Som bekant så kommer det att återigen blåsa upp över Sverige idag.
Det är ett nytt oväder som drar in över södra Sverige under eftermiddagen och natten mot onsdagen.Det blir, förutom regn, blötsnö och snö, blåsigt med stormbyar över Götaland och Svealand.
Vi följer det, timme för timme, här på Klart.se
/Martin Hedberg
Av Martin Hedberg
Från att ha haft en höst med högtryck (i oktober och november), så har vi nu en höst/vinter med vandrande lågtryck.
Det är fortfarande förhållandevis milt ute. Nu skall man inte misstolka det som att det inte är vinter. Det ÄR vinter, men inte i hela Sverige. Vintern har än så länge bara kommit ner till Gästrikland, Västmanland och halva Värmland.
Och så blir det blåsigt igen. Det är utfärdat en klass-2 varning för stormvindar över Skagerrak, Västra Götalands län, Bohuslän och Göteborg, Halland, Skåne och västra delen av Kronobergs län. De gäller från natten mot onsdagen, men det blåser upp redan idag tisdag eftermiddag. De kraftigaste vindarna väntas dock alltså under natten mellan tisdag och onsdag.
De första kraftiga vindarna sker i samband med att en varmfront passerar nu i eftermiddag. Jag väntar att regnet och blåsten kommer in ungefär samtidigt över Göteborg, Helsingborg och Malmö idag vid 15-16-tiden.
Fronten rör sig sedan öster- och norrut under kvällen och natten. Den erbjuder regn och blötsnö över Götaland och Svealand upp till och med Västmanland. Norr därom är det tillräckligt kallt för att regninslaget skall vara mest snö och bara lite blötsnö. Det är givetvis ingen skarp linje och under kvällen och natten kommer den dessutom att variera.
Den andra (och kraftigaste) omgången med vindar kommer under natten mot onsdagen. Peak’en av vindar beräknar jag skall komma omkring klockan 04 på onsdag för Västkusten. Området med kraftiga vindar rör sig sedan österut över Götaland och Svealand. Under onsdag eftermiddag avtar vindarna även i de östra landskapen i samband med att lågtrycket rört sig in över Finland och fylls ut. Det blir dock inte vindstilla utan fortsätter att vara blåsigt.
På torsdag kommer ett nytt nederbördsområde in över Västkusten. I samband med det sjunker temperaturen ett par grader.
På fredag stabiliseras vädret i samband med en tillfällig högtrycksrygg.
/Martin
Av Martin Hedberg
Så var det då dags igen. På tisdag kväll dra nästa storm in över Västkusten. Det blir lite av en repris på utvecklingen av lågtrycket för mindre än en vecka sedan. Det var i torsdags den 28 december som ett lågtryck drog in över Götaland och Svealand efter att först ha drabbat norra Storbritannien.
Precis så då drabbas Storbritannien av de kraftigaste vindarna. Men det blir trots detta blåsigt även här.
Det sker i två omgångar; först passerar en varmfront, ett par timmar senare kommer en kallfront. Nu blir det inte så mycket kallare för det, men det märks i vindstyrkan. Det blir accelererande vindar, de avtar något och sedan kommer ännu kraftigare vindar.
Tag tex Göteborg. På tisdag eftermiddag vid 16-tider beräknar jag att den första fronten passerar och vindarna hamnar på mellan 12 och 15 m/s i medelvind. Byvinden når troligen 15-20 m/s.
Nästa passage av kraftiga vindar blir under småtimmarna tidigt på onsdagen. Då kommer vi troligen upp i 14-18 m/s i medelvind och byvindar som kanske når 25 m/s, dvs storm.
Själva lågtryckscentrum går på en linje över Vänern – Ålands hav och fortsätter sedan österut över Finland. Det är främst söder om lågtrycket som det kommer att vara blåsigt.
Men det kommer också att snöa en del över södra Norrland.
Förvisso kommer det även nederbörd i Götaland och Svealand. Men då i form av regn regn och blötsnö. I Värmland, Västmanland och på Sydsvenska höglandet som snö, på en del platser med inslag av regn.
/Martin
Av Martin Hedberg
Idag första januari så regnar det på frusna vägbanor i Götaland, Svealand och längs med Norrlandskusten. Detta skapar halka som dessutom är svår att upptäcka med blotta ögat. Ta det försiktigt, både på vägar och om du är ute och går. I nordvästra Svealand och Norrland faller det snö, lokalt rikligt. Det är även blåsigt såväl till sjöss som till fjälls. Och det toppar vi med högt vattenstånd i Bottniska viken.
Om det är möjligt så kan det vara bra att vänta till morgondagen med att resa för att undvika de värsta problemen, i alla fall i trafiken.
Så mycket tidigare än så här kan det inte bli. Årstiden i södra Sverige är just nu något mellan höst och vår, dock inte vinter. Men att upptäcka årets första fjäril, en nässelfjäril, redan den första januari, det känns lite… annorlunda.
Jag är van vid att det är en citronfjäril och att det sker i maj. 😉
Nässelfjäril 1 januari, 2012. Den gick troligen och lade sig i Julita i Södermanland hösten 2011, vaknade lite för tidigt i Nacka utanför Stockholm.
Sett till de de torra meteorologiska definitionerna av årstiderna så är det fortfarande höst i den södra tredjedelen av landet. Vinter har det blivit i norra Värmland, norra Västmanland, Gästrikland och norrut med (undantal av norrlandskusten ett par kilometer in i landet där det också fortfarande är höst).
Förvisso var det minusgrader i större delen av landet de sista dagarna i december, men det varar/varade inte tillräckligt länge för att vintern skulle få fäste i söder (skall vara minst fem dagar i sträck). Och nu blir det mildare ett par dagar till.
När jag nyss var ute för att lyfta upp en säck ved på ett släp så fann jag fjärilen när den, sakta, försökte finna sin roll i tillvaron. Fjärilen har troligen övervintrat i vedsäcken och vaknat bryskt när jag flyttade den. Den gjorde en skarp kontrast till frosten och den frusna marken.
Fjärilen fick mig att minnas en scen ur en TV-sänd Science fiction för ca 30 år sedan. Jag antar att det var Star Trek. Man skulle skicka hem passagerare till jorden. Resan skulle ta tiotals år och för att överleva detta lät man söva ner sig på något finurligt sätt så att all biologisk aktivitet avstannade. En av passagerarna hade dock snott en annans plats. Kruxet var att dosen för att sövas var personligt anpassad: Han vaknade upp i sin glassarkofag när det var flera år kvar av resan.
Ungefär på samma sätt är det för denna nässelfjäril den första januari. Det är inte lätt att anpassa sig när det är både väldigt viktigt och väldigt bråttom.
http://www.youtube.com/watch?v=9Sq6GsWObJo&feature=player_detailpage
Det går inte fort för fjärilar i januari.
Fjärilen stretar sakta fram och breder ut sina vingar i hopp om att några solstrålar skall värma dess frusna kropp. Men det som väntar är ännu tätare moln och blötsnö. Och även om temperaturen hamnar på andra sidan nollstrecket kommande dagar så är det svårt att se hur den skall klara sig fram till sommaren. Vare sig det är höst eller ickevinter så är det i alla fall långt kvar till sol och sommar.
Inte nog med att kylan gör fjärilen långsam, den har inget vidare kamouflage så här års heller. I det perspektivet så är fjärilen en välkommen variation till de frusna äpplena som koltrasten annars äter på vår tomt.
/Martin
Av Anders Persson
I inledningsscenerna till Stanley Kubrick:s berömda och sevärda film ”2001 ett rymdäventyr” får man njuta av Straussmusik och den harmoniska dansen av roterande rymdstationer.
Stanley Kubrick
Det är jättelika hjul som roterar för att genom centrifugalkraften skapar artificiell tyngdkraft. Människor som arbetar inne i hjulet skulle nämligen få benstommen söndervittrad om de inte var utsatta för en konstant tyngdkraft. Idén till dessa rymdhjul skapades av den tysk-amerikanske rymdpionjären Werner von Braun.
Men dessa rymdstationer kom aldrig till utförande och rymdteknikerna kämpar än i denna dag med problemet hur man skapar artificiell tyngdkraft.
Ty omkring 1969, när ”2001” hade premiär, upptäckte både amerikanska och sovjetryska rymdtekniker att det inte skulle fungera med roterande rymdstationer. Jo, det skulle gå bra om personalen stod stilla, men om de rörde sig så skulle de komma under inflytande av corioliskrafter som var 100-1000 gånger starkare än på jorden.
De skulle ha problem att gå rakt, deras inre balanssystem skulle störas och, vad värre var, maskiner eller instrument med roterande delar skulle bryta samman.
Förklaringen gick faktiskt tillbaka på den förklaringen till ”sin” effekt som Gaspard Gustave Coriolis (1792-1843) själv hade givit 1835. Han var inte intresserad av vädret, vindarna eller ens atmosfären. Nej, hans intresse låg i att förbättra franska maskiner i kapplöpningen med britterna under den Industriella Revolutionen.
Man visste sedan 1600-talet hur man i maskiner med roterande delar ur hållfasthetssynpunkt tog hänsyn till centrifugaleffekter. Men maskinerna blev mer sofistikerade och frågan var nu: -Hur påverkades enskilda komponenter som rörde sig inom maskinen samtidigt som de roterade med den. Vilken centrifugaleffekt skulle de påverkas av?
Coriolis fann då att beräkningarna av den traditionella centrifugalkraften behövde modifieras en aning. Det var med en liten kraftkomponent som vi sedan cirka 100 år tillbaka kallar ”Corioliskraften”.
Eftersom Corioliskraften i Coriolis tillämpningar oftast var mycket mindre än centrifugalkraften hade den ingen avgörande betydelse i de sammanhangen.
På planeten Jorden däremot är det i princip tvärt om: Jordens form får till följd att centrifugalkraften ”försvinner” som horisontell kraftkomponent. Men även om corioliskraften är liten så är den större än noll. Därför spelar corioliskraften en avgörande roll både i praktiken i naturen och i vår förståelse av hur vatten och luft rör sig på planeten.
Gott nytt år.
/Anders
Av Martin Hedberg
Temperaturen sjunker nu så sakteliga. Kantareller och nyutslagna blommor i södra Sverige får sig en liten chock över nyårsafton som bjuder på minusgrader i i stort sett hela Sverige (ja det skall vara två i efter varandra). ”Äntligen blir det vinter” är det säkert många som tänker. Men icke.
Redan timmen innan det nya året börjar så gör nederbörden och mildluften entré över norra Västkusten. Det fortsätter sedan öster- och norrut över landet. På söndag eftermiddag går nollgraders-isotermen (linjen som förbinder platser som har noll graders temperatur) igenom södra Dalarna.
Årets sista dag kommer alltså att präglas av kallgrader och klart väder. 2012 års första dag kommer att präglas av moln, snö (regn i Götaland) och återigen stigande temperaturer. Samt troligen rätt så hala vägar där det regnat på vägarna som haft tillfälle att kylas av till minusgrader i i alla fall drygt ett dygn i Götaland och Svealand.
/Martin
PS. Inom kort kommer en blogg om varför vi inte har roterande rymdstationer. (Äntligen fattar man varför man borde skriva in corioliseffekten i grundskolans läroplan!) DS.
Till alla er som, av olika anledningar, fastnade i den förra artikeln om corioliseffekten. Här kommer en komplettering. Anders Persson illustrerar med bilden som han gjort i original till Wikipedia och skriver:
Den här bilden visar hur luften skulle röra sig om den bara påverkades av corioliseffekten. Den skulle som synes snurra runt i relativt små ”tröghetscirklar” vilka är proportionerliga mot hastigheten. För att inte fylla bilden med hundratals små cirklar, typiska för hastigheter på 10 m/s har jag ritat cirklar för 50-70 m/s.
Bilden vill illustrera något som strider mot det sunda förnuftet och vardagserfarenheten, nämligen att jordrotationen gör det svårt för luft att förflytta sig några nämnvärda sträckor. Det gäller även om luften håller stora hastigheter.
På Wikipedias sida om coriolis finns samma bild (Martins notering: även den av Anders), men där är är cirklarna verkligen cirklar även om de inte sluter sig. På denna bild öppnar sig cirklarna något västerut vilket är fysikaliskt korrekt. Att cirklarna öppnar sig västerut är en följd av att corioliseffekten är svagare närmare ekvatorn. Radien på tröghetscirkeln blir därför lite större mot ekvatorn än mot polen.
Denna drift av luften västerut, också den helt emot vårt sunda förnuft, är den berömda beta-effekten som ansvarar för den retrograda rörelsen hos storstilade Rossbyvågor.
Håll till godo,
/Anders
Av Martin Hedberg
Så var det då dags igen. Som vi flaggade för tidigare så har onsdagen bjudit på lugnet före stormen. Men till skillnad från tidigare i veckan då främst södra Norrland och Svealand drabbades, så är det nu västra Götalands tur. Eller otur.
Ett lågtryck har under dagen rört sig in från Atlanten och ger under torsdagen kraftiga vindar, på en del håll med stormstyrka, över västra Götaland.
Tycker man att det är blåsigt i morgon så skall man dock veta att vi får det försvagade lågtrycket. Tidigare idag onsdag eftermiddag och nu under kvällen så har lågtrycket skapat stormar och på sina platser orkanvindar över norra Storbritannien. Vi får alltså det lite avslagna lågtrycket och det kommer att vara illa nog.
Från brittiska nationella vädertjänsten:
Very strong winds will affect northern Britain on Wednesday, including the populated Central Lowlands of Scotland. Gusts of 60 to 70 mph are expected, with 80 to 90 mph possible in exposed coastal areas of the west. The public should be aware that this could cause disruption to transport.
60-70 mph motsvarar 27-31 m/s, dvs storm.
80-90 mph motsvarar 36-40 m/s, dvs orkan.
Nåväl, det blir blåsigt hos oss också. Det är tex en klass-2 varning utfärdad för byvindar på 25 m/s över Västra Götalands län, Bohuslän och Göteborg.
Därtill flera områden med klass-1 varning, såväl för vindar i södra Sverige som för snöfall i Norrland, vid Norrlandskusten med inslag av regn.
/Martin
Martin Hedberg:
Nedan följer en text skriven av Anders Persson om coriolieffekten. Anders är meteorolog och forskare knuten till ECMWF (The European Centre for Medium-Range Weather Forecasts). ECMWF är en oberoende internationell forskningsorganisation som finansieras av 34 nationer.
Anders beskriver hur den viktiga så kallade Corioliseffekten fungerar. Att han skriver just här just nu beror på att han nyligen råkade snubbla över en blogg jag skrev för något år sedan rörande corioliseffekten. Anders var inte helt tillfreds med de förenklingar jag gjort. Han påpekade det för mig och jag bjöd in honom att förklara corioliseffekten.
Corioliseffekten är grundläggande inom meteorologin och en förståelse av den hjälper oss att förstå hur kroppar (alltifrån havsströmmar till luft) rör sig under inverkan av olika krafter på ett roterande klot, dvs planeten Jorden.
Anders konstaterar att många förstår relativitetsteorin, men få förstår Corioliseffekten, trots att deras vetenskapliga beskrivningar är jämngamla. (Det första påståendet är jag inte helt överens med Anders om.)
Vad krävs det då för att man skall förstå corioliseffekten? Jo enligt Anders så behöver man först och främst förstå skillnaden mellan mellan dragningskraft och tyngdkraft (gravitation respektive gravity på engelska). Men han konstaterar också att de flesta, inklusive många professorer, inte förstår skillnaden vilket givetvis skapar problem.
Dragningskraften är riktad in mot jordens masscentrum. Tyngdkraften är summan av dragningskraften och centrifugalkraften. Den är orienterad vinkelrät mot jordens yta.
På grund av jordens rotation och den därav följda icke-sfäriska form kommer summan av dragningskraften g* och centrifugalkraften C att utgöra ett föremåls tyngd (g) vilken pekar ”rakt ner” (vinkelrätt mot en vattenyta i vila). Varje rörelse hos föremålet rubbar denna jämvikt och ger upphov till accelerationskomponenten horisontalt och vertikalt. Det är dessa som bla. är kända under benämningarna ”corioliseffekten” (horisontalt) och ”eötvöseffekten” (vertikalt). (Text och bild: Anders Persson)
Många vetenskapliga problem kan förstås genom att man förenklar och använder metaforer. Vi har också blivit bortskämda med många alldagliga förklaringar på komplicerade fenomen och fakta. Men kraven på enkla lösningar och strävan att förenkla för att förklara får inte gå för långt. Det finns en uppenbar risk att man förstår rätt, men av fel anledning. När man senare skall använda sin ”kunskap” i ett annat sammanhang kan bristerna bli både uppenbara och allvarliga.
Att i en blogg få med allt som rör corioliseffekten är svårt. Det finns därför ett par länkar i slutet av texten för den som vill fördjupa sig i ämnet.
God läsning, nu har ni något att sysselsätta er med medan lågtryck och högtryck avlöser varandra.
/Martin
Anders Persson:
Det som vetenskapsmän, matematiker och meteorologer är ense om och varit ense om i 150 mår är att den sk. corioliskraften, eller kanske rättare corioliseffekten påverkar ett föremål som rör sig friktionsfritt över jordytan på så sätt att rörelsen avlänkas vinkelrät mot rörelsen och proportionellt mot hastigheten. Detta har till följd att en partikel som friktionsfritt rör sig över jordytan dras in i en cirkelrörelse (för 10 m/s med knappt 100 km radie och omloppstid på 14 timmar).
Rörelsen hos Östersjönsvattenmassor några sommardagar 1969 utanför Södertörn enligt mätningar som gjordes av Barry Broman på SMHI:s oceanografiska avdelning. En kort period av kraftiga vindar satte ytvattnet i rörelse. Sedan vinden bedarrat den 25 juli fortsatte vattenmassorna under några dagar att röra sig i tröghetscirklar som sakta drev i havsströmmen.
Fysikaliskt innebär detta att corioliseffekten har den fundamentala konsekvensen att det är svårt för luftmassor i atmosfären att förflytta sig några nämnvärda sträckor. Att de ändå förmår göra det är tack vare de starka horisontella krafter som byggs upp delvis tack vare atmosfärens täthets- och temperaturmotsättningar.
Så långt vad alla är ense om. Vad man diskuterat i 150 år är hur detta ska kunna förklaras intuitivt. En del menar att detta är omöjligt eftersom vi från vårt vardagsliv inte har någon erfarenhet av friktionsfri rörelse, minst av allt i ett roterande system. Andra menar att eftersom mycket annat (t.ex. Einsteins relativitetsteori) har kunnat förklaras lättbegripligt borde det ju det inte erbjuda något oöverstigligt hinder att förstå corioliseffekten intuitivt.
Problemet har dock under dessa 150 år varit den stora mängden ytterst ”lättförståeliga” men icke desto mindre felaktiga, vilseledande eller ofullständiga förklaringar. När Einstein 1905 i en tysk vetenskaplig tidskrift (Annalen der Physik) presenterade sina banbrytande uppsatser försiggick samtidigt i tidskriften en debatt om hur man skulle förstå corioliseffekten. Den bröt upp utan att man nått något resultat just därför att deltagarna var absolut övertygade om att vissa ”lättbegripliga” förklaringar måste vara riktiga ehuru de var svåra att sammanjämka med de matematiska ekvationerna.
Över 100 år senare begriper de flesta av oss Einsteins teorier, men famlar fortfarande i mörkret när det gäller corioliseffekten. Låt oss först ta tjuren vid hornen och identifiera de skenbart ”lättbegripliga” förklaringarna:
Den vanligaste är också den mest felaktiga, nämligen att avlänkningen beror på att luften rör sig över latituder med olika ostliga rörelser. Denna förklaring är 100% fel och det av flera orsaker, bl.a. att av denna förklaring följer att luften kommer att ändra sin hastighet högt avsevärt (motsvarande skillnaden i latituderna hastigheter). I verkligheten ändas inte luftens hastighet på grund av corioliseffekten.
Till de vilseledande hör de som betraktar en satellit i omloppsbana från pol till pol, alternativt en interkontinental missil som avfyras från någon as polerna. Denna förklaring är inte fel men eftersom hastigheten är 100-tals gånger större än vad luften blåser i atmosfären bryter matematiken kring ”tröghetscirkeln” mer eller mindre samman. Den intuitiva förståelse man får genom satelliter och missiler duger kanske för att förstå deras avlänkning, men inte luftens eller havsströmmarnas.
Till sist har vi två personer som kastar bollar till varandra medan de snurrar runt på en karusell. En något enklare version är golfspelaren som gör en putt på en stor snurrande karusell. För någon som står bredvid karusellen verkar bollen gå rakt, för golfspelaren verkar den vika av (åt höger om karusellen roterar moturs, som jorden). Denna förklaring är ofullständig eftersom det inte görs klart att vi har ytterligare en effekt verksam nämligen centrifugalkraften. Den gör att golfbollen, ur spelarens synvinkel gradvis försvinner ur sikte i en sig ständigt utvidgande spiral och aldrig kommer tillbaka. Om vi antar att bollen rör sig med 10 m/s och karusellen har en omloppstid på 5 sekunder skulle bollen, om bara corioliseffekten var verksam, snurra runt i en cirkel på 4 meters radie, dvs om centrifugaleffekten inte var närvarande.
Gaspard Gustave Coriolis fann 1835 att ett föremål som rörde sig inom och relativt ett roterande system erhöll en total tröghetseffekt som var lika med vektorsumman av den normala centrifugalkraften plus en (ofta mindre) tröghetskraft, det som kom att bära hans namn.
Ett sätt att göra sig kvitt centrifugaleffekten, neutralisera eller balansera den, är att deformera karusellen, göra den till en något konkav parabol. Den utåtriktade centrifugalkraften skulle då balanseras eller neutraliseras av tyngdkraften som vill dra bollen neråt, men samtidigt inåt, på grund av inverkan av karusellväggens parabolform.
Samma mekanism, fast ”upp och ner”, är hemligheten bakom corioliseffekten på jordytan (eller varje snurrande planet). Vår jord snurrar som bekant och den därav följande centrifugaleffekten har utvidgat jorden kring ekvatorn, plattat till den vid polerna på ett sätt som gör att den utåtriktade centrifugalkraften exakt balanseras av jordens dragningskraft (gravitation) som inte pekar rakt ”neråt” utan en aning inåt, mot jordaxeln. Vad som pekar ”rakt ner” är jordens tyngdkraft, vilken är summan av dragningskraften och centrifugalkraften.
Men denna balans finns bara så länge vi står still. Rör vi oss påverkas inte dragningskraften, men väl centrifugalkraften. Om vi för enkelhetens skull antar att vi springer österut så ökar vår totala ostliga rörelse och därmed den utåtriktade centrifugalkraften. Ökningen är vinkelrät mot rörelsen och pekar åt höger. Springer vi västerut minskar centrifugalkraften, den komponent av jordens dragningskraft som pekar inåt får övertaget och avlänkningen sker återigen åt höger.
Man kan på liknande sätt, utifrån en diskussion av obalansen mellan jordens dragningskraft och centrifugalkraft bevisa samma sak för nord-sydlig rörelse. Det är dock lite bökigare och den intresserade hänvisas till sidan 15 i en artikel jag skrev för flera år sedan och som nu hittas på många ställen på nätet, bla. på Princetonuniversitetets: http://www.aos.princeton.edu/WWWPUBLIC/gkv/history/persson_on_coriolis05.pdf
Den intresserade läsaren hänvisas också till http://www.meteohistory.org/2006historyofmeteorology3/2persson_hadley.pdf
God fortsättning önskar
/Anders Persson, meteorolog ECMWF
Av Martin Hedberg
Trafikverket konstaterar att det är ett akut trafikläge efter stormen Dagmar. I Örebro län, Gävleborg, Dalarna, Västernorrland och Jämtland har många drabbats. Det är ett stort antal träd som har fallit över vägar och järnvägar. Detta medför att kommunikationerna i dessa län är högst begränsade. Många har också blivit strömlösa.
Det fortsätter att blåsa, om är inte med samma styrka som under natten. Vindarna avtar något under dagen, men under natten mot tisdagen så ökar de igen i södra Sverige. Under tisdagen så tilltar styrkorna igen i norra Sverige.
Vi kan alltså räkna med ett fortsatt besvärligt läge. Detta dels på grund av det som skett i spåren av Dagmar, dels på grund av att det fortsätter att vara förhållandevis blåsigt, dels beroende på att många julfirare har för avsikt att resa hem idag Annandagen.
Om man har möjlighet så kan det vara bra att avvakta med resan ett par dagar. Onsdag skulle kunna bjuda på relativt bra reseväder: En högtrycksrygg stabiliserar vädret över Skandinavien. Den blir i och för sig inte långvarig: från onsdag tidigt på morgonen till eftermiddagen, men det kan vara det som behövs. Dels för att få infrastrukturen i ordning, dels för att kunna resa under lugna väderförhållanden.
Hur som helst så är det inte många som kan välja annat än att vänta: Just nu står all tågtrafik stilla norr om Gävle. Trafikverket bedömer att den tidigast kan komma igång någon gång efter klockan 18 ikväll. Men man reserverar sig för att det är en prognos, inte ett löfte.
/Martin