Archive - 2011

En baklängesåkande kallfront?

Av Martin Hedberg

Sitter i den svenska sommarsolen och förkovrar mig i några böcker om väder skrivna av amerikanska författare/meteorologer.

Det brukar sägas att vi i svenskar är det mest väderintresserade folket i världen. Personligen tror jag att amerikanarna tar hem priset. De har mer dynamik och kraftigare extremväder än vi i Europa. Och de har ofta mer dramatik i själva presentationen av vädret.

Här i Sverige, precis som i USA, poängterar vi att en kalfront är en situation där en kall luftmassa ersätter en luftmassa med högre temperaturer. Ofta har även kalluftsmassan lägre fuktighet och klar och ”hög” luft. I gränslinjen mellan luftmassorna bildas moln och det är inte ovanligt med såväl kraftigt regn som åska.

Vi vet också att vädersystemen på våra breddgrader oftast rör sig från väster till öster. Det gör att den förhärskande vindriktningen oftast är innehar en västlig komponent, samt att man gör bäst i att speja ut över Atlanten om man letar efter lågtryck som snart skall beröra oss.

Nåväl, i en av böckerna, ”Weather Whys”, får jag lära mig att man på en del platser i USA är så van vid denna väst-östliga riktning på vädret att man kallar kallfronter som kommer från öster eller nordost för ”backward-moving cold front”. På amerikanska ostkusten kallas den för ”back-door cold front”.

Den första benämningen, backward-moving cold front, fick mig att reagera lite eftersom det faktiskt förekommer att kallfronter byter rörelseriktning. Men då övergår de till att vara en varmfront (så även i USA).

Här i Sverige rör sig som sagt var också vanligen vindar, lågtryck och fronter från väster till öster. Men det förekommer att vädret kommer från andra hållet, från öster eller nordost. Men hittills har vi inte kallat en sådan kallfront för en ”baklängesåkande kallfront” eller sagt att kallfronten ”kommer in köksvägen” för det.

Fast det kanske skulle vara upplyftande med lite mer dramatisering av det svenska och/eller europeiska väder? Även om vi lyckligtvis inte har samma kraft i våra oväder som man har i USA så kanske det finns utrymme för ett par stormjägare här hemma i landet lagom?

/Martin

Och nu blir det regn…

Av Martin Hedberg

Nej, det kommer inte att regna i hela landet samtidigt. Men ett lågtryck, som just ligger över Holland, rör sig mot Skandinavien. Kring det lågtrycket sveper såväl vindar som moln och regn.

Idag torsdag blir det därför blåsigt och regnigt i stora delar av Götaland. Det kan även förekomma åska. Efterhand kommer även Svealand att beröras.
Norrland får vackert väder. Det har blivit lite kyligare än det var i slutet av förra veckan, men det blir i alla fall en hel del sol och inte så blåsigt.

På fredag har regnområdet nått upp till Svealand och kommer under eftermiddagen även att beröra södra Norrland. Norra Norrland får fortsatt vackert väder.
På sina håll i Götaland så spricker molnen upp, men det kommer fortfarande att vara ostadigt, blåsigt och förekomma regn av och till under fredagen.

Lördag: Regnet har nu nått Norra Norrland, men har samtidigt mattas av ordentligt. Övriga landet mest svaga vindar. En hel del moln, störst chans till sol i Götaland och Svealand.

Söndag: Tidigt en stabilisering av vädret, men i sydväst lurar nya regnområden som drar in över Västkusten…

/Martin

Att begränsa klimatpåverkan

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser, tex metan, lustgas och freoner och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning. Vi har även även saker som vi människor inte kan påverka, tex förändringar av jordens rotation kring solen, solfläckar mm. Människans påverkan på klimatet är nu stort i relation till de faktorer som vi inte kan påverka.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen av koldioxid med X% så måste vi minska förbränningen av fossilt kol med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Carbon-total.001Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.
Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

Från dimma till solsken

Av Martin Hedberg

Sitter på en blåsig sandstrand på Gotland och försöker koppla upp mig. Funderar på hur smart det är att ha med sig en dator samtidigt med barnen till en sandstrand när det blåser.

När vi kom så var luften fuktig av dimma men nu har det lättat. Dimma är moln väldigt nära marken.

Längre söderut ser man hur havsdimman driver in över land och efter några hundra meter löses upp. Ytterligare en bit längre in över land så kondenserar åter vattenångan. Nu i form av stackmoln.

De som befinner sig i dimman ser inte hur bra väder det är bara en liten bit ifrån dem. Men i vissa fall är dimman kompakt och omfattande. Det kan vara långt till klarhet. Det är inte heller givet vilken väg som är närmast ut ur dimman.

Dimmor har ofta en stor horisontell utbredning. Men om man kan förflytta sig några tiotal eller hundra meter vertikalt, rakt upp, så får man ofta en bra överblick.

Det är befriande när dimmorna skingras och man ser såväl omgivningen som horisonten klart.

Nu under kvällen (torsdag) så ser det ut att bli ljummet väder i Visby. Jag styr kosan norrut.

/Martin

Vädret spelar en viss roll

Av Martin Hedberg

Det brukar sägas att vi svenskar bryr oss mer om vädret än något annat folk. Är det så eller är det bara en skröna? Klart är i alla fall att det mycket gärna skulle kunna vara så.

Vädret skiftar mycket hos oss, många är soltörstande efter en lång vinter och det finns även kulturhistoriska anledningar till varför vi borde bry oss mer än andra om vädret.

Det växer helt enkelt inte lika bra här som längre söderut. Visst, Sverige är ett långt land, men i stora delar av landet är sommaren precis så lång, eller lite för kort, att det går att odla.

I söndag talade Gustav Fridolin i Almedalen. Dimman låg tät och kall. I måndags talade Fredrik Reinfeldt. Dimman höll sig ute till havs och solen sken på alla åhörare på gräsplanen. I tisdags talade Lars Ohly och återigen var vädret inte riktigt så mysigt som det kan vara. Ikväll när jan Björklund talar så är det mulet, men vädret är inte så rått som det varit tidigare.

Bild. Fredrik Reinfeldt (i mörk kostym) minuterna innan han håller sitt tal i Almedalen.

Jag har pratat med journalister, arrangörer och andra deltagare om vädrets inverkan under politikerveckan i Almedalen (Visby). I stort sett alla har en åsikt om hur det borde vara och att det var bättre i fjol.

Anmärkningsvärt är dock att många åsikter går isär om vad som är bra respektive dåligt väder. Tex vill de som arrangerar kvällsaktiviteter gärna att det är 25-30 grader på dagen: Då blir det perfekt för dem på kvällen. osv.

Nåväl, även om den täta dimman tidvis är lika blöt som duggregn så har det i all fall inte ösregnat. Det har blåst, men inte så mycket som det kan göra.

Alla i Almedalen kämpar om varandras uppmärksamhet. Ett ordentligt regn skulle ge ordentligt med smolk i bägaren. Dimma och lite diffusa kanter får man nog acceptera.

/Martin

Från brand till regn i Los Alamos

Av Martin Hedberg

Förbudet att vistas i och omkring Los Alamos (New Mexiko, USA) hävs nu.

På tisdag eskorterar myndigheterna boende till sina hem i de av bränder härjade skogarna. Eftersläckningsarbetet är inte avslutat och man varnar för att det fortfarande kan blossa upp bränder i området.

På onsdag öppnar Los Alamos National Laboratory igen efter bränderna som härjat i skogarna kring kärnvapenanläggningen.

Det är en yta av 37500 hektar som drabbats av skogsbränderna som startade den 26 juni.

På bilderna från NASA:s Earthobservatory syns det drabbade området.

Släckningen av bränderna har förändrats och ändrat karaktär i samband med att vädret blivit fuktigare och att det bildas regn- och åskskurar.

Åskmolnen skapar såväl kraftiga som växlande vindar. Det gör att bränder kan blossa upp igen samtidigt som brandfronter kan ändra riktning.

Men samtidigt skapar molnen ett välkommet tillskott av regn som givetvis hjälper till att begränsa bränderna.

Som bieffekt har man fått utfärda varningar för översvämningar och jordskred då vissa platser får mycket kraftig nederbörd.

/Martin

Från Tällberg till Almedalen

Av Martin Hedberg

På söndag börjar den stora politiker-media-näringslivs-lobby-osv-veckan i Visby. Det är en intressant mötesplats. Massor av inflytelserika människor samlas och pratar.

På sätt och vis liknar det Tällberg Forum, en annan stor mötesplats, men det är ändå helt annorlunda.

Just nu är jag på Tällberg Forum. Som namnet antyder har det en viss koppling till Dalarna. Men i år har man dock valt att förlägga forumet till Sigtuna.

Bild: Yvo do Boer, tidigare ordförande i UNFCCC, beskriver varför klimatförhandlingarna i Köpenhamn misslyckades.

På Tällberg Forum samlas omkring 400 människor från alla i stort sett hela världen. Det är såväl diplomater, forskare, politiker och näringsliv som ungdomar, frihetskämpar, poeter och författare.

Gemensamt är att man känner engagemang i mänskliga och globala frågor samt vill mötas över kulturella gränser för att lära sig mer för att skapa en bättre värld (många diskussioner går ut på att resonera kring vad en bättre värld är).

I går eftermiddag hade jag tänkt gå på ett seminarium om ”Smart Grids” (att skapa ett bättre elnätverk i Europa), men valde i sista sekund att istället gå på ett seminarium kring demokratiseringsprocesser och vilka lärdomar man kan göra av fredliga revolutioner, (Gandhi, King, Walesa, Tahrir-torget mfl).

Mycket givande var även berättelser om hur ursprungsbefolkning i Sydamerika möter den västerländska världen, om regnskogens betydelse för spannmålsbönder i Nordamerika, om den mänskliga hjärnans evolution. Om ”Peak Child” och slutsatsen att vi snart är omkring 9 miljarder människor, trots att familjer inte skaffar fler än två barn (orsaken finns i andra änden: vi blir äldre, dvs folk dör inte samma takt som tidigare).

Även om det är många intellektuella övingar som utspelas så spelar så konkreta saker som vädret en ganska stor roll på konferenser där man antingen är ute eller måste transportera sig mellan olika lokaler.

Det har varit såväl solsken som ösregn. I början var det lite för varmt och det var inte bara jag som funderade på om man kunde smita iväg och bada i Mälaren för att återfå en bra arbetstemperatur i skallen.

Igår tok-regnade det istället och folk som inte hade koll på vädret (och typ tagit med sig ett paraply eller vettig jacka) stod och tryckte i under tak i väntan på någon transport eller såg ut som spöken i de plastregnkappor som delades ut.

Så, i morgon söndag avslutas Tällberg Forum och en helt annan, men fortfarande väderberoende, mötesplats tar vid; Almedalen i Visby.

Gotland brukar ha bra väder på sommaren (återigen, vad är bra väder?). Hur blir det i år?

De flesta vill nog ha omkring 20 grader, en del moln, definitivt inget regn och inte för kraftiga vindar. Kan vi förvänta oss det? Ja i alla fall några av dagarna. Men det ser ut att bli lite blåsigt och i mitten av veckan också en del regn.

/Martin

Visste du? Om Corioliskraft

Av Martin Hedberg

Så här i sommartider kan det vara bra med lite avkopplande väderskola. Här kommer lite matnyttig information om en kraft som ni alla har känt av, men kanske inte riktigt fått grepp om. Den kallas Corioliskraft.

Jordens rotation och det faktum att vindarna rör sig längs en krökt yta, jordytan, gör att luften böjer av längs med isobarerna och inte strömmar direkt från högt till lågt tryck. (Isobarer är linjer som binder platser som har samma lufttryck).

På norra halvklotet länkas alla rörelser av åt höger relativt den ursprungliga kraften. Detta gör att det roterar moturs kring lågtrycken och medurs kring högtrycken. På södra halvklotet är rotationen omvänd. Fenomenet som orsakar detta kallas Corioliskraft.

Bild. Corioliskraft. Luft strävar efter att strömma från högt till lågt tryck. Corioliskraften (grön pil) är proportionell mot vindhastigheten (blå pil). Corioliskraften är riktad till höger om rörelseriktningen på norra halvklotet. Punkt 1 till 3 beskriver ett luftpakets acceleration och strävan efter balans mellan de krafter som påverkar dess rörelse.

Corioliskraften är en effekt av jordens rotation och att luften kommer närmare eller längre ifrån jordens rotationscentrum då den strömmar från en plats till en annan. I fria atmosfären råder balans mellan tryckgradient och corioliskraft.

Man kan beskriva corioliskraften genom “rörelsemängdens bevarande”. Sitter du i en snurrstol och roterar med en viss hastighet så kommer din rotationshastighet att öka om du drar in armarna mot kroppen, dvs rotationscentrum. På samma sätt ökar konståkare på is sin rotationshastighet då de kryper ihop mot sitt rotationscentrum.

Betrakta ett “luftpaket” som rör sig från ekvatorn och norrut. Jorden roterar kring sin axel och ju längre norrut luftpaketet kommer, desto närmre kommer det även jordens rotationsaxel. Det betyder att luftpaketet, för att bevara sin rotationsenergi, kommer att rotera snabbare än jorden då luftpaketet når nordligare breddgrader.

Om vi kunde sväva i rymden rakt ovanför nordpolen så skulle vi se att jorden roterade moturs. Luftpaketet som är på väg norrut kommer att öka sin rotationshastighet och alltså vika av österut.

Det motsatta gäller för ett luftpaket som rör sig söderut, dess rotationshastighet kring jordaxeln sjunker och luftpaketet viker av västerut.

Rörelser på norra halvklotet åt höger relativt färdriktningen. Vad gäller luftpaket sker denna avlänkning till dess balans råder mellan tryckgradient- och corioliskraft.

/Martin

Den första stormen på orkansäsongen

Av Martin Hedberg

I går bildades den första tropiska stormen på Atlanten. Den är döpt till Arlene och kommer att göra ”landfall”, dvs komma in över land, över Mexiko strax söder om Tampico under torsdagen.

USA har i fem år klarat sig från att några av de kraftigare tropiska orkanerna kommit in över land. Man hoppas givetvis att det skall bli ett sjätte år, men Jane Lubchenco vid NOAA håller det för osannolikt att det skall hålla i sig. Sannolikheten är stor att USA eller Mexiko drabbas av att en eller flera kraftiga orkaner drar in över land.

Den officiella orkansäsongen på Atlanten varar mellan 1 juni och 30 november. I genomsnitt (mätt mellan 1950 och 2000) så bildades 9,6 tropiska stormar, 5,9 orkaner och 2,3 kraftiga orkaner.

Amerikanska NOAA gör kontinuerligt prognoser på kommande säsong. I deras prognos från i maj så bedömer man att årets orkansäsong kommer att vara lite kraftigare än en normal säsong. NOAA räknar med 12-18 tropiska stormar, 6-10 orkaner och 3-6 kraftiga orkaner i år.

Fakta:
Tropisk storm: Medelvindhastighet upp till 33 m/s.
Orkan (hurricane): Kategori 1-2 på ”Saffir–Simpson Hurricane Scale”, 33-49 m/s.
Kraftig orkan (major hurricane): Kategori 3-5 på ”Saffir–Simpson Hurricane Scale”, över 49 m/s.

/Martin

Högtrycket växer in

Av Martin Hedberg

Nu börjar högtrycket växa in över Sverige. Det är inte ett jättemäktigt högtryck. Det är tillräckligt kraftigt för att stabililisera vädret och tillåta solinstrålningen att höja temperaturen ett par grader.

Men det är inte tillräckligt för att förhindra regn- och åskskurar. Dessutom så naggas det i kanten av lågtryck som med sina moln och regn trycker på i väster.

/Martin