Av Martin Hedberg
Det har hänt, och händer, mycket i samband med Sandy’s framfart. Följ utvecklingen live på The Weather Cannel:
/Martin
Archive - oktober 2012
Av Martin Hedberg
Orkanen Sandy kommer att orsaka skador för miljarder då den nu drar in över amerikanska östkusten. Stort fokus riktas mot de höga vindhastigheter som orkanen för med sig. Det är inte konstigt eftersom vindarna är själva definitionen på en orkan samt vilken klassning den har. Och nog blåser det alltid. Både kraftigt och över en mycket stor yta. Det gör den här orkanen lite speciell. Men det är inte bara det.
De största problemen torde komma från vatten. Orkaner är nämligen rätt så blöta historier. Dels regnar det kopiöst, dels för orkanen med sig en stormflod. På kuststräckan mellan Virginia och New York är havsnivån redan omkring en meter över det normala och vindstyrkorna 40-50 knop.
Satellitbild från NASA Earth Observatory. Bilden är tagen 06.42 UTC vilket motsvarar 02.42 Eastern Daylight Time, dvs mitt i natten lokal tid. Det som lyser som stjärnor i bilden är ljus från städer som i vissa fall tom strålar igenom molntäcket.
Men det kommer inte att stanna där. Havsnivån i The Battery i New York City väntas stiga till 11,7 fot (3,57 meter) över det normala när stormfloden kombineras med tidvattnet. Det kommer i så fall att slå det senaste rekordet på 10,5 fot (3,2 meter) från 15 september 1960 i samband med orkanen ”Donna”.
Till att råga på allt så drar orkanen in över väldigt tätbefolkade områden. Det medför inte bara att många människor drabbas av den. Till det kommer problem med sekundära effekter tex att många människor skall evakueras.
I ett känsloladdat officiellt meddelande från National Weather Service, den statliga amerikanska vädertjänsten, sade man att: ”If you are reluctant [to evacuate], think about your loved ones, think about the emergency responders who will be unable to reach you when you make the panicked phone call to be rescued, think about the rescue/recovery teams who will rescue you if you are injured or recover your remains if you do not survive.”
Förutom de personliga lidanden som kommer att uppstå så finns det många anledningar till att vara bekymrad över materiella skador. Man kommer att stänga kollektivtrafik, skolor osv. Människor skall inte behöva ha en anledning att vistas ute.
Minnet av förra stormen som hotade New York gör dock att vissa tar varningarna med ro. Det var orkanen ”Irene” som hotade New York i slutet av augusti 2011. Då visade det sig att varningarna inte besannandes av verkligheten.
Men Sandy är av en annan kaliber och hotet mot tex New Yorks tunnebanesystem är påtagligt. Om peaken i stormfloden kommer i samband med tidvattnet (som är extra högt just nu på grund av astronomiska orsaker) så kommer troligen en del av tunnelbanan att ta in havsvatten. Det blir i så fall både svårt, tidsödande och dyrt att åtgärda.
Sandy får sin energi från det varma havsvattnet och i takt med att Sandy rör sig norrut och framför allt in över land så borde intensiteten avta.
Men Sandy är inte den enda störningen på väderkartorna. Ungefär samtidigt som energiflödet från underlaget minskar så inträffar det som brukar skapa lågtryck över såväl New York som på våra breddgrader: En ”baroklin instabilitet”.
Baroklin instabilitet uppstår när varm och kall luft möts. Den kalla, med högre densitet, glider då in under den varma. Den varma luften glider i sin tur upp över de kalla luften. Detta gör att läges/potentiell energi frigörs och omvandlas till rörelseenergi. Eller uttryckt i andra termer: Det blåser, regnar och snöar.
Rent tekniskt kommer amerikanska nationella vädertjänsten att ”konvertera” Sandy från en tropisk orkan till ett lågtryck med beteckningen “Posttropical cyclone Sandy”. Detta kommer att ske när det inte längre är det varma havsvattnet som är den primära källan som matar Sandy med energi. Utvecklingen kommer då istället att likna vanliga lågtryck vilka är mer osymetriska med fronter som ringlar sig runt dem.
Man väntar sig alltså att det skall fortsätta blåsa kraftigt även efter det att Sandy dragit in över kallare vatten och land. Det blir lite som ett mycket omfattande lågtryck med flygande start. Det är möjligt att Sandy i samband med detta slår ett rekord i form av att prestera det lägsta lågtrycket i Nordamerika. Tidigare rekord är från 1938 och lyder på 946 hPa.
Men som jag sade inledningsvis: De största hoten relaterade till Sandy kommer från stormfloden. Den har högre destruktiv potential än tex orkanerna Katrina, Rita Wilma och Andrew. Alla dessa var kategori-5 orkaner relaterade till vindstyrkorna. Sandy är ”bara” en kategori-1 orkan. Men har trots detta en mycket större destruktiv kraft i sin stormflod. Det är den enorma yta som omfattas i kombination med lågt lufttryck och extra kraftigt tidvatten gör att Sandy extra destruktiv. Samt att baroklin instabilitet tar över när det varma havsvattnet inte längre matar på med energi.
/Martin
Av Martin Hedberg.
Det var vackert väder på många platser i helgen. Men nu är det annorlunda. Stökigt är nog ett bra ord om man bara skall använda ett ord.
Ett nederbördsområde har kommit in över Västkusten och det rör sig åt nordost över landet. I Götaland och södra Svealand faller nederbörden ut som regn. Från Värmland-Örebro-Västmanland och norrut faller det ut som snö.
SMHI har utfärdat en klass-1 varning för snöfallet. Jag kan även tänka mig att det bli halt på många platser där regn faller på kalla vägbanor och trottoarer. Regnet fryser helt enkelt till is på kalla ytor. Det kommer även att kunna kondensera vattenånga direkt från luften på kalla ytor.
Det som händer är att mildare luft strömmar upp över landet. Låt vara att det kan vara någon kall natt, men överlag så blir det lite drygt fem grader varmare kommande dagar.
Och i övergången, dvs idag, så blir det både regn, snö och blåsigt.
/Martin
Av Anders Persson:
I en tidigare artikel beskrev jag uppkomsten av ”nattliga jetströmmar”. Under den korta tid som denna process verkar hinner lufttrycket inte ändras nämnvärt.
Figur 1: En schematisk bild av vind som accelereras i ett konstant lufttrycksfält (se förgående artikel).
När samma process upprepas på en större skala i övre atmosfären sker det över så stora områden och tar så lång tid att lufttrycket hinner påverkas av lufttransporterna.
Accelerationen av vinden härrör nu från energin från de stormar som utvecklas i troposfären, där lägesenergi omvandlas till rörelseenergi. Den föränderliga vinden och lufttrycket söker komma i balans med varandra, anpassa sig till varandra för att idealt uppnå den sk. ”geostrofiska balansen” då vinden strömmar parallellt med isobarerna. Detta lyckades de aldrig helt med och resultatet blir de ”bananformade” jetströmmar som vi känner igen från väderkartorna. Vinden varierar mellan att vara något svagare än det ”geostrofiska” värdet Vg till något över Vg i jetströmmens ”kärna”.
Fig. 2: Vinden och lufttrycket påverkar varandra och söker anpassar sig till varandra.
”Bananformade” är inte det vetenskapligt korrekta ordet; en matematisk analys visar att de kurvor som visats är sk. ”cykloider”, tex figur 1, dvs samma kurva som en lampa fäst vid ringen på en cykel skulle visa i mörker (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Cykloid) . Den första kurvan är en normal cykloid, jetströmsbilden motsvarar snarare vad som kallas en ”curate cykloid” med lampan så att säga fäst närmare hjulnavet.
Figur 3: En typisk cykloidformad jetström över Nordamerika. Lägg märke till hur vinden i början på jetströmmen (i väster) rör sig in mot lägre lufttryck, i slutet (i öster) mot högre lufttryck. När lågtryck börjar utvecklas under jetströmmen tappar den efterhand sin ”rena” cykloidiska form.
Att tolka den meteorologiska matematiken korrekt tar lite mera tid än att lättjefullt släntra över den med någon skenbart lättbegriplig förklaring. Men belöningen blir desto större när vi på detta sätt kan avlocka atmosfären dess fascinerande hemligheter.
/Anders
Av Martin Hedberg
Lågtrycket har nu passerat Sverige och dragit in över Finland. Det lämnar utrymme för kallare luft från norr att strömma ner över Sverige. Och det är just det som sker.
I kombination med relativt klara nätter så sjunker temperaturen ytterligare. I Norrland har det ju redan varit såväl flera dagar med minusgrader som snöfall. Men för folk i söder så kommer kommande dagar att vara årets första riktiga känning av vintern.
Väderläget gör att man redan under torsdagsmorgon kommer att ha allmänt med minusgrader och frost i Svealand. På fredag morgon är det samma sak för Götaland. Undantaget är platser i närhet av öppet vatten som fortfarande värmer luften. Men å andra sidan kan det där uppstå dimma och i samband med det även frostpåläggning. Så väder blir det i alla fall.
Det blir alltså minusgrader under natten och morgontimmarna, men under dagen så gör solinstrålning dels att det blir lite varmare, dels att luften blandas om. Bägge resulterar i att temperaturen klättrar några grader. Det blir alltså inte minusgrader hela dagarna i södra Sverige.
Jag flaggade tidigare i veckan för att det är hög tid att sätta på vinterdäcken på bilar och andra fordon. Det gäller i ännu större utsträckning nu. Man måste dessutom med sin körstil ta höjd för att andra trafikanter kanske inte har bytt däck.
Men notera att det inte blir halt bara för att det blir kallt. Det krävs fruset vatten också. Men det kan/kommer att förekomma, om än inte i så rikliga mängder: Det kan dels kondensera ner vattenånga från luften, dvs frost. Dels kommer det att uppstå lite lättare snöfall, dels kan det förekomma lokal nederbörd i anknytning till lite större vattendrag i samband med konvektion över dessa.
En sådan här situation med minusgrader och eventuellt lätt nederbörd skulle man inte varna för i januari. Men eftersom det är oktober och årets första lite mer omfattande känning av vintern i en stor del av landet så kan det vara befogat. Man kan vara lite ringrostig, eller måste ta höjd för att andra kan vara det.
Har vintern kommit för att stanna? I norr: Ja. I söder: Nej, mildare luft kommer in i nästa vecka. Men vi rör oss så sakteliga mot mer vinterlika förhållanden.
/Martin
PS. Och ni som har frostkänsliga växter ute: Dags att plocka in dem under tak eller täcka över dem. DS.
Av Martin Hedberg
Det har ju varit ett massmedialt stort nummer av att varm luft under helgen kom upp över Götaland och delar av Svealand. Samtidigt regnade det rejält i Svealand och sydligaste Norrland och var kallt i mellersta och norra Norrland.
Det som händer på väderfronten kommande dagar är att ett högtryck förstärks över södra Skandinavien. Det får dock på onsdag ge vika något för ett rätt så intensivt lågtryck som drar in över Norrland. I samband med det så blir det både blåsigt och kallare. Kalluften kommer även att beröra södra Sverige.
Så har man inte satt på vinterdäcken ännu så kan det vara hög tid att göra det nu. Även i södra Sverige.
/Martin
Nedan följer en intressant artikel skriven av meteorolog Anders Persson. Den handlar om nattliga jetvindar, missförstånd och fascinerande kunskap som gör att vi förstår vår omgivning bättre. Det är den första av två artiklar kring vad som skapar vind.
Den kan verka lite väl teoretisk vid första anblicken (då skulle ni sett de första utkasten som Anders skickade mig!), men låt er inte avskräckas. Man kan gå direkt på slutsatserna och låta ekvationerna passera utan åtgärd. Lite som att lyssna på musik utan att vara expert på alla instrument.
/Martin
Av Anders Persson:
För ett tag sedan kritiserade jag i en bloggartikel de meteorologiska läroböckernas sätt att förklara hur luft accelererar i ett konstant lufttrycksfält. Det är ”mycket lätt att förstå” eftersom den liknar hur en väluppfostrad bilist svänger ut på en motorväg inom den givna ”hastighetsbegränsningen”, dvs. den ”geostrofiska” hastigheten parallell med isobarerna.
Figur 1: Den felaktiga förklaringen till hur luft accelererar i ett konstant lufttrycksfält. är ”mycket lätt att förstå” eftersom den liknar hur en väluppfostrad bilist svänger ut på en motorväg inom den givna ”hastighetsbegränsningen”.
Men priset för ”lättbegripligheten” är högt. Förutom att inte stämma med matematiken och vad som sker i naturen blockerar denna ”lättbegripliga” förklaring möjligheterna att förstå andra atmosfäriska rörelsesystem. Och det matematiska uttryck som många meteorologiböcker av lättja eller okunnighet misstolkar ser ut så här:
Figur 2: Matematiken som beskriver hastighetsförändringen i tiden hos en luftvolym som rör sig i ett konstant lufttrycksfält (u och v är hastighetskomponenterna mot öster respektive norr, ρ luftens täthet, p lufttrycket och f den sk. coriolisparametern som avspeglar effekten av jordens rotation).
Denna matematik berättar att en luftvolym som accelererar in i ett konstant lufttrycksfält visst icke beter sig som en väluppfostrad bilist utan tvärtom vad man på engelska kallar ”road rage”: en förare som vilt kastar bilden från ena sida av körbanan till den andra, kraftigt överskridande ”hastighetsbegränsningen” med det dubbla:
Figur 3: Banan för en luftpartikel som från stiltje accelererar in i ett konstant tryckfält. Vinden ökar upp till den dubbla ”geostrofiska” vinden och avlänkas därför efterhand tillbaka mot högre tryck av corioliseffekten, bara för att upprepa processen (på våra breddgrader cirka 14 timmar senare).
Med t.ex. en ”geostrofisk” vind på 7 m/s, vilket motsvarar vanlig frisk vind, skulle den verkliga vinden enligt denna förklaring kunna nå kulingstyrka, dvs 14 m/s.
Jag har full förståelse för om läsarna undrar vad det är för teoretiska resonemang utan uppenbar relevans för vanligt väderintresserat folk den där AP lurat dem in i! Men de egendomligheter som matematiken verkar ha lett oss in i, det motsvarar faktiskt vad som ofta sker i den verkliga atmosfären. Detta har i sin tur betydelse för bland annat både flygsäkerhet och luftföroreningar. Högst relevant alltså!
Luften är som bekant inte helt ”geostrofiska” i marknära skikt (lägsta 1 -1 ½ km) utan pekar på grund av friktionen mot marken in emot lägre tryck; det råder vid närmare betraktande en balans mellan tryckgradientkraften (som accelererar luften mot lägre tryck), corioliskraften (som avlänkar i rät vinkel åt höger) och friktionen (som söker bromsa rörelsen).
Men när natten faller på avkyls marken, det bildas ett spärrskikt (inversion) i de lägsta skikten och luften högre upp tappar kontakten med marken och dess friktion. När friktionen försvinner råder inte längre någon balans mellan krafterna utan luften kommer in i en acceleration likt den som beskrivits ovan. Denna acceleration kan ovanför 500 m under nattens timmar driva upp vinden till betydande hastigheter. Denna hastiga vindökning, i vad som kommit att kallas ”nattliga jetströmmar” (noctural jet streams), kan inte bara överraska mindre flygplan, den kan också påverka luftföroreningar som snabbare än vanligt kan sprida sig från ett område till ett annat.
När solen stiger upp återknyts kontakten med marken och den ”nattliga jetströmmen” försvinner. Kanske går den och lägger sig för att vara reda att ställa till trassel påföljande natt 😉
/Anders
Med anledning av mitt senaste inlägg om vädret kommande vecka så uppstod en diskussion kring långtidsprognser. I en kommentar gav meteorolog och forskaren Anders Persson oss en viss inblick i värdet av dessa prognoser.
Av Anders Persson
Så vitt inget hänt de senaste månaderna vill jag hävda att inget existerande säsongsprognossystem har någon användbar kvalitet, det amerikanska möjligen undantaget. Men dessa verkar nerströms från en jättelik ocean, Stilla Havet; är dess ytvatten lite varmare än normalt blir det också lite varmare än normalt över Nordamerika (och kallare om vattnet är kallare än normalt). För en del år sedan besökte jag i Washington dem som utarbetar och utfärdade dessa amerikanska säsongsprognoser. De utgjordes av drygt ett tjogtal frustrerade meteorologer som tillbringade en hel del tid att tala om för ivriga kunder att prognoserna var så gott som värdelösa. –Jo, men det är bättre att ni gissar än vi gör det!
Och däri ligger pudelns kärna: väderberoende beslut måste tas för flera månader framåt, kanske för ett halvår eller mer. Den bästa ”prognosen” är att anta normala förhållanden. Men skulle det bli kallare eller varmare än normalt drabbas kanske beslutsfattaren av kritik, Det slipper han om ”meteorologerna” satt sina namn under en utsaga som han kan hänvisa till för att avleda kritiken. Därav frustrationen hos mina amerikanska kollegor: de var betalda för att fungera som syndabockar.
Nu forskas det intensivt i långtidsprognoser. Om inget stort inträffat nyligen kan man säga att säsongsprognoserna har ett visst litet värde i tropikerna tack vare El Nino och La Nina (när de behagar uppträda). På högre breddgrader har de så gott som inget värde, bortsett från de områden som ligger ”i lä” av Stilla Havet.
De norska och danska meteorologiska instituten utfärder, skrupelfria som de är, säsongsprognoser utan något praktiskt värde. Och, som replik till Xavier, de är för övrigt inte ”hjemmelavede” utan tagna från ECMWF, det europeiska vädercentret i Reading. De svenska och finländska instituten har visat gott omdöme och samhällelig ansvarskänsla genom att inte följa sina norska och danska kollegor. Istället har de, åtminstone SMHI, begränsat sig till att förmedla månadsprognoserna från ECMWF. Dessa har användbara information för första and andra veckan, till en liten men långsamt växande grad också för tredje veckan.
Dessa ECMWF prognoser för 32 dagar framåt görs två gånger i veckan. Som privatperson har jag inte tillgång till dem men genom mina internationella kontakter har jag fått veta att de för nästa vecka prognoserar lite kallare än normalt över Västeuropa, varmare än normalt över Balkan och Ishavet, för därpå följande vecka (22-28 oktober) normala temperaturer över Europa eller lite över det normala.
/Anders
Av Martin Hedberg
…men ganska snart blir det lite varmare.
Prognosen för den kommande veckan bjuder först på sjunkande temperaturer. Det hänger samman med ett högtryck i norr. Det ger nordliga eller nordostliga vindar över Skandinavien vilket i sin tur medför att svalare luft förs in över oss.
Därtill gör högtryckssituationen att det lokalt blir mindre moln. Detta i kombination med att solen inte når så högt över horisonten gör att temperaturen sjunker pga utstrålningen av värme överstiger instrålningen av solljus. Dvs det gör också att det blir kallare vilket vi i de fallen upplever främst om nätter och morgontimmar.
Situationer med halka kan därmed mycket väl uppstå till följd av frost eller att blöta vägbanor fryser. Det kan även komma snö eller snöblandat regn. Detta främst i Norrland och nordvästra Svealand.
Det ännu öppna och relativt sett varma Bottenhavet i kombination med nordostliga vindar gör att regnskurar/snöbyar bildas längs med Norrlandskusten.
Men i mitten av nästa vecka så är det istället lågtrycken på Atlanten som tar kommandot och präglar vädret. Det gör att det om ungefär en vecka, nästa fredag, matas upp lite mildare luft över Skandinavien. Detta scenario är dels ECMWF och NCEP:s huvudsprår, dels återfinns det i ensemblerna.
Men först en helg med temperaturer som pendlar mellan -5 och +5, kanske uppåt +10 i söder. Växlande molnighet och såväl regn som snö som lite sol.
/Martin
Av Martin Hedberg
En stor kvällstidning gjorde igår en artikel om att “polarkylan” snart slår till mot Sverige. För att illustrera det hela visade man en bild på en person som vandrar längs en väg i ett landskap som ser ut att vara både djupfryst och blåsigt.
Läser man artikeln så finner man dock varken de orden eller något annat som försvarar vare sig bilden eller rubriken. Meteorologen på SMHI använder istället ord som “kyligare luft”, “lokalt minusgrader”, “högtryck”, “regn”, “över noll grader”.
Jag hajade själv till när jag såg artikeln. Som meteorolog gör man det ibland, inte så mycket för att vädret växlar, utan snarare om man själv inte har gjort samma prognos. Man funderar då snabbt igenom vad man kan ha missat.
Men nu visade det sig att jag inte hade gjort en särskilt annorlunda prognos än vad min kollega på SMHI hade gjort. Däremot fick jag det intrycket när jag såg rubrik och bild i tidningen.
Det här är inte bra. Tidningen skapar genom illustration och rubriksättning en felaktig bild av vad den man intervjuat har sagt. Jag förstår att man säkert försvarar sig med att personen ifråga är korrekt citerad och återgiven i texten… Förvisso, men intrycket man får av artikeln, dvs hela “produkten”, avviker kraftigt mot vad den intervjuade, i det här fallet en sakkunnig, faktiskt säger.
Det här får (minst) tre allvarliga konsekvenser:
1. Läsarnas förtroende för tidningarna minskar.
2. Allmänhetens förtroendet för sakkunniga minskar.
3. Viljan bland sakkunniga att låta sig intervjuas minskar.
Jag har själv varit med om liknande situationer. Det var en annan kvällstidningen som i fjol somras gjorde om mina “regnskurar, lokalt kraftiga”, “varannandagsväder” och “fint väder” till “Regnkaos hotar hela landet”. Jag visste ju att jag hade gjort en intervju med tidningen i fråga. När jag såg löpsedeln undrade jag vad jag hade missat. De måste ha blivit ett snabbt omslag i prognoserna som de fått in via någon kollega? Men när jag läste artikeln visade det sig att allt byggde på min prognos. Den var någorlunda korrekt återgiven i texten, men löpsedel, rubrik och bilder förmedlade något helt annat.
Nu kanske någon tycker att det jag beskriver är en storm i ett vattenglas (sic!). Men det spelar faktiskt roll. Vårt samhälle bygger i mångt och mycket på att man skall kunna känna förtroende för såväl sakkunniga som massmedia. Och i de allra flesta fall(?) så kommuniceras information någorlunda korrekt. Men i vissa fall så, och det kan få proportionellt sett ganska stora konsekvenser, så brister det. Och det är minst sagt onödigt, olustigt och i vissa fall allvarligt.
/Martin