Av Martin Hedberg
Ni har sett dem på väderkartorna, fronter. Kallfront, varmfront och kanske har ni även hört talas om ocklusionsfronten (som är en kallfront som hunnit ikapp en varmfront). Alla dessa tre fronter rör sig. Men fronten kan även stå still och man talar då om en stationär front.
Cirrusmoln framför en varmfront
Många kopplar en front till ett omslag av någon form. Det är helt rätt. En front är gränsytan mellan två luftmassor med olika egenskaper, vanligtvis skillnader i densitet. (Densitet beskriver hur mycket en viss volym av ett föremål, vätska eller gas, väger per volymenhet. Densitet mäts i tex kg/m3)
Skillnader i densitet orsakas vanligtvis av skillnader i temperatur. Det finns därför en tydlig koppling till omslag i temperaturer när en front passerar. Men det finns även andra saker som tex luftfuktighet. Med detta kommer även andra egenskaper som tex stabilitet vilket i sin tur påverkar tex vindar.
Konvektiva moln i samband med kallfront
Fronter finns inte bara vid markytan, de finns i allra högsta grad i luften. Fronten är som sagt var gränsytan eller övergångszonen mellan luftmassor med olika egenskaper. Gaser (luften) med hög densitet sjunker under en gas med lägre densitet som stiger. Det betyder i praktiken att luft som är tung (per volymenhet) kilas in under den lite lättare (per volymenhet) luften. Dvs kall luft sjunker, varm luft stiger.
Man kan se luften som en vätska. I fallet med en kallfront så kommer den kall luften att vinna terräng genom att ”rinna in” under den varmare luften. I fallet med en varmfront så glider varmluften snett upp över kalluften och pressar den framför sig. Dessa två helt olika sätt gör att karaktärerna på kall- respektive varmfront blir helt olika.
Kallfronten lutar bakåt och själva utan är relativt brant, medan varmfronten lutar framåt och har en flackare lutning. Det gör att kallfronten dyker upp snabbare för en betraktare på marken än vad varmfronten gör. I fallet med varmfront så kan man ofta se de första molnen, cirrusmoln, många timmar, upp till ett dygn, i förväg. De föregår markfronten med hundratals kilometer. I fallet med kallfronten så ser man molnen samtidigt som fronten är i absoluta närheten.
I själva frontzonen, gränsytan, så sker en hävning av luften. Det bildas därför moln och nederbörd. Nederbörden från kallfronter är intensiv, men relativt kortvarig. Det är inte ovanligt att det förekommer åska, hagel och kraftiga vindkast. Nederbörden från varmfronter är mer lättsam. Det börjar lite stilla, blir visserligen intensivare, men aldrig så kraftigt som från kallfronten. Å andra sidan kan det hålla på en hel dag. Luften är ofta fuktig och vindarna vanligen inte så kraftiga.
Följande kriterier används för att identifiera fronter:
1. En skarp övergång i temperatur över ett kort avstånd
2. Förändring i luftens vatteninnehåll, daggpunktstemperatur*
3. Skifte i vindriktning
4. Förändring av lufttryck
5. Förändring av moln och nederbördsmönster
Man har valt att illustrera kallfronter som blå linjer med trianglar på, medan varmfronter illustreras med röda linjer med halvcirklar på. Stationära fronter är streckade blått-rött. En ocklusionsfront är lila (Jag ville introducera begreppet ocklusionsfront på SVT:s väderkartor när jag jobbade där, men fick till svar att publiken, dvs ni tittare, inte skulle acceptera det).
/Martin
*Daggpunktstemperaturen, Td, är ett mått på luftens fuktighet. (I bland säger man bara Daggpunkt.) Det är till den temperaturen man måste sänka luftens temperatur, T, innan dagg/frost kondenseras.
Luftens Td är alltid lägre än luften T. Vanligtvis skiljer det 2-10 grader.
En låg Td betyder att luften innehåller lite vattenånga. En stor skillnad mellan T och Td betyder att luften är torr. Om T och Td är lika så är luften mättad, 100% luftfuktighet.
