Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Enjoy your Atlantic journey Greta!

14 augusti 2019

Greta Thunberg with her father Svante Thunberg and Richard Brisius, The Ocean Race

Today you will set sail to cross the Atlantic. From Plymouth, England to New York, USA. When you last year started talking about sailing to the UN meeting in USA, you primarily viewed it as a sustainable transport. To do what most other people would have done, arguing that you had an important mission and therefore was justified going by airplane, was never an option for you.

You investigated going with a transport vessel or even to take the eastern way around the globe. For some time the option was the southern route over the Atlantic along with the trade winds. But it is long and this time of the year also include the risk of dealing with hurricanes.

You ended up choosing the northern Atlantic route. It is the shortest distance, not too warm and humid. Well, that is apart from all the moist and water the prevailing westerlies and extratropical cyclones, i.e. low-pressures, cold-fronts and mid-latitude storms, create in interaction with the ocean.

The crux with the northern Atlantic route, going from Europe to America, is that for lion’s share of time you will deal with variations of head-wind due to prevailing westerlies. The northern route is perfect going west to east. But as long as you don’t get stuck in a high-pressure, you will manoeuvre your sailboat to go in whatever direction you want.

There will be many reasons why the sail trip will make a lasting impression on you. Whatever vehicle you have travelled with before, to sail across an ocean is something extra. The first time you sail off-shore, watch the sun rise and set beyond the 360 degree ocean-horizon, experience a cloud-free night where the atmosphere is not polluted be either aerosols or light from surrounding cities, watch millions of stars in the Milky Way, small and large creatures living in the ocean, ride through a storm, pondering all the thoughts and conversations there are time for on board your ship, not to mention when you spot birds and land for the first time after a many days at sea.

The ship itself on the ocean is like a miniature of a society. Whatever tools, knowledge and skills you bring, is what you will have to do with. Of course you can catch some fish, collect rainwater and today also connect knowledge via satellite-communication. But you still have to handle whatever happens with whatever you have brought.

Things break, people get sick and there will be conflicts even over small matters. But on the boat there is no escape. One has to deal with everything. And that in itself is pretty beautiful and illustrative.

In ”the modern” life in cities many people don’t see the connections and relations between people and people, and nature we all depend upon. Neither do many people realize how changes in climate and ecosystems far away from them will impose changes to their life, today and in the future. But on a sailboat it is obvious, because everything is short distance and connected. There is a reason for the proverb ”to be in the same boat”.

The earth is round and there is no risk of falling over any edge when sailing towards the horizon, no matter how far one goes. But using geometry as a metaphor, there are slippery slopes and the world is about to accelerate along one or more of those. Science communicated this decades ago -and had societies acted promptly then, for example around the time for the first report from IPCC 1990, or why not in the 70’s when Limits to Growth was published and we had the first large oil-crisis?, we wouldn’t be in the climate crisis we are in today.

Today we make fun of people who claimed (some still claim!) the earth is flat. In the future people will blame and sue those who today are in the business of actively denying and counteracting the scientific knowledge about anthropogenic climate change and other man-made global changes, threatening resilient ecosystems and societies.

But many people understand the science and are concerned. However a lot think that their capacity to make a significant impact and change the devastating trajectory is too small. But then someone thought and said ”no one is too small to make a difference” 😉 Thank you.

Science is clear. Momentum among people grow. Humanity need to transform, or we will loose biodiversity, resilience, species and infrastructure beyond the carrying capacity of ecosystems and our societies. Systems collapse all the time, but we drive unprecedented changes and intensified collapses. It will force us, and all other life on the planet, into very uncomfortable adaptation. Individuals, eventually societies, suffer and die. Therefore, failure to mitigate the driving forces promptly, is not an option.

Every year of inaction, i.e. business as usual and continued emissions of greenhouse gases, we loose two years. The year of inaction and a year on the other side of the carbon budget. Every year of inaction we make the necessary transformation harder as the rate of change has to increase in order for us to stay within the budget.

Greta, you will have a very interesting, intensive and important year in America. But before that, starting this afternoon, take the opportunity to enjoy your journey with Malizia II, the crew and the ocean as you read the sky and manoeuvre your ship with a deepening understanding and relation to nature.

With kind regards,
/Martin Hedberg

The image was taken June 29, 2019 in Stockholm as Greta was doing her research and was invited to see the interior of a VO65. Also in the image, Gretas father Svante Thunberg and Richard Brisius, The Ocean Race.
Greta and crew will sail Malizia II with Boris Herrmann, an IMOCA 60.

Sluta förvånas över värmen

24 juli 2019

Martin Hedberg

Klimat

27 Comments

Juli månad är på väg att bli den varmaste månad som någonsin uppmätts på jorden. Detta efter att juni satte rekord som den varmaste junimånaden som någonsin uppmätts.

Och på det en pågående värmebölja i Europa. En värmebölja som kommer att krossa många lokala värmerekord. För att inte tala om allt lidande som den skapar.

Avvikelse av temperatur ca 1500 meter upp i luften. Prognos från ECMWF för torsdag 00 utc.

En del media illustrerar sommarvärme med ”Äntligen sommar”, smältande glassar, barn som hoppar från bryggor i vattnet och solar med solglasögon. Jag tycker att det vore fint om man var mer neutral och saklig. Man kunde också ta med lite av den andra sidan, uttorkning, badsårsfeber, algblomning, skogsbränder, sinande brunnar, ökad energiförbrukning osv.

Och när man ska illustrera det katastrofala med värmeböljor så blir det alltsom oftast folk som svalkar sig i fontäner. De beter sig annorlunda än vad de gör en onsdag i november, men de är inte representantiva för lidandet av värmeböljan. Folk avlider av värmen! Det sker främst för att kroppen inte kan återhämta sig under de varma natterna. Det är barn, gamla och redan svaga som drabbas, inte ungdomar som badar fontän.

Jag menar nu inte att man ska göra bildkollage från bårhusen, men att man skulle kunna välja illustrationer som bättre berättar om umbäranden som folk upplever i samband med värme och uttorkning.

Och så ska vi sluta vara förvånade över att det slås värmerekord. Forskare har i decennier både beräknat och kommunicerat att det som nu sker kommer att ske.

Vi ska vara förvånade om temperaturen/energin i haven/glaciärerna/luften INTE stiger.

Bara för att tydliggöra vad vi behöver förbereda oss på (Hallå politiker, näringsliv, strateger och beslutsfattare)…

Normalt nu, och under överskådlig tid (kommande decennier), är ACCELERANDE stigande temperaturer, havsnivåhöjning, tinande glaciärer, jorderosion, försurning av hav, förlust av ekosystem, växt- och djurarter.

Halten koldioxid i luften sedan år 1700, Keeling-kurvan. Förra gången koncentrationen var så här hög var för 3-5 miljoner år sedan. Det var innan det blivit svalt nog för istider att bildas som kommit och gått.

Vi ska inte heller vara förvånade över att halten koldioxid, det sätt varmed människan primärt driver på dessa förändringar av klimat och ekosystem, stiger accelererande. Hur kan det bli på annat sätt när vi utvinner och förbränner allt mer fossilt kol, skövlar skogar och dessutom naturens förmåga att buffra, absorbera våra utsläpp, minskar?

Det förefaller inte finnas någon som helst vettig eller realistisk plan för att hantera detta. Vare sig på global, nationell eller regional nivå.

De fattiga, utan rösträtt, utsatta och maktlösa har inget att säga till om. Hit räknar jag inte bara människor utan också övrigt liv på jorden. De flesta fattar inte vad som håller på att hända, varför eller vad man kan göra åt det. De försöker bara klara av dagen på den systemnivå de befinner sig.

De som är rika, har makt, inflytande, resurser, kontakter och överblick tror jag lever i illusionen av att de kommer att klara sig med begränsade umbäranden eftersom de har just resurser och redundans på många olika plan. Man förväntar sig kunna omallokera sina tillgångar (som i pengar räknat är många gånger större än vad man med värdighet kan omsätta under en livstid) och i värsta fall helt enkelt flytta till platser som inte drabbas av extremt väder och betala för tjänster, tex livsmedel, energi, säkerhet om det skulle bli en bristvara.

Sedan har vi den stora medelklassen. Människor som lever hyfsat, men inte har jättestor frihet, eller insikter om hur man ska ändra sina liv. Jag tror att många här är medvetna om att vi behöver ändra kurs, men samtidigt känner sig maktlösa över sin kapacitet och förmåga att göra det. Man hoppas att de med mer makt, resurser och inflytande (givetvis) ska göra vad som krävs för att behålla stabiliteten i samhället utan att erodera naturen som vi (ju) är helt beroende av.

Jag ser inte någon hållbar plan eller strategi som ser till allmänhetens eller helheten bästa. (Men jag välkomnar alla initiativ som visar att jag har fel.) De planer som finns i subkulturer eller små samhällen kan möjligtvis vara hållbara för dessa, till och med utan att vara eroderande för andra, men de förhindrar inte den storskaliga skövlingen av naturen på en högre systemnivå.

Och de företag och maktcentra, tex de hundra bolag som står för 71% av utsläppen av växthusgaser, har inte någon plan för sin egen överlevnad utan de fossila resurser de lever av. De kommer att köra sina race in i kaklet. Vi andra följer med av bara farten. Som att sitta med en trerättersmeny i restaurangvagnen på ett skenande tåg.

Vad ska vi då göra? Att klimatkompensera sin semesterresa, byta elavtal, cykla till jobbet, återvinna plastpåsar eller tom ”stora uppoffringar” som att sluta flyga och bara äta växtbaserade livsmedel (något som allt fler klimatmedvetna gör) är inte tillräckligt.

Vi behöver ställa om hela samhället så att vi i princip inte alls använder fossilt kol, vi behöver hjälpa naturen att bli regenerativ, dvs skapa mer mångfald, bördiga jordar, skogar, habitat för växter och djur istället för monokulturer och skövling som är netto är resultatet igår och idag.

Och vi behöver (förmodligen) ändra på vår syn på och relation till övrigt liv på planeten. Vare sig planeten, dess naturtillgångar (resurser), växter eller djur finns till för vår skull.

Bara för att vi kan skövla, döda och dominera andra individer och alla arter betyder inte det att vi har rätten att göra det. Inte ens om det skapar nytta för oss. Vi och övrigt liv, såväl just nu som i framtiden, skulle må bättre om vi visade just övrigt liv betydligt mer respekt än vad vi gjort och gör.

Att göra de här omställningarna på individnivå, i lokalsamhället och tom på nationell nivå är bra. Men inte tillräckligt. Ska det fungera så måste alla ställa om. Människan kan inte använda fossilt kol, inte heller skövla naturen och samtidigt förvänta sig business as usual från ekosystem eller för den delen samhällen. Allt förändras, ingen har kontroll.

Prepare for impact. Vi har redan drivit systemen långt utanför deras mode of operation. Att naturen ska vara typ snäll mot oss för att vi behöver det är en otroligt naiv strategi. Ändå förefaller det vara vår plan.

Det skrämmande är att vi vetat om allt detta i decennier. Vi har känt till att vi måste upphöra med fossilt kol. Vi har känt till att problemen och konsekvenserna blir större ju längre vi väntar. Vi har känt till att det blir allt svårare att ställa om samhället. Och vi har sett att forskarsamhället levererat tillförlitliga scenarier. -De bekräftas av observationer som visar hur verkligheten förändras.

Så ska vi tänka något om framtiden så behöver det vara i linje med vad relevanta klimat- och ekosystemscenarier beskriver. Även om det är jobbiga slutsatser.

Och ändå ställer vi inte om. Om vi inte gjorde det igår när det var hanterbart, varför skulle vi, med samma tänk som igår, göra det idag eller i morgon?

Vi är i akut behov av ett nytt narrativ, en ny berättelse om varför vi är här. Det behöver prägla alla beslut vi tar, i synnerhet strategiska, alla relationer och allt vi gör.

Fram till dess kommer det att bli värre, accelererande. Jag är mycken ledsen att behöva säga det, men det är så mätdata, dynamik, vetenskap och logik ser ut.

Det är jobbigt och just därför jobbar stora delar av samhället med olika former av förnekelse. Alltifrån rena lögner som att påstå att nuvaramde klimatförändringar beror på solfläckar, naturliga variationer eller är forskarlögner till att vi undgår problemen genom att tanka biobränsle eller köpa utsläppsrätter.

Bli inte förvånad om nästa skogsbrand blir värre, nästa orkan orsakar större översvämning, nästa isberg som bryts loss är större, nästa utbrott av vektorburna sjukdomar blir värre eller om nästa värmebölja blir värre än den vi upplever just nu.

Det nu normala är ett skenande klimat och en massutrotning av liv. Detta eftersom vi saknar verlighetsförankrad strategi för att ställa om samhället. Har någon något bättre för sig än att göra allt vi kan för att förändra den situationen?

/Martin

Nästa värmebölja i Västeuropa

18 juli 2019

Martin Hedberg

Klimat

11 Comments

Västra Europa drabbas av en ny värmebölja i nästa vecka. Det blir drygt tio grader varmare än normalt och det är, återigen, främst Frankrike som berörs.

Kartan ovan är en prognos från vädermodeller vid ECMWF, det europeiska centrumet för väderprognoser. Den visar temperaturanomalin, avvikelsen i temperatur, på tryckytan 850hPa (ca 1500 meter upp i luften) jämfört med hur det brukade vara så här års mellan 1979 och 2010.

Det ger en bra fingervisning om hur varm luftmassan i sig är, innan lokala effekter vid marken haft inverkan, tex solen som värmt marken eller kylande vindar från pålandsvind.

Den extraordinära värmen gör entré på måndag 22 juli och faller tillbaka till normala sommartemperaturer inför helgen den 27 juli.

Däremellan kommer det att vara 35 till 40 grader dagtid över stora delar av Frankrike. Om nätterna blir det svalare, men fortfarande för varmt för att ge svalka.

Även andra länder som till exempel Storbritannien, Norge, Spanien, Tyskland, Österrike och norra Italien kommer att känna av värmen.

För 50 år sedan så hade detta varit en unik händelse. Men i takt med att värme har ackumulerats på planeten så är värmeböljor av den här magnituden inte längre lika osannolika. Och de kommer att bli än vanligare i framtiden.

Halten växthusgaser i luften är högre än den varit på mer än 3 miljoner år. Det ändrar på energiobalansen mellan Jorden och rymden. Vi får hit i stort sett lika mycket energi från solen som för hundra år sedan, men strålar ut betydligt mindre i rymden. Orsak: den kraftigt förhöjda halten växthusgaser i luften.

Det är som att dra på sig en ylletröja när man är varm: det blir svårare att kyla av sig.

Och som grädde på moset så ÖKAR halten växthusgaser. Det som redan var illa blir värre!

Men det här borde inte förvåna någon. Koldioxid bildas vid förbränning och eftersom människan fortsätter att såväl skövla skogar som gräva fram fossilt kol som vi eldar upp så transformerar vi alltmer av det tidigare fast bundna kolet till växthusgaser.

Det skulle kunna gå ännu snabbare men alla våra utsläpp blir inte kvar i luften. Den allt högre halten i luften gör att en inte oväsentlig del, knappt hälften, binds i hav. Där bidrar koldioxiden till att göra haven surare, pH-värdet sjunker. Det påverkar allt i haven som använder kalk för att bygga skal eller skelett. Typ räkor, musslor, fiskar, däggdjur, plankton, koraller…

Det blir helt enkelt svårare för dem att behålla de hårda strukturerna i skal och skelett eftersom vattnet de simmar i sakta fräter.

Haven är viktiga ur många aspekter. En ytterligare är att merparten, drygt 93%, av energiobalansen absorberas av haven. (Det som värmer luften är 2 till 3% av energiobalansen, det övriga tinar glaciärer och värmer marken.)

Så var inte förvånad över nästa, eller nästnästa, värmebölja, gigantiska skogsbrand, osedvanligt kraftiga, stora eller långlivade orkan, missväxt, kollapsande glaciär, osv. Vi har i princip bett om dem.

Och som pricken över i’et (jag får snart slut på uttryck över extraordinära situationer) så förändras vädermönster. Den kraftiga avsmältningen av Arktis har påverkat jetvindarna. Det gör i sin tur att sannolikheten för ”blockeringar” av hög- och lågtryck samt storskaliga vädermönsters interferens med bergskedjor ökar. Detta förstärker sannolikheten för värmeböljor som vi kommer att se drabba Europa nästa vecka.

För femtio år sedan kunde folk säga att de inte visste. Men nu är det ett medvetet val mänskligheten gör. Vi förändrar förutsättningarna för att bibehålla den stabilitet som har givit oss möjligheten att utveckla våra samhällen.

Jisses vad vi kommer att ångra oss.

/Martin

Återvinning av angeläget skrivande?

16 mars 2019

Martin Hedberg

Klimat

46 Comments

350 ppm förefaller vara ett av de gränsvärden vi inte borde ha passerat. Över 350 ppm koldioxid är sannolikheten stor att vi sätter igång en kaskad av återkopplingar i planeten jordens klimatsystem vilket kommer att göra livet mycket jobbigt kommande år. Lite mer lugn och ro kan det bli först när klimatsystemet stabiliseras om ett par tusen år.

Men än så finns det både hopp och tid. Nu gäller det att kraftsamla för att reducera ner växthuseffekten, att kyla av planeten jorden. Rent konkret gör man det genom att öka utstrålningen av långvågig strålning till rymden. Det görs genom att ta bort växthusgaser från atmosfären och på så sätt sänka minska atmosfärens grumlighet för långvågig strålning. Det kommer att medföra att vi strävar efter att återställa den energibalans som rådde innan industrialiseringen.

Kan det verkligen vara så illa som att vi har passerat ett gränsvärde? Vi trodde att det var 450 ppm som gällde? (Ärligt talat, tror någon verklig att vi skulle kunna förmå oss att stanna på 449 ppm?) Men EU, IPCC m fl har ju talat om 450 som ett riktvärde. Då skulle det bli två grader varmare och det skulle vara skitjobbigt, men det skulle fungera. Det skulle inte rasera vår industri, vi skulle ha tid att skapa förnybara energikällor mm (?).

Det visar sig nu att mycket tyder på att 450-gränsen troligen egentligen var 350 ppm. Men ingen vågade tro att det skulle varit så illa och inte många vågade säga det för då skulle man kunna bli klassad som “alarmist”. Och en sån’ vill man ju inte vara.

Men naturen bryr sig inte om vad vi tycker är jobbigt, vad vi klarar av att hantera, hur många jobb vi förlorar, hur många som drunknar eller svälter ihjäl. Naturen ÄR. Och den är det oavsett om vi förstår det eller inte, oavsett om vi i vår tur bryr oss, oavsett hur mycket vi pratar om vad som borde göras

Det är upp till oss att försöka förstå vad naturen är. Och det är upp till oss att bry oss tillräckligt mycket om varandra och oss själva för att inte skapa en natur som kommer att visa sig vara väldigt annorlunda än vi vant oss vid. Annorlunda än den varit på flera tusen år. Och det är upp till oss att använda de kunskaper som vi har och skapa skillnad. Konkret skillnad som i sin tur gör att vi inte rubbar den stabilitet som är själva grundvalen för våra civilisationer. Civilisationer som aldrig varit i närheten av de enorma förändringar som ett par grader högre eller lägre medeltemperatur på den här planeten innebär.

Förändringar är inget ovanligt för den här planeten. Förra gången vi hade kraftiga klimatförändringar var för 10-20.000 år sedan, det var då vi gick ur den förra istiden. Då steg temperaturen med fyra till fem grader -under loppet av ett par tusen år. Nu är vi på väg att göra en liknande resa -inom hundra år!

Inte nog med att klimatet förändras… det går mycket snabbare än tidigare klimatförändringar, ca 10-100 gånger så snabbt. Det gör att det är mycket svårt för ekosystemen att anpassa sig.

Men vi vet vad som behöver göras: Reducera mängden växthusgaser som finns i atmosfären. Inte bara koldioxid, även metan, lustgas och freoner.

Svårt? -Jajamensan.

Omöjligt? -Nej.

Kräver det nytänkande? (En blygsam gissning) Ja.

Den här artikeln är mer aktuell än någonsin. Och ändå så är den (röd text) elva år gammal. Japp, jag kör lite återvinning så här på lördagskvällen.

När jag skrev artikeln den 1 juni 2008 så var halten koldioxid i luften 387 ppm. Det var innan såväl Köpenhamnskonferensen, Parisavtalet, Trump och mycket annat. Det var till och med innan Obama hade blivit vald till president. Det var innan vädersajten Klart.se fanns och innan Pohlman och jag börjat blogga där.

Nu är halten koldioxid 412 ppm. Och den fortsätter att stiga. När jag tittar i grafen så är det en skrämmande stor ökning från 2008 till nu. Jag har svårt att se att och hur samhället skall ställa om i tid. Och det gör mig väldigt ledsen.

Jag läser just nu en bok med titeln ”Carbon conflicts and forest landscapes in Africa”. Den handlar om handel med kol, kompensation av utsläpp sociala, kulturella, ekonomiska och inte minst ekologiska konsekvenser av marknader som växer till följd av att människan försöker vara kreativ istället för att göra det vi borde. Låta det fossila kolet vara kvar i marken. För länge sedan.

Jag har mängder av intryck i sinnet efter gårdagens klimatmanifestation på Mynttorget i Stockholm och en del efter Naturvårdsverkets konferens Klimatforum. Det gör inte insikterna lättare att bära. Etablissemanget, pratar och resonerar. Visst går det framåt, men på tok för lite och för sakta. Eller rättare sagt, på sin höjd kan man säga att det inte accelererar lika snabbt åt fel håll som tidigare. Men det rör sig fortfarande åt fel håll. Accelererande.

Det räcker inte med att återvinna text, hur färsk den än är. Halterna växthusgaser fortsätter att ticka uppåt. Hur kan de göra annat? Det är en av många frågor man ställer sig. Man kanske ska leta svar någon annanstans än bland kolresterna.

/Martin

Vad betyder väl nån grad hit eller dit

11 mars 2019

Martin Hedberg

Klimat

36 Comments

För 20.000 år sedan rådde det istid. Klimatet var totalt annorlunda, bland annat var norra Europa täckt av en kilometertjock glaciär och havsnivån hundra meter lägre. Jordens medeltemperatur var ca 4 grader lägre än förindustriell nivå. Det är i dessa perspektiv global medeltemperatur skall ses, som ett mått på klimatologiska förändringar.

Övergången från istid till det som kallas Holocene tog ca 6000 år. Det var under Holocene, från yngre stenåldern fram till alldeles nyss, en period på 11.700 år med förhållandevis stabilt klimat, som människan utvecklade jordbruk, samhälle, industrier… allt som ingår i vår historiebeskrivning av civilisationen.

Men nu befinner vi oss i Antropocen, den tidsperiod där människan blivit en geologisk kraft, kapabel att omgestalta hela planeten. Vi har värmt planeten med 1 grad och är på väg att lägga till ytterligare 1-3 grader inom loppet av hundra år. En del förändringar tar år, andra tusen år på sig att komma i ny balans. Det enda vi kan säga med säkerhet är att klimat och väder inte kommer att vara som det varit de senaste 11.700 åren.

Nån grad hit eller dit när det gäller väder gör ingen större skillnad. Men i klimatsammanhang så är temperaturen en KPI, Key Perfomance Indicator, över vad vi har för klimat.

Inte nog med att ett par grader gör väldigt stor skillnad, det händer NU, det går väldigt FORT och det är helt och hållet människans förehavanden som är orsaken.

Jag skriver på en bok, jag har just skrivit ett utkast till en debattartikel och jag förbereder ett par seminarier och möte jag ska ha i veckan. Det är tur att det känns meningsfullt att arbeta. Men jag misströstar också. Det är så mycket kunskap, insikter och tid som har förspillts. Inte bara i onödan, utan med berått mod, planerat. Mänskligheten är sannerligen en konstig filur.

/Martin

Klimatet? -”Vi är intelligenta och anpassar oss”

28 januari 2019

Martin Hedberg

Klimat

141 Comments

Jag fick en kommentar från Klimatskeptiker (hen kallar sig så) på min förra artikel. Klimatskeptiker formulerade ett par grundläggande problem på ett så bra sätt att jag svarar på den i en egen artikel. Eller rättare sagt, när mitt svar började bli långt så insåg jag att jag kanske gjorde bättre i att skriva den som en egen artikel. Kommentaren lyder:

För det första finns det ju inga objektiva bevis på att vi verkligen har en global uppvärming som är orsakad av människan.
För det andra, om nu klimatet ändå skulle bli varmare så kommer människan att anpassa sig. Människan är till skillnad från dinosaurierna och andra utdöda förhistoriska djur en intelligent och anpassningsbar varelse. Vi människor har genom tiderna kunnat anpassa oss både till extrem kyla och extrem värme. Den fria marknaden och människans uppfinnesrikedom och förmåga kommer att lösa eventuella problem som kan uppstå. Skulle nuvarande bränslen ta slut så tar vi fram alternativa energikällor. Blir det för varmt så bygger vi effektivare kylanläggningar. Blir det för torrt bygger vi bättre bevattningssystem. Och så vidare.

Stort tack för din kommentar. På riktigt. Din retorik återspeglar resonemanget hos en del av befolkningen som rimligen bör gå under beteckningen ”klimatförnekare”. En hyggligt optimistisk grupp som observerar världen, resonerar och argumenterar utifrån vad de upplever och känner sig trygg med.

Det är vanskligt att kategorisera, men det du skriver representerar traditionell ”ingenjörs” och ”ekonom”-retorik. Det betyder givetvis inte att alla (eller ens flertalet) ingenjörer och ekonomer resonerar så här. Det skall ses som ett paradigm, ett synsätt som präglat vårat västerländska samhälle under lång tid.

I klassisk ingenjörskonst skolas man i att ”problem” som dyker upp kan lösas med teknik. Man tillämpar kunskap vi har om fysik, mekanik, kemi osv. Det började med Descartes (som sa att om man förstår alla delar så förstår man helheten) på 1600-talet och fortsatte med Newton (och insikten om att det finns universella lagar) i början av 1700-talet. Det är korrekt, men man måste också beakta att även lösningarna har konsekvenser. Att man lyckats lösa många problem är ingen garanti för att man kan lösa alla problem. Och den här tekno-fix mentaliteten beaktar sällan konsekvenser som ligger utanför det definierade problemområdet. James Watts ångmaskin gav oss ett bekvämare, tryggare, längre och stimulerande liv. Men i förlängningen (vi är där nu) så försuras haven och merparten av korallreven utrotas.

Dra nu inte slutsatsen att jag inte önskar mig/oss det här bekväma livet. Jag gör en observation. Och jag drar slutsatsen att saker vi gör får konsekvenser. En del är oönskade. Världen är komplex.

Inom ekonomin refererar man ofta till kraften som Marknaden har för att lösa problem. Men trots att den mirakulösa Osynliga handen uppenbarligen inte löser alla problem så är det ändå en idé eller berättelse som är svår att bli av med. Det kan nog bero på att ingen alternativ idé ännu är tillräckligt tydlig, rättvisande eller att de helt enkelt utgör ett för stort hot mot den etablerade bilden av nyttan och konsekvenserna av Marknaden. Vidare så har vi ”externaliteter”. Det är oönskade konsekvenser som är obekväma eller krångliga att beräkna varför man bortser från dem. (Man grupperar dem som externalitet. Sedan bortser man från dem).

”Men hur ska vi göra istället då? Gå tillbaka till stenåldern?” kan man få som svar på ovanstående konstateranden.

”Nej” blir mitt svar. Vi måste hantera situationen vi befinner oss i, men utan att förblinda oss av fantasier eller förneka förluster. Vi bör ta in så mycket vi kan av verkligheten och förhålla oss till den, även om det vi ser är bekvämt eller utgör ett hot mot det paradigm vi växt upp i och är en del av.

För övrigt har de allra flesta av oss inte kompetens eller färdigheterna som krävs för att överleva som stenåldersmänniskor. (”stenåldern” borde dessutom heta ”träåldern”. De flesta av deras verktyg var gjorda av andra material än sten, men det är bara stenflisorna som bevarats så vi kan studera dem).

Jag ska också svara på några av påståendena i kommentaren från ”klimatförnekare”. Det är nämligen bland annat den sortens resonemang som gjort att vi hamnat i den här situationen som forskare kallat ”The Great Acceleration”, ”Antropocen” mm. Det går bra (?) för oss ett tag, men det kan, av fysikaliska, kemiska och biologiska skäl, inte fortsätta i tangentens riktning i evighet. Hur uppfinningsrika vi än är så är vi inte gudar. Naturlagarna är inte förhandlingsbara.

Jo du bäste klimatförnekare, det finns objektiva bevis för att vi har en pågående global uppvärmning. Och att den är orsakad av människan.

Men/och du har rätt i att vi kommer att anpassa oss. Vad du däremot förefaller inte inse är att det kommer att göra ont. När monsunregn, havsströmmar och vädermönster förändras så kommer marker att torka och översvämmas, skogar brinna, brunnar sina och grödor att förtvina. När växt-, djurarter och hela ekosystem slås ut så gör de det för evigt. När havsnivån stiger så kommer samhällen och hela nationer att tvingas överge såväl infrastruktur som mark. Inte överallt och samtidigt, men tillräckligt mycket för att många människor skall lida. Eller investeringar så går förlorade. Osynlig eller inte, ”anpassning” betyder ”förändra dig eller dö”. Förr eller senare kommer människan att bli varse, om än så för en kort stund, hur beroende hon är av naturen. Detta såväl som individ, som samhälle och civilisation.

När det inte finns vatten att dricka, ge till sina djur eller släcka bränder med, vad gör människan då? Migrerar. Flyttar på sig, bosätter sig någon annanstans. Eller försöker i alla fall, om det inte är ett hav, beg eller taggtråd i vägen. Då försöker vi ta oss förbi dem. Får jag inte köpa en biljett eller har resurserna, passet eller kontakterna som krävs så går jag en annan väg. Vi anpassar oss, eller hur?

Och samtidigt som detta sker så blomstrar någon annans ekonomi någon annanstans. (Det finns även scenarier som illustrerar globala kriser, dvs att det går åt pipsvängen för alla, samtidigt). Så länge som vi väljer att titta på framgångarna, och bortse från motgångar och kollapser (de bidrar ju för övrigt inte till tillväxt, BNP och andra väsentliga KPI:er och är därmed inte relevanta att väga in så hårt i huruvida det går bra eller inte för världen som helhet), så kan vi med gott samvete (well…) fortsätta på den inslagna vägen.

Anpassning händer hela tiden och har gjort så genom årmiljonerna, dvs även innan människan gjorde entré på planeten. Det tragiska är att vi fortätter allt längre ut på grenen, eller den allt tunnare isen, utan insikter om att det vore lite intelligentare att se världen som den verkligen ser ut istället för att lägga på vårat filter av ”det har ju gått bra hittills…”.

Klimatförändringarna vi har framför oss kommande decennier motsvarar övergången mellan istid och interglacial period (3 till 4 grader). Som om inte det räckte så går förändringarna femtio till hundra gånger så snabbt nu (typ hundra år) som när vi gick ur förra istiden (6000 år).

I vissa avseenden har det gått fantastiskt bra. Men vi har också byggt in en mängd latenta katastrofer. Ytterligare två-tre miljarder människor kommer att födas kommande decennier. De vill också ha mobiltelefoner, flygsemester, 3000 kcal mat per dag, stora hus, upplevelser och en bekväm pension. Hur löser vi det? Effektivare kylanläggningar och bättre bevattningssystem svarar du. Hur då och vad får det för konsekvenser frågar jag.

Om några decennier kan det vara så varmt och framför allt fuktigt kring ekvatorn att vår svettning inte förmår kyla oss tillräckligt. Eller djuren. Vad ska vi göra då? Bygga tak och ha kylanläggningar över allt (betesmark, åkermark, ekosystem…) där som vi behöver för att överleva?

Prisad vare marknaden och behovsdrivna innovationer! Kommer du ihåg skogsbränderna i somras? Då behövde vi vatten, regn hade varit fint. Men det var minsann ingen som uppfann det! Det brann och folk fick göra precis som du säger, man anpassade sig. Man nödslaktade djur, fällde skog och kunde inte skörda det man hade sått. Man förlorade pengar, material, resurser, liv. Anpassade sig. Men idén om att ”när behoven är stora så är det nån som uppfinner en lösning”, den lyste med sin frånvaro i skuggan av alla brandrök. Eller fick inte vatten på sin kvarn. Eller kunde inte gro, eller förvandlades till aska. Välj vilken metafor du vill.

Kalifornien har haft extrema bränder på riktigt. 760 000 hektar brann i höstas, det kostade 3,5 miljarder dollar och fler än hundra människor omkom. Året innan så dumpade orkanen Harvey en årsnederbörd över delar av Texas under loppet av ett par dagar. Det kostade 125 miljarder dollar. Varför kom inte Marknaden på ett smart sätt att hämta det enorma överskott av vatten som fanns i Texas och släcka bränder i Kalifornien? Man hade löst två problem och tjänat pengar samtidigt, hur svårt ska det vara?

Världen blir på många sätt bättre och bättre. Men helt i onödan lägger vi grunden för allt fler situationer med ödesdigra konsekvenser.

Idén eller berättelsen om att människans uppfinningsrikedom, marknadens kraft att allokera resurser och hybris när det gäller vår förmåga att ”förvalta” naturen gör att vi skapar problem som vi hade kunnat undvika.

Insikter om, och respekt för, det komplexa system som naturen utgör och som vi är en del av minskar lidande och skapar förutsättningar för ett hyfsat gott liv för oss människor. Om det nu är det vi är intresserade av.

Men en förutsättning är att man tar till sig av den kunskap som forskare inom såväl naturvetenskap som humaniora besitter, att man inte är naiv optimist. Samt att man övar på sin förmåga att se saker ur andra perspektiv än det rådande paradigmet, även om man själv är en integrerad del av det.

/Martin

Kallt i Sverige, Varmt i Sibirien

21 januari 2019

Martin Hedberg

Klimat

15 Comments

Både värme och kyla är relativa storheter. Någon grad varmare än i medeltal så här års i Halland och norra Jämtland (20 jan), men i större delen av övriga landet mellan 5 och 10 grader kallare.

Hur var det nu med global uppvärmning? Var är den?

Jo global uppvärmning är medeltalet av en massa väder, såväl över yta som tid. Just nu är det kallt här i Skandinavien. Och varmt på andra platser, tex i stora delar av Sibirien. Och Australien. Utifall att någon undrar så är de varma områdena större än de som är kalla.

Och så var det det här med snö och värme. Ju varmare det är, desto mer snö blir det. Ända tills det börjar regna. Och även här gäller det att ju varmare det blir, desto mer regn.

Temperaturen påverkar hur mycket vattenånga som luften kan hålla. Om det är 32 minusgrader, dvs jättemycket vinterattityd, och snöar så blir det inte mycket till snöfall, lite isnålar på sin höjd. Men om det är 2 minus och snöar, då kan det komma massor av snö. Helt enkelt för att en förutsättning för att luften skall kunna innehålla vattenånga är att den inte är så kall. Ju närmare nollan man är när det snöar, desto mer snö kan man förvänta sig.

Därtill, ju varmare det blir desto kraftigare blir det hydrologiska kretsloppet. Avdunstningen ökar på en del platser och snö och regn på andra.

Man måste lyfta blicken för att ta in helheten för att säga något om helheten. Det heter Global uppvärmning för att det är det. Varken sträng kyla (Sverige) eller mycket snö (Alperna) är en motsättning när det blir allt varmare.

/Martin

Bilden från ClimateReanalyzer visar temperaturavvikelser mot det för årstiden normala den 21 januari, 2019.

Expandera inte verksamhet som förutsätter omfattande resor

14 november 2018

Martin Hedberg

Klimat

10 Comments

Idag har jag varit i Isaberg i Småland och talat på konferensen ”Forum för Naturturismföretagare”. Den var fulltecknad och samlade 130 personer, från Lappland till Skåne. Representerade var (är) såväl myndigheter som stora och små företag.

Konferensen pågår i dagarna två, 14-15 november. Dagens programpunkter var bland annat:
– ”Från vinterdestination till året runt destination.” (Louise Söderlund, VD Isaberg)
– ”Hur vi bytte strategisk inriktning mot outdoorupplevelser från att tidigare ”bara” varit bra semesterlogi.” (Torbjörn Backlund, Ramsvik Stugby)
– Och så pratade jag på temat ”Förändringar av klimat, ekosystem, tjänster och energiresurser är några av vår tids stora globala frågor. Efter värmeböljan i Sverige 2018 är frågan ännu mer aktuell.”

(Presentationerna filmades så jag bör kunna länka in min presentation om ett par dagar eller när den nu blir klar.)

Hur som helst så förklarade jag bland annat hur vi människor är besatta av iden att förvalta resurser, hur vi formar vår värld genom att skapa berättelser, hur klimatsystemet hänger ihop, såväl med förhistoriska klimatförändringar som nuvarande och hur vi påverkar allt liv på planeten, Vostok, Milankovitchcykler, extremväder, sommarens bränder, värmeböljor, orkaner, översvämningar och blockeringar, klimatscenarier, glaciärer och havsnivån, migration, tipping elements, vad som får oss människor att anstränga oss (känslor snarare än fakta), negativa emissioner, månlandningen, solceller, biokol, flyg- och tågresor. Bland annat.

Nu sitter jag på tåget mot Stockholm så jag vet inte vad de resonerade om kring middagen, men en hint fick jag i slutet av mitt föredrag i form av surret kring en specifik fråga. Man arbetar engagerat på den egna verksamhetens klimatpåverkan. Men hur skall man tänka med den påverkan som gästerna har, tex med sina resor?

Flera av arrangörerna ser stor potential i att expandera utomlands, dvs att locka hit folk från tex Asien för att de skall få uppleva fantastiska naturupplevelser i den svenska naturen. Folk från världens alla hörn skall alltså resa, låt oss anta att det blir med flyg, till Sverige för att paddla, cykla, åka skidor, bada bastu, klättra, vandra, segla osv.

Jag förstår dem. Sverige är fantastiskt. Och exotiskt, i synnerhet om man bor långt härifrån. Men hur smart är det att bygga en verksamhet på att folk skall använda stora resurser för att resa hit och uppleva orörd (nåja) natur? Det är ungefär lika tokigt som att vi längtar bort från detta och spenderar både tid, pengar och naturresurser på att resa till andra sidan jorden för att… (fyll i själv).

Nej, på något sätt så måste det vara vettigare att se till att vi kan finna glädje i omgivningen i närheten av där vi redan är. Att företag som arbetar med naturupplevelser kan göra det utan att erodera vare sig naturen i Sverige eller på andra orter. (Det är tex etablerad kunskap att flygresor skapar utsläpp av växthusgaser som i sin tur bidrar till såväl klimatförändringar som försurning av haven). Vi vill gärna kunna resa, men vi kanske inte måste göra det så ofta. Och när vi väl gör det så skall vi resa på ett sätt som inte tär på naturen och det system som vi, och allt annat liv, är totalt beroende av.

Och vi skall då givetvis inte heller bygga vår egen välfärd på att andra människor, direkt eller indirekt, skall behöva skapa utsläpp av växthusgaser, partiklar eller erodera resiliens i ekosystem eller samhällen för att komma hit och uppleva naturen. Gärna naturupplevelser. Det behöves det mer av såväl för att laga trasiga själar som för att få oss att värdesätta världen vi lever i och av. Men upplevelserna skall givetvis inte sabba den fantastiska naturen. Det är en av hörnstenarna för (förhoppningsvis) alla som arbetar med Naturturism.

Nåväl. Jag kände mig lite som en party pooper när jag bad åhörarna att inte expandera sin verksamhet på ett sätt som gör dem beroende av att folk, gästerna, gör ohållbara saker som tex långa resor. Ska vi alltså avstå från att maximera potentialen och avkastningen från vår verksamhet? Ja, om man ser att den leder till ohållbarhet. Hursomhelst så hade jag publiken med mig och blev inbjuden att fortsätta prata omställning i senare sammanhang.

När jag gick hörde jag hur en företagare funderade i termer av att bli den första som ställer krav på hur dennes gäster lever även utanför sin anläggning och/eller hjälper gästerna att minska sina ekologiska och klimatrelaterade avtryck. Jag tror att det finns ett stort värde i det, såväl för världen och hans verksamhet.

/Martin

PS. Jag känner mig tillfreds när jag ser att saker slår rot. DS,

Förnekelse är en livlina på låtsas

8 augusti 2018

Martin Hedberg

Klimat

36 Comments

Det här är ett svar på en tidigare kommentar här på bloggen där ”Klimatskeptiker” menar att:

”..det finns långt viktigare problem i världen att lösa än de så kallade växthusgaserna. Men faktum är, precis som Karl var inne på, att det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten. Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med. Man har också investerat stora summor och resurser i det här och det skulle förstås inte se bra ut om det visade sig att man hade fel.”

Tror du att ”makthavarna” har arrangerat bränderna också? Och torkan? Återkommande missväxt?

Makthavare, typ vår statsminister, VD:n för storbankerna och i synnerhet alla som säljer vapen och olja har ju jättestora incitament för att skrämma vanligt folk. Och det är ju dessutom så enkelt för dem att lura tusentals forskare att ljuga med sin forskning och hitta på att klimatet är ett hot mot samhället.

Javisst, så måste det vara! Stefan Löfven, eller kanske hans statssekreterare, arrangerar med hjälp av en välbetald PR-byrå, ett gigantiskt högtryck över hela norra Europa. Ett högtryck som ligger kvar i tre månader. F-n vet hur de fick bort alla molnen och såg till att allt regn hamnade över Island, men är man statsminister så kan man få nästan vad som helst att hända.

Sedan kan de smyga ut om natten och fjutta på skogen och dra igång den största brandbekämpningsinsatsen i Sverige genom tiderna. Eller dra i något snöre i en hemlig kommandocentral i Rosenbad så att det börjar åska och blixtar sätter eld på skogen.

Och ett par dagar senare kan de stå framför brandbilar bredvid sotiga brandmän och bli hyllade som hjältar för att de är så handlingskraftiga och tar sig hela vägen från sommarstugan och Stockholm till Färila och Kårböle och att de kan se så bekymrade ut och dela en skogaholmsmacka med vanligt folk. Det är en klockren idé, så måste det ha gått till.

Och på samma sätt i Japan, bara att där gick man lite längre och skapade så mycket värme att folk dog. Och i Portugal och Kalifornien och Ryssland. Allt för att få sitta kvar vid makten och få höja skatterna på olja. För de tjänar ju alla de riktiga makthavarna på, i synnerhet de som livnär sig på att borra efter olja.

De som borrar efter olja vill ju att priset på olja ska höjas med koldioxidskatter så att -eh folk använder mindre olja. Asch, detaljerna är inte så viktiga. Det viktiga är att alla forskare ljuger och är i konspiration med alla makthavare, i synnerhet folkvalda. Och direktörer, presidenter och kejsare och påven och… alla med makt.

För makt har de. I fjol så omkom över 4500 människor i sviterna av orkanen Maria som drog in över Puerto Rico. Det var Donald Trump som skapade den. Allt för att kunna åka dit och kasta pappersrullar och visa upp frugan i högklackat. Japp. Och orkanen Harvey var också arrangerad av Trump. Den styrde han in över Texas och såg till att det kom en och en halv meter vatten över Huston och samhället fick förluster på 125 miljarder dollar. Det kan han utnyttja när han motiverar varför USA inte skall engagera sig i klimatfrågor. Samma sak med bränderna i Kalifornien. Det gynnar honom för då kan han visa hur smart han är. Han har ju faktiskt jobbat som brandman förut så han vet att de tramsiga miljölagarna mest är till för att rädda onödiga bofinkar och fiskar som ingen kan namnen på. Han, som råkar vara USA:s president, monterar ner miljömyndigheter, lagar och regleringar.

Amerikanska militären tycker också det är kul med klimatförändringar. För då får gjuta betong och bygga nya vägar för att anpassa sig till havsnivåhöjningar istället för att vara officerare. Det är roligare.

Och fastighets- och försäkringsbranschen skall vi inte tala om. Det tycker det är lattjolajban att bygga nya hus när de gamla spolas bort i jordskred eller brinner ner. De går också runt och tuttar på och spränger vattenfördämningar. Ja, men först gör de förstås högtryck och en massa regn på olika platser. Och lurar alla forskare utom de som är arvoderade av bröderna Koch, familjen Saudi, Putins polare och andra i oljeindustrin.

För de i olje-, gas- och kolindustrin, de vet hur det egentligen ligger till. De är så snälla mot alla människor och bara gör det som de är bra på. Gräva stora hål i bergen, ja till och med tar bort hela berg (sök på Mountain top removal). De vill egentligen inte göra det här, de har ju inget att tjäna på att vi fortsätter att vara kvar i fossilsamhället. Jag menar de tjänar ju faktiskt inga pengar alls nästan på att just gräva upp det fossila kolet och sälja det.

Och värst av alla är såna som säger att det är en allvarlig situation och som tycker det är tråkigt att det försvinner en massa växt- och djurarter. Jag menar vad har vi för nytta av dem? Växterna alltså. Vi kan väl importera nya om de gamla tar slut. Eller bygga djur i laboratorium. Eller flytta till Mars.

Nä, jag tror att det hela är kraftigt överdrivet och att alla som har makt, i synnerhet folkvalda, miljöengagerade och forskare, är alarmister. De ropar nog ”skogen brinner” bara för att få uppmärksamhet och en massa pengar. För det får de ju. Tokrika blir de. Och så håller sig folket i schack.

Frågan är bara hur de fick till den här globala värmen som håller i sig? J-lar vad bra de är på att skrämmas, det är nästan så man tror att det är på riktigt.

Så är det nog. Eller?

Om man tänker efter så är det nog tvärtom. Forskarvärlden har extremt rigorösa processer för att kvalitetsgranska varandra. Det är en trumf om du kan påvisa att kollegorna har fel. Och beslutsfattare har inget speciellt att tjäna på att visa upp katastrofer, tvärtom.

Fossilindustrin däremot, de har väldigt mycket att tjäna på att fortsätta med sina affärer. Vad skall de göra annars, programmera smartgrids, montera solceller, odla mat eller kanske till och med engagera sig i att städa upp efter sin verksamhet, stärka ekosystemen och öka resiliens i natur och samhälle…? De saknar den kompetensen. BP gjorde ett försök (Beyond Petroleum), men halkade ner i oljan igen.

Jag menar inte att andra problem är små och obetydliga, långt därifrån. Men jag förstår att Big Oil, hellre vill att vi koncentrerar oss på andra stora frågor än just de som utgör ett fundamentalt och oöverstigligt hinder för deras verksamhet. Det går inte att minska utsläppen av koldioxid med mindre än att olja, kol och gas blir kvar i marken. Det innebär att stora bokförda värden, och därmed framtida vinster, aktieutdelningar, bonusar, arbetstillfällen mm går dem om intet. Pengar som de förväntade sig kommer inte att vara där i morgon om vi gör allvar med åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser. Period.

Jag lånar några inledande ord från citatet av ”Klimatskeptiker”, stryker det konspiratoriska och lägger till en fras som belyser innebörden av Stranded Assets, tillgångar som riskerar att gå förlorade:

”…det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten ~~om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten~~ att allt är lugnt, bara vi fortsätter som vanligt. ~~Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med.~~ Man har ~~också~~ investerat stora summor och resurser i det här…”

Aktörer i fossilindustrins näringskedja har lyckats sprida berättelsen om att vi inte kan leva ett gott liv utan olja, kol och gas. Indirekt att det skulle vara ett hot mot det goda livet att leva ett ansvarsfullt liv. Den berättelsen, att jag som individ har mer att tjäna på att fortsätta som förut än att samarbeta med andra och välja en ny väg, väger uppenbarligen ofta tyngre än insikter man får när man läser vad forskningen säger inom klimat, ekologi, medicin osv.

När det gäller klimatförändringar så är det INGEN som har lyckats visa annat än att det människan som orsakar förändringarna. Vi ser att förändringarna är omfattande, att de går snabbt och att förändringarna riskerar att bli mycket ödesdigra för mänskligheten och civilisationen som vi känner den idag. Och vi vet vad som orsakat dem: 1/3 av koldioxiden som är skillnaden mellan Holocen och Antropocen kommer från skogsskövling, 2/3 från fossilt kol.

Med berått mod fortsätter vi att välja att misslyckas, trots all kunskap, påhejade av de som gör kortsiktiga vinster på att förstöra en fullt fungerande biosfär.

En fungerande biosfär är en nödvändighet för vår överlevnad. Det är främst forskare och insatta som ser och inser konsekvenserna av business as usual och vad som krävs för att sluta misslyckas. Men alla kommer att drabbas av kosekvenserna.

Det är lätt att känna sig liten i sammanhanget och resonera i termer av att ”det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör”. Det är just därför det är så viktigt att se verkligheten, prata, vara visionär och samarbeta. Det är vårt ansvar som tänkande, kreativa och agerande varelser.

Förnekelse är en livlina på låtsas.

/Martin

Vad har hänt med Lagom?

30 maj 2018

Martin Hedberg

Klimat

39 Comments

Den euforiska glädjen över det ”fantastiska” maj-vädret är på väg att förbytas i allt fler grubblerier. Ska det verkligen vara så här? Okay för högsommarväder någon eller ett par dagar i maj. Men i princip hela maj?

Varför är det så här och har det något med klimatet att göra?

Svar:
– Högtryck
– Ja

Att det är så varmt hänger samman med ett långvarigt högtryck som lägrat sig över Skandinavien. Det är väl inget konstigt? Jo, lite. Och att det ligger kvar så länge. (Återkommer till det längre ner i artikeln.) Det har i och för sig regnat på ett par platser, men överlag har det varit torrt. Och mycket varmt.

Hittills denna månad har det varit mellan drygt 3 och 6 grader varmare än normalt. Enskilda dagar, tex igår, har det varit 10 grader varmare än normalt.

Januari 2018 (och december 2017) var mild och nederbördsrik.
Februari och mars tvärkalla.
April någorlunda normal.
Maj torr och mycket varm.

I genomsnitt har det kommit ganska normalt med nederbörd, men eftersom snön smälte så fort så har det mesta runnit ut i sjöar och hav. Och temperaturen, trots att det var några kalla dygn i februari-mars, blev över de normala.

Syrenen håller redan på att blomma ut i Östra Svealand. En månad tidigare än den brukar. Både för att det är varmt och för att det är torrt.

Klimatet då? Jo det som har hänt är att vi, till följd av den förhöjda halten växthusgaser (främst koldioxid och metan) har värmt planeten med i snitt drygt en grad. Den graden fördelar sig inte jämt över alla platser eller tidpunkter utan det svänger. Men i genomsnitt är det 1°C varmare nu än på 1970-talet. Globalt.

Det kanske inte låter mycket, men sätt det i relation till att det under en istid (då det ligger två km fruset vatten över Sverige) är typ 4°C kallare. Globalt. Vi har alltså hittills gjort en kvarts istid, men åt andra hållet.

Parisavtalet, att begränsa uppvärmningen till max 2°C, är ingen söndagspromenad. Det är en halv istid, men åt andra hållet. Fast det vi håller på med landar inte i Paris. -Business as Usual innebär typ 4°C högre medeltemperatur. Har man riktigt bra fantasi kanske man kan föreställa sig vad det innebär.

Nåväl, vad har det svenska majvädret med detta att göra?

-Allt! Och just nu skall vi vara tacksamma att det bara är maj. Om detta fortsätter in i juni och juli, dvs att temperaturerna ligger i snitt fem grader över det normala, så är det kris. Jordbruket går på knäna, dricksvattnet ransoneras och vi tampas med omfattande skogsbränder.

Det här är en försmak av vad hur klimatet förändras och vad som kommer att ske.

2003 var det en enorm värmebölja i södra Europa. 30.000 människor omkom, främst i Frankrike. Det var missväxt och omfattande skogsbränder. Alla tillgängliga luftkonditioneringar man hade kördes på högvarv, men man blev tvungna att stänga ner kärnkraftverk. Kylvattnet var inte kallt nog. Förutom de uppenbara problemen så fick man alltså också brist på energi.

2010 var det en värmebölja till. Då var det Ryssland som drabbades och man gick från att vara spannmålsexportör till att importera livsmedel. Man hade omfattande skogsbränder och många tusen människor omkom till följd av extremvärmen. Hälsoläget förvärrades av röken från de omfattande skogsbränderna.

Det var det som fem grader varmare än normalt ställde till med när det inträffade under juni, juli och augusti i Frankrike respektive Ryssland. Nu är det ännu bara maj och vi upplever juli-väder. I Sverige. Samma situation i juli och vi får hitta på en ny definition av högsommarvärme.

I och med att det i medeltal blivit varmare så har vi ändrat på sannolikheterna för att det skall bli värmeböljor. Eller rättare sagt: Eftersom vi har ändrat på sannolikheterna för att det skall vara varmt så har det även i medeltal blivit varmare.

Sannolikheten att det skall vara extremt varmt är idag ungefär 100 gånger så vanligt som på 60-talet.

Sannolikheten för extrem värme sommartid har förändrats dramatiskt på ett par decennier. Källa: NASA. Länk till artikel i PNAS (pdf, öppnas i nytt fönster).

Värmen har också fått isarna i Arktis att smälta. Det påverkar i sin tur jetvindarna eftersom temperaturkontrasten mellan polarområdet och mellanbreddgraderna (typ södra Europa). Och mycket tyder på att det i sin tur leder till låsningar, blockeringar, av lågtryck och högtryck.

Högtryck, och lågtryck för den delen också, ligger kvar längre nuförtiden än för bara några decennier sedan. ”High-amplitude quasi-stationary atmospheric Rossby waves”. Samtidigt som Ryssland hade sin långvariga värmebölja så regnade det oavbrutet i Pakistan och 14 miljoner människor blev hemlösa.

Så njut av värmen, men fundera också på hur vi skall anpassa oss till klimatet som blir allt varmare. För med värmen kommer också kraftigare orkaner, intensivare nederbörd och risker för storskaliga förändringar, typ förändringar av monsunregn, havsnivåhöjningar, förändringar av havsströmmar, växtzoner och kraftiga hagelskurar mm.

Och med detta kommer anpassning, dvs att vi fogar oss. Naturen kommer alltid att ha sista ordet. Som om inte det räcker, de riktigt stora riskerna kommer inte från väderextremer. De kommer från hur vi människor beter oss när vi anpassar oss. Risker för konflikter som uppstår i kölvattnet av missväxt, bränder, översvämningar, jordskred, brist på vatten, livsmedel och naturtillgångar mm. Folkförflyttningar, protektionism, geopolitiska förändringar. Kort och gott krig och konflikter. Vi har byggt verktyg för sånt också.

Men ibland är vädret bara bra. Och allt väder är påverkat av klimatförändringarna, inte bara översvämningar och värmeböljor. Man får ta det onda med det goda. Och det goda med det onda. Välkommen till den nya världen. Sommarvädret kanske kommer att präglas av regn? Låt oss i alla fall hoppas att högtrycket som skapar majvädret inte håller i sig.

Det svenska Lagom, ett offer för klimatförändringar.

/Martin

PS. Mycket tyder på att Golfströmmen faktiskt håller på att stanna av. DS.