Martin säger: Prognoser kan i vissa fall ha en ”hoppighet”. En äldre prognos kan i efterhand visa sig varit bättre än en senare(!) Det är givetvis svårt att avgöra vilken prognos man skall lita på -förrän efteråt. Men retrospektiva prognoser har man inte mycket nytta av.
På senare tid har meteorologens arbete handlat mycket om att ta fram rätt data ur olika vädermodeller och presentera det på ett relevant sätt för slutanvändaren.
För tio år sedan handlade det mer om att tolka vädermodellerna (modellerna presenterade siffervärden på fukt, temperaturgradient mm på olika höjder i atmosfären med väldigt låg upplösning, inte hur många mm regn det skulle komma på en viss ort vid ett visst klockslag).
För tjugo-trettio år sedan och tidigare så gjordes de flesta prognoserna genom att meteorologen själv hade en modell i huvudet och tillämpade den på en analys av vädret just nu över en yta som sträckte sig från mitten av Atlanten till Uralbergen. Analysen var en handritad karta, ofta estetiskt vacker (i alla fall för oss i branschen). Prognosen byggde på en fysikalisk förståelse för atmosfärens dynamik och erfarenhet hos den individ som gjorde prognosen.
Utvecklingen av nummeriska modeller och allt kraftfulla datorer har gjort att man kan göra tillfärlitliga prognoser som sträcker sig långt utöver vad individers tankekraft förmår. Dessutom kan man låta en dator ”räkna fram” fler veckor långa prognoser. Det har skapat en viss övertro på vad som går att förutsäga om vädret.
Vårt arbete förändras hela tiden. Min prognos är att vi framöver kommer att arbeta mer med att skapa atmosfärsmodeller utfrån behoven hos de som skall använda dem. Det kan göra att man alltså har olika modeller och prognoser på hur atmosfärens utveckling beroende på vem mottagaren är.
Låter det konstigt? Alla vill väl ha den bästa prognosen? Men frågan är vad som är ”bästa prognosen”? Vill man tex ha så litet fel som möjligt eller vill man vara säker på att inte missa ett extremväder?
Om man vill ha så lite fel som möjligt så skall man göra många prognoser (”Monte Carloteknik” eller ”ensembler”) och ta medelvärdet av dessa som som prognos. Summan av avvikelser från verkligehten blir då minst. I vissa fall tycker man det är viktigt.
Å andra sidan så kostar det datorkraft att göra många prognoser. Man får en bättre prognos genom att öka upplösningen i tid och rum, men det gör att man å andra sidan inte hinner göra mer än en modellberäkning (det som brukar kallas ”Operativa modellen”). Man får då mer detaljer och fångar vädret bättre. Men man kan i vissa fall missa väderutvecklingen och man får inte med sannolikheter för olika utvecklingar.
Om man istället vill fånga extremväder så kan man återigen göra många prognoser och välja de prognoser som visar just på extremvädret, tex en storm eller kraftig nederbörd. Stastistiskt sett kommer man att göra sämre prognoser, men när det väl blir extremt så fångar man det bättre.
Så från att meteorologarbetet haft en stor ödmjukhet inför vår förmåga att tolka dynamiken i vädret (som bland annat gjorde att man förr inte gjorde så långa prognoser), till en stor tillit till datormodeller så tror och hoppas jag att vi kommer att närma oss lite större ödmjukhet inför valet att precisera vad vi är säkra på och vad vi är osäkra på.
Till att börja med behöver man förstå att naturen inte är deterministisk. Det betyder att den i sig inte har en förutbestämd given utveckling. Naturen har inte ”bestämt sig” än för hur den skall se ut i morgon. Fysikens lagar lämnar utrymme för osäkerhet även i verkligheten (inte bara i modeller av verkligheten).
Nu betyder inte det här att det är en slump hur morgondagen ser ut. Dels finns det gränser för osäkerheten, dels gäller fysikens lagar (inklusive dess osäkerheter). Man får man rätt fler gånger om man gör en väl underbyggd prognos än om man siglar slant eller gissar. Insikten ligger i att förstå vad man kan vara säker på och vari osäkerheterna ligger.
Till att börja med så gäller det att inse att inte ens naturen ”vet” hur den skall utvecklas. Det beror på vad som händer -och det är inte bestämt än (!).
Med tiden får vi facit. Fram till dess gör vi prognoser och begrundar vad vi kan vara säkra respektive osäkra på.
/Martin Hedberg
