Orkaner, jordbävningar…
Köpenhamn
(TT)
Att säkra Köpenhamn mot extrema skyfall kommer att kosta miljardbelopp. Det framgår av kommunens slutliga utkast till en skyfallsplan.
Hushållen får räkna med att kostnaden för vattenavledning stiger med mellan 240 och 370 kronor om året. Totalt kommer det att kosta 3,8 miljarder under de närmaste 20 åren att säkra staden mot extrema regn, skriver nyhetsbrevet Nytt från Öresund.
Pengarna tas från den vattenavledningsavgift som betalas för varje kubikmeter som konsumeras.
Stockholm
(TT)
Den riktiga sommarvärmen ville aldrig infinna sig i år. Dagarna med högsommarvärme – med en temperatur på minst 25 grader – var ovanligt få, men regnskurarna desto fler.
Det har varit ett stort och långvarigt högtryck över Sydeuropa, det har pressat in lågtryck och regnområden över oss i Skandinavien och det har lett till lägre temperaturer och mer regn, säger Martin Hedberg, meteorolog på vädersajten klart.se.
Siffror från SMHI som Dagens Nyheter tagit del av visar att de dagar när temperaturen låg över 25 grader var få mellan 1 juni och 19 augusti i år. Stockholm hade 6 högsommardagar jämfört med 28 samma period förra året. Göteborg hade 5 jämfört med 19, medan Malmö däremot hade 9 mot 7 året innan.
Sommaren har också varit ovanligt regnig. Hinshult i östra Småland fick till exempel 163 millimeter regn på ett dygn, och för Stockholm var juni den blötaste som registrerats sedan nederbörden började mätas 1786.
Men tittar man på medeltemperatur och -nederbörd har juli varit ovanligt vanligt i år enligt Martin Hedberg, och någon dålig sommar vill han inte prata om.
Mitt intryck är att många tycker att det har varit en jättebra sommar, det har inte varit för varmt, man har inte behövt vattna, elpriset är lågt för att vattenmagasinen är fulla, inga skogsbränder, inga problem med grundvatten eller algblomning, det går att göra en lång lista på saker som är bra.
Karin Hållsten/TT
Av Anders Persson
Sommaren 1980 gjorde jag en undersökning av stormfrekvensen i de svenska farvattnen, i synnerhet i de västra och södra. Enligt min rapport var risken för 21 m/s eller mer (det som förr i tiden kallades ”halv storm”) längs Västkusten en viss dag 2% under sommaren, men ökade hastigt i slutet av augusti (runt den 25 augusti) för att i slutet av september stiga till 8-9% dvs lika stor som under någon februaridag.
Figur 1: Schematisk bild av risken för ”halv storm”, dvs mer än 20 m/s under ett dygn på Skagerack, Kattegatt eller Öresund tagna var för sig. De i texten givna sannolikheterna avser hela kuststräckan från Strömstad till Falsterbo och blir därför ungefär dubbelt så höga. Att de inte blir ungefär tre gånger så höga beror på att vindarna i de tre farvattnen inte är oberoende av varandra, dvs okorrelerade.
1980 motiverades min rapport av att vi meteorologerna brukade ha svårt att koppla loss från sommarens ofta tröga storstilade atmosfäriska strömning till höstens betydligt snabbare. Lågtrycken som sommartid ofta rört sig bara en ”pennlängd” på 24 timmar tillryggalade nu samma sträcka på 12 timmar. Kuling- och stormvarningar kom ofta för sent eller gjordes för tama.” Samma år började det europeiska vädercentret (ECMWF) leverera sina oslagbara datoriserade väderprognoser och stormvarningarna blev förhoppningsvis säkrare.
I rapporten spekulerade jag att slutet av augusti markerade en övergång från de sporadiska så kallade ”Vb-lågtrycken” till de mer frekventa atlantiska lågtrycken. Vb-lågtryck bildas i gränsen mellan varm luft över Osteuropa och svalare över Central- och Västeuropa.
Den begynnande avkylningen i de högre latituderna på norra halvklotet har vid den tiden på året gått så långt att den nord-sydliga temperaturkontrasten över Nordatlanten och Nordamerika blivit tillräckligt skarp för att kunna generera lågtryck med tillräcklig kraft för att tränga fram emot Nordeuropa. Samtidigt har den öst-västliga temperaturskillnaden som genererar Vb-lågtryck över Europa börjat försvagas.
Det skulle vara spännande att se statistik för åren 1981-2010, dvs om genombrottet för de atlantiska lågtrycken nu kommit tidigare eller senare?
Under denna vecka väntas flera lågtryckssystem tränga fram över Skandinavien. Ingen förväntas med säkerhet ge upphov till vindar över 20 m/s. En liten risk föreligger dock nu på torsdag i Götalands farvatten, samt på söndag – måndag i de skånska och blekingska vattnen.
/Anders Persson
Av Martin Hedberg
Kan man blanda en kall och regnig sommar med global uppvärmning?
Samtidigt som vi i Sverige har haft en regnig och i vissa avseenden sval sommar så har det slagits värmerekord på många andra platser runt om på Jorden. Ändå har media inte lyckats beskriva det nyckfulla vädret i relation till de pågående klimatförändringarna.
I USA har den extrema värmen och bristen på vatten fått allt fler att fråga sig om det trots allt inte ligger något i forskarnas enträgna talande om global uppvärmning. Detta i ett land som präglas av såväl några av de mest framstående klimatforskarna som beslutsfattare som förnekar vetenskapliga resultat.
Här i Sverige har vi under flera år haft en betydligt mer öppen och ödmjuk hållning till klimatfrågorna. Men trots att det ofta poängterats att det är skillnader mellan väder och klimat så har den ”usla” svenska sommaren gjort att en och annan kanske tvivlar på att det pågår en global uppvärmning med klimatförändringar som följd. ”Det skulle ju bli varmare, hur kan det då vara så kall sommar?”.
Och låt vara att medeltemperaturen stiger, men hur är det med förekomsten av extremvärme? Har de situationerna blivit vanligare eller är det bara allmänheten och media som har fått ökade möjligheter att sprida nyheter från världens alla hörn?
Bild 1. Det har blivit varmare, i synnerhet de senaste 40 åren. Men har vädret blivit mer extremt? Från NASA.
Det förefaller osannolikt att allmänheten skulle kräva minskade utsläpp av växthusgaser om man dels inte ser tydliga orsakssammanhang och dels inte upplever konsekvenserna som skrämmande nog för att vilka undvika. Det är också tydligt att vi människor tar till oss av fakta främst när vi kan verifiera dem med egna observationer, helst upplevelsebaserade.
Men kan man verkligen koppla enskilda händelser och extremväder som stormar, översvämningar, torka och värmeböljor till klimatförändringarna? Frågan har ställts många gånger i media och så gott som konsekvent har forskare och andra experter svarat något i stil med ”…man kan inte koppla en enskild händelse till klimatförändringarna…”
Men hur blir det om det dyker upp väldigt många enskilda händelser? Kan inte de kopplas till klimatförändringar? Jo de kan det, men den frågan får sällan forskaren och experten i media, för där behandlas enskilda händelser som enskilda händelser, inte som delar i ett sammanhang.
Bild 2. Normalfördelning av temperaturavvikelser för juni-juli-augusti landmassan på norra halvklotet relativt medelvärdet mellan 1951-1981. I denna sammanställning visar det sig att 50-, 60- och 70 talet hade i stort sett samma fördelning av temperaturer (även illustrerat med svart linje). Men under 80-, 90- och 00-talet har det skett en förändring av fördelningen av temperaturer. Det som på 1950-70-talet var osannolikt varmt har nu blivit betydligt mer sannolikt. Kurvorna har också blivit mer tillplattade, det är fortfarande inte osannolikt med kalla somrar, trots att förekomsten av de varma har blivit väsentligt vanligare. Från Hansen et al 2012.
Men när man sammanställer enskilda händelser i ett sammanhang, t.ex. alla temperaturer i form av temperaturavvikelser från ett medelvärde i ett diagram (se bild 2) så framträder en tydlig förändring. Det som var osannolikt i fråga om värmeböljor på 1950-, 60- och 70-talet har nu blivit betydligt mer sannolikt!
Hela intervallet av temperaturer har skiftat till höger, dvs till det varmare. Vi har tidigare talat om att jordens medeltemperatur stiger, men här ser vi mer konkret vad det kan innebära. I diagrammet visas hur medeltemperaturen för juni-juli-augusti för norra halvklotets landmassa har varit i relation till tidigare år. Man jämför block om 11 år (t.ex. 2001-2011) med varandra. Som synes så var det relativt lika under 1951-1981, men därefter blir det varmare.
Normalfördelningskurvan kan ses som en beskrivning av sannolikheter för att sommarens temperaturer skall avvika från medelvärdet. Det som tidigare var behäftat med liten sannolikhet, t.ex. 3 grader varmare än normalt, har på 2000-talet blivit om inte vanligt så i alla fall betydligt mer sannolikt.
Bild 3. Principdiagram över normalfördelning och standardavvikelse. Från Wikipedia.
I statistiska sammanhang har man definierat begreppet standardavvikelse (σ). Den är ett mått på hur mycket de enskilda värdena i en population avviker från medelvärdet (μ). Inom +/-1 standardavvikelse finner man 68,2% av de enskilda fallen. Det kan även beskrivas som att det är 68,2% sannolikhet att ett slumpvis tal i hela mätserien faller inom en standardavvikelse.
Som synes i bild 3 så minskar sannolikheten för händelser med ökad standardavvikelse. Sannolikheten för att något skall vara över (eller under) tre standardavvikelser (3σ) i en normalfördelning är 0,13%. Dvs om klimatet hade varit normalt (i det här fallet definierat som det var under perioden 1951-1981) så skulle bara 0,13% av alla mätstationer över norra halvklotet registrera den typen av extremvärme.
Men eftersom normalfördelningen har förskjutits sedan 80-talet (se bild 2 igen) så har det som tidigare var tänkbart men ovanligt (temperaturer över 3σ) ökat i sannolikhet från 0,13% till omkring 10% sannolikhet! Sannolikheter för värmeböljor har alltså ökat från några promille till ca tio procent.
Det är därför inte förvånande att det varit flera omfattande värmeböljor och torrperioder de senaste åren. T.ex. Europa 2003, Ryssland 2010, Mexico och södra USA 2011 samt USA 2012.
I media har anledningen till dessa värmeböljor ofta varit i form av väderförklaringar: ”blockerande högtryck…”, ”kraftig La Niña…” ”sydliga vindar” osv. Det må stämma ur ett meteorologiskt perspektiv, men anledningen till att värmeböljorna blir så kraftiga, uppträder så ofta, täcker så stora områden och varar så länge är beroende av att klimatet har förändrats. Det har blivit varmare och normalfördelningskurvan över temperaturer har förändrats.
Bild 4a och b. Det har skett en omfördelning av vad som är vanligt. De tre ytorna med blå, vit och röd färg i bild 4a är alla lika stora och representerar 33,3% av temperaturmätningarnas avvikelse från medelvärdet under juni-aug 1951-1980 för norra halvklotet. I bilden till vänster (4b) syns hur antalet varma sommardagar (rött) har ökat markant om man jämför 2001-2011 med 1951-1980. Därtill har det börjat uppträda situationer med extrem värme (mörkrött) vilket var mycket sällan förekommande tidigare. Från Hansen et al 2012.
Normalfördelningskurvan har också blivit mer ”tillplattad”. Sannolikheten för ”kallare än normalt” har förvisso minskat, men den har inte minskat lika mycket som ”mycket varmare än normalt” har ökat. Man skall därför inte vara förvånad om det dyker upp en säsong med kallare väder som t.ex. den svenska sommaren 2012.
Klimatförändringarna har hittills medfört att sannolikheten för en sommar som är kallare än normalt har minskat från 33% till ca 15%. Sannolikheten för att sommaren skall bli varmare än normalt har ökat från 33 till ca 50%. Och/men mest skrämmande av allt är att sannolikheten för extremt varma somrar har ökat från blygsamma 0,13% till storleksordningen 10%.
Vårt klimat uppvisar nu mer extremer än det gjorde för bara en generation sedan!
Ovanstående resonemang leder inte bara till slutsatsen att sannolikheten för att värmeböljor skall uppstå har ökat. Den är ett krasst konstaterande av att det redan har skett ett större antal värmeböljor, såväl som vanliga varma dagar, än för en generation sedan.
Och klimatet kommer att fortsätta att förändras i samma riktning som hittills. Det blir varmare och sannolikheten för extrem värme kommer att öka. Detta beroende på att planetens energibudget är ur balans. Planeten strålar inte ut lika mycket energi som vi tar emot. Det leder till en ackumulation av energi vilket i sin tur leder till att temperaturerna stiger.
Bli inte förvånad om det oftare än förr blir missväxt, skogsbränder och sinande vattenreservoarerna. På global skala. Det händer redan i större utsträckning än det hade gjort om det inte var för den globala uppvärmningen vi nu bevittnar. Och klimatet har inte kommit för att stanna, det fortsätter att förändras -åt det varma hållet.
/Martin
PS. Till uppvärmningen hör även att det hydrologiska kretsloppet, dvs avdunstning och nederbörd, ökar. Det betyder i korta drag att vi även kan förvänta oss att det blir torrare på en del ställen och blötare på andra. DS.
Samtidigt som vi i Sverige har haft en regnig och i vissa avseenden sval sommar så har det slagits värmerekord på många andra platser runt om på Jorden. Ändå har media inte lyckats beskriva det nyckfulla vädret i relation till de pågående klimatförändringarna.
I USA har den extrema värmen och bristen på vatten fått allt fler att fråga sig om det trots allt inte ligger något i forskarnas enträgna talande om global uppvärmning. Detta i ett land som präglas av såväl några av de mest framstående klimatforskarna som beslutsfattare som förnekar vetenskapliga resultat.
Här i Sverige har vi under flera år haft en betydligt mer öppen och ödmjuk hållning till klimatfrågorna. Men trots att det ofta poängterats att det är skillnader mellan väder och klimat så har den ”usla” svenska sommaren gjort att en och annan kanske tvivlar på att det pågår en global uppvärmning med klimatförändringar som följd. ”Det skulle ju bli varmare, hur kan det då vara så kall sommar?”.
Bild 1. Normalfördelning av temperaturavvikelser för juni-juli-augusti landmassan på norra halvklotet relativt medelvärdet mellan 1951-1981. I denna sammanställning visar det sig att 50-, 60- och 70 talet hade i stort sett samma fördelning av temperaturer (även illustrerat med svart linje). Men under 80-, 90- och 00-talet har det skett en förändring av fördelningen av temperaturer. Det som på 1950-70-talet var osannolikt varmt har nu blivit betydligt mer sannolikt. Kurvorna har också blivit mer tillplattade, det är fortfarande inte osannolikt med kalla somrar, trots att förekomsten av de varma har blivit väsentligt vanligare. Från Hansen et al 2012.
Det förefaller osannolikt att allmänheten skulle kräva minskade utsläpp av växthusgaser om man dels inte ser tydliga orsakssammanhang och dels inte upplever konsekvenserna som skrämmande nog för att vilka undvika. Det är också tydligt att vi människor tar till oss av fakta främst när vi kan verifiera dem med egna observationer, helst upplevelsebaserade.
Men kan man verkligen koppla enskilda händelser och extremväder som stormar, översvämningar, torka och värmeböljor till klimatförändringarna? Frågan har ställts många gånger i media och så gott som konsekvent har forskare och andra experter svarat något i stil med ”…man kan inte koppla en enskild händelse till klimatförändringarna…”
Men hur blir det om det dyker upp väldigt många enskilda händelser? Kan inte de kopplas till klimatförändringar? Jo de kan det, men den frågan får sällan forskaren och experten i media, för där behandlas enskilda händelser som enskilda händelser, inte som delar i ett sammanhang.
Men när man sammanställer enskilda händelser i ett sammanhang, t.ex. alla temperaturer i form av temperaturavvikelser från ett medelvärde i ett diagram (se bild 1) så framträder en tydlig förändring. Det som var osannolikt i fråga om värmeböljor på 1950-, 60- och 70-talet har nu blivit betydligt mer sannolikt!
Hela intervallet av temperaturer har skiftat till höger, dvs till det varmare. Vi har tidigare talat om att jordens medeltemperatur stiger, men här ser vi mer konkret vad det kan innebära. I diagrammet visas hur medeltemperaturen för juni-juli-augusti för norra halvklotets landmassa har varit i relation till tidigare år. Man jämför block om 11 år (t.ex. 2001-2011) med varandra. Som synes så var det relativt lika under 1951-1981, men därefter blir det varmare.
Normalfördelningskurvan kan ses som en beskrivning av sannolikheter för att sommarens temperaturer skall avvika från medelvärdet. Det som tidigare var behäftat med liten sannolikhet, t.ex. 3 grader varmare än normalt, har på 2000-talet blivit om inte vanligt så i alla fall betydligt mer sannolikt.
Bild 2. Principdiagram över normalfördelning och standardavvikelse. Från Wikipedia.
I statistiska sammanhang har man definierat begreppet standardavvikelse (σ). Den är ett mått på hur mycket de enskilda värdena i en population avviker från medelvärdet (μ). Inom +/-1 standardavvikelse finner man 68,2% av de enskilda fallen. Det kan även beskrivas som att det är 68,2% sannolikhet att ett slumpvis tal i hela mätserien faller inom en standardavvikelse.
Som synes i bild 2 så minskar sannolikheten för händelser med ökad standardavvikelse. Sannolikheten för att något skall vara över (eller under) tre standardavvikelser (3σ) i en normalfördelning är 0,13%. Dvs om klimatet hade varit normalt (i det här fallet definierat som det var under perioden 1951-1981) så skulle bara 0,13% av alla mätstationer över norra halvklotet registrera den typen av extremvärme.
Men eftersom normalfördelningen har förskjutits sedan 80-talet (se bild 1) så har det som tidigare var tänkbart men ovanligt (temperaturer över 3σ) ökat i sannolikhet från 0,13% till omkring 10% sannolikhet! Sannolikheter för värmeböljor har alltså ökat från några promille till ca tio procent.
Det är därför inte förvånande att det varit flera omfattande värmeböljor och torrperioder de senaste åren. T.ex. Europa 2003, Ryssland 2010, Mexico och södra USA 2011 samt USA 2012.
I media har anledningen till dessa värmeböljor ofta varit i form av väderförklaringar: ”blockerande högtryck…”, ”kraftig La Niña…” ”sydliga vindar” osv. Det må stämma ur ett meteorologiskt perspektiv, men anledningen till att värmeböljorna blir så kraftiga, uppträder så ofta, täcker så stora områden och varar så länge är beroende av att klimatet har förändrats. Det har blivit varmare och normalfördelningskurvan över temperaturer har förändrats.
Bild 3a och b. Det har skett en omfördelning av vad som är vanligt. De tre ytorna med blå, vit och röd färg i bild 3a är alla lika stora och representerar 33,3% av temperaturmätningarnas avvikelse från medelvärdet under juni-aug 1951-1980 för norra halvklotet. I bilden till vänster (3b) syns hur antalet varma sommardagar (rött) har ökat markant om man jämför 2001-2011 med 1951-1980. Därtill har det börjat uppträda situationer med extrem värme (mörkrött) vilket var mycket sällan förekommande tidigare. Från Hansen et al 2012.
Normalfördelningskurvan har också blivit mer ”tillplattad”. Sannolikheten för ”kallare än normalt” har förvisso minskat, men den har inte minskat lika mycket som ”mycket varmare än normalt” har ökat. Man skall därför inte vara förvånad om det dyker upp en säsong med kallare väder som t.ex. den svenska sommaren 2012.
Klimatförändringarna har hittills medfört att sannolikheten för en sommar som är kallare än normalt har minskat från 33% till ca 15%. Sannolikheten för att sommaren skall bli varmare än normalt har ökat från 33 till ca 50%. Och/men mest skrämmande av allt är att sannolikheten för extremt varma somrar har ökat från blygsamma 0,13% till storleksordningen 10%.
Vårt klimat uppvisar nu mer extremer än det gjorde för bara en generation sedan!
Ovanstående resonemang leder inte bara till slutsatsen att sannolikheten för att värmeböljor skall uppstå har ökat. Den är ett krasst konstaterande av att det redan har skett ett större antal värmeböljor, såväl som vanliga varma dagar, än för en generation sedan.
Och klimatet kommer att fortsätta att förändras i samma riktning som hittills. Det blir varmare och sannolikheten för extrem värme kommer att öka. Detta beroende på att planetens energibudget är ur balans. Planeten strålar inte ut lika mycket energi som vi tar emot. Det leder till en ackumulation av energi vilket i sin tur leder till att temperaturerna stiger.
Bli inte förvånad om det oftare än förr blir missväxt, skogsbränder och sinande vattenreservoarerna. På global skala. Det händer redan i större utsträckning än det hade gjort om det inte var för den globala uppvärmningen vi nu bevittnar. Och klimatet har inte kommit för att stanna, det fortsätter att förändras -åt det varma hållet.
/Martin
PS. Till uppvärmningen hör även att det hydrologiska kretsloppet, dvs avdunstning och nederbörd, ökar. Det betyder i korta drag att vi även kan förvänta oss att det blir torrare på en del ställen och blötare på andra. DS.
Av Anders Persson
Klimatdebatten handlar inte bara om medelvärden, t.ex. om medeltemperaturen har ökat eller minskat, det handlar ofta om antalet kraftiga stormar, skyfall eller värmeböljor (köldknäppar) har ökat eller minskat. Nedan har jag ett exempel på något slags hypotetiskt extremväder som förekommer 1-2 gånger per decennium dvs. i medeltal vart 5: eller vart 10:e år. Det kan vara orkanartade vindar, extrem köld eller katastrofala skyfall. Jag kan med bästa vilja i världen inte avgöra om detta ”extremväder” håller på att öka, därtill är antalet händelser alltför få.
Fig. 1: Fiktiva tidsserier av ett hypotetiskt ”extremväder” som inträffar ganska sällan.
Varför är detta viktigt? Jo, nyligen kunde vi läsa att ”värmeböljan” på Grönland sker vart 150:e år. Eftersom den senaste var 1889 så har det som inträffat ”i stort sett följt tidtabellen” enligt glaciärforskaren Lora Koenig vid Nasas Goddard Space Flight Center.
Innebär detta att vi kan lugnt vänta till mitten på 2100-talet innan nästa grönländska ”värmebölja” inträffar? Troligen inte. Det beror på hur stor den statistiska spridningen är runt medelvärdet 150. Är de observerade perioderna i det förflutna mellan 130 och 170 år så har var att göra med ett mycket periodiskt skeende.
Men extremhändelser inträffar ofta mycket oregelbundet och Lora Koenigs kunskaper om detta saknas i TT-telegrammet. Min gissning är att även om klimatet inte ändrar sig ett skvatt så kan nästa grönländska värmeepisod mycket väl ske redan om 50 år eller kanske 200 år.
För Grönland har vi klimatstatistik mer än hundratusen år tillbaka i tiden, tack vare iskärnorna man borrat fram. För våra nejder har vi trädringar, men säkrast är mänskliga observationer, men de börjar först på 1700-talet. För vissa typer av observationer har vi kanske bara statistik 50-70 år tillbaka i tiden. Och då blir det svårt att se trender i extremerna. Inom statistiken finns det en särskild gren som sysslar just med detta, ”extremvärdesanalys” (obs inte nödvändigtvis extrem v ä d e r analys).
Problemet är att det råder för närvarande ett kraftigt underskott på den slags expertis inom meteorologin. Det gör det lättare att misstolka vetenskapliga resultat som nästa bild visar.
Fig. 2: Samma som figur 1 men med uppdelning i klimatologiska 30-årsprioder.
Man kan, helt sanningsenligt, skriva att det skett en 50% ökning eller fördubbling under den senaste klimatologiska 30-årsperioden (1981-2010) jämfört med den förra (1951-80) och ge intryck av att en farlig ökning är på gång – utan att detta sagts!
/Anders Persson
Av Anders Persson
Frågan om klimatförändringar är en så allvarlig sak att den inte bör missbrukas av upplagehungriga journalister. Det undergräver förtroendet för sund vetenskap om tidningarna blåser upp varje värmeepisod någonstans på jorden som ett tecken på ”global uppvärmning”.
Bifogade kartor som sammanställts i all hast visar, vecka för vecka, i grova drag temperaturavvikelserna från det normala i större delen av troposfären under de senaste två månaderna. Som tydligt framgår har Grönland haft en långvarig värmebölja (med grönländska mått mätt). Men det syns också tydligt att polarområdet som helhet haft omväxlande varma och kalla perioder, som helhet varken det ena eller det andra i stort sett.
Bild 1. Kartorna är hämtade från ECMWF och anger avvikelsen av höjden av geopotentialytan för 500 hPa, vilket grovt sett är proportionell mot medeltemperaturen upp till 5-6 km höjd.
Att Grönland haft varmare än normalt är i sin tur korrelerat med vår eländiga sommar. Som ni kan ser ligger de kalla och varma avvikelserna ”varvade” med varandra. Hade det varit kallt på Grönland hade vi kanske haft en varmare sommar.
Hur ser det då ut framöver? Det europeiska vädercentret ECMWF i Reading gör också två gånger i veckan längre prognoser för sina medlemsländer, bla. Sverige.
Bild 2. Prognos över temperaturavvikelse för Grönland fram till 12 aug. Från ECWMF. Kustlinjen av Grönland finns strax till vänster om mitten på bilderna. Norra Skandinavien framträder i nederkant till höger om mitten.
Den senaste, som gjordes igår den 26 juli, visar fortsatt varmare eller mycket varmare just över Grönland (se ovan).
/Anders Persson
Av Anders Persson
Eftersom det finns planer på att jag ska resa till Asien i höst och undervisa hur man använder datorprognoser håller jag ett öga på vad som sker där. Från en kollega i Hongkong fick jag en e-post om hur de upplevt tyfonen Vicente som drabbade staden för ett par dagar sedan:
“My colleagues had a busy and tough time during the past couple of days. The ECMWF model couldn’t depict the northward movement of Vicente in the earlier runs last week. It changed the story at the time when it was already seen that Vicente had slowed down and indicated the sign of changing direction of movement. It wasn’t expected that Vicente intensified so quickly from a severe tropical storm in the morning to a severe typhoon at night on 23 July.”
Bild 1. Satellitbild på Vicente tagen den 23 juli, 2012.
Bilden nedan visar ECMWF’s analys av Vicente i måndags 23 juli 12 UTC. Den svarta pricken anger att det rör sig om en tyfon.
Bild 2. Vicente den 23:e juli kl 12 UTC.
De flesta prognoserna intill tre dagar innan tyfonen slog till mot fastlandet var dåliga. Bilden visar ett typiskt exempel:
Bild 3. 72 timmars prognos. Vicente syns inte. Den svarta punkten anger var tyfonen kommer att dyka upp i verkligheten, dvs var modellen borde ha modellerat den.
Först i prognosen 12 timmar senare dök tyfonen upp på ECMWFs ”radarskärm” men i en alltför västlig position. Först ett par dygn senare angavs en riktig kurs nästan rakt mot Hongkong.
Bild 4. Nästa modellkörning. På denna 72 timmars prognos syns Vicente, men för västligt.
Det fantastiska är nu att långt dessförinnan gjorde ECMWF i två omgångar nästan 100% perfekta prognoser av Vicente:
Bild 5. Men på en 156 timmars (6,5 dygns) prognos, dvs en prognos som gjordes 3,5 dygn tidigare än bild 3, så syntes Tyfonen!
Bild 6. Samma sak på en 144 timmars (6 dygns) prognos, dvs en prognos som gjordes tre dygn tidigare än bild 3!
Dessa prognoser gjorde alltså innan stormen ens blivit till ute i Stilla Havet!! Detta är ett exempel på hur fantastiska datorprognoserna kan vara, hur de kan generera realistiska och ibland 100% korrekta prognoser ur ”ingenting”.
Men det är också ett exempel på deras nyckfullhet. På grund av, vad vetenskapsmännen kallar, icke-linjär dynamik, andra kallar ”fjärilseffekten” eller ”kaos”, kan dessa goda prognoser plötsligt försvinna och ersättas av, som det visar sig i efterhand, helt mediokra prognoser.
Det är inte lätt att vara meteorolog i sådana situationer, i synnerhet om någon i efterhand kommer och säger anklagande: – Men ECMWF prognostiserade ju tyfonen perfekt sex dagar i förväg – varför varnade ni inte oss??
/Anders Persson
Hongkong (TT-AFP)
Över 100 människor skadades när en tyfon drog in över Hongkong på tisdagen.
Börsen, skolor och kontor hölls stängda på morgonen efter det att myndigheterna höjt alarmberedskapen till den högsta nivån sedan 1999. Även färjor, bussar och tåg ställdes in och 270 flyg försenades.
Tyfonen Vicente nådde staden med vindhastigheter på nästan 40 meter i sekunden och är därmed den kraftigaste tyfonen på tio år.
600 träd fälldes av vindarna och flera områden i staden översvämmades.
Tidigt i morse när jag gick ut för att hämta tidningen fick jag en förnimmelse av september. Luften var klar och hög, det vardag i gräset och det var kyligt på gränsen till kallt.
Idag söndag blir det vackert väder på många platser i Götaland och Svealand, medan det blir moln och regn över delar av Norrland. Till kvällen driver moln och regn in över västra Svealand/Götaland.
Under måndagen blir det fortsatt ostadigt på en del platser i Sverige. Det är ett område med moln och regn som skall passera. Det kommer en del i Norrland och Svealand, men inte så kopiöst mycket. Götaland ser ut att inte få regn från just detta nederbördsområde då man istället påverkas av ett högtryck med centrum över Centraleuropa.
Det har då redan börjat; varmlufstadvektionen. Dvs att varm luft flyttas från ett ställe till ett annat. I detta fall är det fråga om varm luft med ursprung över Atlanten som driver in över Sverige. Det är alltså inte ”ryssvärme”, utan skall jag ange någon ursprungsplats så är får det bli Azorerna.
Men förutom alla andra skillnader som råder mellan Azorerna och Ryssland så är det en väsentlig skillnad i att när ”ryssvämen” kommer så har dess karaktäristik verkligen skapats över det ryska fastlandet. Men när ”azorvärmen” kommer så har dess karaktäristiska egenskaper skapats av havet runt Azorerna. Azorerna i sig är för små för att på ett bestående sätt ändra en luftmassas egenskaper (tex dess temperatur) så att det består hela vägen till Skandinavien.
Det kommer fortfarande att kunna bli en och annan regnskur till veckan, men framför allt så stiger temperaturen. Det märks först i södra Sverige, men kommer att slå igenom i hela landet. Det blir mellan fyra och åtta grader varmare på tisdag och onsdag eftermiddag jämfört med vad det är just nu i helgen.
Generellt sett kommer vi att landa i eftermiddagstemperaturer på, hör och häpna, 20-25 grader! I fjällkedjan blir det också varmare, men det stannar på 10-15 grader. På en del platser i östra Götaland kan det bli uppåt 27, kanske 28, grader.
Det är framför allt tisdag, onsdag och torsdag det blir vad som som säkert kommer att annonseras som årets värmebölja.
Från fredag (27 juli) och över kommande helg så advekteras varmluften vidare in över Baltikum. Men en del värme stannar ändå kvar i Sverige. Det blir inte lika varmt som mitt i veckan, men ändå varmare än det är i dag.
/Martin
PS. Ett liknande mönster ser vi för vädret i London. Ett väder som Anders såg som en sannolik utveckling i en artikel tidigare i veckan om vädret inför OS-invigningen. DS.