Värmerekord efter värmerekord
Temperaturen i luften stiger inte bara snabbare än tidigare utan även till helt nya nivåer. För bara några månaders sedan, i Paris, så enades ledare för världens alla länder att vi skall stanna under 2 graders temperaturhöjning med sikte på max 1,5 grad. Det låter kanske fjuttigt, men för att få lite perspektiv på dessa tal så skall man minnas att jordens medeltemperatur under en istid är 3-5 grader lägre. ”Några grader” gör inte så stor skillnad när vi prata väder, men det är en hel istid när vi använder det som mått på klimatet.
The universal agreement’s main aim is to keep a global temperature rise this century well below 2 degrees Celsius and to drive efforts to limit the temperature increase even further to 1.5 degrees Celsius above pre-industrial levels.
The 1.5 degree Celsius limit is a significantly safer defence line against the worst impacts of a changing climate.
Men nu formligen hoppar temperaturen upp och vi slår rekord på rekord. 2014 var rekordvarmt och 2015 blev ännu varmare. Januari 2016 var hela 0,2 grader varmare än den varmaste januarimånaden man uppmätt. Och på det kommer att februari blev ännu ett snäpp varmare.
Varför just nu?
Till viss del är detta en konsekvens av en rekordkraftig El Niño där havet bidrar extra mycket till att värma luften. Det är naturligt att klimat och väder varierar i takt med El Niño och La Niña, men det här går utöver vad som kan betraktas som normalt. Det senaste decenniet har vi helt enkelt laddat havet med en massa energi och en del av den kommer tillbaka till luften nu.
Många har vaggats in i en falsk trygghet att den medelmåttiga uppvärmningen vi haft de senaste åren var det nya normala. Att uppvärmningen hade ”stannat av” och att klimatsystemet inte var så känsligt för vår påverkan med växthusgaser, aerosoler och albedoförändringar. Men det som hände var att en något större del av energiobalansen gick åt för att värma hav och smälta glaciärer än tidigare.
Nu ser vi konsekvenserna, dels genom att värme återförs till atmosfären, dels genom att att Arktis drabbas extra kraftigt. Vid årsskiftet var det till och med tögrader vid Nordpolen. Delar av den arktiska miljön var under februari upp till 5-6 grader varmare än normalt och lokalt har det under vintern varit upp till 20 grader varmare än normalt!
Det går helt enkelt både åt fel håll och väldigt fort. Klimatet är så känsligt som forskare har varnat för, möjligen ännu känsligare. Och man kan inte utesluta att vi är i närheten av, eller i praktiken redan har passerat, tipping points. Detta gäller i synnerhet om vi beaktar de trögheter som mänskligheten själva står för avseende att ställa om till en mer hållbar livsstil. Det går för långsamt med omställningen till ett fossilfritt samhäll och vi har begränsade eller ingen ”slack i linan”, marginaler, för att hantera detta.
Till det skall vi lägga att det finns stora trögheter i klimatsystemet självt. Det har varit till nytta för oss då vi inte har sett de fulla konsekvenserna av vårt agerande, tex har haven absorberat en stor del av våra utsläpp av koldioxid. Men det går också att vi måste börja bromsa långt innan vi kan förvänta oss att se effekterna av att vi bromsar. (Och absorptionen av koldioxid i haven medför att dess pH-värde sjunker, de blir allt surare vilket påverkar många organismer och i stort sett hela näringskedjan i haven, inklusive det vi lägger på våra tallrikar.)
”Framtidens klimat” har redan kommit och det tidigare än den genomsnittliga tidtabellen som forskare tidigare har presenterar bland annat i IPCC’s sammanställningar. Jag vill också poängtera att det vi inte går från ett klimat till ett annat, utan att förändringarna är så stora att de är som kontinuerliga förändringar mellan ett flertal olika klimatsit. Vi ser inte ett stabilt nytt klimat ännu utan kommer att passera fler olika klimatsituationer.
Hur snabbt förändras klimatet?
Storleksordningen 100 gånger snabbare än vanliga klimatförändringar. Det går snabbt dels för att det finns tipping point i klimatsystemet, gränsvärden som om de passerar medför att klimatet blir självförstärkande i vissa av förändringsprocesserna. Dels går det snabbt eftersom vi människor faktiskt gjort extremt stora förändringar. Detta även sett i perspektiv av geologiskt långa tidsperioder.
Normalt sett, mellan istider och interglaciala perioder, alltså på en tidsskala som handlar om tiotusentals år, varierar halten koldioxid mellan som lägst 180 ppm (miljontedelar) och som mest 300 ppm. För trehundra år sedan var halten 280 ppm. Nu är den över 400! Och det är framför allt de senaste femtio åren som förändringarna har skett. Vi har på några årtionden lagt till mer växthusgaser än vad naturen själv gör under loppet av ett par tusen år mellan en istid och en värmeperiod.
Vi kan inte vara så naiva att vi inte tror att det skall göra någon skillnad i klimatsystemet.
En väsentlig del, omkring 80%, av de kända fossila tillgångarna måste ligga kvar i marken för att vi skall kunna undvika allvarliga klimatförändringar. Med ”allvarliga” menas mycket mer än att det blir lite varmare, att vi får översvämningar och att skogarna brinner. Nej ”allvarliga” i det här sammanhanget innebär samhällsomstörtande.
För att klara energiförsörjning och social, ekonomisk och geopolitik stabilitet måste vi skala upp ansträngningarna att utvinna förnybar energi. Vå måste samtidigt klara av livsmedelsförsörjning, dricksvattenfrågor, migration av människor samt anpassning till havsnivåhöjning, längre torrperioder, kraftigare skyfall och andra konsekvenser av ett intensivare hydrologiska kretslopp.
Det kommer att bli ansträngt och många kommer att på olika sätt fortsätta att förneka de allt tydligare signalerna istället för att kavla upp ärmarna, samarbeta och ställa om till ett mer resilient och hållbart samhälle.
Med tiden kommer allt fler att inse att medicinen för att begränsa klimatförändringar inte smakar så illa utan att den faktiskt erbjuder ett på många avgörande sätt bättre liv, både för individer och samhällen i stort. Till slut når vi en tipping point även här och ju förr desto bättre.
Men/och det håller inte att fortsätta blunda för att många av förändringarna i klimatsystemet inte bara fortsätter att förändras, utan även visar tecken på att accelerera.
Martin Hedberg
