Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Kritik mot förutsägelser och väderprognoser

Av Martin Hedberg

Förutsägelse, prognos eller scenario?

När jag står på scen och talar inför folk tex om om väder- och klimatförändringar så får jag svart på vitt att man ibland förväxlar begreppen förutsägelse, prognos och scenario.

De flesta förväntar sig att vi meteorologer skall göra förutsägelser om vädret. Och det är inte att undra på: Vi talar om hur det blir i framtiden och vem som helst kan undersöka hur det blev.

Men det synsättet grundar sig i vetenskapliga landvinningar som är ett par hundra år gamla. Det fungerade inte då, men man har inte uppdaterat sig med nya kunskaper som kommit de senaste hundratalet år.

De gamla synsättet grundar sig på idén att om man bara har koll på alla detaljer så kan man beräkna hur de fungerar ihop. (Reduktionism, Descartes 1596-1650). Dvs att man kan bygga en perfekt modell av alla detaljer och snabbspola den, snabbare än verkligheten utvecklar sig.

Detta synsätt grundar sig dessutom på att vi ofta har en ”Newtonsk världsbild” eller ”deterministisk mekanik”:  Dvs att världen styrs av exakta fysikaliska och kemiska lagar: Har man bara koll på dem så kan man beräkna hur världen skall se ut i framtiden

Men det stora misstaget att ta en prognos för en förutsägelse grundar sig även på själva användandet av informationen: Du som beslutsfattare tar trots allt ett deterministiskt beslut: ”Givet att det blir solsken så åker vi till stranden”. ”Givet att vädret är si-och-så, så invaderar vi Normandie.”

I efterhand är det lätt att säga att den som gjorde förutsägelsen hade rätt eller fel (Man brukar dock lägga större vikt vid Fel än Rätt).

Men det vi meteorologer håller på med, eller i alla fall borde hålla på med (en del tar sig vatten över huvudet) är att göra prognoser, inte förutsägelser.

En prognos är en tänkbar, eller sannolik, beskrivning av framtiden. Men eftersom den ofta presenteras lika exakt som själva observationen av vädret så misstas den för att vara en förutsägelse. Detta i synnerhet nu med all fin grafik och detaljer som kommit med datorer och Internet.

Förr i världen, på Pohlmans tid och när jag utbildade mig (meteorologaspirant 1988), så presenterade vädret med betydligt bredare pensel än vi använder idag. Det var inte lika publikfriande, men vettigt eftersom det återspeglade de osäkerheter som alltid finns när vi talar om hur framtiden skall utvecklas. Mycket har blivit bättre, i synnerhet beräkningarna av prognoserna, men presentationen var i detta sammanhang bättre, eller i alla fall vettigare, förr.

Slutligen, scenarier är en samling av prognoser. Dvs ett knippe tänkbara utvecklingar av verkligheten. Med hjälp av scenarier så kan man beräkna sannolikheten för en given utveckling.

När det gäller prognoser så vill man spontant ha reda på den mest sannolika utvecklingen. Men om man tänker efter så kanske man har mer nytta av att titta på flera utvecklingar och sätta de i relation till konsekvenserna av varje scenario.

Vid en given situation kan det vara mest sannolikt att en storm blir ”medelkraftig”. Men om det trots allt finn en liten risk (säg 5% sannolikhet) att den utvecklar sig till en ”Katrina” eller ”Sandy” så kanske man i alla fall evakuerar befolkning eller vidtar andra extraordinära åtgärder.

Vår bil gick sönder i förrgår. Den startar inte när jag vrider om nyckeln, men jag kan rulla igång den. Jag beskrev felet, symptom och andra detaljer (bilmärke, modell, ålder på bilen, körda mil, historiska fel, ljud och lampor då jag försöker starta mm) för min lokala bilmekaniker. Han svarade, mycket självsäker: Du behöver köpa och montera en ny startmotor.

Jag försökte med några alternativa felkällor samt varianter som att jag skulle laga det som är fel på startmotorn eller att han skulle göra det istället för att jag gör det. Men mekanikern har gjort ett antal scenarier, han har valt den som med stört sannolikhet leder dit vi vill (fungerande bil idag) och presenterar därefter en förutsägelse. Om den inte slår in så kommer han att ta in nya fakta från mig och göra en ny förutsägelse.

Han översätter sannolikheter till deterministiska fakta. Han hjälper mig hela vägen till beslut. Det är något som man bara kan göra när vi har direkt kontakt med den som skall använda informationen

Men i och med masskommunikation (av tex väder) så uppstår problem. Prognoser är, eller borde vara, probabilistiska, dvs beskriva en sannolik utveckling. Men de presenteras som deterministiska. Det vi presenterar är dock inte en förutsägelse, det är en prognos.

Framtiden går nämligen inte att beräkna exakt.

/Martin

Väder eller klimat?

Väder eller klimat

Av Martin Hedberg 

Många frågar sig, eller missförstår, vad skillnaden mellan ”väder” och ”klimat” är.

Kortfattat kan man säga att väder är situationen vid en given tidpunkt, medan klimat är statistik på vädret över många tidpunkter och/eller platser.

På Bromma flygplats klockan 14 idag så var temperaturen var +13,1 grader och det regnade kraftig. I går vid samma tidpunkt var det +24,7 grader, det blåste 5 m/s från nordost och sikten var 40 kilometer. Detta är väder.

Tittar man på statistik för Bromma under 1961-1990 så var den genomsnittliga temperaturen (dygnets alla timmar) 16,8 grader och nederbörden under juli månad var i snitt 66,2 mm. Det är klimat.

Men antalet dagar som det var exakt 16,8 grader dygnets alla timmar och det dessutom kom 2,14 mm regn på var med mycket stor sannolikhet noll. Vädret varierar.

Väder eller klimatEftersom klimatet (i det här fallet) är statistisk i form av ett medelvärde av vädret så kommer variationer i vädret från en dag till en annan att i stor utsträckning ta ut varandra. Det var varmt igår, kallt i dag och ljummet i morgon. Vid samma datum i fjol kanske det var kallt-ljummet-varmt istället. När man gör ett medeltal av det så blir det samma värde.

Men om vi istället för ”kallt-ljummet-varmt” har ”varmt-vamt-kallt”, då har det skett en förändring av klimatet. (Denna måste dock vara varaktig, dvs vara signifikant över lång tid, vanligen trettio år, för att accepteras som en klimatförändring.)

Så vädret har alltid, och kommer även fortsättningsvis, att variera från en dag till en annan. Men dessa variationer kan vara mer än slumpmässiga. De kan röra sig i en viss riktning. Detta är svårt att urskilja när man bara tittar på vädret. Men när man sammanställer statistiken och märker att tex medelvärdet av temperaturen har förändrats, då ger detta en klimatförändring.

Och har man fått en klimatförändring så har man även fått en förändring av sannolikheter för att olika former av väder skall inträffa. Det kan vara sannolikheter för frost, värmebölja, skyfall, molnighet osv.

Och det är precis detta som har hänt: Vi har, jämfört med hur det tex var på 1960-talet, fått förändrade sannolikheter för olika former av väder. Det betyder inte att det alltid kommer att vara värmebölja. Inte heller att det aldrig kommer att vara kallt. Men sannolikheterna har förändrats.

/Martin

PS. Eftersom frågan om klimatförändringar och koldioxid snabbt kom upp i kommentarerna till denna artikel, trots att den inte handlade om det, så tar vi en blänkare om det också: Det är VARMARE idag än för trettio år sedan (0,5 grader). Och hundra år sedan (drygt 1 grad).

Varifrån kommer då skrönan om avkylning som somliga andra formligen skriker ut? Jo, ”skeptiker” och lobbyister har gjort en höna av att det blivit 0,02 grader kallare på tio år. Det tar man för intäkt för att det råder global nedkylning. Men hur ligger det till egentligen? Ta en titt på mätdata, tex från NASA.

Uppenbarligen har vi haft ”globala nedkylningar” ungefär vart tionde år. Men ”skeptikerna” missar uppenbarligen att uppvärmningen som varit mellan varje avkylning är kraftigare. Sammantaget så stiger temperaturen. Vi har variationer, som till största delen beror på solaktivitet, som har en 11-års periodicitet. Men överlagrat på dem finns en långsiktig ökning av temperaturen.

Resonemanget som förs av ”skeptikerna” är detsamma som att tro att det skall bli minusgrader följande morgon i juli bara för att temperaturen sjunker på kvällen. Eller att man håller på att svälta ihjäl bara för att man är hungrig precis innan man äter frukost. Men man måste se lite mer av helheten.

Väder är hur det är just nu.
Klimat är statistik på vädret.
Klimatförändringar är trender på skalan 30 år och längre.

Det slås många fler värmerekord nu än det slås köldrekord. Hade vi inte släppt ut så pass mycket växthusgaser samt förändrat jordens albedo så hade det varit ungefär lika många köld- som värmerekord. Det går inte att lyfta fram ett enskilt rekord (vare sig varmt eller kallt) och peka finger. Men den samlade bilden säger något. Det är det som är klimat, den samlade bilden av många enskilda händelser. DS

Väder, klimat och att koka vatten

Av Martin Hedberg

I förra artikeln fick vi just en fråga från Jan Ekbom angående väderprognoser och klimat. Den lyder:

”…Däremot har jag ingen förståelse för hur man då kan göra prognoser för 40 år framåt i tiden ang. t.ex temperaturhöjningen på 4 grader på jorden som verkar vara delade meningar om. Prickar inte in rätt prognos inom en vecka ibland. Hur kan man då vara så tvärsäker på vad som inträffar under 40 år ?”

Jag svarar med en ny artikel eftersom frågan är lite utanför ämnet för föregående artikel.

Kortfattat så är Väder ett så kallat ”initialiseringsproblem”, medan Klimat är ett ”randvärdesproblem”.

Man kan jämföra det med att koka vatten: Sätt en kastrull med kallt vatten på spisen och sätt på plattan.
-”Väder” är att räkna ut hur vattnet rör sig tills det kokar.
-”Klimat” är att räkna ut att det kommer att koka.

Det går att göra vettiga förutsägelser om klimatet flera år fram i tiden, trots att man inte vet hur vädret skall bli till midsommar om ett par veckor.

Att man inte kan göra hur exakta väderprognoser beror bland annat på att man inte vet exakt hur vädret är just nu. Dvs ett initialiseringsproblem, man vet inte exakt hur det är där man startar. Dessutom är väder”ekvationerna” inte möjliga att lösa exakt. Det är differentialekvationer och man löser dem genom att räkna sig fram i tiden. Då använder man sig av datorer som simulerar vädret och låter klockan gå snabbare än verkligheten (annars räknade man ju bara i realtid och då blev det inga prognoser).

Men datorerna beräknar inte vädret på alla platser utan man har delat upp atmosfären i ett gigantiskt rutnät. Det är ett par kilometer mellan varje punkt i sida och tio till tusen meter mellan varje punkt i höjdled. Detta behöver man göra för att hinna räkna snabbare än verkligheten. Men det gör även att det döljs en massa information mellan dessa gridrutor. Man får helt enkelt inte med alla detaljer i datorerna som det finns i verkligheten.

Klimatet då? Hur avancerad dator behöver man där? Jo, man kan räkna på flera olika sätt och även utan dator får man fram vettiga svar. Vår planet strålar inte längre ut lika mycket energi som den tar emot. Det gör att energi ackumuleras på planeten Jorden. Energi kan inte förstöras, bara omvandlas. Den kan vara värme, rörelse eller lägesenergi. Den kan även vara kemiskt eller nukleärt bunden. Hur som helst så finns det mer energi på planeten Jorden idag än för femtio år sedan. Det gör att det är varmare idag än för femtio år sedan.

Och det som gjort att det är mer energi på planeten fortsätter att verka: Det ackumuleras energi hela tiden till följd av att vi strålar ut mindre än vi tar emot. Detta gör att det kommer att bli allt varmare i framtiden.

Var blir det varmare? Jo merparten av energin ackumuleras i haven. Ett par procent i luften. Men/och det märks. Inte varje dag, men när man kollar statistiken. Sannolikheten för att vi skall uppleva en dag som är varmare än normalt har ökat. Sannolikheten för kalla dagar minskar.

/Martin

Det blev 400

Av Martin Hedberg

Så nådde vi då över 400 ppm (parts per million, miljontedelar) koldioxid i atmosfären. Det skedde den 9 maj, 2013 då man registrerade 400,08 ppm vid Mauna Loa på Hawaii. Läs mer om vad NOAA skriver om det.

En hel del bloggar och twitter blir det givetvis om denna milstolpe och detta rekord: Aldrig tidigare på ett par miljoner år har det varit så mycket koldioxid i atmosfären.

Men faktum är att detta rekord har slagits en gång per år sedan mätningarna startade 1958. Då var halten koldioxid 316 ppm och redan det var rekordhögt: I vanliga fall pendlar halten mellan lägst 160 (istid) och max 300 (värmeperiod).

Det märkvärdiga var att årets rekord passerade över ett jämt hundratal: 400. Men, bortsett från att det är en rekordnotering, så är det strikt räknat bara märkvärdigt eftersom vi räknar i ett system med basen tio. Hexadecimalt blir det 190 och binärt blir det 110010000.

Halten kommer att ticka ner ett par ppm under sommare, men kommer under nästa vår att passera förbi 400. 2014 års topnotering kommer att vara 402 eller kanske tom 403 ppm.

/Martin

Når vi 400 denna vecka?

Av Martin Hedberg

Senast nästa år kommer planeten jorden troligen att, för första gången på flera miljoner år, ha en koncentration koldioxid som överstiger 400 ppm (miljontedelar). Men det kan ske redan i år. Om någon veckor får vi svaret.

Koldioxid frigörs och tas upp av naturen, tex av växter och vatten. Det gör att koncentrationen varierar med årstiderna. I mitten av september har koncentrationen sitt lägsta värde. I början av maj når den sin peak, dvs är som högst.

Koncentrationen mäts på många platser. Den första plats man började mäta på var Mauna Loa på Hawaii. Mätningarna där startade i mars 1958 av forskaren C. David Keeling från Scripps Institution of Oceanography. Då var koncentrationen 316 ppm.

Men koncentrationen förändras även till följd av att vi människor förbränner fossilt kol samt netto avverkar skogar. Detta gör att halten successivt stiger från ett år till ett annat. Den årliga ökningen har ökat de senaste decennierna och är nu ca 2 ppm.

Nyligen, den 25 april var 2013, var koncentrationen 399,72 ppm på Mauna Loa. I går, 2 maj, var den 399,29 ppm. Vi är så pass nära 400 ppm att vi skulle kunna passera den historiska gränsen i år. Det sker i så fall inom ett par dagar, max två veckor. Sker det inte nu så sker det med säkerhet nästa år.

Vad betyder då en allt högre koncentration koldioxid? Jo, tillsammans med andra växthusgaser så har de förmågan att konservera värme på planeten. Mer växthusgaser gör att planeten Jorden strålar ut mindre värme i rymden. Det gör i sin tur bland annat att temperaturen stiger.

Ser man till förändringen av energi (istället för temperatur) så återfinns de största skillnaderna i haven, de ackumulerar ca 90% av energidifferensen. Luften ca 3%. Men eftersom haven massa är så mycket större än luftens så blir skillnaden i temperaturen trots detta större i luften än i haven. (Landmassa ackumulerar ca 5% och glaciärer ca 2%).

Men även andra förändringar står för dörren. I samband med halten koldioxid stiger i luften så kommer allt mer koldioxid att lösa sig i hav och sjöar. Det gör vattnet allt surare. Det påverkar i sin tur djur som använder kalk för att bygga skal eller skelett. Resultatet blir att de blir klenare och mer sårbara.

Det händer inget magiskt när gränsen 400 ppm passeras, det är inte som att spränga ljudvallen. Men det har givetvis ett visst symbolvärde. Vi har för övrigt slagit koldioxidrekord för varje år som gått sedan mätningarna började.

Förra gången vi hade nivåer kring 400 ppm var under Pliocene, för 3,2 till 5 miljoner år sedan. Det var då 2 till 3 grader varmare och havsnivån var mellan 5 och 40 meter över det vi har idag. Ge det lite tid, ett par decennier eller mer, med dessa nivåer av växthusgaser och vi kommer att närma oss de situationerna. Temperaturen förändras snabbt, men havsnivån tar längre tid på sig.

Vi får också en stor utslagning av växt- och djurarter. Förutom alla samhällen som inte pallar med förändringar av storleksordning en istid, men åt andra hållet, inom loppet av tiotals till några hundra år.

Det var dagens muntra artikel om klimatet. Forskarsamhället har flaggat för dessa problem i flera decennier och vi har haft gott om tid, och rätt så bra incitament, att undvika problemen. Men vi har tillsammans låtit bli att göra tillräckligt.

Jo visst har vi gjort bra saker och det hade kunnat vara värre. Men vi har trots det inte gjort vad som krävs för att undvika problem. Det får inte bara kommande generationer leva med utan även vi. Det händer nu.

/Martin

PS. Läs även den artikel jag skrev i fjol om att detta skulle kunna ske just nu just. DS.

Andra matnyttiga länkar:

Scripps: http://scrippsnews.ucsd.edu/Releases/?releaseID=1347

Mer om Keelinkurvan: http://keelingcurve.ucsd.edu/

Keelingkurvan på Twitter: https://twitter.com/Keeling_curve

NOAA: http://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/

 

Helgvädret och kall global uppvärmning

Av Martin Hedberg

Kan det vara så här kallt i en globalt uppvärmd värld? Eller är det kyliga svenska marsvädret ett tecken på att växthuseffekten bara är en förevändning för staten att höja bensinskatten? Eller är vi på väg mot en ny istid?

Svaren är Ja, Nej och Nej.

Och hur blir vädret i helgen?

Vädret i Sverige präglas fortfarande av högtrycket. Det ger mestadels klart väder, vilket i sin tur ger soliga dagar med stigande temperaturer. Men om nätterna så sjunker temperaturen igen. Det blir relativt svaga vindar och nederbördsfattigt. Ungefär som vi haft det den senaste tiden med andra ord, möjligen lite högre temperaturer.

På tisdag och onsdag nästa vecka så blir det istället blåsigt och nederbördsrikt. Kalluften ligger kvar, men det blir inte så stora skillnader i temperatur mellan dag och natt. Temperaturen stabiliseras istället kring ett medelvärde av de tidigare dag- respektive nattemperaturerna.

Och hur var det nu med den globala uppvärmningen?

Min termometer anger att det, just nu, är -17 grader utanför mitt fönster. Betyder det att det är samma temperatur i en annan stad? -Nej. Betyder det att det kommer att vara samma temperatur här i eftermiddag? -Nej.

Trenden på temperaturen utanför mitt hus fram till lunch kommer att vara att den stiger med 2-3 grader per timme. Betyder det att det kommer att vara +43 grader utanför mitt fönster om ett dygn (-17 + 2,5×24 = 43)? Nej, det troliga är att det återigen är omkring -17 grader.

Vi människor gör ofta för stort nummer av korta trender. Förvisso börjar stora förändringar med små. Men alla små förändringar leder inte till en stor förändring. Eller som jag skrev i en kommentar tidigare: Just nu är jag hungrig. Det betyder dock inte att jag håller på att svälta ihjäl, jag har bara inte ätit frukost ännu. Igen.

Klimatet är statistik av vädret sett över flera års sikt. Att det är kallt i Sverige i mars 2013 betyder inte att det är kallt på alla andra platser på jorden just nu. Det betyder inte heller att det kommer att vara kallt i Sverige i april eller i augusti.

På samma sätt är en enskild orkan eller värmebölja inte ett bevis på vare sig global uppvärmning eller människans påverkan på klimatet.

Allt väder är påverkat av att människan påverkar jordens strålningsbalans. Högtrycket och det kalla vädret vi har just nu, såväl som stormen Gudrun, värmeböljan i USA i fjol och duggregnet i midsomras är alla konsekvenser av detta.

Om människan inte hade påverkat jordens strålningsbalans genom markförändringar och  utsläpp av aerosoler och växthusgaser så hade vädret idag varit annorlunda. Jag kan inte säga vilket väder det hade varit, bara att det hade varit annorlunda. Och inte bara vädret hade varit annorlunda, även klimatet hade varit det. Dvs medelvärdet av vädret hade varit annorlunda.

Den långsiktiga trenden på väderutvecklingen är att det blir varmare, avdunstningen ökar, nederbörden ökar, glaciärer och permafrost smälter, havsnivån stiger osv. Detta sker vi genom många små förändringar. Alla går inte i samma riktning hela tiden, men sammantaget flyttar de medelvärdet i de riktningarna.

Ungefär på samma sätt som att det kommer att vara sommar i Sverige om fyra månader, trots att det är vinter just nu.

Trevlig helg i vårvintersolen.

/Martin

Kallare lokalt och varmare globalt

Av Martin Hedberg

Som någon så lustigt kommenterat på min förra blogg så kommer kalluften till Sverige lagom till årets klimatkonferens börjar. Det handlar om COP18 och den tilldrar sig i Doha, Qatar. Det ser ut att vara ett samband: Samtidigt som man pratar global uppvärmning så blir det kallt. Här i Sverige.

Eller är sambandet det omvända? Dvs samtidigt som det blir kallt här i Sverige så samlas en massa delegater från jordens alla länder för att prata värme i Qatar?

Eller kan det vara så att vädret i månadsskiftet november-december i Sverige inte har något speciellt med om det pågår en konferens någon annanstans. Ens om den handlar om klimat?

Det kanske blir kallare i Sverige för att det är på väg att bli vinter. Typ på liknade sätt som i fjol. Och året innan dess och innan dess.

Typ varje november och december kan vi se att det blir kallare här hos oss. Samtidigt blir det varmare på andra platser, typiskt nog på södra halvklotet. De är tex på väg att få högsommar i Australien.

Och tänk att det kan bli kallare hos oss i Sverige, trots att jordens medeltemperatur stiger!

Man kanske även skall fråga sig från vilken nivå det blir kallare. Lokalt.

Och detsamma när det gäller den globala temperaturen. Vad är vår referens?

Nu skriker någon att ”uppvärmningen har avstannat!”. Nåja, om man väljer att inte ta hänsyn till att energin från solen har minskat samtidigt som temperaturen i luften inte har stigit lika mycket som mellan 1990 och 2000 (men den har inte sjunkit). Man tar inte heller hänsyn till att energiinnehållet, temperaturen i haven, har fortsatt att stiga. Så sammantaget stiger fortfarande temperaturen på planeten Jorden.

Planeten strålar ut mindre energi i rymden än vi tar emot från solen. Det gör att energi ackumuleras här. Det märks genom att glaciärer smälter, marken blir varmare, luften blir varmare och framför allt genom att haven blir varmare (mer än 90% av energidifferensen hamnar i haven, bara 2% hamnar i luften).

Därtill pågår hela tiden en omfördelning av energi mellan olika reservoarer på planeten. Mellan glaciärer, mark, luft och hav.

Det blir kallare lokalt och varmare globalt. Kylan håller i sig minst en vecka, värmen i flera hundra, möjligen tusentals, år.

/Martin

Till helgen sjunker temperaturen något

Av Martin Hedberg

”Hur länge skall värmen stå sig?” är en av de vanligare frågorna jag får just nu. Den ställs med såväl glädje som vemod i rösten. En del gillar att det är förhållandevis varmt, andra vill att de skall vara ”som det skall vara”.

Nåväl, när det gäller vädret så ligger vi 3-5 grader över det normala* ännu ett par dagar. Men till helgen så kommer lite svalare luft in. Det gör att temperaturen sjunker något, vi kommer dock fortfarande att ha något högre temperatur än normalt* i alla fall en vecka framöver.

Det som styrt och styr vädret den gångna och kommande tiden är dels ett omfattande lågtryck på norra Atlanten, dels högtryck över västra Ryssland. Vi ligger mittemellan, får sydvästliga vindar och med dem en massa mildluft.

Som jag sagt tidigare så är dock sannolikheten stor att vinter som helhet blir mildare än de brukar vara. Den blir troligen normal i klimatförändringarnas tecken, dvs varmare än den brukade vara.

Även olika former av institut som gör säsongsprognoser har kommit fram till att det är en ökad sannolikhet för en mild vinter i Europa. Det gör de på basis av ensembleprognoser.

Det är alltså inte hugget i sten att det skall bli en mild vinter. Men sannolikheten är större än att det skall bli en kall vinter, eller ens en normal* vinter.

Lite som i idrott: Ett sämre rankat lag/idrottsman kan vinna mot någon som är högre rankad. Men sannolikheten är större att den med högst ranking faktiskt vinner. Det händer i alla fall oftare: Det är därför som det laget/personen har högre ranking.

På samma sätt med klimatet: Jordens medeltemperatur är högre och den är det på grund av att fler platser har det varmt än kallt relativt en viss referensperiod (tex 1961-90). Det kan även vara så att det är lika många platser som har det varmt som kallt, men att de med varmare har det mycket varmare än de med kalt har det kallt. I medeltal är det varmare.

/Martin

* Jag skriver ”normal”, men/och menar ”den för tidpunkt på året och platsbundna genomsnittliga dygnsmedeltemperaturen under åren 1961-1990”. Det är helt enkelt lite enklare att läsa texten om man skriver ”normal”.

Det avgör framtida klimat

Av Martin Hedberg

Vanligen brukar man säga att klimatet är statistik på väder. Tex hur ofta det regnar, medeltemperaturen, vindar, hur ofta och stora olika extremvärden är osv.

Men om man inte vet något om vädret om ett år, hur an man då säga något om klimatet om tio år?

Jo, det som styr vädret är alla intrikata och komplicerade relationer i naturen. Från hur mycket solenergi som kommer till planeten till plankton till havsströmmar, glaciärer, pollen, sandstormar, växthusgaser, skogsbränder, jetvindar och allt annat som utgör det biologiska, kemiska, fysikaliska och geologiska system vi lever i.

Men man kan även titta på klimatet ur en annan, mer övergripande, synvinkel. Genom att jämföra hur mycket energi som kommer in till planeten med hur mycket som lämnar den så får man en bild av nettoskillnaden. Och den skillnaden, om det är någon, blir kvar på planeten och manifesteras på något av de sätt som energi kan beskrivas (värme, rörelse, kemiska bindningar…). Detta sammanfattas i något som kallas ”strålningsbalans”.

Om det netto blir kvar energi på planeten så kommer det att märkas i vädret. Det blir, i medeltal, varmare, blåsigare osv. Det måste inte bli det på alla platser hela tiden, men just i medeltal. Summan av alla förändringar utgör skillnaden i energi.

Det som avgör framtida klimatet är främst hur olika så kallade ”forcings” utvecklas. Dessa ”forcings”, eller krafter, driver strålningsbalansen. Kommer planeten att stråla ut energi mer energi än den tar emot eller tvärtom? Eller är det lika? De nu viktigaste ”forcings” utgörs av växthusgaser och aerosoler. Det här gör att man kan säga något om klimatet om tio och hundra år, trots att man inte vet hur vädret blir nästa sommar.

Mer växthusgaser gör att mindre energi strålar ut i rymden, dvs planeten blir varmare. (inkommande strålning påverkas bara i begränsad utsträckning eftersom växthusgaserna har ett fönster, är mer eller mindre genomskinliga, för det synliga ljuset där den mesta av solenergin är).  Och hittills har vi människor kraftigt ökat halten växthusgaser i atmosfären. Inte mycket tyder på att vi kommer att minska halten.

Aerosoler, eller partiklar, kan såväl värma som kyla. De påverkar såväl inkommande strålning som utgående. Aerosolerna är en joker. De kan utgöra kondensationskärnor som gör att det bildas mer moln. Detta kan i sin tur göra att det såväl regnar mer som mindre. Spontant tycker man kanske att mer moln borde ge mer regn, men många små molndroppar kan verka hämmande på bildandet av regn, tex kan de hindra solinstrålningen så att det inte bildas konvektion och regnskurar. Men på andra platser kan de vara det som gör att det faktiskt faller ut regn/snö.

Aerosolerna påverkar själva även strålningen. De kan vara vita och reflektera ljus eller mörka och absorbera. De ligger på olika nivåer i atmosfären. De är stora och de är små. Vissa absorberar vatten, andra stöter bort vatten. De påverkar förutom strålningen även såväl våra egen som djurs hälsa. De påverkar även växters tillväxtförmåga.

Hastigheten på klimatförändringarna beror även på hur olika former av återkopplingar (”feedbacks”) i naturen utvecklas. Det gäller såväl glaciärer som utsläpp av metan och koldioxid från naturen själv, tex från töande permafrost och metanhydrater (metan infruset i iskristaller på havsbotten) i havet. Även utsläpp av koldioxid från ett allt varmare hav påverkar halten koldioxid i luften.

Från att ha varit en fråga om hur vi skall minska våra individuella utsläpp, bli effektivare mm, så kommer fokus alltmer att handla om hur vi skall anpassa oss till klimatet som förändras.

Missförstå mig inte, många beslutsfattare har på goda grunder ambitioner att minska utsläppen. Men det var länge sedan som sådana åtgärder skulle kunnat medföra att vi undvek stora klimatförändringar utöver de naturliga som hela tiden pågår. Vi människor har sparkat igång stora processer som kommer att förändra planeten Jorden, och livet på Jorden, i grunden. Sett til våra dagliga liv kan det tyckas gå långsamt, men geologiskt är det en explosion vi bevittnar.

Parallellt med att minska utsläppen pågår ett omfattande arbete med att räkna på olika konsekvensscenarier och hur vi kan/bör förhålla oss till de risker som de medför. Det får konsekvenser på allt ifrån energisystem till livsmedelsförsörjning, extremväder, infrastruktur och försäkringar. mm.

/Martin

Skral veteskörd i Ryssland

Moskva

 (TT-Reuters)

Veteskörden i Ryssland väntas bli den lägsta på nio år. De vetemängder som kommer ut på marknaden tros bli mindre än 2011, då Ryssland införde ett plötsligt exportförbud som satte den internationella marknaden i gungning.

Bedömningen görs av den ryske marknadsanalytikern Andrej Sizov.

Liksom förra året är torka en huvudanledning till de minskade skördarna.