Tag - klimat

Väder eller klimat?

10 juli 2013

Av Martin Hedberg

Många frågar sig, eller missförstår, vad skillnaden mellan ”väder” och ”klimat” är.

Kortfattat kan man säga att väder är situationen vid en given tidpunkt, medan klimat är statistik på vädret över många tidpunkter och/eller platser.

På Bromma flygplats klockan 14 idag så var temperaturen var +13,1 grader och det regnade kraftig. I går vid samma tidpunkt var det +24,7 grader, det blåste 5 m/s från nordost och sikten var 40 kilometer. Detta är väder.

Tittar man på statistik för Bromma under 1961-1990 så var den genomsnittliga temperaturen (dygnets alla timmar) 16,8 grader och nederbörden under juli månad var i snitt 66,2 mm. Det är klimat.

Men antalet dagar som det var exakt 16,8 grader dygnets alla timmar och det dessutom kom 2,14 mm regn på var med mycket stor sannolikhet noll. Vädret varierar.

Eftersom klimatet (i det här fallet) är statistisk i form av ett medelvärde av vädret så kommer variationer i vädret från en dag till en annan att i stor utsträckning ta ut varandra. Det var varmt igår, kallt i dag och ljummet i morgon. Vid samma datum i fjol kanske det var kallt-ljummet-varmt istället. När man gör ett medeltal av det så blir det samma värde.

Men om vi istället för ”kallt-ljummet-varmt” har ”varmt-vamt-kallt”, då har det skett en förändring av klimatet. (Denna måste dock vara varaktig, dvs vara signifikant över lång tid, vanligen trettio år, för att accepteras som en klimatförändring.)

Så vädret har alltid, och kommer även fortsättningsvis, att variera från en dag till en annan. Men dessa variationer kan vara mer än slumpmässiga. De kan röra sig i en viss riktning. Detta är svårt att urskilja när man bara tittar på vädret. Men när man sammanställer statistiken och märker att tex medelvärdet av temperaturen har förändrats, då ger detta en klimatförändring.

Och har man fått en klimatförändring så har man även fått en förändring av sannolikheter för att olika former av väder skall inträffa. Det kan vara sannolikheter för frost, värmebölja, skyfall, molnighet osv.

Och det är precis detta som har hänt: Vi har, jämfört med hur det tex var på 1960-talet, fått förändrade sannolikheter för olika former av väder. Det betyder inte att det alltid kommer att vara värmebölja. Inte heller att det aldrig kommer att vara kallt. Men sannolikheterna har förändrats.

/Martin

PS. Eftersom frågan om klimatförändringar och koldioxid snabbt kom upp i kommentarerna till denna artikel, trots att den inte handlade om det, så tar vi en blänkare om det också: Det är VARMARE idag än för trettio år sedan (0,5 grader). Och hundra år sedan (drygt 1 grad).

Varifrån kommer då skrönan om avkylning som somliga andra formligen skriker ut? Jo, ”skeptiker” och lobbyister har gjort en höna av att det blivit 0,02 grader kallare på tio år. Det tar man för intäkt för att det råder global nedkylning. Men hur ligger det till egentligen? Ta en titt på mätdata, tex från NASA.

Uppenbarligen har vi haft ”globala nedkylningar” ungefär vart tionde år. Men ”skeptikerna” missar uppenbarligen att uppvärmningen som varit mellan varje avkylning är kraftigare. Sammantaget så stiger temperaturen. Vi har variationer, som till största delen beror på solaktivitet, som har en 11-års periodicitet. Men överlagrat på dem finns en långsiktig ökning av temperaturen.

Resonemanget som förs av ”skeptikerna” är detsamma som att tro att det skall bli minusgrader följande morgon i juli bara för att temperaturen sjunker på kvällen. Eller att man håller på att svälta ihjäl bara för att man är hungrig precis innan man äter frukost. Men man måste se lite mer av helheten.

Väder är hur det är just nu.
Klimat är statistik på vädret.
Klimatförändringar är trender på skalan 30 år och längre.

Det slås många fler värmerekord nu än det slås köldrekord. Hade vi inte släppt ut så pass mycket växthusgaser samt förändrat jordens albedo så hade det varit ungefär lika många köld- som värmerekord. Det går inte att lyfta fram ett enskilt rekord (vare sig varmt eller kallt) och peka finger. Men den samlade bilden säger något. Det är det som är klimat, den samlade bilden av många enskilda händelser. DS

Klimat och skiftnycklar

21 oktober 2011

Martin Hedberg

Uncategorized

24 Comments

Klimat och skiftnycklar

Av Martin Hedberg

Det är som bekant känt att vi människor påverkar såväl klimatet som vädret genom olika aktiviteter.

Vi genererar nettotillförsel av växthusgaser till atmosfären, detta minskar utstrålningen och värmer därmed planeten. Det påverkar även den kemiska sammansättningen i haven eftersom koldioxid löser sig i vatten. Detta gör att pH-värdet sakta sjunker vilket påverkar växter och djurs förmåga att bygga strukturer, skal och skelett.

Vi förändrar även jordens albedo, dels genom utsläpp av aerosoler (partiklar, luftföroreningar), dels genom att vi förändrar reflektionsförmågan på markytan i sig, tex genom att bygga städer eller förändra växtligheten.

Vi gör detta i all välmening (oftast). Vi vill helt enkelt skapa oss lite bättre bättre livskvalitet. Men samtidigt så visar det sig att det, och en del andra saker vi gör (t.ex. utrotning av växt- och djurarter, spridning av kemiska föroreningar, övergödning mm), är på väg att få rätt så långtgående negativa konsekvenser.

Frågorna som vi hanterat hittills har mest handlat om hur vi skall kunna bli lite ”grönare” eller mer ”miljövänliga”.

Jag är själv lite kluven till att bara se problemen genom detta synsätt. Jag brukar poängtera att det viktiga inte är att göra rätt utan att sluta göra fel. Nu kanske någon påstår att det är två sidor av samma mynt, men så enkelt är det inte. Om t.ex. jag (eller hela Europa) använder lite mindre diesel/bensin i min bil så betyder det dels att priset på olja sjunker (något), dels att det finns olja tillgängligt för någon annan att använda. Men samtidigt kan man inte försvara att jag/vi skall elda upp oljan för att det inte skulle göra någon skillnad eller för att förhindra någon annan att göra det.

Kruxet är att det inte är tillräckligt effektfullt att anta att marknadskrafterna kommer att lösa våra problem. När priset på olja/kol/naturgas är högt så lönar det sig att leta/utvinna den till och med från svårtillgängliga platser. När den är billig så lönar det sig inte att investera i förnybar energiproduktion. Vill man förhindra att människan använder olja/kol/naturgas så skall man låta bli att gräva upp den från början. Men det är ett beslut ingen kan fatta annat än på mycket lokalt plan eller på sin höjd inom en nation.

Detta leder till fortsatt Business As Usual, och sålunda att vi fortsätter att påverka vår omgivning negativt.

Det leder oss också till mer extrema och kontroversiella förslag och åtgärder för att ”köpa oss tid” och försöka undvika de mest negativa konsekvenserna av klimatförändringar. Forskare och beslutsfattare samlas nu för att diskutera möjligheterna att aktivt påverka klimatet i en önskvärd riktning. Det kallas ”geoengineering”.

Det handlar främst om olika åtgärder för att kyla av planeten lagom mycket för att förhindra fortsatt avsmältning av glaciärer och för att säkerställa vattenresurser. Det handlar även om att framkalla regn och förhindra värmeböljor/torka.

Metoderna och uppfinningsrikedomen förefaller vara stora, men de samlas kring två principer: Minska solinstrålningen respektive ta bort växthusgaser ur atmosfären.

Att ta bort växthusgaser ur atmosfären kan lösa en stor del av grundproblematiken, kruxet är att det är en långsam process, det är osäkert om den fungerar och den är dyr. Man talar tex om att göda haven för att stimulera fotosyntes (och att plankton när de dör faller ner till havsbotten och sedimenteras).

Att begränsa instrålningen är lättare och går snabbare. Men dels löser den inte det egentliga problemet, dels kan/kommer den att få andra konsekvenser. Det mest diskuterade förslaget är att sprida svavelpartiklar i stratosfären. Det har kallats för ”The Pinatubo option” för att det är att härma kraftiga vulkanutbrott. Man vet att det skulle kyla planeten, men man vet inte hur det skulle påverka andra viktiga processer, tex ozonskiktet, jetvindar, monsunregn osv.

Att aktivt påverka klimatet är mycket kontroversiellt. Hur kan vi vara säkra på att våra åtgärder får önskade resultat? Vem är det som skall fatta besluten? Hur gör vi (vem) om någon nation går sin egen väg i tron att de skall fixa till sitt eget väder (vilket även kommer att få konsekvenser för övriga nationer).

Men samtidigt kan man inte försvara att vi inte skulle agera alls om det nu finns en möjlighet att förhindra katastrofer. Och eftersom vi redan påverkar klimatet, låt vara inte avsiktligt, varför skulle det vara sämre att föröka göra bra och genomtänkta saker än dåliga ogenomtänkta? Är det sämre att sprida svaveldioxid i stratosfären än att elda kol (med svavel) vid marken?

Vi har hittills försökt lösa frågan genom att samlas och försöka göra lite mer rätt och lite mindre fel (formaliserat tex genom Kyotoprotokollet). Nu verkar det finnas teknologiska ambitioner som i och för sig inte löser de grundläggande problemen, men…

Nåväl, tärningarna är kastade och fler är på väg att kastas. De kommer att både landa och rulla, men ingen vet riktigt hur. Det påverkar oss alla.

Trevlig helg.

/Martin

Det tröga klimatsystemet

29 maj 2011

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

19 Comments

Av Martin Hedberg

Människan har nu blivit den drivande kraften av planetens Jordens atmosfär och därmed även av klimatförändringar.

Klimatsystemet har stort momentum, är trögt att förändra, eftersom det innehåller djupa hav och tjocka istäcken. Klimatsystemet har därmed kapacitet att buffra störningar. Som resultat av det så reagerar det långsamt, i alla fall initialt, på såväl naturliga som antropogena (av människan skapade) krafter.

Detta gör att generationerna före oss står bakom en väsentlig del av de förändringar vi ser idag. Klimatsystemets momentum gör att det vi gör idag främst drabbar de som är unga samt de ännu ofödda. Detta är människor som har högst begränsad eller ingen möjlighet alls försvara sina rättigheter till välfärd. De är helt utelämnade till nuvarande generations förmåga att fatta välgrundade beslut.

Vi kan själva känna tacksamhet för att generationerna före oss byggt upp välfärd, infrastruktur, sociala system, medicinsk och ingenjörsmässig kapacitet, livsmedelsproduktion mm. Men samtidigt känner allt fler frustration och oro över det stora beroendet av fossil energi som krävs för att upprätthålla denna välfärd.

Oron baseras dels på att resursen är begränsad, det finns bara en viss mängd fossilt kol på planeten (naturens nyproduktion av olja, kol och naturgas är av storleksordningen en miljontedel av vår förbrukningstakt). Man tar stora strategiska risker om man är beroende av något som till slut sinar och som man, för t ex Sveriges del, inte själv förfogar över.

Dels är oron baserad på att en väsentlig del av anledningen till att klimatet förändras är just människans utsläpp av växthusgasen koldioxid. Koldioxid som har sitt ursprung i fossilt kol, skogsskövling och markförändringar.

Förvisso sker även andra saker som driver på klimatförändringar, såväl naturliga som antropogena. T ex utsläpp av andra växthusgaser som metan, lustgas och freoner. Men även utsläpp av partiklar, sot svavelföreningar mm påverkar jordens klimat genom att förändra mängden solenergi som reflekteras, det så kallade albedot.

Därtill har vi naturens egna pådrivande krafter, t ex solvariationer, vulkanutbrott mm. Dessa är dock små i jämförelse med de pådrivande krafter som vi människor står för.

/Martin

Tvivel, ett farligt verktyg om det missbrukas

25 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

16 Comments

Martin skriver:

Ett svar på en fråga från ”Henrik” i gårdagens blogg:

Vetenskapen utvecklar hela tiden människans kunnande om sig själv och sin omgivning. Som du säger: Förr trodde man att jorden var platt, nu vet man att den är rund.
Förr trodde man att allt var mekanik, nu vet man att det även finns kvantfysik. Förr trodde man att det var ofarligt att röka, nu vet vi att det kan skada vår kropp. Förr trodde man att eftersom freonerna var så stabila så var de helt harmlösa. Förr trodde man att människan inte kunde påverka klimatet, nu vet man att vi kan påverka klimatet.

Forskningen utvecklas hela tiden och i forskningen ingår att vara mycket kritisk till såväl sina egna som andras analyser och resultat. Det gör att kunskapen breddas och fördjupas. Den vetenskapliga processen kommer inte att landa i slutsatser som att jorden trots allt är platt, mekanisk, att vår kropp inte påverkas av tobak, eller ozonskiktet av freoner. Den kommer heller inte att hoppa tillbaka till 1700-talets världsbild när man var av uppfattningen att människan var så betydelselös att vi omöjligt kunde påverka klimatet.

Däremot finns det, precis som i fallet med tobak och freoner, mäktiga ekonomiska intressen som gärna vill förmedla budskapet att ”forskarna inte är riktigt säkra, de tvivlar fortfarande”. Det är nämligen både ett effektivt och samtidigt lagligt sätt att fördröja förändringsprocesser.

Bilden visar ett urklipp från ett dokument från 1969 där tobaksbolagen diskuterar strategier för hur de skall möta "anticigarett-krafter"

(Direktlänk till dokumentet på bilden ovan) Även allmänheten tilltalas av synsättet att ”forskarna tvivlar fortfarande”. Ärligt talat så vore det ju roligast om man kunde röka utan risk för skador samt släppa ut kemikalier i atmosfären utan risk för vare sig ozonuttunning eller klimatförändringar. Det är därför så lätt att ta till sig det buskapet, vare sig det är förmedlat av en slug lobbyorganisation eller en ”skeptisk” eller tvivlande medborgare.

Media hjälper till. Hela idén att forskarvärlden antingen är uppdelad i två läger som inte kommer överens om hur det ligger till med klimatet, eller att forskarna är i konspiration med varandra tilltalar vilken journalist som helst. Eller i alla fall alla de journalister som inte har basala kunskaper i naturvetenskap.
Metoden som journalister har för att dels överkomma sina egna kunskapsluckor, dels skapa ”intressanta” program är att bjuda in ”en från vardera sidan”. Och därmed befäster de idén om att det finns två sidor och att forskarna är vilsna. (Men de lär sig, ingen journalist skulle göra den sortens misstag idag när det gäller tobak och cancer.) Och påpekar man för dem att det inte är ett bra upplägg så ropar någon ”censur!” och så får seriösa forskare skit för att de försöker påverka journalisternas jobb.
Och vilket scoop det skulle vara för journalisten att avslöja att den samlade forskarvärlden har ljugit ihop en story bara för att… politikerna skall få mer makt över individerna genom nya skäl att höjda skatterna?

”Uncertainty favours inaction” Det visste tobaksindustrin. I många fall är det samma tankesmedjor som drev tobaksbolagens kampanjer på 70- och 80-talet som idag är anlitade för att ”presentera alternativa synsätt” i klimatfrågorna. De använder i många fall samma strategi nu som då: att få allmänheten och beslutsfattare att tro att forskarna fortfarande inte vet eller tvivlar.

Forskarvärlden har haft tillräckligt solida kunskaper i decennier. Men det som spelar någon roll för hur samhället utvecklas och i slutändan om individer agerar rationellt eller inte rörande rökning eller klimatfrågor är vad allmänhet och beslutsfattare tror att forskarna vet.

/Martin

Kallt i Sverige, varmt i världen?

23 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

25 Comments

Av Martin Hedberg

Så här i vinterstormens grepp är det säkerligen många som undrar hur det egentligen är ställt med den globala uppvärmningen. I synnerhet som vi minns hur den förra vintern var: Massor av både snö och minusgrader (förlåt alla ni läsare norr om Närke, i söder blir man numera förvånad när det är snö och minusgrader på vintern 😉

Den där växthuseffekten kanske fluktuerar lite fram och tillbaka? Vem vet, den kanske är på tillbakagång och det egentliga hotet är en ny istid?

Nej. Våra utsläpp av växthusgaser är fortfarande där och växthuseffekten är fortfarande förstärkt, det går inte över. Men vintervädret då, det skulle ju bli varmare, inte kallare?

Vi kan ta en titt på förra vintern. Minns ni januari 2010? SJ sitter fast i frusna växlar och en meter snö lamslår samhället. Ja, eller ställer till med besvär i alla fall. Och då pratar vi inte om vädret i Lappland (där för övrigt SJ inte är så väl representerat). Nej vi pratar om att det var kallt och vinter även i södra Sverige. Och inte nog med det, större delen av Europa hade vinter. Det här var precis efter Klimatförhandlingarna i Köpenhamn, COP15. (Jag var där och det var kallt.) Världens alla ledare samlas för att prata problem och lösningar kring det allt varmare klimatet och kolkraftverken går för fullt för att det är svinkallt ute.

Men vänta nu. Det heter ”Global uppvärmning”. Hur pass bra representerar Köpenhamn, Stockholm, Moskva eller Paris en Global situation? De olympiska vinterspelen i det annars så vintersäkra Kanada höll minsann på att töa bort. Kan det har kompenserat för kylan här hemma? Kan det vara olika och ändå varmt på totalen? Kan det vara så att den globala temperaturen är hög och att det trots detta är kallt lite då och då, här och där?

Detta är en bild från amerikanska NOAA. Den visar temperaturavvikelser januari 2010 jämfört med januari månader mellan 1971 och 2000.
Först så sätter den fingret på vad som är ”normalt”. Här har man valt perioden 1971-2000 som en referensperiod och tagit medelvärdet av januaritemperaturerna under denna period. De flesta av oss har en idé om hur väder och klimat var under den perioden. Vi kallar det för ”normalt”.

Bilden visar att det var kallare än normalt i januari 2010 i Europa, delar av Ryssland och östra USA samt en del spridda platser till.

I övrigt var det varmare än normalt.

Om man gör ett medelvärde av alla platser på jorden, land och hav, så var temperaturen 0,6 grader högre i januari 2010 än medelvärdet under 1900-talet. Tittar man på bara landbaserade stationer så var det 0,83 grader varmare. Januari 2010 var den fjärde varmaste januari som registrerats sedan man började med mätningar 1880. Och ändå så var det kallt och snöade i södra Sverige!

Inte nog med det. Man slog köldrekord på många platser, tex i Storbritannien och i Kina. Detta trots att det, sett till globen som helhet, var rekordvarmt.

Vädret på en plats under en begränsad tid är helt enkelt inte någon bra måttstock för vädret på en annan plats. Än mindre för klimatet på hela planeten.

Kylan i vintras på en del platser blev ordentligt kompenserad av värme på andra platser. Det är samma situation idag. I Sverige har vi snö och kyla just nu. Samtidigt har andra platser värmeöverskott. Netto är det ett överskott av värme på planeten.

Förra vintern var det många som lurades att tro att vädret i Sverige representerade klimatet i världen. Låt dig inte luras. Det är varmt på andra platser, trots att det är kallt här.

/Martin

Är du optimist eller pessimist?

17 november 2010

Martin Hedberg

Klimat

Krönika ursprungligen publicerad i tidskriften Effekt

Under det senaste året är det allt fler som frågat mig: ”Är du optimist eller pessimist?” Det är även många som med stort allvar i rösten ber mig ”berätta om hur illa ställt det är – egentligen”, med en undermening att vi inte får höra hela sanningen i media.

Det märks att fler människor funderar över klimatet och även andra hållbarhetsfrågor. Men det är uppenbart inte tillräckligt många än så länge. Om det vore det så skulle politiker både i Sverige och i andra länder kunna fatta de nödvändiga beslut som borde tas redan idag, utifrån den kunskap som vetenskapen samlat på sig.

Det är en enorm klyfta mellan teori och praktik, mellan vad vi faktiskt idag vet att vi borde göra och det vi gör. Så gott som alla världens länder är överens om att vi bör hålla oss under två graders uppvärmning, men å andra sidan verkar inte något land, åtminstone inte i den rikare delen av världen, vilja driva den klimatpolitik och sätta de utsläppsmål som krävs för att vi ska klara ”tvågradersmålet”. Ett mål som dessutom är rätt intressant att fundera över. Det finns ingen knivskarp gräns vid just två grader, där ekosystem kollapsar eller riskerna för att delar av klimatsystemet råkar ut för kraftiga återkopplingsmekanismer ökar. Det är bara ett politiskt mål.

För om vi vänder på resonemanget och funderar just på ekosystemens känslighet och riskerna för kraftiga självförstärkande återkopplingar i klimatsystemet landar man inte i två grader, utan snarare i storleksordningen en grad, eller möjligen en och en halv, beroende på hur stora risker vi är beredda att ta.

Och tar vi dessutom hänsyn till att våra utsläpp av partiklar har kylt ner klimatet på jorden och antagligen maskerat bort åtminstone en halv grad, kanske en hel grad, av den uppvärmning som våra utsläpp av växthusgaser egentligen redan har orsakat, inser vi förhoppningsvis hur illa ställt det är – redan idag. Även om vi än så länge bara kan registrera en uppvärmning på 0,7 – 0,8 grader, har vi antagligen redan intecknat en uppvärmning på ungefär det dubbla. Det kan gå snabbt under de kommande årtiondena om vi då ska ställa om från olja och kol, som ju är den största orsaken till inte bara utsläppen av växthusgaser utan även utsläppen av avkylande partiklar. Två graders uppvärmning kan vi mycket väl ha redan inom ett par tre årtionden! Och det även om vi minskar rejält på utsläppen av växthusgaser under den perioden, även om vi minskar med betydligt mer än vad politikerna pratar om idag.

Så tyvärr pekar väl mycket på att det är betydligt sämre ställt – egentligen – än den bild som vi fortfarande oftast får i media. Och utifrån det är jag själv enormt pessimistiskt. Det finns tyvärr nästan ingenting just nu som tyder på att vi kan lösa klimatfrågan på ett bra sätt. Våra barn och barnbarn lär inte ge oss godkänt i framtiden om vi då försöker med antagligen ganska tafatta ursäkter som; ”det var inte tillräckligt många som tyckte att det var viktigt”, ”det var inte alla som förstod att det var ett så stort problem” eller kanske ”vi hade inte råd”.

Hur ska man få folk att förstå allvaret? Ska den stora massan inte reagera förrän det redan är för sent? Först när värmeböljor, översvämningar, skogsbränder, stormar, stigande havsnivåer har blivit så omfattande att de i sin tur innebär mat och vattenbrist, svält, pandemier, folkvandringar? Och som i nästa steg medför kaos, anarki och antagligen även krig…

Kanske FNs klimatpanel i nästa rapport skulle koppla antalet grader till antalet döda? Hur många är vi beredda att offra? Hur många miljarder offer innebär dagens otillräckliga internationella klimatpolitik?

Det enda som egentligen kan göra mig optimistisk är den yngsta generationen. Det är uppenbart att 90-talisterna och till stor del även 80-talisterna har förstått hur det hela hänger ihop – på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Mycket av klimatfrågan handlar om kunskap, eller tyvärr brist på kunskap. Men den generationen klarar inte av det här på egen hand. De sitter inte i regeringen eller leder de största företagen förrän om några årtionden, och så länge har vi inte tid att vänta. Vi som är vuxna idag måste ta ett större ansvar. Vi som har makten idag måste förändra så mycket som möjligt redan nu.

Antingen ställer vi om samhället frivilligt eller så lär vi tvingas att göra det. Antingen sker omställningen relativt genomtänkt och planerat, eller så blir det en okontrollerad och troligen rätt kaotisk omställning av hela vårt samhälle under de kommande årtiondena. Det är spännande tider vi har framför oss. Men det är en spänning som åtminstone jag gärna hade varit utan.

/Pär Holmgren

Ideala klimatet? Del 2 fortsättning

16 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

2 Comments

Av John Pohlman

Kanarieöarna är ett av de få semestermål inom rimligt avstånd dit charterresorna för sol och värme oavbrutet går även under våra vintermånader. Visserligen är det inte lika stabilt solsäkert som under sommarhalvåret. Från mitten av oktober och in i november börjar det bli mer växlingsrikt. Fortfarande är det mycket sol men då och då blir det några molniga dagar och också någon kortvarig regnskur. Men under vackra dagar har man temperaturer upp till gott och väl 25 gradersstrecket.

Från mitten av november fram till februari är den period man normalt har sin mest ostadiga tid, i genomsnitt 5-7 regndagar per månad. Det är också då man kan få flera dagar i följd med mulet väder och lätt regn eller skurar. Längre än en vecka är det dock ovanligt med ihållande molnigt väder.

Däremot är det mer vanligt med perioder av soligt och vackert väder och temperaturer upp mot 25 grader. Det gäller då främst öarnas sydligaste delar som är de solsäkraste. Under mars månad börjar vädret normalt stabiliseras med moln och skurar i allt mindre omfattning och ökande soltillfällen. I april är det vanligen vackra dagar som dominerar även om det fortfarande kan ”hänga kvar” några molniga dagar och en eller annan regnskur.

Är det någon av dessa öar som i den keltiska folkdiktningen är ”Lycksalighetens ö”?

/John

Ideala klimatet? Del 2

11 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

5 Comments

Av John Pohlman

Om man söker ett ställe med lagom varmt året runt, en hel del sol, inga förödande oväder och inte allför lång flygresa från Sverige är det svårt att överträffa Kanarieöarna. Därför är det naturligt att ögruppen mitt i Atlanten blivit ett av våra mest populära semestermål och till och med hemvist för många svenskar. Man har ett jämnt klimat med behaglig värme hela året. Det skiljer bara 6 grader i medeltemperatur mellan den varmaste månaden juli på 23 grader och den svalaste januari på 18. Samma intervall gäller för vattentemperaturen. Även under den varmaste perioden i juli och augusti ligger dagstemperaturen vid kusten på omkring 30 grader. Mycket sällan blir det över 35, som annars är vanligt på dessa sydliga breddgrader.

Det är havsinflytandet som dämpar hettan genom den ”kalla” Kanarieströmmen som flyter söderut längs den nordafrikanska kusten och för in svalkande luft med den nordostliga passadvinden. Fuktigheten är inte heller allt för besvärande utan ligger i allmänhet vid kusterna på 60-70 %. Nattemperaturen ligger omkring 20 grader. Från maj till en bit in i oktober är det övervägande soligt. Endast undantagsvis kan det bli enstaka dagar med moln och kanske någon skur, främst i inlandet. Däremot kan man råka ut för att det tillfälligt blåser upp till friska eller hårda ostvindar som också för med sig stoftrik ökenluft från Sahara. Denna typ av sandstorm kallas Calima och inträffar någon eller några gånger under året. Från slutet av oktober börjar vädret bli mer växlingsrikt och lite svalare.

Mer om detta i nästa blogg.

/John

Ideala klimatet

7 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

2 Comments

Av John Pohlman

För en del år sedan hade jag en frågespalt i en av våra större dagstidningar. Jag fick en fråga var man närmast från Sverige hade det mest behagliga och jämna klimatet året runt. Det skulle naturligtvis inte vara kallt, inte för varmt, gärna mycket sol och definitivt inga ”hemska” oväder. Möjligen tänkte sig frågeställaren att bosätta sig där.

Jag svarade då ett ställe som nordborna nu idag haft som semesterparadis i över 40 år, nämligen Kanarieöarna. Det var på 1960-talet efter några bedrövliga somrar som svenskarna började längta efter sol och värme. En av mina dåvarande lärare vid meteorologiska institutionen i Uppsala, docent Arturi Similä, fick i uppdrag av ett resebyråföretag att undersöka en lämplig plats för semesterresor med ovanstående krav.

Efter klimatstudier och även besök på ort och ställe rekommenderade han just denna atlantiska ögrupp och särskilt de södra kusterna på de största öarna. Några år senare 1967 gick den första charterresan med propellerdrivet flygplan till Gran Canaria.

Anledningen till den här tillbakablicken är att jag sitter och skriver den här bloggen i Arguineguin under en ljusblå himmel med några lätta stackmoln och ett oändligt lätt krusat hav framför mig. Från havet kommer en lagom svalkande bris och temperaturen nu mitt på dagen ligger på dryga 25 grader. Det var väl ungefär så här frågeställaren hade tänkt sig men om han/hon flyttat hit vet jag inte. Däremot träffade jag just ett par som var med på den första resan och nu delvis bosatt sig här.

/John

Koldioxid är både orsak och verkan

26 september 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

4 Comments

Av Martin Hedberg

När vi för en tid sedan skrev en blogg om klimatförändringarna så fick vi en kommentar som (bland en del annat) annat innehöll påståendet att ”koldioxid kommer som en REAKTION på att klimatet har blivit varmare. Alltså inte som en ORSAK.”.

Hur hänger det ihop egentligen?

-Det korta svaret är: Både och.

-Lite längre svar: 1: När det blir varmare så frigörs koldioxid. 2: Mer koldioxid i luften gör att det blir varmare. 3: Hoppa tillbaka 1

-Ännu längre svar: Klimatet förändras ständigt. Det är en ”återkopplad” process. Studerar man förhistoriska klimatförändringar så finner man att (oftast) förändrades temperaturen först, därefter halten koldioxid (och andra växthusgaser som tex metan). Men/och en högre halt koldioxid gör i sin tur att det blir ännu varmare.

Återkoppling mellan temperatur och koldioxid

Koldioxiden är inte bara är en reaktion på temperaturen. Den påverkar också temperaturen. Ju högre halt koldioxid (eller någon annan växthusgas), desto högre temperatur. Koldioxid är både orsak och verkan. Så är även temperatur både orsak och verkan!

Men, säger någon, då skenar ju systemet! Det borde ju bli hur varmt som helst?

Nja, det finns två sorters återkopplingar: Positiva och Negativa. Den jag beskrev ovan är en så kallad ”positiv återkoppling”. (Här betyder Positiv inte att den är bra, det betyder att den förstärker sig själv.) Ett annat exempel på positiv återkoppling är om man sätter en mikrofon framför en högtalare: Ljudet förstärks tills man har rundgång.

Negativa återkopplingar bromsar det som orsakade den första förändringen. Ett exempel på det är moln (i alla fall ibland). När det blir varmare så ökar halten vattenånga i luften. Med mer vattenånga i luften så finns förutsättningar för mer moln att bildas. Och moln reflekterar ofta bort solljus effektivare än marken under molnen vilket i så fall har en netto avkylande effekt på planeten.

Men nu är det ett par problem på vägen. Dels så kan inte molnen överkompensera uppvärmningen. För om de skulle göra det så skulle det ju vara kallare än tidigare -och då skulle molnen försvinna, och därmed skulle det bli varmare igen. Nej, molnen kan i bästa fall dämpa uppvärmningen.

Men/och det finns ytterligare ett problem med molnen och det är att de inte bara kyler, de kan även värma. Generellt sett så kan man säga att a. Moln dagtid kyler, moln om nätterna värmer (hindrar utstrålning från jorden). b. Moln på låga latituder (närmare ekvatorn) kyler, moln närmare polerna har en netto värmande effekt. c. Moln nära marken har en netto kylande effekt, höga moln (tex Cirrus) har en uppvärmande effekt.

Naturen är full av återkopplingar, inte bara i klimatsystemet. Och de är sällan bara kopplade två och två, utan ofta kopplade i flera led, positiva och negativa om vartannat.

När det gäller koldioxid, metan och vattenånga (växthusgaser) så är det positivt återkopplade till temperaturen. Dvs ökar någon av dem så kommer de andra efter. Notera att koldioxiden på detta sätt även kan påverka halten metan!

/Martin

PS. Nödvändig, men kanske inte tillräckligt, för att bromsa de snabba klimatförändringarna är att planeten strålar ut lika mycket energi som den tar emot. En förutsättning för detta är att halten växthusgaser i luften slutar stiga. För att det i sin tur skall ske så måste utsläppen nå en peak och därefter minska.

Huruvida människan är kapabel att genomföra det kan man ifrågasätta. Men vi kan väl i alla fall lära oss hur det fungerar så att vi kan genomföra det vi gör med öppna ögon.

Då blir det också lättare att förbereda sig för konsekvenserna. Vi borde minska vår klimatpåverkan, det förstå de flesta. Men en sak vi inte kan undvika är att anpassa oss. I år var det främst Ryssland, Pakistan och Kina som fick en försmak av framtidens variationsrika klimat. DS.