Tag - Statistik

Väderstatistik, ”månadens väder” mm

Årstidernas ankomst

Av Martin Hedberg

I skolan får man lära sig att sommar följer på vår och efter sommar kommer höst och vinter. Eftersom man gärna (alltför gärna?) vill förenkla verkligheten för barn så brukar man dela in året i fyra lika stora delar. Helt uppenbart är det inte så i verkligheten.

Årstider

Definitionen på årstidernas växling är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt skall vara över/under 0 respektive 10 grader. (Dygnsmedeltemperaturen är medelvärdet av temperaturen under hela dygnet: Mät temperaturen varje timme, lägg ihop och dividera med 24.)

”Varaktigt” låter kanske lite diffust, men är faktiskt definierat:

Vår: Över 0° C sju dygn i sträck.
Sommar: Över +10° C fem dygn i sträck.
Höst: Under +10° C fem dygn i sträck.
Vinter: Under 0° C fem dygn i sträck.

Notera att kravet på varaktighet är lite längre för att våren skall ha inträffat.

Om det efter att en årstid infallet skulle ”falla tillbaka” så ändras dock inte årstiden tillbaka. Om det tex har blivit höst och sedan är en dag, eller två veckor, med temperaturer över +10 så blir det inte sommar igen för det.

Men vad händer om kriteriet för en årstid inte inträffar. Tag t ex om det inte blir under 0° C minst fem dagar i sträck? (Det som faktiskt inträffar ibland i södra Sverige, t ex vintern 2007-08). Då blir det ju aldrig vinter. Men när övergår hösten till vår? –För det kan ju inte gärna vara höst ända tills det blir sommar bara för att det inte blivit vinter?

Om dygnsmedeltemperaturen inte varaktigt varit under noll grader så sker växlingen från höst till vår då medeltemperaturen börjar stiga. Dvs när minimat är passerat. Dessa trender syns tydligt om man tittar på statistiken dag-för-dag månadsvis. Trenderna är tydliga.

Men när man står där en grå februaridag då är det svårt att veta. Och viktigare än att veta när våren börjar är att veta när hösten faktiskt har slutat.

Därför har man kompletterat definitionen lite: Det kan inte vara höst senare än den 14 februari och det kan inte vara vår tidigare än den 15 februari.

Men vad händer om temperaturtrenden fortfarande är sjunkande efter den 14/2? Jo, då är helt enkelt årstiden odefinierad (!). Man behöver inte vara orolig eller vilsen så länge dock. En bit i mars så värmer solen så pass mycket att medeltemperaturen stiger och våren inträffar.

Jag vill även poängtera att samma sak, fast för utebliven sommar, också inträffar. Det är på vissa platser (främst kalfjället) i fjällvärlden; dygnsmedeltemperaturen blir aldrig över 10 grader, minst fem dygn i sträck. Då ställer man sig frågan när övergår vår i höst? Jag har dock inte funnit något definitivt datum motsvarande 14-15 februari, men det borde rimligtvis vara 14-15 augusti.

Uteblivna vintrar blir vanligare över allt större områden.

När man står där en kall januaridag, tex i fjol, så kan det vara svårt att se det. Men när man sammanställer statistiken och sätter sig in i fysiken så är det lättare att inse det.

/Martin

Tropisk natt? Var?

Av Martin Hedberg.

DN, SvD och ev och andra media skriver att vi kan vänta en tropisk natt i natt (mellan lördag och söndag).

Kruxet är att det är ett dygn för sent: Den tropiska natten, dvs en natt där temperauren inte går under 20 grader, skulle kunnat inträffa den gångna natten. Man var nära i Göteborg och på andra platser.

Men i natt? I så fall var? (Jag förutsätter att det är Sverige vi talar om)

Rätta mig gärna (det är ju populärt 😉 )

/Martin

En blöt och lite varmare sommar

Av Martin Hedberg

Sommaren så här långt har väl inte varit någon höjdare. Många upplever de som ”dålig”. Men det är inte temperauren som felat, det är nederbörden.

Det har faktiskt varit en något varmare sommar än genomsnittet. De flesta platser har haft mellan en och tre graders temperaturöverskott. Men det har varit svårt att njuta av det eftersom det regnat mellan 50 och 150% mer än normalt* (150-250% av månadsnederbörden) i juni och juli.

Men det finns några undantag som sticker ut lite. Det är dels östra Svealand (Uppland-Södermanland), dels östra delarna av Västerbotten/Norbotten. Här har det kommit mindre nederbörd än normalt (25-100% av månadsnederbörden), men man har fortfarande haft temperaturöverskottet. På dessa platser har det varit en bra sommar.

Samtidigt bör man poängtera att den rikliga nederbörden gjort att grundvattennivåerna fyllts på och att vi sluppit stor brandrisk. Även vattenmagasinen har fyllts som de inte hade gjort om det varit högtryck och torka.

Å ena sidan, å andra sidan…

/Martin

* (Ordet ”normal” är lite vanskligt att använda. Det är nämligen normalt att vädret varierar. Vad jag menar med ”normalt” i detta sammanhang är den genomsnittliga temperaturen respektive nederbörden under en 30-års period.

SMHI samlar in underlaget för statistiken. Man använder oftast perioden 1961-1990 som referens. Man kan tycka att det vore dags att uppdatera refrensperioden till en färskare period. Men om man vill jämföra olika år mot varandra så är det rätt praktiskt att använda samma referens, man vill inte ha olika referenser. Man vill givetvis inte heller räkna om alla gamla dokument till nya refenser.

Men det hela blir lite knepigt eftersom naturliga variationer och klimatförändringar gör att referenserna förändras.)

Hade amerikanerna rätt?

Av Martin Hedberg

För en tid sedan, den 24 januari, förutspådde den amerikanska privata väderfirman WSI att NAO (North Atlantic Oscillation) åter skulle bli negativ och att temperaturerna därmed skulle sjunka i Europa.

Många frågade sig om prognosen skulle hålla. Såväl SMHI som SVT gick ut och sade att det inte gick att göra så långa prognoser och att man därför kunde lämna budskapet utan hänseende (man använde tom uttryck som ”inte seriöst att göra så långa prognoser” och ”tur om de stämmer”). Varför gjorde man då det? Man kritiserade WSI för att de inte berättar hur de gör sina prognoser och konstaterar att vi här hemma inte kan göra mycket mer än femdygnsprognoser.

Även jag kommenterade WSI:s pressmeddelande:

”Skall man tro modellerna så kan vintern bli lång innan det blir vår. Något som jag dock saknar i resonemangen som kommit ut hittills är tydligare fysikaliska resonemang om varför NAO blir positiv eller negativ. Hur påverkar tex den senare isläggningen av den arktiska isen vädermönstret?”

”Det verkar rimligt att anta att det i resten av januari och februari blir fortsatt för årstiden milt och omväxlande väder. Säkert ett par klara kalla nätter, men överlag stort inflytande av Atlantluft i samband med dominerande sydvästliga vindar.”

”Jag funderar även på om det finns några förutsättningar för en kraftig storm eller något annat väsentligt som vi inte sett så mycket av denna vinter.”

Hur som helst, vad var det nu som WSI sade och hade de rätt? Kallt är det i alla fall i Sverige just nu. Det som WSI: Chefs Meteorolog Dr. Todd Crawford skrev i pressmeddelandet den 24 januari var:

”We think that this more atmospherically-relaxed pattern will persist well into February, confining any below-normal temperatures to northern regions. At some point later in February or early March, we do expect a return to more strongly negative NAO conditions as the La Nina event weakens and tropical Pacific convection begins to play a bigger role.”

“At that point, we expect a return to more severe and widespread below-normal temperatures across much of Europe, lasting well into spring. The biggest uncertainty for the February forecast is that the strong negative NAO pattern will return more quickly than we currently expect.”

Vad kan man säga? Hittills Todd Crawford haft rätt. Tur? Jag tror inte det. Koll på läget, bra modeller och erfarenhet om vad man kan säga och när man skall göra det.

Tidsserie över NAO 15 okt 2010 till 11 feb 2011. Från amerikanska nationella vädertjänsten NOAA.

Vad är NAO just nu? Amerikanska vädertjänsten NOAA säger att NAO närmar sig noll, men att ensemblerna pekar åt att NAO troligen åter blir svagt positivt om någon vecka. De säger med andra ord mildare, snarare än kallare, väder.

Än är det ett tag kvar på WSI:s prognoser. 🙂

/Martin

PS. Har uppdaterat bildtexten till NAO-diagrammet. DS.

Kommer våren till södra Sverige?

Av Martin Hedberg

Man kan se denna blogg som en uppföljning på bloggen jag skrev den 21 december, Omslag att vänta? Ja, men när?.

Vi har precis inlett den traditionellt sett kallaste vintermånaden, januari. Detta efter att ha lämnat en rekordkall och snörik december efter oss. Inte på mycket länge har snön lagt sig så tidigt, det har varit så kallt även i södra Sverige och isarna lagt sig så tidigt längs hela vårt kustband.

Det var i medeltal mellan 1 och 9 grader kallare än normalt i Sverige under december 2010 och flera köldrekord slogs. Tex hade Kalmar -25,3º den 22 dec (så kallt har det inte varit där i december sedan mätningarna började år 1859), Linköping hade -27,6º den 23 dec (vilket är den lägsta decembertemperaturen sedan mätningen startade, även där år 1859) och Nikkaluokta hade den 20 dec månadens lägsta temperatur med -42,1º (vilket är lägsta decembertemperaturen sedan 1996). Nåja i Lappland är det i alla fall inte ovanligt med låga temperaturer.

Med detta i bagaget, vad kan vi då vänta oss av januari, den mittersta av de tre klassiska vintermånaderna december-januari-februari? (Jo, vintern är längre än så i större delen av landet, men dec-jan-feb är trots detta de klassiska vintermånaderna, även i norr.)

Skall vinterkylan fortsätta? Skall tryckfördelningen mellan Azorerna och Island fortsätta att skapa ömsom högtryck, ömsom ostliga vindar över Skandinavien med sträng kyla som följd?

Eller är det så att våren är på väg? Att NAO återigen blir positivt och västvindarna tar överhanden med milda Atlantvindar som följd?

Den som tror på persistens (dvs samma väder i morgon som det är i dag), den tror att det skall fortsätta vara mellan 5 och 15 minusgrader i Götaland och Svealand, mellan 15 och 25 i södra Norrland och 20 till 35 minusgrader i Norra Norrland ett bra tag till.

Men den som tittar på prognoserna, respektive ut genom fönstret om man bor i Bohuslän, den ser att mildluft är på väg. En första kick kom idag och ett mer omfattande omslag kommer i övermorgon torsdag. Då ser det ut att bli en till tre plusgrader i Götaland och sydöstra Svealand. Även Ångermanland och Medelpad kan få någon tögrad i öster (tex Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall).

I nordvästra Svealand och södra Norrland blir det behagliga temperaturer omkring -5.

Norrbotten och norra Lappland behåller den karaktäristiska vintern med temperaturer kring -20. Här biter det fortfarande i kinderna. Men i början på nästa vecka förväntas det bli bara ett par minusgrader även här.

Definitionen av ”Vår” är att ”dygnets medeltemperatur varaktigt skall vara över noll grader” (om den blir över tio så är det sommar). ”Varaktigt” betyder minst sju dagar i sträck. Vidare så kan man bara avgöra om det blivit vår i efterhand, våren inträffade då den första av dessa sju dagar.

Kan våren komma redan nu? Nej det är lite tidigt, det krävs nog mer än en eller två portioner mildluft från Atlanten för att skapa vår. Men tögrader kommer det att bli i alla fall i en stor del av landet.

Ett annat väsentligt skäl till att det inte kommer att bli vår denna vecka är att SMHI bestämt att våren inte kan inträffa före den 15 februari. Detta är bland annat till följd av att södra Sverige för två år sedan inte hade någon vinter, temperaturen var då aldrig varaktigt under noll grader. Då gick vi från höst till vår, utan att passera vinter, och man behövde ett datum för att markera när våren började.

Men hur som helst, vinter eller vår, nu stiger temperaturen. Det robusta snötäcket kommer att töa i söder och det kommer att droppa från taken. Men marken är fortfarande frusen och det kommer troligen att bli problem med halka på många platser när smältvatten fryser på kalla underlag eller om temperaturen tillfälligt sjunker under noll igen.

Vintern gjorde ett rejält och minnesvärt besök i söder, men backade sedan tillbaka till norra Sverige. Efter sig lämnar den inte våren, men snön töar ändå. Vädret i januari kommer troligen att bli mer normalt än det som var i december.

/Martin

Julhelger, en tillbakablick

Av John Pohlman

Här är lite axplock från gångna julhelger sedan år 1900.

1902. Den ”Stora julstormen”. Ett av de värsta oväder som drabbat Götland med orkanartade vindar på västkusten och i Skåne med oerhörd skadegörelse.
1923. Snöstorm i landets södra och östra delar. På annandagen hade Halmstad 23 minusgrader.
1927. Västerås hade sin lägsta decembertemperatur med -27 grader.
1931. En kallfront med åska och hagel passerade Stockholm på juldagen.
1932. Milt. På annandagen hade Umeå 9 plusgrader.
1977. Lund noterade +11,8 grader på julafton.
1986. Ymniga snöfall i södra och östra Sverige.
1988. Kraftigt snöfall på julafton i nordöstra Götaland. Underkylt regn i mellersta Sverige med extrem halka.
1990. En av 1900-talets mildaste jular i norra Lappland.
1992. Orkanbyar i norra Norrland på annandagen med stora skador på skog, hus, el och tele. (Veckan innan jul uppmättes Sveriges högsta vindhastighet vid Tarfala i Kebnekaisemassivet med 81 m/s).
1993. Omfattande snöfall. I östra Götaland långvariga strömavbrott den 26-27.
1995. Tillsammans med 1923 seklets kallaste jular i södra Sverige. Falun hade på julafton -21,8 grader. (Seklets kallaste julafton i Falun är -26,3 grader år 1919. Men rekordkylan i Falun uppmättes 1876 med 31 minusgrader).
2003. Kall julaftonsmorgon. Sedan omslag till flera plusgrader och regn i södra Sverige. Havraryd i Halland fick 54 mm.
2006. Barmark på juldagen i hela Götaland, Svealand samt i sydöstra Norrland ända upp till Piteå.
2010. Rekord i kyla och snödjup?

Slutligen får jag önska en God Jul!

/John

Decemberkyla

Av John Pohlman

Årets julmånad har inletts med vinterväder i hela landet och det kalla vädret ser också ut att fortsätta minst ett par veckor till. Kan det kanske bli rekord om det består månaden ut?Om man letar efter de kallaste decembermånaderna under de senaste 110 åren får man fram två årtal som utmärker sig särskilt. För Svealand och Norrland är det 1915 och för Götaland 1981.

År 1915 tog kalluften befälet redan i slutet av oktober med rekordlåga nattemperaturer i Svealand. I november sattes nya rekord i nattkyla på en del håll i Lappland. Det var sålunda väl förspänt för en kall fortsättning och det blev också den kallaste decembermånaden i praktiskt taget hela norra och mellersta Sverige. Flera platser har också sina kallaste decembernätter 1915. Den 22 hade man i Stensele -45,5 grader och i Sveg -41 och den 26 var de -42 i Karesuando. Särna var kallast i Svealand med -42,5 grader den 22. Stockholm hade -21. Det var den 22-23 även extremt kallt i norra Götaland med lokalt ner mot 35 minusgrader i Västergötland, Östergötland och Småland. Göteborg hade -20 grader.

År 1981 drabbades södra Sverige i slutet av november av två kraftiga stormar med bara några dagars mellanrum. Efter ovädren drog kalluft ner över hela landet och större delen av Götaland fick sin allra kallaste decembermånad. Många platser har också decemberrekord i nattkyla. Till exempel hade Falsterbo som lägst -12 grader, Kristianstad -23, Ronneby -22 och Kalmar -24. I Halland var det 29 minusgrader i Torup och i Halmstad -23.

Låt mig nu i dessa dagar påminna om det svenska köldrekordet på 53 minusgrader i Malgovik i  södra Lappland på självaste Luciamorgonen. Tilläggas skall dock att den avläsningen skedde privat men termometern kontrollerades i efterhand. Bland SMHI:s väderstationer har Hemavan köldrekordet för december med 48,9 minusgrader dagen före nyårsafton år 1978.

/John

Värmeböljor i somras del 2

Av John Pohlman.

När nu vintern slagit till i hela landet kan vi fortsätta från förra bloggen med att värma oss med rapporter från norra halvklotet under den gångna sommaren. Om vi börjar med att gå österut till Ostasien så hade Japan sin allra varmaste sommar (juni-augusti) på över 100 år. Värmen fortsatte in i september och den 1 var det allmänt över 30 grader och på många håll över 35 bland annat i Tokyo med 35,9 grader. Kina berördes också av sommarhettan och under en intensiv värmebölja i den norra delen under första veckan i juli fick Peking ett nytt rekord den 5, då temperaturen kom upp till 40,6 grader.

Går vi västerut över Nordatlanten hade man samma vecka en kraftig värmebölja i de östra delarna av USA och Kanada med mängder av nya rekord. Den 6 juli uppmätte man 41 grader i Baltimore och 40 grader i Philadelphia. Dagen efter hade Durham i North Carolina 39 grader. En månad senare slog en värmebölja till i västra Kanada och den sträckte sig ända upp till USA:s Alaska. I Squamish norr om Vancouver slogs det förra rekordet med hela 5 grader till 36,7 och i Alaska hade Fairbanks rekordhöga 32,8 grader och slog därmed det gamla rekordet från 1926 med nära 3 grader.

Jag måste också nämna ett värmerekord som slogs på västra Grönland i Nuuk (Godthåb) som hade 24,9 grader den 2 september i samband med ostlig föhnvind. Låt mig avsluta med några verkliga toppnoteringar. I Kuwait hade man den 14 juli 52,8 grader, i Death Valleyöknen USA 51,7 den 15 och i norra Algeriet 49,2 grader den 24 juli.

/John

Värmeböljor i somras

Av John Pohlman

När jag nu går igenom det hittills gångna väderåret för att efter hand skriva min sedvanliga årskrönika för ett uppslagsverk påminns jag om den unika värmeböljan under första hälften av juli. Värmen kulminerade den 11 då flera platser satte nya rekord eller tangerade tidigare noteringar. Varmast i landet hade då Målilla i Småland med 35,0 grader. Den högsta julitemperaturen som uppmätts i Sverige är 38,0 grader. Danmark hade sin fjärde varmaste julimånad någonsin. Varmaste dagen var den 25 med 34,1 grader söder om Hanstholm på Jylland. Det fattades bara drygt en grad till det danska julirekordet på 35.3 grader.

Hela Europa hade för övrigt en varm julimånad och då speciellt i den östra delen. Allra varmast hade Jaskul i sydostligaste Ryssland med 44,0 grader just den 11. I Östeuropa fortsatte den extrema värmen under hela månaden och den 29 noterade Moskva ett nytt rekord med 38,2 grader. Samma dag fick också Finland ett nytt värmerekord med 37,2 grader i Joensuu i Karelen. I Ryssland varade hettan också en bra bit in i augusti. Den avslutades inte förrän den 19 i månaden. Då satte en kallfront punkt för den nära två månader långa värmeböljan som saknar motstycke. Mätningar från en flygplats några mil från Moskva visar att dagstemperaturerna där var över 30 grader från den andra veckan i juli till mitten av augusti – alltså mer än fem veckor i sträck.

Extrema värmeböljor under den gångna sommaren rapporteras också från andra håll på norra halvklotet. Mer om detta i nästa blogg.

/John

Ideala klimatet? Del 2 fortsättning

Av John Pohlman

Kanarieöarna är ett av de få semestermål inom rimligt avstånd dit charterresorna för sol och värme oavbrutet går även under våra vintermånader. Visserligen är det inte lika stabilt solsäkert som under sommarhalvåret. Från mitten av oktober och in i november börjar det bli mer växlingsrikt. Fortfarande är det mycket sol men då och då blir det några molniga dagar och också någon kortvarig regnskur. Men under vackra dagar har man temperaturer upp till gott och väl 25 gradersstrecket.

Från mitten av november fram till februari är den period man normalt har sin mest ostadiga tid, i genomsnitt 5-7 regndagar per månad. Det är också då man kan få flera dagar i följd med mulet väder och lätt regn eller skurar. Längre än en vecka är det dock ovanligt med ihållande molnigt väder.

Däremot är det mer vanligt med perioder av soligt och vackert väder och temperaturer upp mot 25 grader. Det gäller då främst öarnas sydligaste delar som är de solsäkraste. Under mars månad börjar vädret normalt stabiliseras med moln och skurar i allt mindre omfattning och ökande soltillfällen. I april är det vanligen vackra dagar som dominerar även om det fortfarande kan ”hänga kvar” några molniga dagar och en eller annan regnskur.

Är det någon av dessa öar som i den keltiska folkdiktningen är ”Lycksalighetens ö”?

/John