Kritiserat slutdokument antogs i Rio

Rio de Janeiro (TT:s utsände)

Det kritiserade slutdokumentet som världens länder enats om på FN:s världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro, antogs sent på fredagen.

Texten innebär inga nya åtaganden, vilket kritiserats hårt.

Dokumentet, kallat The Future We Want, är mestadels en allmänt hållen text med rekommendationer och uppmaningar.

Den bekräftar att länderna står fast vid beslut som fattats vid tidigare världsmöten av samma slag, i Stockholm 1972, Rio 1992 och Johannesburg 2002.

Den betonar vikten av hållbar utveckling och uppmanar länderna att arbeta för en ”grön ekonomi”, det vill säga en ekonomi som ger fler människor bättre villkor men utan att samtidigt förstöra miljön.

En nyhet är att så kallade hållbarhetsmål för alla länder ska arbetas fram till 2015. Dessa ska ersätta millenniemålen från 2000.

Reinfeldt försvarar mötet

Men avsaknaden av bindande åtaganden och den allmänt hållna texten har fått de flesta miljöorganisationer att förkasta resultatet. De anser att världens ledare har svikit sin uppgift, och försatt en chans att nå nödvändiga framsteg på miljöområdet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt, som anlände till mötet på fredagen där han höll tal för Sveriges räkning, håller delvis med om att dokumentet är urvattnat, men anser ändå att kritiken är lite orättvis.

Jag vet att den här typen av möten skapar frustration. Här sitter de länder som vill något, och de som inte vill något. Men vad är alternativet? Vi behöver FN. Sedan kan man förstås diskutera om det behöver vara så här fullskaligt, säger statsministern.

EU och Sverige ville mer. Men mötet tar ändå upp frågor som är viktiga för världen. Det viktigaste resultatet är beslutet att arbeta fram hållbarhetsmål. Det kan leda till något bra, eftersom de ska ersätta millenniemålen, och millenniemålen har trots allt spelat roll.

”Låg politisk energi”

I sitt tal på mötet betonade Fredrik Reinfeldt att världen står inför stora utmaningar, men att det också finns hoppfulla tecken.

Globaliseringen har medfört enorma förbättringar för många människor, genom ökad rörlighet och handel. Den ekonomiska tillväxten de senaste 15 åren har lyft 400 miljoner människor ur fattigdomen, sade statsministern.

Fredrik Reinfeldt anser att det viktiga med den här typen av möten kanske inte är utgången, utan att de håller liv i själva problematiken.

Den globala politiska energin är ganska låg vad gäller de här frågorna. De står inte på toppen av ländernas agenda. Tar du bort den här typen av möten blir vi hänvisade helt och hållet till vad nationalstaterna gör själva. Det skulle inte ge en mer hållbar värld, säger han.

Roland Johansson/TT

Fakta: Slutdokumentet från Rio

* Slutdokumentet, kallat The Future We Want (Den framtid vi vill ha), från FN:s världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro är mestadels en allmänt hållen text, som inte innebär några nya åtaganden från världens länder.

* I texten sägs att länderna står fast vid besluten från tidigare möten av samma slag, bland annat i Stockholm 1972 och Rio 1992. Det innebär att man ska arbeta för hållbar utveckling, minska fattigdomen, hejda artutrotningen och vidta åtgärder mot klimatförändringen.

* Nytt är ett beslut om att arbeta fram så kallade hållbarhetsmål för världens länder till 2015. Dessa ska ersätta millenniemålen från 2000.

* Länderna uppmanas också att fasa ut skadliga subsidier, exempelvis för fossila bränslen, samt agera för att ge ett bättre skydd till världens oceaner och skogar.

* Det nämns också att länderna bör ha som mål att arbeta för en ”grön ekonomi”, det vill säga en ekonomi som höjer levnadsstandarden utan att skada miljön.

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

4 CommentsLeave a comment

  • Hur rimmar detta politiska med detta som kom fram nyligen?
    Jo man skall sluta prata om det som tjänat politiska världen bra. Döpa om det.

    ?? jag bara länkar, slutsatsen får andra dra om man vill det efter detta.

    http://www.torontosun.com/2012/06/22/green-drivel

    Jag skall vara ärlig, tror inte att detta kommer att publiceras, men här är det i alla fall.

  • Ja, det är inte lätt att hänga med i argumentationen. Här är huvudargumenten på diverse sidor:
    ”Det va inte vi som börja!”
    ”Dom får ju! Vaffö får inte ja’?”
    ”Jag får men inte du, för jag e större än dig!”
    ”Det är inte rättvist!”
    ”Om jag får en kola idag, får du en glass en annan dag.”
    ”Jag vill inte va med längre!”

  • Jag tycker att slutdokumentet tyder på att det går i rätt riktning. Nu står klimatfrågan nästan bara med som en parantes. Äntligen kan vi hoppas att man uppmanas att ta itu med de riktiga miljöproblemen igen; miljögifter, utfiskning, skogsskövling etc.
    Om någon fortfarande är bekymrad över att vi kommer att drunkna inom en snar framtid så kommer här lite goda nyheter:
    ”Twenty-year-old models which have suggested serious ice loss in the eastern Antarctic have been compared with reality for the first time – and found to be wrong, so much so that it now appears that no ice is being lost at all”
    http://www.theregister.co.uk/2012/06/25/antarctic_ice_not_melting/

  • FN´s världsmöten om klimatet fortsätter att vara stora tillställningar utan krav på effektiva åtaganden för medlemsländerna.

    Måste man vänta tills man har hela världen med sig på att sätta in effektiva åtgärder mot växthuseffekten? Nej, man kan börja på egen hand om man har en fungerande metod. En sådan metod är varaktig deponering av växtmassa (flis, halm m.m.). Metoden beskrivs på http://www.sifem.se.

    Den går i korthet ut på att skapa ett kretslopp med våra fossila bränslen genom att permanent deponera växter. Använder man sig av denna metod, kan man undvika låsningar och förseningar p.g.a. oenighet om klimatpolitiken.

    Om t.ex. Europa är lite mer radikalt än övriga världen när det gäller koldioxidhanteringen, kan denna världsdel ensam balansera hela världens fossila koldioxidutsläpp med denna metod.

    De kostnader man råkar ut för genom dessa åtgärder tar man igen genom förändring av handelspolitiken. (Miljötullar)