Tag - Samhällets sårbarhet

Om hur vädret påverkar samhället.

System i samhället som anpassar sig

Jag som så många andra följer räddningsinsatserna för att få ut ungdomarna ur grottan i Thailand. Läser en artikel i DN idag om hur ett mindre samhälle har vuxit fram på det som tidigare var en parkeringsplats framför grottsystemet.

Folk har rest till platsen för att hjälpa till. De är inte beordrade och de får ingen ersättning. Man fixar med de resurser, kunskaper och kontakter man har.

Hur skulle en motsvarande typ av samverkan se ut i Sverige? Den svenska kulturen och samhället är bra på att organisera system. Men kan vi organisera oss själva?

Man vill se att folk ställer upp med de resurser och kunskaper man har för ett gemensamt mål. Det gemensamma målet och visioner och hur man skall nå det är väsentligt i den här berättelsen.

Men jag tror att det i samhället genomsyrade tänket kring affärsmodell såväl som/eller att någon myndighet skall styra upp verksamheten eller insatserna gör att vi inte når vår samlade potential för att självorganisera oss till fungerande system. Tänker man nerifrån, bottom-up, så präglas systemet av en mängd suboptimeringar. Gör man det top-down så tar det lång tid, om det ens är möjligt, att skapa ett fungerande komplext system. Försöker man lösa allt själv så mäktar man inte med.

Vad jag efterfrågar är förmågan hos delsystemen, alla vi små pusselbitar, att visionärt se helheter och identifiera sig själv i den, samt stimulera andra att ta sina roller. Och fortsätta anpassa och utveckla detta utifrån förändringar av omgivningen och det egna systemet.

Världen förändras, det gör den hela tiden, men det går allt snabbare och ”det gamla” kommer inte att hänga med i alla svängar. Det är inte förutbestämt vart vi är på väg, men vad vi gör, som individer och system, kommer att påverka resan.

Jag vill att folk skall lyfta blicken, se scenarier, resonera visionärt och dela med andra. Framtiden handlar inte om vad jag som individ skall åstadkomma eller bli. Det handlar om min roll som en del i ett större sammanhang och att samverka. Det kommer att krävas mycket av oss, men det kommer att vara, är, det mest meningsfulla vi ägnar oss åt.

/Martin

Branden: Varför är folk med makt och resurser så initiativlösa?

Saknas det initiativ?

Nu har det gått drygt en vecka efter det att en den stora skogsbranden i Västmanland tog fart.

Jag, liksom många andra, pratar givetvis om den. Dels för att jag följer och rapporterar om vädret i media. Dels för att jag har själv skog, låt vara utanför det aktuella riskområdet i Västmanland (Jämtland). Jag bävar inför stormar, men ännu mer inför skadeinsekter och bränder.

Saknas det initiativ?I veckan hade jag ett möte med en representant från ett av våra större försäkringsbolag. Han uttryckte förtvivlan över att saker inte flyter på så bra som det skulle kunna göra och frågade sig vad han och hans företag skulle kunna göra för att mildra skadorna och bistå verksamheten. Det intressanta var att frågan sträckte sig utanför individens och företagets kärnverksamhet, att främst se till sitt eget bästa. Han frågade sig vad han/de kunde göra utöver vad som förväntas av dem, bara för att: 1. de har resursen, 2. det skulle kunna vara till nytta för andra.

Han var även irriterad över att många med makt förefaller vara uppenbart tafatta och initiativlösa. Om du är chef för någon resurs som skulle kunna användas när samhället krisar, varför tar du då inte initiativ och agerar? Folk i beslutande positioner sitter och väntar med hänvisning till att det inte ingår i deras arbetsuppgifter, att de inte fått en formell förfrågan eller att de inte vill göra mer än de har befogenheter till.

Vi väntar till det är helt uppenbart att vi har en kris, vi väntar till dess någon annan leder. Kruxet är att vi med den strategin förlorar värdefull tid. Krisen blir svårare att hantera, skadorna blir större och det krävs mer resurser för att hantera problemen.

Men det gäller givetvis inte alla. Det finns personer med civilkurage och initiativförmåga, men jag tror att man främst finner dem på en lägre nivå i makthierarkierna. Det är enskilda som använder sin gödselspridare som brandbil eller ringer runt till bekantas bekanta för att fråga om någon vill nyttja hens stallplatser, lediga säng eller skogsredskap.

I media och kommentarer har framkommit såväl beröm som kritik och gnäll. Men om vi skippar det senare och fokuserar på det som varit bra respektive riktigt konstruktiva lösningar, vad har vi då att lära oss?. Det handlar om dels om det som gjorts, dels om det som kan göra ännu lite bättre. Hur blir vi bättre på att ta hand och hjälpa varandra? Hur kan vi lära oss att vi som individer gör skillnad? Hur kan vi skapa en miljö där vi tänker och agerar utanför vårt formella ansvarsområde, trots att ingen (ännu) begärt det av oss? Vi kanske saknar inlevelseförmåga, framför allt på organisatoriskt nivå?

/Martin

USA har torka i väster och skyfall i öster

Torka , och skyfall

Just nu pågår en extrem väderkontrast i USA. Samtidigt som delstater i väster har svår torka och skogsbränder så har delstater i sydöst drabbats av tromber som skördat dödsoffer och skyfall av aldrig tidigare skådat slag.

Under de senaste två dygnen har det kommit närmare 520 mm, dvs en halvmeter!, regn i Pensacola i Florida. Det är en 100 till 200-års händelse, dvs något tämligen ovanligt. Det är också den kraftigaste nederbörden man har mätt upp någonsin under de 134 år som platsen haft väderobservationer. 

Men det var tyvärr inget unikt. Många andra platser har noterat kraftig nederbörd och veckorna innan har också varit blöta med 2-600% mer nederbörd än normalt.

Kraftiga skyfall i sydöstra USA.Bild 1  – Uppskattning a nederbörd med hjälp av radar mellan 20.48 CDT måndag 28 April till 0920 AM CDT Onsdag 30 April. Enhet: inch. (1 inch = 2,54 cm). Källa: 

Samtidigt är det varmt och torrt i Kalifornien. Los Angeles noterar temperaturer som är tio grader högre än normalt för årstiden. Våren gjorde officiell entré för en dryg månad sedan, men man har redan nu noterat temperaturer på över 30 grader.

Torka i västerBild 2. Torka, grafik från United States Drought Monitor

Som ni ser på kartan från National Weather Service så är det omfattande områden som har ”Extrem till Exceptionell torka”, både på kort och lång sikt.

Det gör att årets säsong för skogsbränder har kickstartat. Skolor har hållits stängda och brandmän kämpar mot eldar och elementen för att begränsa skadorna.

Skogsbrandssäsongen har bara börjat i Kalifornien, men den har börjat med svåra förhållanden och det kommer att bli värre i takt med att det blir ännu varmare och att nederbörden uteblir.

Jordbruket tar också stryk. Direkta och indirekta kostnader beräknas redan uppgå till 7,48 miljarder dollar (ca 50 miljarder kronor), över 300.000 hektar jordbruksmark går inte att bruka och 20.000 jobb beräknas förloras.

Ovanpå detta så visar en avhandling från Utah att det extrema vädret som drabbar nationen har kopplingar till människans påverkan på klimatet.

Jag är generellt kritisk till direkta länkar mellan enskilda händelser, men de har en intressant aspekt: Forskare pekade för ett decennium ut att avsmältning av Arktisk is kunde leda till förändringar av jetvindarna och lufttrycksmönster. Man får ett omfattande högtryck i väster och ett lågtryck i öster. Det leder till torka i väster, nederbörd i öster och kraftiga kalluftsutbrott över de inre delarna av USA. Precis vad som har skett.

Väderprognoserna indikerar att det kommer att fortsätta vara torrt i väster och blött i öster. Räkna med ytterligare konsekvenser, kostnader och dramatik.

Det som tidigare var osannolikt har blivit mer sannolikt. Riskbilden förändras.

/Martin

Skral veteskörd i Ryssland

Moskva

 (TT-Reuters)

Veteskörden i Ryssland väntas bli den lägsta på nio år. De vetemängder som kommer ut på marknaden tros bli mindre än 2011, då Ryssland införde ett plötsligt exportförbud som satte den internationella marknaden i gungning.

Bedömningen görs av den ryske marknadsanalytikern Andrej Sizov.

Liksom förra året är torka en huvudanledning till de minskade skördarna.

Väder och klimat, som att kasta tärning?

Av Martin Hedberg

Jag gjorde igår en intervju för en artikel som planeras på Svenska Dagbladets kultursidor. Vi talade om extremväder och klimatförändringar.

Vi talade om vikten av att se små saker i stora perspektiv. Så till exempel att sätta våra två senaste kalla vintrar i relation till värmeböljorna i Ryssland och USA och global uppvärmning.

Det har varit varmt, men varför var det inte samma extrema värmebölja i Ryssland i år som i fjol? Och hur kommer det sig att USA och i synnerhet Texas haft en värmebölja just i år?

Jag säger att det är lite slumpen som styr, men biter mig samtidigt i tungan. Man kan väl inte säga att slumpen styr väder och klimat? Det är ju fysikaliska lagar, det går ju att i viss mån förutspå! Det är inte som att kasta tärning (och här lämnar jag, tillfälligtvis, lite utrymme för skämt om vilka metoder vi meteorologer använder för att göra prognoser).

Är det slumpen som styr när man kastar tärning?

TärningarJa, det brukar heta så. Man kan ju använda tärning som en slumpgenerator. Men även om det är svårt att veta hur en tärning skall landa så är det inte slumpen som styr. Det är fysikaliska lagar som gravitation, luftmotstånd, mekanik, friktion mm.

Det går att beräkna hur tärningen skall landa. ”Allt” man behöver veta är initialtillstånd och hur man skall parametrisera fysikaliska lagar (formen på tärningen, rotationen på tärningen, fallhöjd, gravitation, luftmotstånd, fallvinkel, underlagets skrovlighet och lutning, stötvågor, friktion mm).

Utfallet från ett tärningskast kan förefalla slumpmässigt, men det går, med en viss säkerhet/osäkerhet, att beräkna hur tärningen skall landa.

Väder och klimat är givetvis många gånger mer komplicerade att parametrisera än tärningskast. Dessutom är väder och klimat komplexa till skillnad från en tärning som är en mekanisk företeelse. (Komplexa system innehåller bla. lärande, utslagning och förmåga till självorganisering. De kan förändra sig själva, något som ett mekaniskt system inte kan).

Men tärningen kan ändå illustrera vad som sker med vädret under inverkan av klimatförändringar.

Det som har skett, och sker, är att jämföra med att dopa/manipulera tärningen. Det är som att fästa en liten tyngd på den hörna som ligger mellan 1, 2 och 3 på tärningen. När man kastar den så kan fortfarande vilken sida som helst landa uppåt. Men sannolikheten ökar för att det skall bli 4, 5 eller 6.

Det är det som hänt med vädret. I takt med att allt mer energi ackumuleras i atmosfären så ökar sannolikheten för att värmeböljor, glaciärsmältning, avdunstning, kraftig nederbörd mm skall inträffa.

Det är inte uteslutet att det blir en etta, två eller trea när man kastar en dopad tärning. Precis på samma sätt kan det vara kallt på vissa platser under vissa perioder på Jorden, trots att planeten som helhet blir allt varmare. Men sannolikheten ökar för värmeböljor samtidigt som den minskar för köldrekord.

För det vi gör är att dopa, manipulera, atmosfären (och andra delar av naturen). Netto tillförs växthusgaser och aerosoler. Växthusgaserna påverkar absorptionen och utstrålningen av värmestrålning Aerosoler (partiklar) och en förändrad markyta förändrar jordens albedo, dvs förmåga att reflektera solljus.

En dopad atmosfär beter sig annorlunda än en icke dopad. Det kan man räkna på, precis som man kan räkna resultatet av en dopad tärning.

Från ett enskilt kast kan man inte avgöra om en tärning är dopad/manipulerad eller inte. Men gör man många kast och statistik på utfallet så ser man det.

Samma sak med väder och klimatförändringar. Från en observation på en plats kan man inte dra några hårda slutsatser. Men om man bearbetar många observationer från hela Jorden så ser man att väder och klimat förändras.

Om man förstår hur gravitationen inverkar på en blyvikt i ena hörnan av en tärning så förstår man varför resultaten av täningskasten blir som de blir.

Om man förstår hur strålningsbalansen till/från jorden påverkas av växthusgaser och aerosoler så förstår man varför klimatet förändras och utfallet i form av väder blir som det blir.

Med kunskap om hur en tärning är dopad kan man beräkna det statistiska utfallet av kommande hundra kast. Detta utan att veta exakt vilken sida som kommer upp vid kast nummer tio.

Med kunskap om hur väder, växthuseffekt och strålningsbalans fungerar så kan man beräkna det statistiska utfallet av hundra års väder. Detta utan att veta exakt vilket väder det blir om tio dagar.

Det är inte bara slumpen som styr tärningar, väder och klimat. Det är i första hand fysik och det går att beräkna sannolika utfall och det går att kvantifiera osäkerheter.

Vädret må förändras från en dag till en annan. Men vi förutsatte, outtalat, att klimatet inte skulle göra det.
Vi har byggt vår civilisation, kultur och välfärd på det.

Vi har förutsatt att havsnivån skall vara ungefär där den varit så länge vi kan minnas, att vädersystemen skall vandra ungefär som de gjort, att det inte är torka längre än det brukar, att det varken är kallare eller varmare, blåsigare eller blötare än det brukar, att väderextremerna inte blir värre än att vår infrastruktur och samhällen kan stå emot dem.

Men nu förändras klimatet och därmed det förändrade utfallet i form av väder. Det gör det om man dopar systemen.

Tärningen är inte bara kastad. Den är också dopad. Många tärningar återstår, de blir allt mer dopade.

Vi styrs inte av slumpen. Vi påverkar den.

/Martin

Från Tällberg till Almedalen

Av Martin Hedberg

På söndag börjar den stora politiker-media-näringslivs-lobby-osv-veckan i Visby. Det är en intressant mötesplats. Massor av inflytelserika människor samlas och pratar.

På sätt och vis liknar det Tällberg Forum, en annan stor mötesplats, men det är ändå helt annorlunda.

Just nu är jag på Tällberg Forum. Som namnet antyder har det en viss koppling till Dalarna. Men i år har man dock valt att förlägga forumet till Sigtuna.

Bild: Yvo do Boer, tidigare ordförande i UNFCCC, beskriver varför klimatförhandlingarna i Köpenhamn misslyckades.

På Tällberg Forum samlas omkring 400 människor från alla i stort sett hela världen. Det är såväl diplomater, forskare, politiker och näringsliv som ungdomar, frihetskämpar, poeter och författare.

Gemensamt är att man känner engagemang i mänskliga och globala frågor samt vill mötas över kulturella gränser för att lära sig mer för att skapa en bättre värld (många diskussioner går ut på att resonera kring vad en bättre värld är).

I går eftermiddag hade jag tänkt gå på ett seminarium om ”Smart Grids” (att skapa ett bättre elnätverk i Europa), men valde i sista sekund att istället gå på ett seminarium kring demokratiseringsprocesser och vilka lärdomar man kan göra av fredliga revolutioner, (Gandhi, King, Walesa, Tahrir-torget mfl).

Mycket givande var även berättelser om hur ursprungsbefolkning i Sydamerika möter den västerländska världen, om regnskogens betydelse för spannmålsbönder i Nordamerika, om den mänskliga hjärnans evolution. Om ”Peak Child” och slutsatsen att vi snart är omkring 9 miljarder människor, trots att familjer inte skaffar fler än två barn (orsaken finns i andra änden: vi blir äldre, dvs folk dör inte samma takt som tidigare).

Även om det är många intellektuella övingar som utspelas så spelar så konkreta saker som vädret en ganska stor roll på konferenser där man antingen är ute eller måste transportera sig mellan olika lokaler.

Det har varit såväl solsken som ösregn. I början var det lite för varmt och det var inte bara jag som funderade på om man kunde smita iväg och bada i Mälaren för att återfå en bra arbetstemperatur i skallen.

Igår tok-regnade det istället och folk som inte hade koll på vädret (och typ tagit med sig ett paraply eller vettig jacka) stod och tryckte i under tak i väntan på någon transport eller såg ut som spöken i de plastregnkappor som delades ut.

Så, i morgon söndag avslutas Tällberg Forum och en helt annan, men fortfarande väderberoende, mötesplats tar vid; Almedalen i Visby.

Gotland brukar ha bra väder på sommaren (återigen, vad är bra väder?). Hur blir det i år?

De flesta vill nog ha omkring 20 grader, en del moln, definitivt inget regn och inte för kraftiga vindar. Kan vi förvänta oss det? Ja i alla fall några av dagarna. Men det ser ut att bli lite blåsigt och i mitten av veckan också en del regn.

/Martin

Väderdramatik eller vanliga regnskurar idag?

Martin Hedberg

Med tromberna som drabbade Norrbotten och Västerbotten förra i veckan färskt mediaminne så flaggades det igår för att nya tromber skulle kunna bildas i det instabila vädret som kommer med gårdagens och dagens regnskurar.

Har sannolikheten ökat eller minskat? Eftersom det bevisligen redan har hänt, det som inte var sannolikt att hända, så känns det rätt tryggt att varna för att det kan hända iden. Men hade någon varnat för att det skulle hända innan det hade hänt så hade denne nog blivit kallad alarmist eller något liknande.

Vi människor är konservativa. Vi har ofta som första antagande att saker skall vara som de är eller fortsätta i samma riktning som de hade nyss. Översatt till mekanik motsvarar detta Newtons första lag: En kropp förblir i vila eller i likformig rörelse så länge inga yttre krafter verkar på kroppen.

Det är inget tokigt antagande. Det fungerar i många fall hyfsat. Problemet är bara att antagandet inte är fullt tillämpart annat än i mekaniska, avgränsade system.

Vare sig vädret, klimatsystemet, ekosystemen eller samhället är något avgränsat mekaniskt system. De påverkas av såväl krafter inom sig som av krafter utifrån. Dessa är alla komplexa, återkopplade system som innefattar såväl slump som lärande, utslagning och förmåga att omorganisera sig själva.

Vi vill gärna att vår omgivning skall förändras gradvis, att den skall vara förutsägbar och att den skall vara reversibel, dvs att man kan backa, ”göra om och göra rätt” om något blir som man inte vill. Men sådan är inte vår omgivning.

Det är troligen först när något väl har hänt som vi människor verkligen förstår att det kan hända. Innan dess är det bara en sannolikhet. Vare sig sannolikheten är 1 eller 99%.

Det märkliga är att vi gärna köper lotter, trots att sannolikheten att vi skall  vinna är liten och trots att de samlade vinsterna som utbetalas är mindre än summan av det som satsats.

Å andra sidan har vi en försvarsmakt och vi betalar försäkringspremier för risker kopplade till inbrott, bilolyckor, tandskador, stöld mm. Vi kan uppenbarligen hantera risker, både gemensamma och individuella. Vi har byggt och använder system som såväl skyddar oss mot skador, som ersätter oss för konsekvenser.

Men när det gäller gemensamma hot i vår omgivning, t ex relaterade till förändringar i tillgång till naturresurser, ekosystemtjänster, klimat mm, då haltar det. Hoten är stora sannolikheterna för att de skall inträffa likaså. Och ändå så är vi, hittills, oförmögna att förändra vårt beteende i en riktning som minskar såväl hoten som sannolikheterna för att de skall inträffa. Jorå, i det lilla så sker det framsteg, men den aggregerade, sammanlagda, situationen förvärras.

Det sker katastrofer relaterade till såväl klimat som ekosystem redan idag. Just nu är det uppenbart, dels för de som drabbas, dels genom forskarrapporter. Men fram till dess det är uppenbart för var och en av oss så skall man väl inte förvänta sig annat än att Newtons första lag gäller. I alla fall för samhället: Vi lullar på i likformig rörelse till dess någon yttre kraft verkar oss.

Forskarrapporternas kapacitet att vara en kraft som verkar på våra sinnen genom att ge människan insikter verkar hittills har varit begränsad till ett fåtal.

Det är bara att hoppas att kritiska tröskeleffekter inträffar snabbare i samhället än i naturen. Just nu ser det dock illa ut, vi människor behöver nämligen ha en hel del framförhållning för att kunna ställa om. För att det skall fungera så måste vi kunna agera på sannolikheter. För när sannolikheten har blivit 1, dvs när det väl har inträffat, då är det för sent att undvika den situationen. Och ett par situationer till. Det senare på grund av det enorma momentum som finns i naturen och den komplexitet som präglar dess utveckling.

Naturen är varken snäll eller rättvis mot oss. Den ÄR. Och det bästa vi kan göra är att försöka förstå var den är och förhålla oss till det. För vår egen skull. Because we’re worth it. 😉

/Martin

Barentskonferens

Av Martin Hedberg

Just nu är jag i Luleå. Jag deltar i ”Fifth Parliamentary Barents Conference” som anordnas av bland andra Sveriges Riksdag.

Konferensen samlar parlamentariker och andra berörda som är aktiva i Barents regionen, det är ungefär norra delarna av Norge, Sverige, Finland och delar av Ryssland. Länder som angränsar till Barents hav.

Jag skall tala om klimat och hur förändringarna kan komma att påverka regionen.

/Martin

Filmen ”En värld av liv”

Av Martin Hedberg

I fredags var jag på premiärvisningen av Mattias Klums nya film En värld av liv. Filmen skildrar livet över och under vattenytan kring korallrevet Raja Ampat i Indonesien.

Livet i havet hotas av något som närmast kan kallas ”extremely bad management” av oss människor. Vi förorenar haven med kemikalier, plaster, utfiskning mm. När det gäller utfiskningen så är vi i EU en global aktör som driver utvecklingen åt ett icke hållbart håll. Allt detta påverkar växt- och djurliv i haven vilket i sin tur får konsekvenser för vår egen livsmedelsförsörjning, nu och i framtiden.

Det handlar alltså inte bara om att vi agerar på ett moraliskt klandervärt sätt, vi medverkar till att vi och andra fattar strategiskt beslut som drabbar oss själva (och andra) mycket ofördelaktigt.

Det förefaller som om vi, vår intelligens till trots, saknar förmåga att prioritera långsiktigt fördelaktiga beslut framför kortsiktiga vinster.

Premiärvisningen föregicks av en diskussion ledd av Tone Bekkestad. I panelen återfanns Gustaf Fridolin (MP), Isabella Lövin (EU-parlamentariker och författare till boken Tyst hav), Lasse Gustavsson (naturvårdschef på WWF International) och Mikael Robertsson (miljöchef för Coop).

Diskussionen präglades av attityden ”vi kan klara det här bara vi vill och agerar rätt”. Samtidigt hängde proportionerna på problemen, befolkningstillväxt och att vi faktiskt inte lyckats så bra hittills som gigantiska moln över diskussionen. Detta i synnerhet efter Isabella Lövins inledande presentation över hur illa det är ställt med såväl den faktiska situationen i havet som mänsklighetens brist på förmåga att vårda den gemensamma och livsviktiga resurs som haven utgör.

Mattias Klum som filmat och Niclas Kjellström-Matseke från Postkodlotteriet (som finansierat filmen) ser En värld av liv.

Till problemen skall läggas att den höga halten koldioxid i luften (nu över 390 ppm mot normala 280 ppm) försurar haven. Detta genom att koldioxid löses i vattnet vilket sänker pH-värdet. Försurningen av havet medför att strukturer av kalk sakta löses upp respektive får svårare att bildas, t.ex. skelett, skal, koraller mm.

Växter och djur som har skal eller skelett får helt enkelt lägga mer energi på att bygga dessa. De leder till att de blir mindre, svagare och i vissa fall missbildade.

Ovanpå detta sker en successiv uppvärmning av haven, mer än 90% av energiobalansen som uppkommer av den förstärkta växthuseffekten absorberas av haven. Detta gör att temperaturen i haven stiger.

Problemen är monumentala och det är svårt att se lösningar som kan accepteras av tillräckligt många och som dessutom inte skapar andra oacceptabla problem.

Många av problemen är latenta, de finns där men har inte manifesterats ännu.

Filmen visas för allmänheten nu på måndag 11 april på SVT (Vetenskapens värld, SVT 2 kl 20.00-21.00). I filmen får vi inblickar i en del av problemen jag nämnt ovan, vi får se en mängd vackra undervattensbilder och vi får följa en pojke och hans pappas liv som fiskare. De är mycket beroende av havet.

De flesta av oss tänker inte på det varje dag, men vi är beroende av de ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller (inte bara haven). Utan dem står vi oss slätt. Vi tar dem ofta för givna, men de håller på att eroderas av vårt sätt att leva. Detta är ett hot mot… oss själva och vårt sätt att leva.

Se filmen En värld av liv på måndag 11 april.

/Martin

Fyra katastrofer i en ask

Av Martin Hedberg

Det japanska samhället har drabbats hårt sedan jordbävningen i fredags.

Egentligen är det fyra katastrofer och många konsekvenser:
1. Jordbävning
2. Tsunami
3. Demolerad infrastruktur
4. Brist på energi

Det som skapat alla problemen var jordbävningen med epicentrum i havet öster om Japan. Det som troligen orsakat flest dödsfall är tsunamin som svepte med i stort sett allt i sin framfart, så långt den nådde in över land.

Modellberäkning av tsunamin 11 mars, 2011. Färgerna indikerar våghöjd i cm. De svarta linjerna hur lång tid vågen rört sig efter jordbävningen. NOAA.

Som resultat av detta har många tusen människor avlidit och infrastruktur är förstörd, framför allt längs med de nordöstra kusterna. Vägar, hus, elledningar, raffinaderier, delar av kärnkraftverk… Detta medförde i sin tur problem med kylningen av kärnkraftverken. Bortfallet av energi från kärnkraften (som snabbstoppades) medförde brist på elektrisk energi (landet har kvar omkring 75% av sin elproduktion).

Hamstring av bensin, diesel, vatten, livsmedel mm medför att vissa delar av samhället inte fungerar. Och bristen på fungerande infrastruktur, energi mm medför att det blir svårt att producera och distribuera dessa mest grundläggande produkter och tjänster i samhället: Mat, rent vatten och energi.

Men man kan inte klandra folk för att de köper på sig det som de behöver. Att värna om sitt eget liv och göra sig förberedd på kommande problem är mycket naturliga reaktioner. Det är därför samhället snabbt inser att man måste ransonera resurserna så att de kan fördelas någorlunda rättvist.

Jag noterar att vi i Sverige de senaste dagarna mest fokuserat på kärnkraftverken och eventuella utsläpp av radioaktiv strålning. Detta samtidigt som människor drunknar och kläms ihjäl av vattenmassor och sammanstörtade hus. Är det lättare att acceptera döden genom naturkatastrofer än genom falerande av teknologi och ”den mänskliga faktorn”?

Ja, jag tror det, men jag vill vända på formuleringen: Det är svårare att acceptera död och katastrofer som är initierade eller orsakade av oss själva än av naturkatastrofer. Därtill har vi våra minnen av Tjernobyl och en infekterad debatt om kärnkraftens vara eller icke här hemma.

Och kanske framför allt: Utvecklingen av situationen kring kärnkraftverken är något som händer just nu. Folk fattar beslut och agerar just nu vilket mildrar eller ytterligare förvärrar situationen. Samt det diffusa hotet då strålningen inte syns. Det kan även transporteras långa sträckor. Konkreta saker som vatten upplevs inte hotande på samma sätt. I synnerhet inte över dessa stora avstånd. (Men/och det är i Japan, inte i Sverige, man får problem med eventuell strålning.)

Katastrofen (-erna) är ett faktum. Men kvar finns en del manöverutrymme. Kommer människan att göra katastrofen ännu värre eller finns det hjältar i händelsernas centrum som gör rätt saker, och saker rätt, vilket förhindrar ytterligare katastrofer?

/Martin

PS. Vi har alla sett dramatiska bilder och filmer som visar jorbävningens och tsunamins framfart och krafter. Men trots alla hus, bilar mm som sveps bort så ser man inga omkomna eller skadade människor. Inte för att jag vill eller behöver se det, men om det har omkommit/saknas tusetals människor så borde någon fastna på film, i synnerhet alla amatörfilmer som finns på YouTube. Jag ser en stor skillnad jämfört med materialet från andra naturkatastrofer, tex orkanen Katrina i New Orleans augusti 2005. Kan det finnas en del kulturella skillnader mellan hur man skildrar katastrofer, omkomna och skadade i Japan respektive USA? DS.