I en blogg innan jul skrev jag om låten I´m dreaming of a white christmas. I rättvisans namn får jag därmed också skriva om ” Stilla natt, heliga natt” som kanske är den julsång som spelas och sjungs allra mest. Vid dess tillkomst lär också vädret haft en viss betydelse. Så här lyder legenden:
Dagarna innan jul år 1818 gick folkskolläraren Franz Gruber och prästen Josef Mohr på bygatan i den lilla orten Oberndorf utanför Salzburg. De var tystlåtna och bekymrade därför att orgeln i kyrkan hade gått sönder. Förutom knarrandet i snön när de gick var det alldeles tyst i den stjärnklara och vindstilla natten.
Tagen av det kristallklara vädret, sade Gruber plötsligt ”stilla natt, heliga natt”, varefter Mohr fyllde i med ”allt är frid”. Båda tyckte det kunde vara inledningen till en julsång. Så Gruber skrev musiken och Mohr texten till sången som framfördes till gitarrackompanjemang i kyrkan på julnatten.
Sedan lagades orgeln och sången spreds över hela den kristna världen medan upphovsmännen glömdes bort.
Om det gick till så här, kan man möjligen betvivla. Men det är en vacker legend.