Tag - TV

Kan det här vara den värsta blooper jag gjort?

Nej, verkligen inte. Jag är förvånad att den överhuvudtaget kom med i kategorin. Dessutom var det ju inte ens jag som stod för misstaget. (utan Cecilia Gralde och det var bara en felaktig överlämning, det händer varje dag).

Men jag får vara glad över att jag hanterade situationen med sån iskall kyla. Tänk att behöva axla publikens förväntningar på att se A-ekonomi, och så blir det väder istället!

Se inslaget (öppnas i nytt fönster):
https://www.oppetarkiv.se/video/3146073/bloopers

Inslaget kommer SVT Morgon från 2002. Men vilket datum? Det är en visuell NOAA-satellitbild och klockan visar 06:30.

  • Solen har gått upp med marginal, jordskuggan ligger en bra bit ute på Atlanten. Om vi antar att den gick upp kl 05:30 över Stockholm så skulle det vara kring den 15 april.
  • Men snön har smält, det är bara snö på de högsta topparna i Skandinaviska fjällkedjan, inte alls i Norra Norrlands inland. Det borde då vara en bit in i maj, kanske tom juni. Jordskuggan på Atlanten skulle kunna vara från en tidigare bild som jag har mappat ihop för att inte den skarpa gränsen som NOAA:s polära satellitbilder har i kanterna.
  • Det skulle också kunna vara på andra sidan sommaren, typ i augusti, men det håller jag för mindre troligt.

Nåväl, det var lite skoj att se ett klipp från min tid på SVT.

Mitt värsta misstag från tiden på SVT? Jag gjorde i alla fall ett lite större misstag alldeles i början av min karriär som TV-meteorolog (1999-2004). Det var morgon-TV med väder en gång i halvtimmen. Jag missade tiden för en sändning och en grafiker ropade ”Martin, du är i sändning!”. ”Det är jag inte alls” tänkte jag där jag satt på kontoret och uppdaterade väderkartorna.
”Shit, jag ska vara i sändning!” insåg jag och började springa genom kontorslandskapet, ner för trappan, genom studiokorridoren, genom kontrollrummet och ut till studion. Jag saktade farten precis innan jag kom in i bild.
Det gick bra att prata de första sekunderna. ”Det här går ju bra ändå”, hann jag tänka. Men strax ville lungorna flåsa för att ventilera ut koldioxiden efter min tjurrusning. Men då höll ju jag på att prata om vädret i Götaland (med Svealand, södra Norrland och norra Norrland kvar). Jag försökte hålla mig väldigt cool medan svettpärlorna trängde fram i ansiktet och jag funderade på hur jag skulle avsluta så snabbt som möjligt, andas, prata och se lugn ut. Eller bara flåsa alternativt gå ur bild. Det var en jobbig kombination rent fysiskt. Den förtjänar att vara med som blooper. Spring aldrig till sändning.

Den jobbigaste situationen mentalt var helt klart när min svensexa radade upp sig runt kameran precis när jag går ut i direktsändning. Och jag hade då ytterligare två minuter då jag skulle prata på i lugn takt och hålla masken. Men det skötte jag förmodligen/tråkigt nog alldeles för bra eftersom det är inte med på listan av SVT bloopers.
Ovanpå det så tog polarna mig inte då. De skulle bara psyka mig, det var en låtsas-uppladdning till svensexan. Den riktiga blev en vecka senare.

/Martin

Skyhöga temperaturer, men meteorologen håller sig kall

Weatherman Cory McCloskey stays cool despite high temperatures

Ett klipp från en vädersändning på Fox10 av meteorolog från Accuweather. Något blir fel med väderkartan, temperaturerna rakar i höjden, men meteorologen Cory McCloskey håller sig kall. 🙂
Det är med blandad förtjusning som man ”ser fram emot” oväntade problem när man står framför kameran i direktsänd TV. Skall man komma av sig eller finna sig i situationen och hålla sig kall? Cory McCloskey inte bara behöll fattningen utan gjorde något riktigt bra av situationen.

/Martin

PS. 2960 grader Fahrenheit motsvarar 1627 grader Celsius. Järn smälter vid 1538 grader. Det kokar/förångas vid 2862 grader.

För att få konvertera Fahrenheit till Celsius: Dra av 32 och multiplicera med 5/9, eller

T°C  = (T°F − 32) × 5/9

Därför är det bättre att sända live

Martin Hedberg Live Aftonbladet TV

Godmorgon.

Nu har vi kommit igång med regelbundna vädersändningar i Aftonbladet Morgon-TV. Igår och idag har jag gjort sändningarna utomhus. Det känns mest relevant. Det är lite knepigt att ljussätta och jag har inte heller någon koll på när kontrollrummet lägger ut min grafik eller vilken grafik som ligger ute. Men det fungerar.

Vi jobbar på att skapa ett system där jag kan växla bilder själv, även när jag sänder från annan plats än studion. När jag är i Aftonbladets studio så är det jag som växlar bilder från min egen dator. Det gör att jag även kan låta dem tona över i varandra samt att jag kan visa animeringar.

Det är inte så att kontrollrummet inte kan göra det, men det är givetvis knepigt för dem att veta vad jag tänker tala om, såväl i studion som när jag sänder ute. Och jag vill i möjligaste mån undvika att komma med övertydliga instruktioner. Därför försöker jag minimera antalet bilder och följa någon form av logisk ordning. Det är dock inte helt enkelt eftersom vi inte har något manus, jag replikerar på infall och spontana repliker från programledaren.

Det är så jag vill att det skall vara, spontant. Jag gillar även livesändningar bättre än bandade. Man är helt enkelt lite mer på tå när det är direktsänt och resultatet blir bättre när man är medveten om att man inte kan göra en omtagning.

Att sändningen därefter repriseras som inslag är inget problem. Jo, på ett sätt: Medan vi sänder live måste jag tänka på att det skall finnas en in- och utgång så att en redigerare kan klippa materialet så att det kan sändas fristående.

Hur blir det då till jul, snö eller inte och var? -Jag återkommer med sannolikheter och resonemang.

/Martin

Prins Charles som väderpresentatör

BBC Skottland fick Prins Charles att presentera vädret under ett besök som han gjorde på BBC (jag misstänker att det var i onsdags 9 maj). Det var väl inget strålande väder, men en mycket avslappnad Prins Charles gjorde ett rätt okay framträdande. Han har väl en del mediavana kan man anta.

Något som uppenbarligen skiljer BBC:s väderpresentationer från de vi gör här i Sverige är att de använder ett manus. Det framgår tydligt när PC hajar till och frågar vem i h-e som skrivit det manuset.

Lite irriterande tycker jag att det är med alla journalister som befinner sig i direkt anslutning till sändningen. Man hör dem fnissa och man ser någon skymta till i bild. Med det gäller väl att få ut mesta möjliga av händelsen.

Även hertiginnan av Cornwall fick testa på att prata väder framför kameran. Det framgår i och för sig inte om det verkligen har sänts på TV eller om det bara var en lek framför kameran som sedan lagts ut på nätet.

Man kan avfärda det hela som trams och fjäsk för kungligheter och annat fint folk. Det var nog ungefär det som det var. Men hur som helst så är det många som uppskattar att testa sig på en vädersänding i TV-studio.

Ni har sett meteorologer göra det tusentals gånger. Men när man står där själv, i alla fall första gångerna, så är det inte så enkelt att på ett pedagogiskt sätt få ur sig allt man skall säga, stå och röra sig naturligt och dessutom passa tiden på sekunden. Gärna inför någon miljon tittare som observerar varenda felsteg som man, med ökad nervositet som följd, försöker undvika.

Tack och lov så tränas vi svenska meteorologer upp till att improvisera även i direktsändning (väderpresentatörer får memorera eller läsa innantill). Att improvisera ger större frihet, flexibilitet och kan skapa en del nöje för er tittare om/när man kommer av sig. Dessutom underlättar det planeringen av nyhetssändningen eftersom vi kan få ge och ta ett par tiotals sekunder (i vissa fall någon minut) om andra inslag drar över tiden eller faller bort.

Nu är ju isen bruten. När får vi se något liknande i Sverige? Men asch, gig’et är ju redan gjort här. Fast inte av någon kunglighet utan av en drottning (?) ur skvallervärlden (TV4 och Maria Montazami). I och för sig var syftet gott (utrota hungern), men jag tror nog att underhållningsvärdet trots allt blev det mest bestående. Och det var väl sisodär, men ett gott försök i alla fall.

Personligen tippar jag att Prins Daniel skulle slå både Maria och Charles med hästlängder, såväl med som utan manus.

Jag kanske skall försöka värva honom hit till Klart och köra lite seriös webTV? Eller borde det vara någon annan? Det kanske inte skall vara bra, utan mest underhållande? Kan det kombineras?

/Martin

Regnkaos eller Bäst väder…?

Av Martin Hedberg

(uppdaterad) Nu inför helgen så gjorde jag två intervjuer för två tidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Jag gav givetvis de bägge journalisterna i stort sett samma bild av hur prognoserna såg ut för vädret i helgen och kommande vecka.

Jag blev lite förvånad när jag i går (fredag 5 aug) såg Aftonbladets förstasida: VÄDER-EXTRA. REGNKAOS HOTAR hela landet. Och därunder även tillagt: ”Meteorologen: Kan bli flera översvämningar”.

Aftonbladets förstasida (5 aug 2011). Svenska Dagbladet sid 24 (6 aug 2011).

Oj då tänkte jag. Det kan alltså bli betydligt värre än vad jag trodde. Undrar vem mer de talat med och vilken vädermodell som indikerat det ovädret? När jag slog upp tidningen blev jag förvånad än gång till. Det fanns inga andra meteorologer eller vädermodeller, det var bara jag som var omnämnd.

Jag läser artikeln. Jorå, den stämmer rätt så väl överens med den intervju jag gjorde. Visserligen finns det ett par ”stort” och ”rejält” som jag inte riktigt känner igen, men på det hela taget rätt okay. Men/och artikeln har ännu en dramatiserande rubrik: Regnkaoset på väg till Sverige. Det stämmer varken med vad jag sagt eller vad som står i artikeln.

Jag sade förvisso att det kan bli åska och lokala översvämningar. Men jag sade inte att det skulle bli det i den omfattningen som annonserats. Och begreppet ”regn-kaos”, känns mycket främmande. Och sedan över HELA Sverige…?

Hur var det då med den andra tidningen, Svenska Dagbladet. Förutom att jag fick leta en stund innan jag hittade artikeln (en spalt på sidan 24, se bilden ovan) så hade den en sådan blygsam rubrik att man nästan hoppade över den: Bäst väder i sydöstra Sverige. Artikeln samsas med krönikan ”I väntan på den buss som aldrig kommer” och artiklarna ”54-åring åtalas för dödlig båtolycka” och ”Tysk kanin tog skuttet till Gotland”.

På webben har SvD den lite annorlunda vinklingen ”Nu väntar ostadigt väder och regn”, men det är samma artikel som i tidningsupplagan.

Innehållsmässigt är artiklarna i Aftonbladet och SvD likartade. Den stora skillnaden ligger i bild- och rubriksättningen, placeringen i tidningen och tillägg med dramatiserande adjektiv, ”ryssvärme”, ”hot” mm.

Troligen är det betydligt fler som tar till sig intryck från löpsedlar än de som studerar detaljerna i artiklarnas löptext. Personligen anser jag att rubriker, bilder mm bör återspegla, illustrera och i viss mån sammanfatta innehållet i en artikel eller ett faktaunderlag.

Ibland får vi frågor om varför olika meteorologer gör olika prognoser, det är väl samma väder vi pratar om? I detta fall har vi samma meteorolog som gjort samma prognos. Men i slutändan blev det rätt olika ändå.

/Martin

Tack John. Nu tar Martin över.

Av Martin Hedberg

Jag lärde känna John efter att jag börjat arbeta som meteorolog på SVT sommaren 1999. Innan dess hade vi förvisso träffats ett par gånger. Meteorolog-sverige är inte så stort och i synnerhet under utbildningen så reser man runt mycket och träffar många kollegor. Men just att få arbeta tillsammans med John och andra erfarna meteorologer såg jag som en stor förmån då SVT kontaktade mig för att arbeta hos dem.

Stig Ahlgren och John Pohlman på SVT

När jag började på SVT arbetade jag fortfarande i Försvarsmakten. Det var också därför som jag flyttade till Stockholm. Någon av mina chefer tyckte att min militära karriär inte skulle begränsa sig till Flygvapnet och Norrland (Jag bodde på Frösön/Östersund och arbetade på F4 sedan 1994). Nu visade det ju sig förvisso att flytten till Stockholm var början på en ny karriär utanför grindarna. Men jag hann i alla fall arbeta nära två år i Försvarsmaktens Vädercentral, placerad i på ett kontor insprängt i ett bergrum långt under marknivå bakom både luftslussar, galler och decimetertjocka dörrar. (Fascinerande då vi hade siffror på vädret över hela jorden, men inte hade känsla för om det var kallt eller inte i skogen utanför bergrummet.)

Det var mycket berikande att arbeta på SVT. Dels för att jag fick arbeta nära och lära mig av de erfarna kollegorna, dels för att jag fick tänka väder i helt nya banor. I Försvarsmakten fokuserade jag på detaljer och specifika gränsvärden över ett begränsat område samt kommunikation till kollegor och specialister. Det liknade även det jag gjort till sport och expeditioner inom segling, flyg och skidåkning. På TV gäller det att istället kommunicera ett generellt väder över ett relativt stort område och till åhörare med stor bredd. Plötsligt var alla aspekter av vädret potentiellt viktiga, inte minst hur själva kommunikationen skedde.

Rekordsegling över Atlanten 1997 med Nicorette.

Och just kommunikation är något som John var och är duktig på. Att med ett fåtal väl valda ord och ett genomtänkt kroppsspråk och rörelser förmedla hur vädret kan/kommer att utveckla sig kommande dagar. John arbetar mycket metodiskt och lämnade inte mycket åt slumpen. Fronter, moln, solar, vindpilar och temperaturer placerades över Sverigekartan både för att illustrera dynamiken i vädret, för att fånga det väsentligaste och för att skapa en estetisk grafik. John hade till och med ett tidtagarur för att testa hur lång tid olika fraser tog att säga. Väl framför kameran så improviserade han med stöd av hela eftermiddagens och kvällens resonemang. Som att koka ner en hel arbetsdag till 90 mycket välformulerade  sekunder.

Redan ett år innan John pensionerades från SVT så hade jag presenterat att jag ville arbeta med honom utanför SVT. När John (och Stig Ahlgren) slutade på SVT i oktober 2002 så började John en ny karriär som föreläsare och krönikör i Swedish Weather & Climate Centre SWC som jag hade startat ett par år tidigare.

Martin och John reser runt och håller föredrag om klimatförändringar.

Vi har gjort många resor ihop runt om i Sverige för att prata om väder och klimatförändringar. Detta tillförde något nytt till Johns stora erfarenhet av kommunikation. Nu fick jag förmånen att tillsammans med honom använda vår erfarenhet från för att skapa bildspel och föredrag om hur planetens Jordens klimatsystem fungerar, vilka problem vi står inför och vilka möjligheter vi har att lösa dem och anpassa oss till förändringar. Jag är stolt över att få samarbeta med John såväl på TV som i vårt företag och här på Klart. Jag har lärt mig mycket och jag vet att även John har lärt sig en hel del på vårt samarbete.

Alla meteorologer har givetvis olika metoder och stilar. Jag kan inte säga att jag har anammat all Johns metodik rakt av. Men jag har genom alla arbetsplatser och kollegor jag arbetat med försökt lära mig av de bästa och skaffa mig en palett av metoder och förhållningssätt som meteorolog. Detta för att både kunna göra bra prognoser och dessutom kommunicera dem.

Som vanligt skiftar vädret från en dag till en annan. Vi har även förmånen att bo på breddgrader där årstiderna varierar mycket. Ovanpå detta kommer klimatförändringarna att göra sig ännu mer påminda i framtiden. När klimatet förändras så ändrar vädret karaktär. Väder är, och kommer att fortsätta vara, en väsentlig del av vårt samhälle. Teknologisk utveckling gör att vi idag dels kan göra bättre prognoser, dels kan kommunicera dem på fler och annorlunda sätt än tidigare.

Jag ser fram emot att vara chefsmeteorolog här på Klart.se. Målsättningen är Klart.se skall vara det självklara valet för den som vill ha relevant och korrekt väderrelaterad information. Sajten kommer att förändras något kommande veckor. Vi lyssnar till vad ni har att säga, vare sig det gäller något väder vi skall belysa eller hur vi skall utveckla sajten.

God Fortsättning!

/Martin Hedberg

PS. John fortsätter med jazz och föreläsningar. DS.

Solfilmen. Tack och farväl.

Av John Pohlman

Ett av Sveriges Televisions mest slitstarka inslag är den så kallade ”Solfilmen” som Aktuellt under drygt 45 år visat en gång i veckan första hälften av året. Den hade sin premiär i mitten av 1960-talet och anger solens upp- och nedgång med tidsvinst hur dagarna blir allt längre. Solen i filmen skapades av Sverker Lund som vid den tiden var frilans men senare blev anställd på Sveriges Television. Det är också han som hörs gäspa när solen lägger sig ner och somnar.

För att få bakgrundsmusik vände man sig till grammofonarkivet på Sveriges Radio där ett för många känt namn skickade några förslag varav man valde ut en fransk folkmelodi som genom solfilmen blivit allmänt känd. Visan heter Le fiacre som betyder hästdroskan och är skriven av den franske tonsättaren Léon Xanrof. Den version som är på solfilmen finns på skivan En revenant de la revue och spelas av Robert Valentino.

Men det finns också en text till melodin som just handlar om en hästdroska. Texten anspelar på de första åkdonen av det här slaget som startade i Paris i mitten av 1600-talet. Det var allmänna transportmedel som utgick från värdshuset Saint-Fiacre efter trädgårdsmästarnas skyddspatron det iriska helgonet Fiacrius. Samma typ av hel- eller halvtäckt åkdroska (fiaker på svenska) med parhästar och kusk infördes också i Wien och under glansperioden i slutet av 1800-talet fanns det över 1 000 fiakrar. En del kuskar underhöll då också under färden med sång. Även i våra dagar kan man i Wien åka med en fiaker och ta en turistrundtur i staden.

Denna blogg blir min sista för vädersajten som jag varit med från starten i juni 2009. Jag lämnar nu över hela verksamheten till Martin. Det har varit en inspirerande period och jag tackar för kommentarer och intresse såväl skriftliga som muntliga och slutar med en tillönskan om Ett Gott Nytt År.

/John

TV-väder historik del 9

Av John Pohlman

Låt mig efter ett avbrott om ideala klimatet avsluta min bloggserie om det svenska TV-vädrets historia med en kort sammanfattning.

17-22 maj 1954. Första väderrapporterna i svensk television under den s.k. Sandrew-veckan med meteorologerna Lars Oredsson och Sven-Göran Olhede.

29 oktober 1954 kl 18.00. Radiotjänsts premiärprogram ”En skål för televisionen” inleddes med vädret inför veckohelgen som återkom varje fredag under en tid.

9 augusti 1957 kl 20.00. Starten för regelbundna väderrapportern fem minuter varje fredag. 2 september 1958 kl 20.00. Aktuellts första sändning med Olle Björklund som programledare och Leo Rannaleet som meteorolog.

13 mars 1960. Premiär för underhållningsprogrammet Söndagsbilagan med väderrapport. April 1962. Arturi Similää börjar göra månadsprognoser.

Oktober 1965. SMHI börjar sända femdygnsprognoser.

5 december 1969. TV2 startar. Vädret inleder kvällens sändning men flyttas efter något år in i nyhetsprogrammet Rapport.

12 maj 1975. Första vädersändningen från studio i Norrköping på direktlänk till Aktuellt och Rapport.

1 oktober 1982. Väderrapporterna flyttas tillbaka till Stockholm och Rapport anställer egen meteorolog.

1986-1990. Gradvis övergång för väderpresentationen till ny teknik med chroma- key.

Februari 1992. Väderpresentationen i Rapport vinner första pris vid International Weather Forecasters Festival i Paris i konkurrens med 47 av alla de större TV-kanalerna i Europa och USA.

Maj 1994. Rapport får i Paris ytterligare en internationell utmärkelse bland 71 tävlande med ett specialpris för dess vetenskapliga framställning.

Under 1990-talet utökades nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport i Sveriges television med morgonsändningar (1993), lunchsändningar och sena kvällssändningar. Det krävdes då fler meteorologer och vid sekelskiftet hade man fyra fast anställda och ett varierande antal deltidsarbetande.

Efter ytterligare utökad väderservice under de senaste tio åren har man idag sex fast anställda meteorologer och sju frilansare. Väderredaktionen är bemannad 3.30-22.30 på vardagar och 8.00-22.00 på helger. Måndag till fredag producerar meteorologerna dagligen inalles 25 sändningar.

/John

Spring inte till TV-sändningar

Av Martin Hedberg

Det är när det gör ont som man lär sig bäst heter det. Under min första sommar på SVT (jag jobbade där mellan 1999 och 2005) så var jag på väg att missa en sändning. Det var en fredag och Rapport Morgon.

Jag vet att det var en fredag eftersom det som gjorde att jag ställde till det för mig var jag mellan nyhetssändingarna gjorde ett litet vädersnack om helgvädret med programledaren Marianne Rundström. Detta samtal blev ett litet hack i rutinerna som annars bestod av två sändningar per timme som avslutade nyheterna.

Efter helgvädersnacket gick jag tillbaka till väderredaktionen. Ut i studiokorridoren och sedan en trappa upp. Jag skulle, som jag gjorde mellan varje sändning, uppdatera väderkartorna och rendera om grafiken. Det här brukade ta 15-20 minuter, precis lagom för att sedan gå ner och ställa sig i studion för nästa sändning.

Vad jag inte hade tänkt på var att jag tappat en kvart av min knappa halvtimme genom intervjun om helgvädret. Plötsligt ropar en av grafikerna som satt i rummet intill: ”Martin, du är i sändning!!”. Det är jag inte alls det, jag sitter här tänkte jag först. Sedan tänkte jag att jag kanske glömt stänga av sändaren till mikrofonen, men det är dels ljudteknikerns sak att dra ner min volym i kontrollrummet, dels hade jag (nog) varit tyst.

Men plötsligt inser jag att jag skall vara i sändning. NU. Där ner i studion sitter Rikard Palm och kallpratar medan folk i kontrollrummet undrar var jag är. Jag rusar ut ur rummet, ner för trapporna, spurtar i studiokorridoren, sliter upp dörren till kontrollrummet och säger: Det är lugnt, jag fixar det här. Jag har aldrig tidigare, eller senare, kommit så snabbt på plats framför kameran.

Jag börjar prata om vädret i norra Norrland. Samtidigt tänker jag att det går oförskämt bra. Rusa från redaktionen till studion och ändå ha så bra koll på vad jag skall säga och agera.

Jag har precis börjat på vädret i södra Norrland när jag inser vad mitt problem egentligen är. Det är att jag behöver andas och det ganska rejält. Genom min tjurrusning har jag genererat en portion koldioxid i blodet som kroppen nu efter ett par tiotal sekunder behöver ventilera ut. Jag kämpar emot. Jag behöver flåsa ett par gånger, men det skulle se rätt dumt ut i TV. Men jag kan inte vänta den halva minuten det tar mig att på snabbaste sätt beta av Svealand och Götaland för att sedan lämna tillbaka till Rikard.

Jag försöker så gott det går tala samtidigt som jag andas både in och ut. Jag känner hur svetten tränger fram i pannan. Det här var inte så lätt och bra som jag trodde för en halv minut sedan. Till slut har jag forcerat igenom vädret i hela landet och kan bolla tillbaka till Rikard. Lampan på min kamera släcks och jag får andas på riktigt.

Det var lärorikt. Spring aldrig till en sänding. Regel nummer ett är givetvis att vara väl förberedd och i tid, men om man till äventyrs skulle vara sen: Gå. Kollegorna är tränade på att göra rockader och improvisera. Det är en charmig del av att jobba med direktsänd TV.

/Martin

TV-vädret, historik del 8

Av John Pohlman

Under perioden 1975 till 1982 sändes vädret från Norrköping. Förutom de dagliga kvällssändningarna till nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport, producerade också Norrköpings TV andra väderprogram, bland annat månadskrönikor.

I samband med flyttningen från Stockholm fick SMHI en ny ledning som ogillade att meteorologerna på sin fritid medverkade i TV. Man menade att denna verksamhet skulle läggas in i tjänstgöringen på SMHI. Det väckte också en viss förtret hos ledningen att TV-meteorologerna dessutom utnyttjades i andra produktioner, framförallt när regionalprogrammet Östnytt startade sina sändningar i januari 1980. Det ledde till att nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport flyttade tillbaka vädersändningarna till Stockholm.

Rapport profilerade sig genom att anställa en meteorolog på heltid och i oktober 1982 började jag tjänstgöra på redaktionen. Aktuellt engagerade fortfarande SMHI-meteorologer men var periodvis helt utan.

I mitten på 1980-talet började Rapport använda en helt ny form av väderpresentation. De handritade kartorna försvann efterhand och ersattes av datorproducerade. Väderkartorna fördes direkt in i TV-bilden med meteorologen i bild framför en tom skärm i studion och med en teknik som heter ”chroma-key”. I samband med detta gick också pekpinnen i graven, tydligen saknad av en del. Så småningom införde också Aktuellt den nya tekniken.

När TV4 startade med sina sändningar ville man ta nya grepp och anlitade kvinnliga väderpresentatörer utan meteorologisk utbildning. Man vände sig till ett engelskt privatföretag för material med kartor och text. Även om framträdandet var trevligt, lyste den meteorologiska okunnigheten igenom och efter några år blev de utbytta mot yrkeskunniga.

/John