Av Martin Hedberg
I fredags var jag på premiärvisningen av Mattias Klums nya film En värld av liv. Filmen skildrar livet över och under vattenytan kring korallrevet Raja Ampat i Indonesien.
Livet i havet hotas av något som närmast kan kallas ”extremely bad management” av oss människor. Vi förorenar haven med kemikalier, plaster, utfiskning mm. När det gäller utfiskningen så är vi i EU en global aktör som driver utvecklingen åt ett icke hållbart håll. Allt detta påverkar växt- och djurliv i haven vilket i sin tur får konsekvenser för vår egen livsmedelsförsörjning, nu och i framtiden.
Det handlar alltså inte bara om att vi agerar på ett moraliskt klandervärt sätt, vi medverkar till att vi och andra fattar strategiskt beslut som drabbar oss själva (och andra) mycket ofördelaktigt.
Det förefaller som om vi, vår intelligens till trots, saknar förmåga att prioritera långsiktigt fördelaktiga beslut framför kortsiktiga vinster.
Premiärvisningen föregicks av en diskussion ledd av Tone Bekkestad. I panelen återfanns Gustaf Fridolin (MP), Isabella Lövin (EU-parlamentariker och författare till boken Tyst hav), Lasse Gustavsson (naturvårdschef på WWF International) och Mikael Robertsson (miljöchef för Coop).
Diskussionen präglades av attityden ”vi kan klara det här bara vi vill och agerar rätt”. Samtidigt hängde proportionerna på problemen, befolkningstillväxt och att vi faktiskt inte lyckats så bra hittills som gigantiska moln över diskussionen. Detta i synnerhet efter Isabella Lövins inledande presentation över hur illa det är ställt med såväl den faktiska situationen i havet som mänsklighetens brist på förmåga att vårda den gemensamma och livsviktiga resurs som haven utgör.
Mattias Klum som filmat och Niclas Kjellström-Matseke från Postkodlotteriet (som finansierat filmen) ser En värld av liv.
Till problemen skall läggas att den höga halten koldioxid i luften (nu över 390 ppm mot normala 280 ppm) försurar haven. Detta genom att koldioxid löses i vattnet vilket sänker pH-värdet. Försurningen av havet medför att strukturer av kalk sakta löses upp respektive får svårare att bildas, t.ex. skelett, skal, koraller mm.
Växter och djur som har skal eller skelett får helt enkelt lägga mer energi på att bygga dessa. De leder till att de blir mindre, svagare och i vissa fall missbildade.
Ovanpå detta sker en successiv uppvärmning av haven, mer än 90% av energiobalansen som uppkommer av den förstärkta växthuseffekten absorberas av haven. Detta gör att temperaturen i haven stiger.
Problemen är monumentala och det är svårt att se lösningar som kan accepteras av tillräckligt många och som dessutom inte skapar andra oacceptabla problem.
Många av problemen är latenta, de finns där men har inte manifesterats ännu.
Filmen visas för allmänheten nu på måndag 11 april på SVT (Vetenskapens värld, SVT 2 kl 20.00-21.00). I filmen får vi inblickar i en del av problemen jag nämnt ovan, vi får se en mängd vackra undervattensbilder och vi får följa en pojke och hans pappas liv som fiskare. De är mycket beroende av havet.
De flesta av oss tänker inte på det varje dag, men vi är beroende av de ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller (inte bara haven). Utan dem står vi oss slätt. Vi tar dem ofta för givna, men de håller på att eroderas av vårt sätt att leva. Detta är ett hot mot… oss själva och vårt sätt att leva.
Se filmen En värld av liv på måndag 11 april.
/Martin
