Av Anders Persson
Eftersom jag varit borta från Sverige i flera år är det ju naturligt att jag försöker ”hinna ifatt”. Bland annat så lyssnar jag på nätet på gamla upplagor av det populära väderprogrammet ”Cirrus” i P1 där de folkkära SMHI-meteorologerna i Malmö svarar på allmänhetens frågor. Den 31 juli 2011 ställdes min gamle kompis från Sturup, Mats Andersson, inför en knepig fråga: varför har vi varma högtryck? Den som undrade, Ricky Eriksson i Skärholmen, påpekade, helt riktigt, att varm luft innehåller färre molekyler per volymenhet varför den borde vara förknippad med lågt lufttryck.
Kartan visar väderläget den 27 juli 21011, kanske den dag Ricky Eriksson skickade in sin fråga till ”Cirrus”: ett lågtryck har rört sig västerifrån mot Island och håller på att försvagas, men delar av dess energi har gått över i ett mindre högtryck nerströms som under loppet av ett dygn förstärkts från 1015 till 1020 hPa (från Wetterzentrales arkiv).
Mats trevliga och lättsamma svar kan ni lyssna på här
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3188&grupp=5147
I mitt tycke var Mats kanske alltför respektfull; frågan är svår men inte “enormt” svår. En svårighet är att vi i svenska språket använder ”tryck” om två olika saker: trycket i en uppblåst ballong och (luft)trycket i samband med väderkartor där ju som bekant linjer för lika lufttryck kallas isobarer.
Trycket i en uppblåst ballong beror på molekylernas r ö r e l s e r, de ”bombarderar” gummihöljet och håller det därmed utspänt. Ju hastigare rörelser, ju varmare luft och högre tryck – i denna mening. Men det ”andra” lufttrycket beror på något helt annat, nämligen tyngden av all luft ovanför oss. Om denna luft är varm eller kall spelar ingen roll (i stort inte heller om den rör sig uppåt eller neråt) – det är nu m ä n g d e n av molekyler som räknas. Så när det är högt eller lågt lufttryck har vi alltså ovanligt mycket eller lite luftmolekyler över oss (räknat upp till där atmosfären tar slut).
Isobarkartor kan man också rita för högre höjder i atmosfären. Då märker man att lågt lufttryck på en viss höjd är kopplad till kall luft och högt lufttryck till varm luft. Detta beror på att lufttrycket avtar hastigare uppåt i kall luft än i varm. Vinden blåser därför ofta med kall luft på vänster sida och varm luft på höger. Detta, kommer det att visa sig, är betydelsefullt för att förstå varför 90% av alla högtryck är varma.
När luften är kall och tung (tätt packade molekyler) är det lätt att förstå att de skapar en effektiv tyngd, men svårare att förstå när luften är varm – tills vi inser att temperaturen spelar en underordnad roll. Det viktiga är att förstå vilken mekanism som åstadkommer att en massa luft samlas i jättelika ”luftberg” ovanför oss.
Högt däruppe finner vi jetströmmarna med hastigheter på 40-80 m/s. De rör sig i stort sett parallellt med isobarerna. Men skulle vindhastigheten öka styrs vinden mot högre tryck. Detta beror på jordens rotation (”corioliseffekten”) och är den verkligt knepiga biten att förklara, så det tar vi en annan gång. När vinden i jetströmmen rör sig mot högre tryck transporteras luft mot högre tryck, dvs i uppförsbacke i det förut omtalade ”luftberget” som således blir än högre och mäktigare. Eftersom detta ”luftberg” ligger till höger om vindriktningen innehåller den, som sagts ovan, varm luft.
Alla ni som gillar att kolla på väderkartorna på nätet, t.ex. www.wetterzentrale.de kan lägga märka till att många högtryck utvecklas nerströms från och efter en kraftig lågtrycksfördjupning. Eftersom lågtryck omvandlar potentiell energi till kinetisk, eller på svenska, lägesenergi till rörelseenergi, så har ni fått svaret varifrån den energi kommer som förstärker högtryck, det är den del av den frigjorde rörelseenergin som underhåller och förstärker jetströmmarna.
/Anders
