att vi denna sommar skall drabbas av skogsbränder och att dessa kommer att bli omfattande/svåra att släcka. Och sker det inte i år så blir sannolikheten ännu större nästa år.

Det är bara åren efter en skogsbrand som risken för skogsbrand är riktigt liten.

Tyckte ni att det var en billig poäng? Det är det inte. Det gäller nämligen inte för stormar, översvämningar, värmeböljor, glaciäravsmältning, förlust av biologisk mångfald mm. I dessa fall ökar nämligen sannolikheten för att de skall inträffa igen i samband med att fenomenet redan har inträffat.

/Martin

* Eller tio år, eller femhundra år.

Värmebölja i östra USA.

På många platser uppmättes under tisdagen temperaturer omkring 40 grader. Idag väntas ännu en dag med värmebölja i östra USA. Problemen förvärras av hög luftfuktighet och att temperaturerna inte sjunker undan tillräckligt under natten.

Myndigheterna har bett allmänheten om hjälp att se till släktingar och vänner i värmen.

Värmen gör att folk kör luftkonditioneringarna på högvarv. Det ställer elsystemet på hårda prov.

Överbelastade elsystem med risk för strömavbrott är ett av många problem som identifierats som konsekvens av hur vi människor reagerar på klimatförändringar.

/Martin

Prognoser genom persistens?

Lågtrycksområdet över Yucatánhalvön ligger kvar. Sannolikheten för att det skall uppstå en tropisk cyklon ur det inom 48 timmar är nu 40%.

Att det har stigit från 30 till 40% är givetvis en trend, men skall inte ses som att det automatiskt kommer att öka ytterligare till i morgon. Sannolikheten är fortfarande störst (60%) att det inte blir en tropisk cyklon. Att spekulera i hur sannolikheten för att sannolikheten skall förändras är …inte meningsfullt om man inte känner till de metoder och modeller som ligger bakom hur man beräknar sannolikheter för tropiska cykloner.

Newton hörde ett äpple falla och kopplade ihop det med månens ständigt falande rörelse kring jorden.

Att göra extrapolering av några få siffervärden, är gångbart i mycket, men inte i allt. Att använda ”persistens” av ett värde eller en trend kan vara vanskligt. Persistens kan översättas med ”ihållande”, ”envis” eller ”ständig”.

Några exempel:
– Om det varit växlande molnighet tre dagar i rad, vad är då sannolikheten för att det skall vara det även den fjärde dagen?
– Om temperaturen på måndag är 21 grader, på tisdag, 22, på onsdag 23… vad är temperaturen då på lördag?
– Om förra svenska sommaren var sval och vinterna kall, hur blir då kommande sommar?

Vi kan även ta några exempel från vardagslivet:
– Antag att din telefon ringer och personen som ringde heter något på A, tex Adam. En stund senare ringer någon vars namn börjar på B, tex Bruno. Personen som därpå ringer visar sig heta Charlie (du känner inte alla, den här personen råkade vara en telefonförsäljare). Skulle det inte vara lite lockande att tänka sig att den fjärde personen heter något på D?
– Du är på väg till kassorna i mataffären. Vilken kö går snabbast? Hur skall man värdera fulla matvagnar i den ena kön mot många personer med få varor i den andra kön? Och hur lång tid tar det för olika folk att betala?

Vi människor, vår hjärna, letar efter mönster. Det har med stor sannolikhet (!) bidragit till att vi kommit dit vi är nu, att vi med forskning, samhällsutveckling mm lyckats tolka och använda resurser i vår omgivning för att skapa den värld vi lever i.
Newton hörde ett äpple falla och insåg att alla kroppar såväl äpplen som månen, lyder under samma tyngdlagar. En hund som gör samma observation kopplar nog inte ihop äpplet och månen på det geniala sättet.

Till vår fördel kan även läggas att våra händer är bättre lämpade än hundens tassar för att konstruera system utifrån dessa och andra insikter, tex en farkost som kan övervinna jordens gravitation. (Och eftersom vår hjärna förmår göra hyfsat avancerade analyser av risk, skickar vi hellre upp en hund före en människa i rymden. Utifall att det inte skulle gå så bra.)

Nåväl, lite långt från ämnet kan tyckas. Vad är min poäng? Jo att det ligger i människans natur att leta efter mönster och göra extrapoleringar, dvs prognoser av vår omgivning. Extrapoleringar fungerar ibland, men inte alltid. Det visar om inte annat exemplen ovan. Det är faktiskt rätt sällan linjär extrapolation fungerar bra, i synnerhet med det system och tidsspann vi är vana att röra oss med i samhället.

Det är därför vi har utvecklat systemförståelse och modeller som kan göra avancerade projiceringar av framtiden. Man kan inte veta exakt vad som skall ske. Men man kan göra scenarier och beräkna sannolikheter. Och man blir ödmjuk när man inser att världen inte är som ett stort mekaniskt urverk.

Framtiden är inte förutbestämd.

/Martin

Första vädertjänsten del 4

Bland de viktiga uppgifter Statens Meteorologiska Centralanstalt ålades vid starten 1873 var att utfärda stormvarningar. Men med all annan verksamhet under de första tiotals åren fick den uppgiften skjutas framåt i tiden.

Efter flera påstötningar började man emellertid i slutet av 1890-talet i bulletinerna också varna för hård vind och storm. Man började också bygga upp ett varningssystem genom att upprätta så kallade stormvarningsstationer vid kusterna, som jag skrivit om i en tidigare blogg. Den första allmänna stormvarningen skickades i september 1905.

Med den allt mer ökande verksamheten fick man anställa mer personal och därmed fick man också utöka de ursprungliga lokalerna på Drottninggatan. Man fick också hyra in sig på andra platser i Stockholm. Lokalfrågan löstes inte förrän 1918 då Centralanstalten slogs samman med den år 1908 inrättade Hydrografiska byrån och flyttade in i deras lokaler på Munkbrogatan 2, Piperska palatset. Den sammanslagna myndigheten fick år 1919 namnet Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt, SMHA.

Vår första vädertjänst varade alltså från år 1873 till 1918. Den förste föreståndaren Robert Rubensson efterträddes vid sin död 1902 av Hugo Emanuel Hamberg. Han var huvudsakligen forskare och ägnade mycket arbete åt Sveriges klimat.

Anstaltens sista föreståndare 1913 till 1918 var ännu en forskare Nils Ekholm. Han var specialist på vindar och intresserade sig mycket för stormvarningarna. Han hade tidigare deltagit i Andrés misslyckade ballongförsök att flyga till Nordpolen 1896 och var kritisk till utrustningen. Därför deltog han inte i ballongfärden 1897 som slutade i katastrof med dödsfall för Andre och hans båda medresenärer.

/John

Martin Hedberg här på klart.se

Ni har sett namnet den senaste tiden i mina bloggar och kommentarer. Ni kanske också har hört Martin Hedberg i radio eller sett honom i TV, där han tidigare ingick i den grupp av meteorologer som presenterar vädret i Sveriges Televisions nyhetsprogram.

Vi har varit kolleger och jobbat ihop i många år. Dels på Rapport och dels som föreläsare om klimatförändringen där vi för några år sedan reste runt i hela landet och höll föredrag.

Martin kommer att bistå mig med bloggar och svar på kommentarer här på klart.se. Jag är tacksam över att få arbeta med Martin och ni läsare kommer att få fler infallsvinklar på allt som rör väder.

Hälsningar
John

Stornoway vid lågtryckens E4

De flesta lågtryck som berör oss bildas på Nordatlanten. Man talar populärt om lågtryckens E4, som går från Nordatlanten över Norska havet till Nordeuropa.

Lågtryckens moln- och nederbördsområden passerar då Brittiska öarna och drar in över Skandinavien. Därför är det ytterst viktigt för meteorologerna i de här länderna att ha koll på vad som händer på Nordatlanten.

Numera har man stor hjälp av satellitbilderna som visar hur molnformationerna bildas och utvecklas samt ovädren föds. Men före satellitbildernas tid hade man bara ett fåtal väderobservationer från fartyg på hela Nordatlanten.

Det gällde då att noggrant följa observationer från de väderstationer på land som först fick känning av de annalkande vädersystemen. En sådan plats var skotska Stornoway som jag blev påmind om vid besök i norra Storbritannien det gångna veckoslutet.

Stornoway ligger på ön Lewis i ögruppen Hebriderna utanför Skottlands västkust. Öarna är kända för sitt fuktiga klimat med talrika stormar. Just från väderstationen i Stornoway fick man då förr i tiden de första rapporterna om ett oväder som ofta ett dygn senare nådde Skandinavien.

Som meteorolog riktar jag härmed ett stort tack till den väderstationen. Visst skulle det vara intressant att besöka platsen, men det får bli en dröm.

En som verkligen förverkligade en sådan dröm var den tyske tonsättaren Felix Mendelsohn som besökte ögruppen 1829 och sedan skrev konsertuvertyren ”Die Hebriden” där han i musiken uttrycksfullt skildrar de rasande vindarna på de stormpinade öarna.

Klimatförändringar och havsnivån

Det har kommit nya oroande fakta om den pågående klimatförändringens inverkan på havsnivån. Man har konstaterat att avsmältningen av de stora landisarna på nord- och sydpolen har gått snabbare än vad man tidigare räknat med. Det innebär att man måste göra nya beräkningar om hur mycket havsnivån kommer att stiga under 2000-talet.

Tidigare hade FN:s klimatpanel IPCC redovisat en sannolik höjning på upp till en halv meter. Men med de nya resultaten av den snabbare avsmältningen anser klimatforskarna att den globala havsnivån kan öka till drygt en meter fram till år 2100. I Holland räknar man med att det kan bli en höjning på upp till 120 cm. Höjningen sker dock inte i samma takt över hela jorden. Men de nya rönen är självklart mycket oroväckande för alla låga kustområden runt om i världen.

Runaway?

First I thought I’d write about some interesting material on methane bubbling out of the sea bed. But that is just second best.

1. Best is Letterman putting it all together in a few minutes. We don’t need as many intelligent scientists as we need program leaders getting it. And he got it even before the methane started bubbling.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qALsFBSCrAw]

2. Oh, the methane:

”The first evidence that millions of tons of a greenhouse gas 20 times more potent than carbon dioxide is being released into the atmosphere from beneath the Arctic seabed has been discovered by scientists…”

The Guardian

3. What shall we do about the situation we are facing? What kind of action does it imply?

/Martin

PS.
Runaway?
1. Yes, in the number of people ”getting it”
2. Hopefully not yet
3. (You can’t run away)
DS.

Den starka elbilen och att värna miljön

Näringsminister Maud Olofsson och USA:s biträdande energiminister Alexander Karsner skriver i dag, när Alemdalsveckan börjar, på DN Debatt om en satsning där Sverige och USA samarbetar för att ta fram en ny plug-in hybrid. Man inleder med att konstatera att: Klimatförändringarna är en global utmaning av historisk dimension. Ska vi kunna finna en hållbar väg framåt krävs ny teknik och nya lösningar. Men för att hitta dessa måste vi samverka över nationsgränser.”

Det är korrekt och satsningen är lovvärd. Det är också bra att starka politiska företrädare öppet förkunnar att klimat- och miljöfrågorna sannolikt är ödesfrågor för mänskligheten. Men satsningen är främst ett sätt att värna om välfärd och transportmöjligheter. Det är viktigt, men inte tillräckligt.

Om näringsministern verkligen vill minska miljöpåveran så vore det effektivare att verka för att minska brytning av fossilt kol. Man kan argumentera att vi behöver starka elbilar för att kunna upphöra med olja, gas och kol. Men ingen har offentligt resonerat om hur detta skall gå till, hur vi skall fasa ut fossilt kol.

Ge inte sken av att initiativen med elbilar (vindkrafterk, utsläppsrätter, Kyotoavtal mm) är kraftfulla åtgärder för att minska klimatpåverkan. Kom till saken: En nödvändig, men kanske inte tillräcklig, åtgärd innebär upphörande av kolbrytning, avskogning av regnskog (mm). När näringsministern (varför inte statsministern?) agerar kraftfullt och över nationsgränserna inom dessa områden, då börjar vi närma oss något som kan kallas ansvar för att minska klimatpåverkan.

Missförstå mig inte, starka elbilar, vindkraftverk, handels med utsläppsrätter mm är bra initiativ, men överdriv inte dess betydelse i relation till vad som verkligen behöver göras.

Det är lätt att misstänka att elbilens pånyttfödelse är en reaktion på ett högt oljepris. Kanske har man börjat förstå en del av konsekvenserna av peak oil?

Har man förstått konsekvenserna av ett klimat i förändring? Har man förstått vad som orsakar klimatförändringar? (Tips: det är inte för få elbilar) Har man förstått vad som verkligen behöver göras?