Author - Martin Hedberg

Lilla drevet om ”väderkillen och global krigsekonomi”

16 oktober 2018

Podden Lilla drevet lyfte i avsnitt ”206 Hyscha en influencer” klimatförändringar och samhällets oförmåga att ta till sig vad forskarvärlden säger. Eller är det forskarvärlden som uttrycker sig på ett sätt som invaggar allmänheten i falsk trygghet? Jag och kollegan Pär Holmgren används som argument.

IPCC presenterade förra måndagen som bekant rapporten SR15 – Global Warming of 1,5°C. Jo, visst kände du till det? FN’s klimatpanels rapport som belyser skillnaden mellan effekterna av det kaotiska klimatet vid 1,5 graders uppvärmning och de katastrofala vid 2,0 grader. Sändningen på YouTube av presskonferensen har nu, åtta dagar senare, visats… knappt tiotusen gånger. Jag hoppas innerligt att det inte återspeglar mänsklighetens intresse för vare sig rapporten i sig eller slutsatserna man drar.

Jag tittar ut genom fönstret. Världen rullar på som vanligt. Har någon överhuvudtaget lagt märke till rapporten? Den säger att vi, civilisationen som vi känner den, har anledning att agera kraftfullt för att begränsa globala uppvärmningen och därmed även konsekvenserna av därpå följande klimatförändringar. Vi behöver anpassa oss till konsekvenser och vi har bara en begränsad mäng kol kvar att använda. Detta samtidigt som vi givetvis måste beakta rättviseaspekter, livsmedelsförsörjning och andra globala frågor som sammanfattas bra i de globala hållbarhetsmålen, SDG. Det som krävs för att undvika katastrof är inget mindre än en global transformation av samhället.

Det finns en del som agerar och ryter till. Tydligast på den svenska klimatscenen just nu är kanske Greta Thunberg 15 år som strejkar utanför Riksdagen. För att vi vuxna skall fatta och agera. I alla fall som om vi brydde oss lite om kommande generationer, tex våra barn. Och för den delen även oss själva.

Lilla drevet och Ola Söderholm undrar varför inte media ställer systemkritiska frågor. Om det nu är så här illa som forskarvärlden, om och om igen, säger att det är. Forskare säger att ”det är möjligt att begränsa uppvärmningen, men det kräver en enorm omställning”. Men beslutsfattare fattar inte vad det innebär. Än mindre agerar de. På något sätt tror de kanske att det räcker med att forskare har sagt att det går. Men det är upp till samhället, beslutsfattare, politiker och individer att faktiskt ställa om samhället.

Ola plockar upp min medverkan i SVT Aktuellt (måndag 8 okt) och att jag ställer frågan varför inte världen reagerar när vi i decennier känt till klimathotet och hur viktigt det är att vi ställer om. Programledare Lotta Bouvin kastar tillbaka frågan till mig ”Vad tror du?”. Ola Söderholm reagerar och undrar varför jag eller andra klimatexperter skall vara bäst skickad att svara på den frågan. Hon själv som politisk journalist borde väl kunna göra ”en habil gissning om vilka hinder, maktrelationer, ekonomiska och politiska intressen som står i vägen för att vi inte inför global krigsekonomi för att mot klimathotet. I går.”

Ola menar att det är kontraproduktivt att låta klimatexperter svara på frågan. Det är klart att det går att ställa om. Men kommer vi att göra det? Klimatexperter har fått det att låta som om vi har verktygen att faktiskt ställa om. Men de har bara svarat på frågan om det rent fysikaliskt går. Att sedan genomföra det, det är en helt annan sak.

I IPCC-rapporten från i måndag så trycker man på att man bara svarar på fyra av sex väsentliga frågor om huruvida det är möjligt att nå 1,5°C-målet. De två avslutande frågorna är upp till samhället att besvara. Och om vi skall klara av detta så måste vi klara av alla sex punkter. Misslyckas vi på en av dem så når vi inte målet.

Geophysical: What global emission pathways could be consistent with conditions of a 1.5°C warmer world? What are the physical potentials for adaptation?
Environmental-ecological: What are the ecosystem services and resources, including geological storage capacity and related rate of needed land use change, available to promote transformations, and to what extent are they compatible with enhanced resilience?
Technological: What technologies are available to support transformation?
Economic: What economic conditions could support transformation?
Socio-cultural: What conditions could support transformations in behaviour and lifestyles? To what extent are the transformations socially acceptable and consistent with equity?
Institutional: What institutional conditions are in place to support transformations, including multi-level governance, institutional capacity, and political support?

Själv ställer jag mig tvekande till realismen i att klara av 1,5°C-målet.

Dels för att det är så stor omställning som krävs, så mycket vana och så många kortsiktiga särintressen som skall övervinnas. Jag misstror helt enkelt att människor i tillräckligt stor omfattning kommer att ställa om sina vanor (punkt 5), respektive (främst) att vi kommer att skapa oss de institutioner som krävs för att understödja transformationen (punkt 6).
Dels för att IPCC inte på något sätt garanterar att vi lyckas. Man talar om sannolikheter som handlar om 50-50 chans eller möjligen 67% chans till framgång beroende på hur mycket vi anstränger oss. Det är få andra situationer där vi accepterar samma dåliga odds att nå framgång. Men om man skulle göra beräkningarna för vad som krävs för säg 95% sannolikhet till framgång, då har vi redan förbrukat allt kol i vår tänkta kolbudget. Då skall vi gå till noll fossilt kol och skogsskövling. Igår. Det gjorde vi inte.

Dvs även om vi lyckas kraftsamla hela världen så är det bara 50, eller i bästa fall 67% sannolikhet att vi lyckas nå målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5°C. Men gör det att vi skall kasta in handduken och säga ”Skit samma, festen pågår så länge det finns sprit i baren”? Nej. Ju långsammare förändringar vi får, desto färre växt- och djurarter kommer att försvinna. Och förändringarna kommer något senare. Det finns fortfarande all anledning att anstränga sig. Ju mer desto bättre.

En annan sak som gör att jag misströstar är de ekonom som jag (senast igår) hör upprepa mantrat att det inte är någon idé att genomföra åtgärder som inte är ”kostnadseffektiva”. Att Sverige inte behöver göra så mycket utan att det är viktigare att andra nationer vidtar åtgärder. Att vi inte kan kräva av Polen att de stänger ner sin kolkraft, det enda vi kan göra är att producera mer el och sälja till Polen (utan att förklara hur detta skulle medföra att polackerna inte eldar kol i alla fall, nu eller i framtiden). Att skatt på utsläpp är bra, bara de inte är så stora att de hämmar tillväxten. Och att ”vi hamnar nog på en uppvärmning kring 3 grader.”

Jag frågar mig vad värdet av ett korallrev är. Vid 1,5 graders uppvärmning så beräknas 70-90% av världens korallrev försvinna. Vid 2 graders uppvärmning är mer än 99% borta. Förlusten av korallrev handlar inte om att vi inte längre kan åka på semester och dyka på dem. Förlusten handlar om att de är väsentliga för allt liv i haven. Just nu är vi på en väg som leder oss till 3 eller 4 graders global uppvärmning inom hundra år. Det är inget mindre än att kraschlanda ekosystemen och civilisationen.

Vad är värdet av att städer och jordbruksmark inte översvämmas av stigande havsnivåer? Vad är värdet av dricksvatten? Vad är värdet av att undvika folkvandringar? Vad är värdet av en stabil civilisation?

”Kostnadseffektiv” fungerar i små sammanhang och modeller. ”Skall vi förlägga kontoret i Eskilstuna eller Västerås givet att de flesta anställda bor i Katrineholm, men kunderna finns i Örebro, resekostnaderna är x, energipriserna y, räntekostnaderna z och skatteavdragen a?” Där går det bra att räkna med ekonomernas modeller. Men inte när det gäller ekosystem. Som analogi: Man kan använda Newtons mekanik för att förklara hur biljardbollar rör sig, men inte varför katter fångar möss.

Klimatförändringar är helt enkelt en för stor, och framför allt komplex, fråga för att låta vare sig klimatforskare eller ekonomer svara på vad och hur vi skall hantera dem. Vi måste blanda in allt kunnande som finns i samhället. Vi sitter i båten tillsammans och ju förr vi börjar samarbeta desto bättre.

Lilla drevet fångar i podavsnitt 206 tidsandan i klimatdiskussionen rätt bra. Nu behöver vi gå vidare. Alla.

/Martin

Inte konstigt att vi inte reagerar

15 oktober 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

23 Comments

Forskare kommer med allt mer alarmistiska rapporter om hur illa det är ställt med klimat, ekosystem och andra globala frågor. Samhället samlar sina krafter till konferenser och olika former av lösningar.

Men allt för lite händer. Framför allt händer inte det som skulle kunna påverka och ändra de bakomliggande orsakerna till att vi har problem.

Vi försöker nämligen laga systemet med samma metoder som skapat problemen. Linjärt tänkande och kontroll. Ibland talar vi om exponentiell utveckling, men då är det oftast i samband med hur problemen växer eller hur någon aktör skall vinna marknadsandelar.

”Lösningen” på fossila bränslen heter biobränslen. Men så visar det sig (big surprise) att det i sin tur skapar problem med biodiversitet, utrotade växter och djur, jorderosion… och ännu mer utsläpp av växthusgaser.

Batterier och elektrifiering av samhället! Jovisst, men det leder i sin tur till expansiv malmbrytning, utsläpp av mineraler, transporter och kräver en massa energi.

Men himla dysterkvist! Vad skall vi göra då?

Först skall vi inse att vi inte har kontroll över naturen och vi kommer aldrig att få det. Naturen är ett komplext system, det förändras hela tiden och responser på olika aktiviteter blir olika vid olika tillfällen och situationer.

Vidare så vore det fint med lite ödmjukhet. Vi är inte skapelsens krona. Ingen har givit oss mandat att härska och dominera annat liv, vare sig nu levande eller kommande. Vi tog oss den rätten för att det passade oss.

Och systemet, det som vi nu inser att vi behöver förändra för att samhällsfunktionerna skall trilla över kanten efter det sluttande plan som vi befinner oss på, det VILL INTE förändras. Systemet agerar efter egenintresse. Det strävar efter att vidmakthålla sin position, även om det leder till kollaps och dess undergång.

Låter det knepigt? Det är bara att titta på våra lösningar på de uppenbara problemen. Lösningen på fattigdom heter ”trickle-down”, Lösningen på brist på grundvatten heter Borra djupare, Lösningen på klimatrelaterade värmeböljor heter luftkonditionering eller resa bort, Lösningen på luftföroreningar heter luftfilter, Lösningen på förlust av ekosystem heter ”green growth”, Lösningen på att folk tigger heter Kriminalisering, Lösningen på folkvandringar och flyktingar heter taggtråd och militär, Lösningen på havsnivåhöjning heter vallar och pumpstationer, Lösningen på utsläpp av växthusgaser heter skatter, …

Det är därför det är så svårt att hitta relevanta lösningar. Vi vill göra samma sak som förut, blunda för det jobbiga och hoppas att det som händer i verkligheten inte sker på riktigt.

Jag är övertygad om att vi behöver en ny berättelse om vilka vi är och hur vi kan skapa mening i tillvaron.

Jag önskar att jag hann presentera något som kan ta oss ur denna sinnesstämning av misströstan och förtvivlan. Men jag hinner inte skriva mer om det just nu, skall till Universitetet och lyssna på en expertgenomgång av IPCC:s senaste rapport, den om skillnaden mellan att värma planeten med 1,5 eller 2 grader. Jag tror inte jag kommer att bli mer hoppfull efter det, men jag träffar nog en och annan som har kommit till väsentliga insikter i alla fall.

Efter det skall jag lyssna på vad konsten gör nu när jorden, eller i alla fall civilisationen och systemet som vi känner det, går under.

/Martin

PS. Cred till Erik Garmo för idé till artikeln. Eriks hemsida: erikgarmo.se DS

Om en intelligent utomjording ville förgöra oss

29 september 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

42 Comments

De utomjordingar vi kan komma att stöta på är antigen bakterier eller riktigt intelligenta varelser. Ekorrar, ormbukar eller något liknande lär inte kunna resa genom rymden till vårt solsystem. Antag därför att utomjordingen Zorg* upptäckt planeten Jorden och dessutom bestämt sig för att förändra livet på planeten och slå ut de väl etablerade arterna som befolkar den. Varelsen gör det inte genom att landstiga, kriga eller sprida smitta. Nej, Zorg är betydligt listigare än så, och än oss.

Djur och växter på planeten Jorden är/var bra rustade mot störningar och hot, dvs resilienta. Detta till stor del eftersom planeten haft ett förhållandevis stabilt klimat de senaste drygt 11.000 åren. Men samtidigt har det gjort att vi alla lever under premissen att klimatet, t ex havsnivån, monsuner, havsströmmar, temperaturer och växtzoner mm inte varierar särskilt mycket.

Zorg’s plan var att få till en förändring av just klimatet och att det i sig skulle slå ut många arter. Av dessa så föreföll människan vara en osedvanligt seg och anpassningsbar art, trots sina klena fysiska förutsättningar. Men kreativiteten hos människan gjorde henne också lämplig som katalysator för Zorg’s grandiosa plan. Därtill tänkte sig Zorg komma åt många arter genom dominoeffekter i systemen.

Det finns (minst) sex sätt att ändra/påverka en planets väder och klimat.

Förändra hur mycket energi som solen strålar ut.
Flytta planeten närmare eller längre bort från solen.
Ändra månens rotation kring planeten.
Ändra planetens rotation, rotationsaxelns lutning eller formen på omloppsbanan kring solen.
Ändra planetens färg, ”albedo”. Detta påverkar hur mycket av solljuset som reflekteras ut i rymden respektive blir kvar som energi på planeten.
Ändra sammansättningen eller mängden växthusgaser i atmosfären.

Av dessa så kräver de fyra första stora externa krafter från t ex andra planeter. Till viss del sker förändringar av dessa, men det är på skalor som antingen är för snabba (solfläckar) eller för långsamma (tex Milanković-cykler) för att tilltala Zorg som vill ha en varaktig förändring, men inte orkar vänta flera tusen år till nästa förväntade istid.

De två sista är lite enklare och kräver mindre energi. Interna processer på planeten kan skapa t ex kraftiga vulkanutbrott eller återkopplingar i klimatsystemet. Men även om stora regionala katastrofer som vulkaner och jordbävningar har orsakat mycket skada på livet på jorden de senaste 11.000 åren, så har ingen av dem förmått förändra klimatet varaktigt.

Att ändra planetens reflektionsförmåga, Albedo, är inte heller trivialt. Sot, svavel och andra partiklar faller ner till marken av gravitation eller nederbörd efter någon vecka. Det gör att man aktivt måste ”fylla på” för att andra återkopplingar i klimatsystemet skall kunna starta. Det är nästan som om systemet inte vill förändras annat än att möjligen ”vibrera” kring ett medelvärde.

Växthusgaserna då, hur kan de nyttjas för att ändra planetens klimat? Växthusgaser är lite mer långsiktiga. De ändrar inte mängden energi som kommer till jorden, men däremot hur mycket som strålar ut i rymden. Mer växthusgaser gör att utstrålningen av värmeenergi sker från en högre höjd. Där är det kallare, dvs mindre energi lämnar planeten. Det blir alltså kvar energi på planeten. Och det blir därmed varmare, blåsigare, mer regn och mer torka. Eftersom växthusgaser är gaser så faller de inte ur atmosfären till följd av gravitationen i alla fall. Gaserna det handlar om är:

Vattenånga
Metan
Lustgas
Koldioxid
Ozon
Helt nya kemiska föreningar, tex freoner

Att ha som strategi att försöka förändra dem har sina baksidor. Vattenångan är effektiv som växthusgas och det finns gott om den, men den är alldeles för temperaturkänslig. Så fort det blir kallt, och det räcker med att det blir natt, så kondenserar den och faller ut som dagg, regn eller snö. Men den kan boosta effekten av andra växthusgaser. Metan och lustgas är effektiva sett per molekyl, men bryts ner av solljus efter något tiotals år. Ozon är inte tillräckligt stabilt det heller, reagerar med andra molekyler. Freoner är i och för sig väldigt stabila och effektiva sett per molekyl, men de kostar dock en massa energi och förutsätter kunskap för att skapa.

Koldioxiden däremot skiljer sig från de andra. Dess beståndsdelar, kol och syre, finns i överflöd på planeten. Och koldioxiden är tillräckligt långvarig i atmosfären, flera hundra år, för att en ökad halt av den skall kunna starta andra processer, tex avsmältning av glaciärer, metangasutsläpp från biologisk aktivitet i mark som varit i permafrost i hundratusentals år och förändra växtzoner.

Dessutom så behöver man inte tillföra någon energi för att producera den. Tvärtom, man får energi när man skapar koldioxid!

Det som talar mot koldioxiden är att växter konsumerar den genom fotosyntesen och att koldioxiden löser sig i vatten, tex haven. Men det oroar inte Zorg. Dels eftersom människan redan transformerat så mycket skogar till andra ytor och därmed tagit bort en väsentlig del av den växtlighet som kan binda koldioxid till såväl fibrer som i marken. Dels för att den koldioxid som löst sig i haven förmodligen kommer att komma upp till atmosfären igen när haven blir allt varmare. Vätskors förmåga att binda gaser är ju trots allt temperaturberoende. Och mer än 90% av värmen från den förstärkta växthuseffekten hamnar i haven.

Koldioxiden är Zorg’s trolldryck! Det fossila kolet kommer att bli människans ödesråvara. Får människan väl smaka på den frukten blir det svårt att låta bli att fortsätta. Zorg bevakar Jorden från en av dess Lagrangepunkter där han smider sina planer. Människan har nu etablerat sina vanor och system. Zorg kan sätta sina idéer till verket. Han skall låta människan förgöra sig själva.

”Det gäller bara att göra dem beroende av något som i sin tur får dem att såga av grenen de sitter på. Och komma långt nog innan de fattar vad de håller på med. Som grädde på moset kanske de dessutom börjar bråka med varandra och då kommer det att gå ännu snabbare.”

Tiden blev mogen för människan att uppleva att hon kan ställa sig utanför naturen och betrakta den som ett objekt. Människan bearbetar detta objekt, denna resurs som tycks ligga helt outnyttjad framför henne, och skapar på så sätt mer välmående till sig själv. Med hjälp av vetenskap, teknik och förfinade berättelser bygger människan upp samhällen, strukturer och rör sig sakta men säkert in i förväntningarnas landskap. Inget problem är för litet eller stort. Men djärva ambitioner och gott självförtroende tar sig människan an problem efter problem. Det förefaller bara vara en tidsfråga innan alla är lösta. Naturen ligger som på ett dukat bord, färdigt för människan att ta sig an. Ja, och det som inte ligger färdigdukat, det kan människan gräva fram och servera sig själv.

Skogarna höll på att ta slut till följd av de energikrävande processer man skapat. Men så fann människan det fossila kolet som legat lagrat i mark, berg och under havsbottnar i miljontals år. Det är ett mirakel större än Miraculix’s trolldryck som ger övermänsklig styrka. Olja, kol och naturgas tycks finnas i obegränsad mängd. Med dess hjälp får man krafter som inte ens forntida kungar eller generaler förfogade över. Den ger makt och rikedom och ju mer fossilt kol man förfogar över, desto mer makt och förmåga att erövra fossilt kol får man.

Det är inte konstigt att alla människor tävlar om att komma åt trolldrycken.

Zorg’s plan håller på att fulländas. Genom att göra människan beroende av något som hade som bieffekt att den skapade koldioxid så är Zorg på väg att lyckas med ambitionen att människorna skall transformera klimatsystemet och sina livsbetingelser till sin egen nackdel. Varningsklockor ringer, men sötman och belöningen för de som äger kolets kraft trumfar visheten hos de som inser att grenen vi sitter på, och sågar i, håller på att brista.

Men människan är inte beroende av koldioxiden i sig. Inte heller av energin som sådan, det är bara ett verktyg. Vi är beroende av syre, vatten, livsmedel, värme, kyla, fibrer, transporter, sjukvård, kultur, rekreation, bildning mm. Om vi kan finna något annat sätt att skapa denna välfärd på, eller i alla fall det mest nödvändiga av den, så kan vi låta det fossila kolet ligga kvar i marken och skogarna på marken. Men det rådande systemet är beroende av de återkopplingar som ger makt, rikedom, välfärd mm. Det är inte lätt att transformeras. Men transformation blir det förr eller senare, till det ena eller andra.

Grenen håller på att brista. Naturen vrålar. Människan är tondöv och stoppar huvudet i sanden. Som snart är översvämmad. Gör vi inget så är det ett aktivt val att misslyckas.

/Martin

I verkligheten finns givetvis inte Zorg eller någon motsvarighet vi skulle kunna skylla på. Vi gör det här helt själva.

*Alla eventuella likheter med andra verkliga eller fiktiva Zorg är givetvis oavsiktliga.

Förnekelse är en livlina på låtsas

8 augusti 2018

Martin Hedberg

Klimat

36 Comments

Det här är ett svar på en tidigare kommentar här på bloggen där ”Klimatskeptiker” menar att:

”..det finns långt viktigare problem i världen att lösa än de så kallade växthusgaserna. Men faktum är, precis som Karl var inne på, att det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten. Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med. Man har också investerat stora summor och resurser i det här och det skulle förstås inte se bra ut om det visade sig att man hade fel.”

Tror du att ”makthavarna” har arrangerat bränderna också? Och torkan? Återkommande missväxt?

Makthavare, typ vår statsminister, VD:n för storbankerna och i synnerhet alla som säljer vapen och olja har ju jättestora incitament för att skrämma vanligt folk. Och det är ju dessutom så enkelt för dem att lura tusentals forskare att ljuga med sin forskning och hitta på att klimatet är ett hot mot samhället.

Javisst, så måste det vara! Stefan Löfven, eller kanske hans statssekreterare, arrangerar med hjälp av en välbetald PR-byrå, ett gigantiskt högtryck över hela norra Europa. Ett högtryck som ligger kvar i tre månader. F-n vet hur de fick bort alla molnen och såg till att allt regn hamnade över Island, men är man statsminister så kan man få nästan vad som helst att hända.

Sedan kan de smyga ut om natten och fjutta på skogen och dra igång den största brandbekämpningsinsatsen i Sverige genom tiderna. Eller dra i något snöre i en hemlig kommandocentral i Rosenbad så att det börjar åska och blixtar sätter eld på skogen.

Och ett par dagar senare kan de stå framför brandbilar bredvid sotiga brandmän och bli hyllade som hjältar för att de är så handlingskraftiga och tar sig hela vägen från sommarstugan och Stockholm till Färila och Kårböle och att de kan se så bekymrade ut och dela en skogaholmsmacka med vanligt folk. Det är en klockren idé, så måste det ha gått till.

Och på samma sätt i Japan, bara att där gick man lite längre och skapade så mycket värme att folk dog. Och i Portugal och Kalifornien och Ryssland. Allt för att få sitta kvar vid makten och få höja skatterna på olja. För de tjänar ju alla de riktiga makthavarna på, i synnerhet de som livnär sig på att borra efter olja.

De som borrar efter olja vill ju att priset på olja ska höjas med koldioxidskatter så att -eh folk använder mindre olja. Asch, detaljerna är inte så viktiga. Det viktiga är att alla forskare ljuger och är i konspiration med alla makthavare, i synnerhet folkvalda. Och direktörer, presidenter och kejsare och påven och… alla med makt.

För makt har de. I fjol så omkom över 4500 människor i sviterna av orkanen Maria som drog in över Puerto Rico. Det var Donald Trump som skapade den. Allt för att kunna åka dit och kasta pappersrullar och visa upp frugan i högklackat. Japp. Och orkanen Harvey var också arrangerad av Trump. Den styrde han in över Texas och såg till att det kom en och en halv meter vatten över Huston och samhället fick förluster på 125 miljarder dollar. Det kan han utnyttja när han motiverar varför USA inte skall engagera sig i klimatfrågor. Samma sak med bränderna i Kalifornien. Det gynnar honom för då kan han visa hur smart han är. Han har ju faktiskt jobbat som brandman förut så han vet att de tramsiga miljölagarna mest är till för att rädda onödiga bofinkar och fiskar som ingen kan namnen på. Han, som råkar vara USA:s president, monterar ner miljömyndigheter, lagar och regleringar.

Amerikanska militären tycker också det är kul med klimatförändringar. För då får gjuta betong och bygga nya vägar för att anpassa sig till havsnivåhöjningar istället för att vara officerare. Det är roligare.

Och fastighets- och försäkringsbranschen skall vi inte tala om. Det tycker det är lattjolajban att bygga nya hus när de gamla spolas bort i jordskred eller brinner ner. De går också runt och tuttar på och spränger vattenfördämningar. Ja, men först gör de förstås högtryck och en massa regn på olika platser. Och lurar alla forskare utom de som är arvoderade av bröderna Koch, familjen Saudi, Putins polare och andra i oljeindustrin.

För de i olje-, gas- och kolindustrin, de vet hur det egentligen ligger till. De är så snälla mot alla människor och bara gör det som de är bra på. Gräva stora hål i bergen, ja till och med tar bort hela berg (sök på Mountain top removal). De vill egentligen inte göra det här, de har ju inget att tjäna på att vi fortsätter att vara kvar i fossilsamhället. Jag menar de tjänar ju faktiskt inga pengar alls nästan på att just gräva upp det fossila kolet och sälja det.

Och värst av alla är såna som säger att det är en allvarlig situation och som tycker det är tråkigt att det försvinner en massa växt- och djurarter. Jag menar vad har vi för nytta av dem? Växterna alltså. Vi kan väl importera nya om de gamla tar slut. Eller bygga djur i laboratorium. Eller flytta till Mars.

Nä, jag tror att det hela är kraftigt överdrivet och att alla som har makt, i synnerhet folkvalda, miljöengagerade och forskare, är alarmister. De ropar nog ”skogen brinner” bara för att få uppmärksamhet och en massa pengar. För det får de ju. Tokrika blir de. Och så håller sig folket i schack.

Frågan är bara hur de fick till den här globala värmen som håller i sig? J-lar vad bra de är på att skrämmas, det är nästan så man tror att det är på riktigt.

Så är det nog. Eller?

Om man tänker efter så är det nog tvärtom. Forskarvärlden har extremt rigorösa processer för att kvalitetsgranska varandra. Det är en trumf om du kan påvisa att kollegorna har fel. Och beslutsfattare har inget speciellt att tjäna på att visa upp katastrofer, tvärtom.

Fossilindustrin däremot, de har väldigt mycket att tjäna på att fortsätta med sina affärer. Vad skall de göra annars, programmera smartgrids, montera solceller, odla mat eller kanske till och med engagera sig i att städa upp efter sin verksamhet, stärka ekosystemen och öka resiliens i natur och samhälle…? De saknar den kompetensen. BP gjorde ett försök (Beyond Petroleum), men halkade ner i oljan igen.

Jag menar inte att andra problem är små och obetydliga, långt därifrån. Men jag förstår att Big Oil, hellre vill att vi koncentrerar oss på andra stora frågor än just de som utgör ett fundamentalt och oöverstigligt hinder för deras verksamhet. Det går inte att minska utsläppen av koldioxid med mindre än att olja, kol och gas blir kvar i marken. Det innebär att stora bokförda värden, och därmed framtida vinster, aktieutdelningar, bonusar, arbetstillfällen mm går dem om intet. Pengar som de förväntade sig kommer inte att vara där i morgon om vi gör allvar med åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser. Period.

Jag lånar några inledande ord från citatet av ”Klimatskeptiker”, stryker det konspiratoriska och lägger till en fras som belyser innebörden av Stranded Assets, tillgångar som riskerar att gå förlorade:

”…det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten ~~om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten~~ att allt är lugnt, bara vi fortsätter som vanligt. ~~Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med.~~ Man har ~~också~~ investerat stora summor och resurser i det här…”

Aktörer i fossilindustrins näringskedja har lyckats sprida berättelsen om att vi inte kan leva ett gott liv utan olja, kol och gas. Indirekt att det skulle vara ett hot mot det goda livet att leva ett ansvarsfullt liv. Den berättelsen, att jag som individ har mer att tjäna på att fortsätta som förut än att samarbeta med andra och välja en ny väg, väger uppenbarligen ofta tyngre än insikter man får när man läser vad forskningen säger inom klimat, ekologi, medicin osv.

När det gäller klimatförändringar så är det INGEN som har lyckats visa annat än att det människan som orsakar förändringarna. Vi ser att förändringarna är omfattande, att de går snabbt och att förändringarna riskerar att bli mycket ödesdigra för mänskligheten och civilisationen som vi känner den idag. Och vi vet vad som orsakat dem: 1/3 av koldioxiden som är skillnaden mellan Holocen och Antropocen kommer från skogsskövling, 2/3 från fossilt kol.

Med berått mod fortsätter vi att välja att misslyckas, trots all kunskap, påhejade av de som gör kortsiktiga vinster på att förstöra en fullt fungerande biosfär.

En fungerande biosfär är en nödvändighet för vår överlevnad. Det är främst forskare och insatta som ser och inser konsekvenserna av business as usual och vad som krävs för att sluta misslyckas. Men alla kommer att drabbas av kosekvenserna.

Det är lätt att känna sig liten i sammanhanget och resonera i termer av att ”det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör”. Det är just därför det är så viktigt att se verkligheten, prata, vara visionär och samarbeta. Det är vårt ansvar som tänkande, kreativa och agerande varelser.

Förnekelse är en livlina på låtsas.

/Martin

Vad kan vi enas om kring problem med klimatförändringar?

5 augusti 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

16 Comments

Jag fick igår en fråga om vad mänskligheten skall göra för att hantera klimatproblemen. Jag tänkte det kunde vara värt att utveckla mitt svar i en egen artikel.

Så vad skall vi göra? Ja, förutom såna självklara saker som att låta merparten av de kända fossila koltillgångarna vara kvar i marken samt återplantera skogar (riktiga skogar, inte monokulturer) på marken, så kanske vi kan börja med att ifrågasätta vårt nuvarande paradigm.

Vi behöver släppa den antropocentriska världsbilden, dvs att världen, naturen, atmosfären, liv… finns till för vår skull. Att allt är till för oss att nyttja. Detta extremt egoistiska synsättet i kombination med våra fantastiska förmågor att ”förvalta” och dominera i princip vad som helst, gör att vi nu lever i det sjätte massutrotningen.

”Miljölagar” är inte på något sätt skrivna för att värna om miljön. De är till för att reglera vem och hur vi (människan) får utnyttja miljön. Allt handlar om att människan står i centrum och resten av världen, från mineraler tusentals meter ner i berggrunden till allt levande i haven, på marken och i luften, till och med andra planeter, kan förvaltas för att göra livet lite behagligare för de som har makten över systemet här och nu.

Jag menar INTE att vi behöver värna om allt liv eller be om ursäkt för att vi förändrar världen. Bara det att vi behöver inse att vi, liksom förmodligen alla andra livsformer, sätter oss själva i centrum och ser världen som ett smörgåsbord som finns till för vår skull.

Men skillnaden mellan människan och myror, mykorrhiza och makrill är att vi har självförtroende, förmåga och resurser att ta vad vi vill ha, dominera och förändra allt -överallt. Snabbt, ofta oåterkalleligt och utan att den som njuter av sötman behöver lida av vare sig skuld eller bieffekter.

Denna förmåga bör komma med en stor varningstext som tvingar oss att inse det som alla som läst Bamse och Pippi redan vet, nämligen att: ”om man är väldigt stark måste man också vara väldigt snäll”. Även de som följer Spindelmannen vet att ”With great power comes great responsibility.”. Samma citat återfinns även hos Voltaire och i andra kulturer, religioner och epoker.

Men även om vi känner ansvar så är vi starkare och har mer makt och inflytande än vi känner ansvar. Återkopplingarna, kortsiktigheten och bristen på systemförståelse och ansvar för medmänniskor gör att vi stressar och urholkar livsuppehållande system på planeten. Sett till våra dagliga liv och vår närmiljö så går det långsamt, men geologiskt och ekologiskt är det en explosion.

Lägg därtill teknikoptimism och tilltro till att ”Marknaden” på något magiskt sätt kommer att lösa eventuella problem (återigen sett ur människans perspektiv) som dyker upp. Men i den mån Marknaden är ett komplext system så ser den till sitt eget bästa ur det korta perspektiv som präglar just Marknaden. Man kan tycka att Marknaden borde förstå att den behöver Människan för att frodas, men det inser den lika lite som cancercellen som tar livet av sin värd.

Visst gör vi människor bra saker gentemot varandra. Vi har lyckats minska barnadödligheten, vi mättar allt fler munnar, allt fler kan läsa och skriva, vi botar sjukdomar, demokratier ersätter diktaturer och livslängden ökar. Jag har sett, läst och samtalat med Rosling (som för övrigt gav mig i feedback efter ett föredrag att han uppskattade att jag beskrev världen som den är, utan värderingar, ideologi eller agenda.)

Men vår framgång inom vissa, eller ens väldigt många, områden kan inte tas för intäkt för att vi inte gör fel inom andra, mycket väsentliga, områden. Eller på andra tidsskalor än här och nu.

Ett grundläggande problem i dagens samhälle är att det är för mycket Jag och för lite Vi. Samhället hyllar inte bara individualismen, det kan vara okay, men berättelsen om att ”du kan bli vad du vill” skapar en kultur där ett av de yttersta målen är att maximera den egna lyckan och egna framgången. Inte att fråga sig vad jag kan göra för att samhället, systemet jag verkar i och kommande generation skall få det bättre.

Bilder och berättelser på sociala media är ofta ett uttryck för detta: ”Titta vad härligt jag har det på min exotiska plats och situation”. Och visst är det roligare att visa upp ett solbränt leende och ett par svindyra solglasögon från ett Jeepsafari i Sydafrika än att stimulera andra till att ta ansvar för sina medmänniskor. Det första vittnar om framgång, som det definieras idag, det senare betraktas som pretentiöst.

En annan sida i flödet på sociala media är snuttifiering, lösryckta argument och påhopp. Återigen ovilja att se sammanhang och skapa förståelse. Kan jag inte föra fram vettiga argument så kan jag alltid sabba och smutskasta någons annans samtal eller insikter. Framgång i systemet handlar om att synas, inte om att hjälpa varandra eller systemet.

Egentligen självklara systemvillkor för framgång tillämpas inte på global nivå. DNS, Det Naturliga Stegets, systemvillkor lyder:

Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
Inte hindra människor att tillgodose sina behov

Bryter man mot dessa så kommer man, förr eller senare, att oåterkalleligen förändra systemet. Det handlar inte om huruvida man har för avsikt att göra det eller att det är ett problem att just vi människor gör det. Om ekorrar kunde göra detta på stor skala så skulle även de förändra systemet. Till och med intellektuellt extremt lågt stående livsformer kan förändra systemet. Tex bakterier som förändrade klimat och sina egna livsbetingelser för 2-3 miljarder år sedan. Jämfört med oss människor tog det dem dock längre tid och de fattade inte vad de höll på med.

Det leder mig in på Donella Meadows systeminsikter och hur man kan förändra system. System består av reservoarer, flöden av energi och information samt återkopplingar. Komplexa system har medvetenhet om sig själv (ehuru inte total insikt) samt förmåga till urval och att förändra sig självt.

De flesta system vi ser omkring oss är stabila, dvs deras funktion och ”karaktär” förändras inte. De är inte oföränderliga, de modifieras, men deras ”personlighet” kvarstår. Det kan vara en skog, ett statsskick (såväl demokratier som diktaturer är förhållandevis stabila, på var sin kant), en individs immunsystem, ett företag, klimatet osv.

Men om man ändrar tillräckligt mycket på vissa saker i systemet, vare sig det är reservoarerna (tex ett företags likviditet, makten hos en ledare, pH-värdet i en sjö eller mängden växthusgaser i atmosfären) eller återkopplingarna, så förändras till slut systemet så mycket att det får en annan karaktär/personlighet. Det skiftar till en annan regim. Flöden och återkopplingar förändras.

Den nya situationen, regimen, kan vara minst lika stabil som den tidigare och möjligheten att återfå det gamla systemet kan ha gått förlorad. Inte sällan måste man ”överkompensera” för att komma tillbaka, eller tom ”ta en annan väg” för att återfå den tidigare situationen och återkopplingarna. Om det går alls.

I de flesta fall är det rådande systemet ganska nöjt med hur systemet ser ut, men i vissa fall vill man förändra systemen till en annan regim. Donella Meadows identifierade olika metoder för att förändra systemen och var man får bäst utväxling på sin insats. Hon kallade det för ”Leverage points”. I en artikel som återfinns på en hemsida efter henne kan man läsa var man kan/bör gå in i systemen om man förändra dem:

PLACES TO INTERVENE IN A SYSTEM (in increasing order of effectiveness):
12. Constants, parameters, numbers (such as subsidies, taxes, standards).
11. The sizes of buffers and other stabilizing stocks, relative to their flows.
10. The structure of material stocks and flows (such as transport networks, population age structures).
9. The lengths of delays, relative to the rate of system change.
8. The strength of negative feedback loops, relative to the impacts they are trying to correct against.
7. The gain around driving positive feedback loops.
6. The structure of information flows (who does and does not have access to information).
5. The rules of the system (such as incentives, punishments, constraints).
4. The power to add, change, evolve, or self-organize system structure.
3. The goals of the system.
2. The mindset or paradigm out of which the system — its goals, structure, rules, delays, parameters — arises.
1. The power to transcend paradigms.

Ju lägre nummer, desto större utväxling på en given insats. Men/och det blir också abstraktare. För att återknyta till rubriken och inledningen av den här artikeln så vill jag belysa punkt nummer 3. The goals of the system. Vad är målet/målen med/i det paradigm vi lever i?

Som jag skrev inledningsvis så handlar den västerländska kulturen och efterkrigstidens paradigm om individens lycka, möjligheter och ”framgång”. Det handlar om att ackumulera kapital, tillgångar och status. Det senare får man genom andra människors beundran. Ju fler människor som beundrar dig, desto mer framgångsrik är du. Du har lyckats.

När många strävar efter detta så rör vi oss oundvikligen till den punkt där vi är idag och systemet blir alltmer ohållbart. Snart kommer systemet att förändras. Inte för att vi medvetet har valt det utan för att vi har brutit mot tillräckligt många systemvillkor tillräckligt länge. DN hade häromdagen en artikel om hur stora delar av Östersjön är död. Det var ingen som ville det och trots att forskare varnat för det under lång tid så …bara blev det så här. Accelererande bränder, artutrotning, bakterieresistens, havsnivåhöjning, havens försurning… Listan med problem kan göras lång och vi borde ändra kurs. Men hur? Meadows lista ger del av svaren. Och insikten om att vi måste lyfta oss mins en nivå ovanför den där vi observerar problemen.

Punkterna 12-5, dvs konstanter, reservoarer, återkopplingar osv är bra och behöver adresseras. Tex skatter och avgifter på fossil energi, lyxkonsumtion mm. Subventionera bra saker. Bättre information och relevanta underlag för beslutsfattare. Lagar och förordningar. mm. Det här är saker som är ganska enkla att komma åt, men det tar tid innan man når resultat. Om man alls kommer hela vägen fram. Men ju lägre nummer, desto bättre. 6, 5 och 4 är riktigt bra och skall inte förringas. Men om man verkligen vill åstadkomma saker så skall man titta djupt i listan.

Jag vill belysa punkt nummer 2. The mindset or paradigm out of which the system — its goals, structure, rules, delays, parameters — arises. Om vi inte är nöjda, eller ser problem som vi behöver lösa, som relaterar till Målet med systemet, så kan det vara värdefullt att förstå ur vilket mindset, vilken filosofi, som målen uppstod.

Om vi vill förstå hur vi skall förflytta oss från något som är kortsiktigt bra för ett fåtal (dvs rika människor som lever just nu) till något som är långsiktigt bra för många så tror jag att det är på den här nivån, från 4 till 1, som vi behöver lägga betydligt mer kraft. Dels för att förstå var vi är idag och varför vi är här. Dels för att få insikt om hur vi skall förändra systemen.

Och om vi inte kan enas om vart vi bör röra oss (vad som är långsiktigt bra, eller om det ens är ett bra mål) så kan vi förmodligen samlas kring vilka faror och fallgropar vi skall undvika. Just nu accelererar vi utför ett sluttande plan. Det är önskvärt att göra något annat.

Vi behöver skapa berättelser, engagemang och strukturer som får oss människor att hitta ett bra sluttande plan (återkopplingar) som återskapar och stärker ekosystem, resiliens och tillit i en värld som om ingen ny kurs tas ut blir allt mer instabil.

/Martin

Rossbyvågor, bergskedjor och värmeböljor

30 juli 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

17 Comments

De senaste dagarna har jag fått ett flertal frågor om hur avsmältningen av isarna i Arktis hänger samman med jetvindar och värmeböljor. Jag tänkte göra en podcast kring det (i synnerhet som det inte kom med i PRI:s program häromdagen), men innan dess vill jag bjuda på lite resonemang kring fenomenen.

Här en video där tre experter, Mike Mann (Penn State), Jennifer Francis (Rutgers) och Noah Diffenbaugh (Stanford), under moderering av Markeya Thomas från Climate Signals, diskuterar och sätter de pågående värmeböljorna i perspektiv av global uppvärmning, förändrade jetvindar och klimatförändringar.

Som vi påtalat i de senaste artiklarna här på bloggen så är vädret vi upplever just nu en konsekvens av minst två klimatrelaterade faktorer. Dels att en högre temperatur ökar sannolikheten för varma tillfällen. Dels att jetvinden meanderar, böljar och rör sig, på annorlunda jämfört med förr vilket skapar blockeringar av högtryck.

Detta skapar i sin tur torka, missväxt och förutsättningar för omfattande bränder på en del ställen, medan det på andra ställen rasslar ner lågtryck på löpande band vilket skapar översvämningar.

Man diskuterar även att klimatmodellerna förefaller konservativa, dvs att verkligheten visar sig vara lite värre än de redan alarmerande svaren vi får från modellerna om hur väder och klimat kan komma att utvecklas.

Vill man veta lite mer i detalj hur det förhåller sig med kopplingen mellan Rossbyvågor, jetvinden, vågnummer och väder så kan man kolla in nedanstående film. Jennifer Francis (Rutgers University) höll en föreläsning om detta i mars 2018 och Kai Kornhuber (Climate Analytics) förklarade Rossbyvågor och resonans i en video 15 april, 2016. Nedanstående video är en kombination av dessa.

Kai nämner ett underbart begrepp: ”High Amplitude Quasi-stationary Synoptic Rossby Waves”. Rossbyvågorna hänger ihop med jetvinden och styr var det kommer att vara hög- och lågtryck. Dessa ger som bekant varmt respektive blött väder.

Rossbyvågorna kan beskrivas vara sammansatta dels av fritt propagerande vågor (freely travelling waves) som har med jordrotation och instabilitet i atmosfären att göra, dels tvingande vågor (forced waves) som har med bergskedjor och temperaturkontraster mellan hav och land att göra.

I normala fall är det 6-8 vågor runt planeten. I dessa fall dominerar den fritt propagerande vågen och vädret växlar mellan högtryck och lågtryck inom ett par dagar (när dessa passerar över oss).

Men när vågtalet sjunker så börjar de tvingande vågorna dominera. Då stannar vågrörelsen upp. Högtrycken ligger kvar på samma ställe i veckor och månader och detsamma för lågtrycken som rör sig över samma område lika länge. Det är en sån situation vi ser idag med långvarig värme över stora delar av Europa. Vi såg det även år 2003 -när tiotusentals människor omkom i Sydeuropa. Och det inträffade 2010 när Ryssland hade värme, missväxt och bränder -och det var svåra översvämningar i Pakistan.

Det här är fascinerande -och skrämmande: Vi har fått en situation där vågrörelserna mellan kylan i Arktis och värmen över ekvatorn kommer i egensvängning, resonerar, med bergskedjorna. Rossbyvågorna stannar då upp (eftersom bergen inte flyttar på sig) och vädret blir monotont. Värme på samma ställe och regn på andra. Och eftersom det står still så här så får vi värmebölja/torka/missväxt/bränder på vissa områden och översvämningar på andra.

Jag tjatar om det ett par gånger till: Under en istid är det 3-5 grader kallare, det är i det perspektivet man bör se ”Jordens medeltemperatur” och vad det har med klimatet att göra.
Nu har vi fått medeltemperaturen att stiga en (1) grad. Vi är dock inte i balans utan ytterligare förändringar som kommer att inträffa oavsett vad vi gör. Parisavtalet säger ”max två grader (med sikte på 1,5°C). Business as usual landar på 3-4 grader.

VI är alltså på väg mot en istid -fast åt andra hållet, och strävar efter att begränsa förändringen till max en halv istid åt andra hållet. Det är svårt att föreställa sig hur samhällen och civilisationen skulle klara av så stora förändringar på så kort tid. Det är faktiskt bättre att undvika de situationerna.

/Martin

Intervju på Public Radio International (PRI)

28 juli 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

3 Comments

Igår (fredag 27 juli) medverkade jag även i en intervju för Public Radio International (PRI). Jag och Eric Holthaus, amerikansk meteorolog och skribent på grist.org, blev intervjuad av Marco Werman.

Intervjun klipptes för att passa in i deras 45 minuter långa program som även innehåller sju andra inslag om händelser världen runt. Jag och Eric fick frågor som rörde de många värmeböljor och bränder som härjar runt jorden, kopplingar till klimat och hur våra samhällen och vi själva reagerar.

Det var en hel del av det som sades som inte kom med i det slutliga programmet. Tex,

Hur jetvinden påverkar hög- och lågtryck samt hur jetvinden påverkats av den kraftiga avsmältningen av isarna i Arktis.
Att vi hade tillräckligt med kunskap redan för trettio år sedan för att göra det vi gör idag.
Att Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till max 2°C motsvarar en halv istid, fast åt andra hållet. Och att vi är på väg mot 3 eller 4°C.
Att vi måste minska utsläppen av växthusgaser med med 10% per år för att till slut nå netto noll.
Att var och en av oss kan ta på oss ledarroller i omställningen, och inte minst ge support och stöd till andra som gör det vare sig det är individer, företagsledare eller politiker.
Behovet av visioner och berättelser som illustrerar såväl vad vi vill undvika som vad vil vill uppnå i framtiden.

Det här var saker som vi resonerade om under intervjun, men som alltså inte kom med. Må så vara. Men det som slog mig redan under intervjun som lite obekvämt var det här med att minska utsläppen med 10% per år och att bördan bara blir större för varje år som vi inte gör det. Det var liksom inte riktigt med på kartan över tillgängliga åtgärder.

Vad jag kanske borde tagit upp var behovet av prissättning, tex genom skatt på koldioxid. Men det är ju ändå otillräckligt. Det krävs någon annan medicin för att minska utsläppen så mycket som krävs för att det skall göra nytta.

Men jag fick i alla fall tydliggöra att det är människan som ligger bakom värmeböljorna, de hade inte inträffat om det inte var så att vi hade adderat så mycket växthusgaser till atmosfären.

Men jag skall inte lasta dem eller det sammanhang som programmet publiceras i för det. Vi är inte så mycket bättre här hemma heller. Våra klimatåtgärder ur ett vetenskapligt sammanhang erkänner förvisso att vi måste ställa om samhället och kraftigt reducera utsläppen. Men samhällets verklighet, i form av medvetenhet och incitament, är nog ganska nöjd med att ligga kvar på den här nivån och möjligen klimatkompensera* i lite större utsträckning.

Nåväl, det är bara att förbereda sig på ännu mer omfattande förändringar av klimat och ekosystem.

Ni kan höra programmet i dess helhet på PRI:s hemsida här. Om man klickar på ”Fires in Sweden” hoppar man direkt till vårt avsnitt.

/Martin

* Jag anser att klimatkompensation är bra. Det skapar medvetenhet och justerar priser så att de är i bättre paritet med vad som krävs för att göra skillnad. Haken är att det är otillräckligt. Det krävs mycket mer. Det är alltså steg i rätt riktning, men inte ens om vi tar många såna steg så kommer vi i närheten av att komma över den avsats som krävs för att undvika katastrofala klimatsituationer.

PS. Igår skrev jag i en tweet att vi blev intervjuade av BBC World, vilket bara delvis var korrekt. Intervjun gjordes från BBC Worlds studio, men publicerades alltså av PRI World.
(PRI World produceras av PRI, BBC och WGBH). DS.

Jag om klimatet i Sveriges Radio i P5

27 juli 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

3 Comments

Jag medverkade i Sveriges Radio P5 Stockholm i morse (ca kl 07:30-08:00) på temat värme, bränder, extremväder och klimat.

Du kan lyssna på avsnittet i spelaren nedan. Om inställningarna fungerar borde det bara vara att klicka på play. Annars får du scrolla fram till ca 1h 35 minuter i ljudfilen.

Vi avhandlar värmeböljor, skillnader mellan bevis för/konsekvenser av klimatförändringar, havsnivåhöjning, istider, jetvindar och blockeringar, istider, hydrologiska kretsloppet, snöfall, sträng kyla, fossilbrytning, ozonskiktet och freoner, omställning, jordbruk, skuld, konflikter och vad som krävs för att uppnå Parisavtalet. Och lite till. 🙂

Intervjuade gjorde Martina Thun och Behrad Rouzbeh.

/Martin

Beror värmeböljan på klimatförändringarna?

25 juli 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

96 Comments

Ja, värmeböljan hänger samman med klimatförändringar. Vi har dopat vädret med växthusgaser, detta är resultatet. Och det kommer mer.

De senaste dagarna har jag fått flera frågor, dels från vänner, dels från journalister, om värmeböljan och bränderna beror på klimatet.

Jag har också läst hur andra insatta i klimatfrågorna har svarat på samma sorts frågor. I en artikel i Expressen svarar Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet: ”att just detta händer just nu kan man inte säkert koppla till klimatförändringarna”.

Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, citeras säga att: ”När det blir varmare påverkas också förekomsten av extremvärme och värmeböljor och annat. Extremväder är dock så pass sällsynta att det behövs en ganska lång tidsperiod för att se eventuella förändringar”.

Och Helen Ivars Grape, hydrolog på SMHI, citeras med ”Att titta enskilt på Sverige under ett år är för kort tid. Just nu upplever vi ett extremt varmt år, men ett enskilt år kan avvika från det normala”.

Detta är mer eller mindre standardiserade svar som forskare ger när journalister, av helt förklarliga skäl, frågar ”Är värmeböljan/översvämningen/stormen/torkan/branden… orsakad av klimatförändringar?”. Att jag har med ovanstående tre forskare är inte för att hänga ut dem eller deras svar. Det råkar bara vara tre bra exempel (även jag har svarat på liknande sätt i media).

De uttalanden som forskarna gör är förföriskt lätta att tolka som att: vi hade haft såväl torka och värmebölja som dessa skogsbränder även om vi inte hade påverkat klimatet och även om jordens medeltemperatur inte stigit med en grad inom loppet av ett par decennier.

Men notera att ingen av dem påstår detta!

Alla tre svarar på en fråga i stil med: ”Är torkan och bränderna ett bevis på människans klimatpåverkan?” Men beviset för att vi påverkar klimatet finns i långa mätserier av väderdata, inte in enskilda händelser.

Det är därför som journalistens egna slutsats i ingressen ”De svenska skogsbränderna kan inte kopplas till klimatförändringar…” är direkt felaktig. Man kan inte dra den slutsatsen av svaren från forskarna. Forskarna har sagt ”skulle kunna ha hänt i det gamla klimatet”, inte ”hade hänt oavsett vår påverkan på klimatet”.

Nå, hade detta kunnat hända i det gamla klimatet? Ja, på en enskild plats (den frågan har vi redan avhandlat ovan). Men inte i den omfattning vi ser idag över hela jorden.

Det handlar om sannolikheter. I och med att temperaturen har stigit så har vi skapat en situation där värmeböljor är 100 gånger så sannolika som de var på 50-, 60- och 70-talet. Hundra gånger så sannolikt!

Se grafik som jag skrev om i en uppmärksammad artikel om majvädret, Vad har hänt med Lagom?.

Sannolikheten för extrem värme sommartid har förändrats dramatiskt på ett par decennier. Källa: NASA. Länk till artikel i PNAS (pdf, öppnas i nytt fönster).

Men det stannar inte där. Värmeböljorna är dessutom varmare än de var på 50-, 60- och 70-talet.

Man kan närmast jämföra med kraftigt dopade idrottsutövare. Inte konstigt att det slås rekord om man trycker i sig anabola steroider. Samma sak har vi gjort med vädret, det är dopat med växthusgaser. Det är klart att en odopad atlet skulle kunna prestera lika bra som en dopad. -Det är den sortens fråga som forskarna svara på i Expressenartikeln. Men nu är förhållandet det att allt väder är dopat (inte bara oväder). Hela startfältet har matats med allehanda steroider, i detta fall främst i form av koldioxid, men även metan, lustgas och freoner.

När vi pratar klimat så handlar det alltsomoftast om jordens medeltemperatur mätt på 2 meters höjd över mark och hav. Men det finns många andra mycket viktiga klimatparametrar som också behöver uppmärksammas. Många handlar om vatten. Jag har i andra sammanhang belyst förändringen av havsnivån, men vill också lyfta ”det hydrologiska kretsloppet” vilket i ännu större grad påverkar oss här och nu.

I takt med att det blir allt varmare så avdunstar allt mer vatten, luften innehåller mer vattenånga och det blir allt mer nederbörd. Så hand i hand med värme kommer torka och nederbörd, såväl regn som snö (det kan som bekant vara minusgrader och att det snöar mycket motsätter på intet sätt att det blir varmare eller att klimatet förändras. Tvärtom).

Det är bara ca 3% av den globala uppvärmningen som hamnar i atmosfären. Ett par procent värmer mark och glaciärer. Och mer än 90% värmer haven. I takt med allt detta finns mer energi än tidigare i vädersystemen. Det påverkar givetvis avsmältningen av glaciärer, men också havsströmmar och tropiska cykloner (”orkaner”). Det har blivit en marginell ökning av antalet tropiska cykloner, men framför allt så har de blivit kraftigare, täcker större yta och varar längre.

Jag skrev ovan att sannolikheten för värmeböljor har ökat i takt med att det blivit varmare. I expressens artikel lyftes beroendet av Golfströmmen fram. Men det finns även en annan intressant koppling mellan det långvariga högtrycket (som gjort att det varit soligt och inte regnat på länge) och klimatet. Nämligen hur avsmältningen av isarna i Arktis påverkar jetvindarna.

Jetvindarna (mer om jetvindar på Wikipedia) är kraftiga vindar på ca 10.000 meter höjd. De påverkar hur låg- och högtryck rör sig. Förekomsten av jetvindar hänger samman med temperaturgradienten (skillnaden i temperatur över en viss sträcka) mellan Arktis och sydligare breddgrader.

Den globala uppvärmningen har slagit till hårdast i Arktis. Skillnaden i klimat mot förr är större i Arktis än närmare ekvatorn. Det gör att temperaturgradienten minskat och detta på verkar jetvindarna. (Det blir en lite för lång bloggartikel om jag går in på hur, men det intresserade kan finna en del intressant i artikeln ”Influence of Anthropogenic Climate Change on Planetary Wave Resonance and Extreme Weather Events”.)

Summan av kardemumman: Avsmältningen av isarna i Arktis gör att vädret lättare hamnar i ”låsta lägen” eller ”blockeringar” som vi brukar kalla dem. En blockering är ett högtryck som ligger kvar på samma plats under lång tid (flera veckor istället för några dagar). Den blockerar därmed möjligheterna för lågtryck att passera med svalare luft, moln och regn.

Och om högtrycken ligger kvar på samma ställe så betyder det att lågtrycken (för de har inte försvunnit) rör sig över samma områden lika lång tid. Värmebölja på ett ställe och översvämningar på ett annat.

Så dels har vi ökat sannolikheten för att det skall vara varmt, dels har vi ökat sannolikheten för blockeringar, dvs långvarig värme. Och som grädde på moset har vi ökat sannolikheten för kraftig nederbörd, översvämningar och kraftigare cykloner.

Global Annual Mean Surface Air Temperature Change. Källa NASA.

Att så mycket skog brinner har med människan att göra. Ytterligare faktorer är att vi är bra på att släcka bränder, dvs det finns mycket bränsle som kan brinna när det väl gör det. Samt att vår monokultur med likartade trädslag gör skogen känsligare. En del av bränderna, såväl i Sverige som på andra platser, är anlagda av mordbrännare (alltså inte de proffs som använder brand för att begränsa omfattningen av skogsbränder).

Just denna sommar tror jag dock att varken tidigare naturliga skogsbränder eller lövinslag hade gjort någon större skillnad på brändernas omfattning. Hade de gjort det så faller de i alla fall in under beslut som vi människor tar.

Anledningen till de omfattande bränderna har helt enkelt med vädret att göra: Långvarig torka, värme och blixtnedslag ligger bakom den extrema omfattningen av skogsbränder i Sverige sommaren 2018.

Väder i all ära, men klimatet då? Jo, nu är det så att klimat är statistik på vädret.

Det är vi som har skapat den här situationen. Det är inte slumpen, ”naturliga variationer” eller ”hade hänt i alla fall”. Detta vid 1°C uppvärmning. Vädret med värmebölja, torka och bränder är en konsekvens av att människan har påverkat klimatet, främst genom enorma utsläpp av växthusgaser.

/Martin

PS. Skogsbränderna genererar i sin tur stora utsläpp av koldioxid. Vem vill ta ansvar för dessa utsläpp? Nä, tänkte väl det. Det kan vara värt att tänka på när vi gärna vill tillgodoräkna oss skogens förmåga att binda koldioxid.

Vid en istid är jordens medeltemperatur 3 till 5°C lägre än förindustriell nivå. Parisavtalet, att begränsa uppvärmningen till +2°C är alltså som en halv istid, men åt andra hållet. Vi har i princip redan intecknat 2°C och business as usual leder till 3°C eller mer.

Omslagsbilden visar temperaturanomali, dvs avvikelse från det normala den 25 juli 2018 jämfört med 1979-2000. Källa: ClimateRenalyzer.

Är värmeböljan slut snart?

25 juli 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

2 Comments

I ett par dagar har väderprognosmodellerna förkunnat att värmeböljan mattas av till helgen. Och att det kommer regn. Om än inte tillräckligt så i alla fall något som gör att spridningen av bränderna hämmas.

Idag onsdag och i morgon torsdag sker en temporär sänkning av temperaturen i Norrland och det kommer också ett par millimeter regn i samband med att en front passerar (från väster till öster) över Norrland.

På lördag bildas ett regnområde över östra Svealand/Götaland. Regnområdet fördjupas och sprider sig väster- och norrut över Götaland/Svealand under lördagen. Under lördag kväll har det nått upp till södra Norrland. Den gassande solen ersätts av molnighet. Temperaturerna sjunker med storleksordningen 5 grader (men det kommer nog att kännas som mer än så när inte solen gassar heal tiden).

Under söndagen fortsätter regnet upp över mellersta Norrland. Samtidigt kommer ett nytt regnområde in över Västkusten.

Hur mycket regn blir det då? Jo i allmänhet 5-15 mm, men lokalt kan det komma mer. Det här kommer inte att räcka för att släcka bränderna. Men det kommer att göra stor skillnad för spridningen av dem. Om vegetationen är blöt så tar det inte fyr lika enkelt (men när det väl brinner så krävs det mycket mer vatten för att släcka elden).

Det kommer givetvis också att göra arbetssituationen fysiskt lättare för alla som är engagerade med att släcka bränderna.

Jag ser fram emot lördagen, men först är det tre dagar med värme, solsken, torka och fortsatt extrem brandrisk.

/Martin