Tag - tsunami

Arktis is som en långsam tsunami

Av Martin Hedberg

Som tidigare noterats och som DN skriver idag så är årets avsmältning av isen i Arktis, dvs isen kring Nordpolen, rekordartad. Redan nu i slutet av augusti så är istäcket mindre än vad den var när den var som minst rekordåret 2007.

Grafik från NASA/NSIDS som visar utbredning av den arktiska isen sedan 1979.

Den arktiska isen är viktig ur många synpunkter. Vanligast är väl dess symbolvärde i kombination med isbjörnar, men förutom att representera en konkret mätpunkt så är isen i allra högsta grad involverad i klimatsystemet.

När isen smälter så exponeras allt mer mörk havsyta. Den mörka havsytan absorberar betydligt mer solenergi än vad isens ljusa yta gör.

Detta, en ytas förmåga att reflektera solljus, kallas för ”albedo”. Albedot är ett tal mellan 0 och 1 där 1 representerar att all energi reflekteras likt en spegel. 0 innebär att inget reflekteras, dvs allt absorberas.

Ju mindre istäcke, desto mer av solljuset absorberas. ”Absorberas” betyder solljuset omvandlas till värme. När till följd av detta blir varmare så smälter mer av isarna vilket i sin tur gör att…

Detta kallas för ”positiv återkoppling”. Positiv i bemärkelsen ”förstärkande”. Det är långt ifrån bra. Det är en riktigt dålig spiral.

Vi hade det en grad kallare i Sverige denna sommar. Samtidigt var det omkring 5-10 grader varmare över stora delar av Grönland.

Den arktiska isen har i sig blivit allt mörkare de senaste åren. Bilden nedan visar hur Grönlandsisens albedo förändrats mellan åren 2000 och idag.

Grafik från Meltfactor som visar grönlandsisens albedo sedan år 2000.

Att isen i sig blir mörkare skulle delvis kunna förklaras med sot och andra luftföroreningar, men beror till största delen av att isen smälter och att det sommartid bildas sjöar av smältvatten och ”rutten” is. Dessa absorberar alltså mer solljus än vad ”frisk” is gör.

I DN:s artikel i dag presenteras ett antagande om att ett allt mer isfritt Arktis, paradoxalt nog, kan vara en av anledningarna till varför vi upplevt en kallare och regnigare sommar än normalt här i Skandinavien och Storbritannien.

Det öppna vattnet i Arktis kan påverka generella luftströmmar så att strömningen blir mer från norr-syd och syd-nord än det vanligare väst-till-öst.

Kollar man kommentarerna på DN:s artikel så finner man att en stor del av dem rör denna hypotes, dvs om det gråa vädret, och hur forskarvärlden ”skyller vad som helst på klimatförändringarna”. Andra raljerar över att klimatet alltid förändras, att vi är bättre på att anpassa oss än vad kackerlackor är eller att det bara handlar om att skrämmas, att det inte händer oss, att skördarna blev bra i år… osv.

Men de hårda fakta, att Arktis is håller på att töa bort och vilka konsekvenser det kan komma att få för oss, det är tydligen mindre intressant. Alla som är tysta och inte blir upprörda eller oroade av det som händer, blundar. Ett indirekt förnekande.

Personligen så tycker jag att ignorans och förnekande av fakta är minst lika skrämmande som det faktum att isarna smälter.

Skillnaden är att jag kan förstå varför isarna smälter, men jag förstår inte riktigt varför mänskligheten, som i många andra sammanhang är bra på att förutse risker, beräkna sannolikheter och vidta åtgärder*, inte tidigare har gjort i närheten av vad som krävs för att mildra konsekvenserna av klimat- och ekosystemproblem. Jorå, vi har gjort något, men vi, mänskligheten, har inte gjort vad som krävs, trots att vi haft tillräcklig kunskap under flera decennier.

(*tex har vi en försvarsmakt, vi har pensionssystem mm. Om de är funktionsdugliga kan man diskutera, men vi försöker i alla fall. Och vi låter det det kosta om det krävs. Allt för att undvika större kostnader, problem och lidande i framtiden.)

I morgon är det måndag och vi lullar på som vanligt. Det är som att plocka snäckor på stranden i första skedet av en tsunami.

/Martin

Tyfon drar över Honshu

Tokyo (TT-AFP)

En kraftfull tyfon förde med sig stora mängder regn och kraftiga vindar då den på tisdagen svepte in över den japanska ön Honshu. Tyfonen, vid namn Guchol, nådde land strax söder om staden Osaka vid 10-tiden svensk tid, och väntades passera Tokyo vid 17-tiden, enligt Japans meteorologiska myndighet.

Regn och vindar väntades öka ytterligare, enligt myndigheten.

Över 10 000 människor i staden Ishinomaki, som förra året drabbades av jordbävningen och den efterföljande tsunamin, har uppmanats att söka sig till högre platser. I staden Nachikatsuura, 40 mil sydväst om Tokyo, har de 1 600 invånarna uppmanats att lämna sina hem på grund av jordskredsrisk.

Drygt 400 in- och utrikesflyg ställdes in på grund av de starka vindarna.

Kraftfull tyfon mot Japan

Tokyo (TT-AFP)

En kraftfull tyfon med stora mängder regn och kraftiga vindar väntas nå västra Japan i dag.

Runt 200 inrikesflyg har ställts in på grund av de starka vindarna, och i staden Nachikatsuura, 40 mil sydväst om Tokyo, har de 1 600 invånarna uppmanats att lämna sina hem på grund av jordskredsrisk.

Tyfonen har fått namnet Guchol, vilket betyder gurkmeja på ett mikronesiskt språk. Med vindar på upp till 180 kilometer i timmen väntas tyfonen röra sig över den japanska huvudön Honshu på onsdag morgon.

Tyfonen har nu nått kusten, enligt AFP som citerar vädertjänsten i Japan. Över 10 000 människor i Ishinomaki har uppmanats att söka sig till högre platser. Staden ligger i det område som drabbades av jordbävningen och tsunamin i fjol.

Nästa år så här dags når vi 400 ppm

Nästa år så här års så kommer vi att vara nära att passera, eller redan ha passerat, en gräns som vi människor aldrig tidigare upplevt. Vi kommer då att vara mycket nära, eller redan ha passerat, 400 ppm (miljontedelar) koldioxid i atmosfären mätt på Mauna Loa (Hawaii)

Förvisso så har halten koldioxid en årsvariation vilket gör att den kommer att sjunka ner under 400 ppm senare under sommaren: Halten är nämligen som högst under våren och som lägst under hösten. Bilden nedan visar hur halten varierade under det gångna året fram till förra veckan.

Mätdata kommer från amerikanska NOAA. Mätstationen representerar den plats där man haft längst mätserie, man började mäta halten i 1958 (David Keeling).

För tio år sedan, i maj, var det 375,12 ppm.
För ett år sedan var det 393,05 ppm.
Just nu (maj 2012) är det 397,17 ppm.

Och som sagt var så tippar jag att det i maj år 2013 kommer att vara över 400 ppm. Det blir i så fall första gången på ca 3 miljoner år som det inträffar.

Det är lite speciellt.

Men att vi sätter rekord är inte så underligt. Och 400 ppm är inte mer magiskt än 398. (Men det ser mer speciellt ut eftersom vi räknar med tio som bas.)

Hur som helst, Hur var livet på planeten för ca 3 miljoner år sedan? Annorlunda. Det fanns varken vektorgrafik, valutaunion eller väderprognoser. Men Jordens medeltemperatur var 2-3 grader varmare än idag (3-4 grader varmare än förindustriell temperatur). Och havsnivån var ca 25 meter högre än den är idag. Perioden kallas Pliocene.

Varför, om vi nu är så nära 400 ppm, är det inte redan i närheten av 25 meter högra havsnivå och 2-3 grader varmare? Jo därför att det tar lite tid för naturen att nå en ny balans. Tex så smälter glaciärerna, men de har inte smält färdigt ännu. De kommer att fortsätta töa i hundratals år. Och havsnivån kommer att stiga. Just nu med ca 3 mm per år, men det kan gå fortare, tex om stora landbaserade glaciärer (Antarktis och/eller Grönland) kalvar stora isberg ut i haven. Man räknar med 1-2 meter inom hundra år. En del forskare anser att man skall ta höjd för det dubbla med hänvisning till förhistoriska händelser. Och alla poängterar att havsnivån fortsätter att stiga även efter år 2100.

Men visst, bara för att koldioxidhalten är lika hög nu som för tre miljoner år sedan så betyder ju inte det att temperaturen och havsnivån måste vara det. Det kanske inte finns någon koppling? Men si det finns det. Men förvisso, den behöver inte vara 1:1. Det finns också en massa andra saker som påverkan klimat, glaciärer och medeltemperaturer. Tex metan och sot. Men inte heller dessa talar till vår fördel.

Hur som helst är det naivt att anta att ”inget kommer att hända, allt är som vanligt”. Det är ett scenario som vi kan utesluta.

”Vi hinner anpassa oss. Det har vi gjort förr.” Visst, vad finns det för alternativ? Men det är ett väldigt cynisk synsätt. Någon forskare jämförde klimatförändringar med en långsam tsunami. Det ligger mycket i den jämförelsen och på många plan. Och visst har vi anpassat oss efter både tsunamin i Indiska oceanen 2004 och den utanför Japan 2011? Men det gjorde ont och ärligt talat så var det många som inte anpassade sig.

”Rekord är till för att slås” har någon annan sagt. Det har vi gjort och det kommer vi att fortsätta att göra. Lite som Sergei Bubka, stavhopparen som slog (sina egna) världsrekord (34) 35 gånger genom att höja ribban med en centimeter i sänder.

En annan passande jämförelse med någon som kan hoppa, men inte gjorde det, är grodan i vattnet. Sakta höjdes temperaturen, men grodan tyckte inte att skillnaden var så stor mot förr och till slut var den oförmögen att hoppa ur kastrullen.

Nåväl, jag vet att det finns en och annan avvikande uppfattning där ute. En sak måste vi ändå vara överens om: Halten koldioxid i atmosfären stiger. På 1960-talet var det 320 ppm. Nu är det nära 400. Det gör skillnad. Och den fortsätter uppåt.

/Martin

Liknande väder, annan situation

Av Martin Hedberg

Jag skickar ännu en tanke till Japan. Det är ungefär samma väder där som här. Omkring noll grader och snöfall/regn av och till. Men där har hundratusentals människor har förlorat hem och familjer.

På några minuter svepte tsunamin med sig allt i sin framfart. Bilar flöt omkring på ett sätt som påminner om när man rör om i en tallrik cornflakes med mjölk. Kvar av städer är förvriden infrastruktur och rester av hem och liv utrörd i lera.

Katastrofen är för stor för att vi skall kunna hantera den. Kanske är det därför vi fokuserar på tekniska saker som vattenbombning av kärnreaktorer med helikopter mm.

Folk behöver livsmedel, tak över huvudet och energi. Och mycket mer.

Det vore intressant att få en ökad förståelse för hur det japanska folket hanterar situationen. Vad kan vi lära oss av det? Både som människor och hur man hanterar katastrofer.

/Martin

Japan: Nu blåser vindarna ut över havet

Av Martin Hedberg

Det storskaliga vädret över Japan präglas av vandrande lågtryck växlat med högtryck, ungefär på samma sätt som vi är vana  vid här hemma i Skandinavien. Det ger vindarna en övervägande västlig komponent, men i vissa fall blir det ostliga vindar. Temperaturen kan, precis som i Sverige, variera en hel del. Överlag håller den sig mellan 0 och +10, men det har varit såväl -5 som +15 i området från Tokyo till Sendai den senaste veckan.

Under gårdagen så drev partiklar från de havererade kärnkraftverken i Fukushima in över det japanska fastlandet. Detta samtidigt som det snöade/regnade. Temperaturen var omkring noll grader.

Det är mycket troligt att radioaktiva utsläpp i samband med det föll ner till marken över det japanska fastlandet, även utanför den 20 kilometers skyddszon som upprättats runt kärnkraftverken. Stråldoserna borde vara låga, men fullt mätbara. Något förhöjda halter strålning har rapporterats från Tokyo, men nivån är jämförbar med den strålning vi har omkring oss i vårt dagliga liv från berggrund, radon, vid flygresor, röntgen mm.

Jag har gjort nya beräkningar av hur vindarna för eventuella utsläpp från Fukushima kommande tre dygn.

Beräkning av hur vindarna för luft med urprung 100 meter över kärnkraftverket i Fukushima kommande tre dygn. Fram till fredag förmiddag driver luften åt sydost, därefter driver den åt nordost. Beräkningsmodell: NOAA, Karta: Google. De olika färgerna är för att skilja olika trajektorier åt.

Det har nu börjat blåsa lite kraftigare och vinden kommer från nordväst. Det betyder att eventuella utsläpp snabbt driver ut över öppet hav.

På fredag förmiddag (svensk tid) kommer vinden att vrida på sydväst. Eventuella utsläpp fortsätter att driva ut till havs, men på en nordligare bana.

Beräkningen är gjord fram till och med lördag. Under dessa dagar beräknas vinden inte driva in luft från kärnkraftverken över bebyggda områden.

Samtidigt med de intensiva arbetet med att kyla kärnreaktorerna så pågår en humanitär katastrof i kölvattnet av tsunamin. Människor sörjer sina anhöriga. Människor är hemlösa och det råder brist på grundläggande resurser som mat, vatten, medicin, energi och skydd för väder och vind.

/Martin

Trajektorier från Japan

Av Martin Hedberg

Många frågar sig hur långt de radioaktiva partiklar från japanska kärnkraftverk färdas och om det utgör någon risk.

Frågan man indirekt ställer sig är hur trajektorierna ser ut, dvs hur rör sig luften från en viss plats kommande timmar och dygn.

Svaret är att utsläppen inte utgör någon risk för oss i Sverige. Däremot kan det, beroende på händelseutvecklingen i kärnkraftverken samt väder och vindar, utgöra stora hot mot befolkningen i Japan.

Jag har med hjälp av modelldata från amerikanska NOAA gjort trajektorieberäkningar av utsläppen från Fukushima. Dels vart luften har färdats hittills, dels vart luften kommer att röra sig kommande dygn.

Resultatet är att utsläppen hittills till största delen har ”tvättas ut” av nederbörd inom ett dygn från utsläppet. Den nederbörden (regn/snö) har till största delen fallit ut i Stilla havet nordost om Fukushima, men även omkring och norr om kärnkraftverket

En mindre del av partiklarna stannar kvar i luften. De stiger till 4-7000 meters höjd och kommer om en vecka att ha drivit in över norra Kina, Alaska och norra Kanada. Det är dock så små doser att det inte utgör något hot för dem.

För utsläppen som sker från och med nu och kommande dygn ser det likartat ut. Jag gjorde en modellkörning som beräknade hur kontinuerliga utsläpp från och med kl 13 idag svensk tid skulle sprida sig fram till torsdag kl 13 (se bilden ovan). Jag lade de 24 trajektorierna på karta från Google Earth.

Bilden visar alltså hur luften rör sig beroende på när utsläppet skedde. Som startpunkt valde jag höjden 500 meter ovanför kärnkraftverket i Fukushima. Punkterna på trajektorierna är tre-timmars intervaller. De olika linjerna motsvarar var och en ett utsläpp var tredje timme från och med idag.

Som synes så har man just nu vädret på sin sida, även om det blir en del nedfall i kärnkraftverkens omedelbara närhet och norrut längs med kusten. Men det mesta av utsläppen driver ut till havs.

Det som är avgörande för själva nedfallet av radioaktiva partiklar är nederbörden. Det finns risk för lite snöblandat regn i närområdet, men det väntar också kraftigare nederbörd ute över Stilla havet.

Det är alltså liten risk att nedfall, just nu och kommande dagar, når de riktigt stora tätbefolkade områden som finns i Asien. (Behöver jag tillägga att det inte föreligger någon risk för oss här i Sverige, även om man kommer att kunna detektera viss strålning om en till två veckor, men den kommer att vara minimal jämfört med all bakgrundsstrålning vi redan har från berggrunden, röntgen mm.)

Vädret i och omkring Japan är av allra högsta intresse för det tätbefolkade Asien. Dels vart vindarna blåser utsläpp från kärnkraftverken, dels hur vädret påverkar räddningsarbetet efter tsunamin (mellan 5 och 10 plusgrader).

Just nu har man vädret på sin sida. Men det är mycket annat med katastroferna som man inte har på sin sida. Det blir fortfarande värre och man har inte kontroll över situationen i kärnkraftverken.

Men vädret förändras och de sydvästliga vindarna kommer inte att råda lika länge som man kommer har problem med utsläpp från kärnkraftverken. Mer om det kommande dagar.

/Martin

Fyra katastrofer i en ask

Av Martin Hedberg

Det japanska samhället har drabbats hårt sedan jordbävningen i fredags.

Egentligen är det fyra katastrofer och många konsekvenser:
1. Jordbävning
2. Tsunami
3. Demolerad infrastruktur
4. Brist på energi

Det som skapat alla problemen var jordbävningen med epicentrum i havet öster om Japan. Det som troligen orsakat flest dödsfall är tsunamin som svepte med i stort sett allt i sin framfart, så långt den nådde in över land.

Modellberäkning av tsunamin 11 mars, 2011. Färgerna indikerar våghöjd i cm. De svarta linjerna hur lång tid vågen rört sig efter jordbävningen. NOAA.

Som resultat av detta har många tusen människor avlidit och infrastruktur är förstörd, framför allt längs med de nordöstra kusterna. Vägar, hus, elledningar, raffinaderier, delar av kärnkraftverk… Detta medförde i sin tur problem med kylningen av kärnkraftverken. Bortfallet av energi från kärnkraften (som snabbstoppades) medförde brist på elektrisk energi (landet har kvar omkring 75% av sin elproduktion).

Hamstring av bensin, diesel, vatten, livsmedel mm medför att vissa delar av samhället inte fungerar. Och bristen på fungerande infrastruktur, energi mm medför att det blir svårt att producera och distribuera dessa mest grundläggande produkter och tjänster i samhället: Mat, rent vatten och energi.

Men man kan inte klandra folk för att de köper på sig det som de behöver. Att värna om sitt eget liv och göra sig förberedd på kommande problem är mycket naturliga reaktioner. Det är därför samhället snabbt inser att man måste ransonera resurserna så att de kan fördelas någorlunda rättvist.

Jag noterar att vi i Sverige de senaste dagarna mest fokuserat på kärnkraftverken och eventuella utsläpp av radioaktiv strålning. Detta samtidigt som människor drunknar och kläms ihjäl av vattenmassor och sammanstörtade hus. Är det lättare att acceptera döden genom naturkatastrofer än genom falerande av teknologi och ”den mänskliga faktorn”?

Ja, jag tror det, men jag vill vända på formuleringen: Det är svårare att acceptera död och katastrofer som är initierade eller orsakade av oss själva än av naturkatastrofer. Därtill har vi våra minnen av Tjernobyl och en infekterad debatt om kärnkraftens vara eller icke här hemma.

Och kanske framför allt: Utvecklingen av situationen kring kärnkraftverken är något som händer just nu. Folk fattar beslut och agerar just nu vilket mildrar eller ytterligare förvärrar situationen. Samt det diffusa hotet då strålningen inte syns. Det kan även transporteras långa sträckor. Konkreta saker som vatten upplevs inte hotande på samma sätt. I synnerhet inte över dessa stora avstånd. (Men/och det är i Japan, inte i Sverige, man får problem med eventuell strålning.)

Katastrofen (-erna) är ett faktum. Men kvar finns en del manöverutrymme. Kommer människan att göra katastrofen ännu värre eller finns det hjältar i händelsernas centrum som gör rätt saker, och saker rätt, vilket förhindrar ytterligare katastrofer?

/Martin

PS. Vi har alla sett dramatiska bilder och filmer som visar jorbävningens och tsunamins framfart och krafter. Men trots alla hus, bilar mm som sveps bort så ser man inga omkomna eller skadade människor. Inte för att jag vill eller behöver se det, men om det har omkommit/saknas tusetals människor så borde någon fastna på film, i synnerhet alla amatörfilmer som finns på YouTube. Jag ser en stor skillnad jämfört med materialet från andra naturkatastrofer, tex orkanen Katrina i New Orleans augusti 2005. Kan det finnas en del kulturella skillnader mellan hur man skildrar katastrofer, omkomna och skadade i Japan respektive USA? DS.

Katastrofen i Japan

Av Martin Hedberg

Jag är, liksom alla andra som följer händelseutvecklingen just nu i Japan, berörd av såväl jordbävningen och tsunamin som alla konsekvenser som kommer i dess spår.

Först tänker jag på alla personliga tragedier direkt kopplade till jordbävningen och tsunamin. Omkomna, skadade och anhöriga. Samt ovissheten. Därtill kommer en lång lista relaterad till händelseförlopp och följder, tex spridningen av föroreningar, explosionen i kärnkraftverket mm.

Vi har ett enormt behov av att få reda på vad som händer. Vi förväntar oss både att samhället skall fungera vid katastrofer och att vi (såväl på avstånd som de som är direkt drabbade) skall kunna få relevant information och beslutsunderlag från media och myndigheter.

Det finns händelser som går utöver vad samhället kan hantera.

Just nu är media framför allt fokuserade på de direkta katastroferna. Men redan i går gjorde en del media bevakning på hur katastroferna kan komma att påverka vår ekonomi. Det kändes lite osmakligt, men var kanske i brist på annat att prata om? Eller en naturlig del av ”medias dramaturgi?”. Eller så är det relevant, för det är det vi bryr oss om, eller?

Om ett par dagar kommer miljöaspekterna, sjukvård, kontaminering av vatten, livsmedel mm är blir viktiga. Dvs grundläggande betingelser för människors överlevnad. Hur har man förberett sig för det? Hur hanterar man det?

Många säger att Japan kan att hantera katastrofen och återuppbyggnaden bra eftersom man är ett rikt land. Men samtidigt så har rikedomen en del baksidor. Samhället är mycket komplext, man har stora koncentrationer ämnen och råvaror som, om de sprids i naturen, är skadliga och man har mycket höga krav på att samhället skall hantera många problem. Resurserna är stora, men fallhöjden är också hög.

Det har skett en tragedi och den går inte över, även om marken slutar skälva.

/Martin

Australien: Normalt -ett minne blott

Av Martin Hedberg

Först kommer mindre än normalt, sedan kommer regn i massor. Det som skett i Australien den senaste månaden är inte normalt. Men vad skall man jämföra med? Vad är ”normalt”?

Vädret förändras från en dag till en annan, från en timme till en annan. Det är vi vana vid. Naturen är anpassad till det och vi människor har byggt våra samhällen för att hantera det och i många sammanhang utnyttja de situationer som uppstår, t.ex. växlingarna mellan regn och solsken eller växlingarna mellan årstiderna. (Det senare mycket tydligt för oss som bor i den tempererade zonen där vi har fyra tydliga årstider).

I samband med normala flöden i floder så kan hydrologer beräkna hur vattenflöden förändras i floder och andra vattensystem. Men när det regnar som det gjort i östra Queensland och östra New South Wales i Australien så blir det helt enkelt för mycket. Man talar om ”Flash flood”. Tidsskalan är timmar (istället för dagar). Orsaken till en ”Flash flood” kan vara häftiga skyfall eller att en fördämning till en damm eller flodvall brister.

Video på YouTube från floden Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Det är sådana förlopp som man sett i tex Grantham och Toowoomba i sydöstra Queensland. Man talar om något som motsvarar tsunamivågor och det låter onekligen märkligt med tanke på att städerna ligger 6-700 meter över havsnivå. (En tsuanmivåg är egentligen något annat, det är en våg som bildats efter att det skett en jordbävning på djupt vatten. Vågrörelsen i kombination med grundare vatten gör att våglängden blir kortare samtidigt som amplituden blir större.) I Australien förekommer det snabbt växande flodvågor som sveper med sig det mesta i sin framfart. Vågor som inte är skapade genom jordbävningar utan genom kraftigt regn. Men de beter sig på liknande sätt efter att de bildats.

Video från The Guardian som visar Flash flood från Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Australiens tredje största stad, Brisbane, har två miljoner invånare och hotas nu av ytterligare stigande nivåer i floden som löper genom staden. Floden har redan brutit igenom sina vallar på flera ställen, dels i staden, dels uppströms. Folk uppmanas att lämna sina hem om de ligger i riskzoner för att bli översvämmade samt hjälpa varandra.

Situationen är så svår, inte bara i Brisbane, med snabba och extrema förlopp över stora ytor (en yta stor som Tyskland och Frankrike tillsammans är översvämmade) att man inte har kapacitet att skydda liv och egendom. Man har inte heller möjlighet att samla in information i samma hastighet som katastrofer utvecklas.

1974 drabbades man av kraftiga översvämningar. Efter det byggdes Wivenhoe-dammen för att hantera stora vattemassor. De flöden man ser idag överstiger dock det man förberett sig för. Dammen är du full till bredden och man måste släppa igenom vatten.

Australiens premiärminister, Julia Gillard, konstaterar krasst att landets invånare måste förbereda sig på mer dåliga nyheter, ”there are still more dark days ahead”.

Kommande dagar faller det mer regn över Australien. Det är inte över. Det blir värre.

Det vi ser i Australien idag är inte normalt. Inte heller var översvämningarna i Pakistan eller bränderna i Ryssland i fjol ”normala företeeelser”. Detta är konsekvenser i verkligheten av att klimatet förändras.

Det som tidigare var normalt blir mer sällsynt. Det som tidigare var onormalt blir vanligare.

Vad är då normalt i tider av förändring? Det som är nu förändras. Inte heller förändringen är konstant eller kontinuerlig. Normalt finns inte längre. Kvar är ”det som förr var normalt”.

/Martin