Av Martin Hedberg
Utsläpp från kärnkraftverken i Fukushima som skett under natten och fram till kl 14 (svensk tid) blåser inte längre ut till havs.
Det är nu sydostliga vindar vilket medför att eventuella utsläpp i eftermiddag har drivit/driver in över det japanska fastlandet väster och norr om kärnkraftverket.
Det väntas lätt nederbörd i form av regn och snö. Temperaturen i Fukushima är mellan 5 och 10 grader, medan den i bergen i väster är ett par minusgrader.
Jag har gjort modellberäkningar över hur vindarna driver luften under söndagen och 24 timmar framåt i en-timmas steg. Utsläppet har jag lagt på tre olika nivåer, 100, 500 och 1500 meter över kärnkraftverket i Fukushima.
Trajektorier över vindar för utsläpp över Fukushima på 100 (röd), 500 (blå) och 1500 (grön) meters höjd. De fyllda punkterna visar positionen för eventuella utsläpp som skett idag fram till klockan 14 (svensk tid).
Sedan vrider vindarna.
Utsläpp från och med klockan 19 i kväll fram till klockan 01 i morgon bitti (måndag svensk tid) kommer att driva åt sydväst. Det medför att de kan komma in över Tokyo. En del av denna luften har då varit ute över havet en sväng innan den åter kommer in över fastlandet.
Det tar mellan 7 och 15 timmar för luften att nå fram till Tokyo efter ett utsläpp.
Trajektorier för utsläpp under söndagen. De fyllda punkterna visar var eventuella utsläpp som skett under söndagen och natten till måndagen befinner sig klockan 06 måndag morgon (svensk tid).
Nu vill jag åter påpeka att det krävs nederbörd och ett par faktorer till för att det skall bli något nedfall av jonisernade strålning från något ”radioaktivt moln”.
För att det skall komma fram partiklar med jonisernande strålning med ursprung i Fukushima till tex Tokyo (det finns många miljonstäder i Japan…) så måste det dels
-ske ett utsläpp i Fukushima
-blåsa på ett sätt som för utsläppet mot Tokyo
-inte regna eller snöa längs med vägen
-regna eller snöa när utsläppet nått fram till Tokyo.
Man måste även fråga sig hur utsläppet sker. Om det är utsläpp av ånga, en explosion eller en brand.
Riskerna med utsläppet är beroende på vad som släpps ut, om det är uran, plutonium (tunga partiklar) eller jod, cesium (lättflyktiga ämnen).
Olika källor har olika halveringstid och det är olika former av strålning, partikelstrålning eller gammastrålning.
Riskerna är dels relaterade till direkt strålning, tex om man får partiklar på kroppen, dels till intag genom livsmedel, tex om nedfallet sker i naturen och man får i sig det genom livsmedel.
Det är alltså rätt så många om-och-men. Det är inte enkelt att avgöra om det föreligger någon risk (eller om man behöver känna oro) bara för att vindarna blåser från kärnkraftverket. Man kanske skall vara orolig även om vindarna inte blåser från kärnkraftverket?
Men något som alla verkar vara överens om är att de som verkligen utsätter sig för risker är de som vistas i kärnkraftverkens omedelbara närhet, i synnerhet de som försöker få kontroll situationen rent praktiskt inom några hundra meters avstånd. Även jordbrukare inom ett par mils radie från kärnkraftverket har anledning att oroa sig.
/Martin
PS. Jag hörde en av journalisterna på SR Dagens Eko i veckan ställa en oavsiktligt (?) retorisk fråga: ”Kan man säga att kärnkraften blir säkrare för varje olycka som sker?” DS.
