Av Martin Hedberg.
Jag läste just en intressant artikel om hur människan påverkar sannolikheten för oväder, i det här fallet tropiska cykloner. Det sker både på regional och global skala. Artikeln i Nature: ”Arabian Sea tropical cyclones intensified by emissions of black carbon and other aerosols”.
I Arabiska havet (nordvästra delen av Indiska oceanen) är vattentemperaturerna tillräckligt höga för att det skall kunna bildas tropiska cykloner när som helst på året. Men eftersom tack vare monsunvindar så bildas det bara tropiska cykloner när det inte är monsunsäsong.
Uppkomst (cirklar) och banor (linjer) för tropiska cykloner före monsunen 1979-2010. Fyllda cirklar är cykloner med vindar över 50m/s. Färgskalan anger optiska djupet, ett mått på hur mycket partiklar som finns i luften, åren 2003-2009. Till höger visas förändringen av havstemperaturen mellan 1955-2004. (Nature 479, 94–97. 3:e November 2011)
Monsunen förknippas med kraftig vindskjuvning, dvs att vinden blåser med olika hastighet och riktning på olika höjder. Detta medför att det inte är tillräckligt homogena förhållanden i vertikal led som krävs för att de tropiska cykloner skall kunna bildas. Embryot till cyklon slits helt enkelt sönder innan den hunnit bli stor.
Men nu visar forskare dels att förekomsten av tropiska cyklonerna ökat, dels att vindskjuvningen minskat. Därtill har utsläppen av sot och svavelföreningar i området ökat med sex gånger sedan 1930-talet. Även temperaturen i havet har ökat under perioden.
Man bedömer att utsläppen av sot- och svavelpartiklar påverkar förekomsten av tropiska cykloner i området. Man skriver att:
”In principle, this aerosol-driven circulation modification could affect tropical cyclone intensity over the Arabian Sea, but so far no such linkage has been shown. Here we report an increase in the intensity of pre-monsoon Arabian Sea tropical cyclones during the period 1979–2010, and show that this change in storm strength is a consequence of a simultaneous upward trend in anthropogenic black carbon and sulphate emissions.”
Hur som helst. Av en eller flera anledningar så har vindskjuvningen minskat och det har blivit mer gynnsamma förhållanden för tropiska cykloner. Och som författarna påpekar:
”Because most Arabian Sea tropical cyclones make landfall, our results suggest an additional impact on human health from regional air pollution.”
Samtidigt som luftföroreningarna har förändrat sannolikheten för tropiska cykloner så har den troligen också hållit nere förändringen av temperaturen i havet. Havet hade blivit ännu varmare om det inte varit så mycket partiklar i luften.
Partiklar kan man relativt lätt få bort från luften genom att minska utsläppen. Uppehållstiden för partiklar är nämligen kort. Ett par veckor/månader efter att man minskat utsläppen så blir luften renare.
Däremot går det inte att göra samma sak med växthusgaser. De faller inte ner till marken av gravitationen eller med regnet som sot och svavel gör. Uppehållstiden för växthusgaser i luften är alltifrån tiotals år(metan) till tusentals år (freoner). Koldioxid däremellan.
Forskare visar på massor av sätt hur vi människor påverkar vår omgivning på ett negativt sätt. Det är inte moraliskt okay att skapa dess förändringar avsiktligt (eller?).
Men är det okay när det sker oavsiktligt? Om man inte förstår att det man gör får allvarliga konsekvenser? Det kan väl bara försvaras fram till den tidpunkt när man inser vad man håller på med, eller?
/Martin