Av Anders Persson
Klimatdebatten handlar inte bara om medelvärden, t.ex. om medeltemperaturen har ökat eller minskat, det handlar ofta om antalet kraftiga stormar, skyfall eller värmeböljor (köldknäppar) har ökat eller minskat. Nedan har jag ett exempel på något slags hypotetiskt extremväder som förekommer 1-2 gånger per decennium dvs. i medeltal vart 5: eller vart 10:e år. Det kan vara orkanartade vindar, extrem köld eller katastrofala skyfall. Jag kan med bästa vilja i världen inte avgöra om detta ”extremväder” håller på att öka, därtill är antalet händelser alltför få.
Fig. 1: Fiktiva tidsserier av ett hypotetiskt ”extremväder” som inträffar ganska sällan.
Varför är detta viktigt? Jo, nyligen kunde vi läsa att ”värmeböljan” på Grönland sker vart 150:e år. Eftersom den senaste var 1889 så har det som inträffat ”i stort sett följt tidtabellen” enligt glaciärforskaren Lora Koenig vid Nasas Goddard Space Flight Center.
Innebär detta att vi kan lugnt vänta till mitten på 2100-talet innan nästa grönländska ”värmebölja” inträffar? Troligen inte. Det beror på hur stor den statistiska spridningen är runt medelvärdet 150. Är de observerade perioderna i det förflutna mellan 130 och 170 år så har var att göra med ett mycket periodiskt skeende.
Men extremhändelser inträffar ofta mycket oregelbundet och Lora Koenigs kunskaper om detta saknas i TT-telegrammet. Min gissning är att även om klimatet inte ändrar sig ett skvatt så kan nästa grönländska värmeepisod mycket väl ske redan om 50 år eller kanske 200 år.
För Grönland har vi klimatstatistik mer än hundratusen år tillbaka i tiden, tack vare iskärnorna man borrat fram. För våra nejder har vi trädringar, men säkrast är mänskliga observationer, men de börjar först på 1700-talet. För vissa typer av observationer har vi kanske bara statistik 50-70 år tillbaka i tiden. Och då blir det svårt att se trender i extremerna. Inom statistiken finns det en särskild gren som sysslar just med detta, “extremvärdesanalys” (obs inte nödvändigtvis extrem v ä d e r analys).
Problemet är att det råder för närvarande ett kraftigt underskott på den slags expertis inom meteorologin. Det gör det lättare att misstolka vetenskapliga resultat som nästa bild visar.
Fig. 2: Samma som figur 1 men med uppdelning i klimatologiska 30-årsprioder.
Man kan, helt sanningsenligt, skriva att det skett en 50% ökning eller fördubbling under den senaste klimatologiska 30-årsperioden (1981-2010) jämfört med den förra (1951-80) och ge intryck av att en farlig ökning är på gång – utan att detta sagts!
/Anders Persson
Bild 1. Satellitbild på Vicente tagen den 23 juli, 2012.
