Tag - klimat

Klimatförändringar och havsnivån

Det har kommit nya oroande fakta om den pågående klimatförändringens inverkan på havsnivån. Man har konstaterat att avsmältningen av de stora landisarna på nord- och sydpolen har gått snabbare än vad man tidigare räknat med. Det innebär att man måste göra nya beräkningar om hur mycket havsnivån kommer att stiga under 2000-talet.

Tidigare hade FN:s klimatpanel IPCC redovisat en sannolik höjning på upp till en halv meter. Men med de nya resultaten av den snabbare avsmältningen anser klimatforskarna att den globala havsnivån kan öka till drygt en meter fram till år 2100. I Holland räknar man med att det kan bli en höjning på upp till 120 cm. Höjningen sker dock inte i samma takt över hela jorden. Men de nya rönen är självklart mycket oroväckande för alla låga kustområden runt om i världen.

Oljeprisets inverkan på utsläppen?

Sommaren 2008 var oljepriset uppe i 147 dollar per fat och man utvann ca 85 miljoner fat olja om dagen. Nu är vi som bekant inne i en kärvare tid, hittills under 2009 har priset pendlat mellan 35 och 50 dollar per fat. Utvinningen beräknas bli i genomsnitt… 83 miljoner fat olja per dag.

De globala utsläppen av koldioxid relaterade till olja, har ingen tydligt relation till priset på oljan. De är däremot kraftigt relaterade till utvinningen av olja (typ 1:1).

Om oljepriset är högt så får vi incitament att energieffektivisera samt utveckla alternativa energikällor mm. Samtidigt får oljeproducenterna ekonomiskt incitament att utvinna olja som tidigare var för dyr eller komplicerad att utvinna. De konsumenter som har svårt att minska sitt beroende får ökade kostnader.

Om oljepriset är lågt så minskar våra incitament att hushålla med energin samt att utveckla alternativa energikällor. Samtidigt får allt fler råd att använda oljan. Oljebolagen håller igen på exploatering av dyra oljekällor.

Energieffektiviseringar, lågenergilampor, vindkraftverk mm är alla bra åtgärder -för att bibehålla bibehålla välfärd i en tid när de fossila resurserna blir dyrare. Men de är inte så effektiva medel mot antropogen klimatpåverkan. Mot antropogen klimatpåverkan duger bara att låta fossilt kol vara kvar i marken och skogarna på marken.

Hur många är det som tror att fossilenergibolagen slutar att gräva upp olja/kol och naturgas bara för att andra bolag tillför energi från andra källor? Jo, det är klart att om man tillför massor av förnybar energi så… men kommer det att ske? Och om det skulle ske, hur skulle vi då hantera de ekonomier (företag, nationer…) vars verksamheter baseras på fossil energi?

Om världsledarna skulle ge sig på utvinningen av det fossila kolet så gör man sig skyldiga till både inskränkningar i företags frihet samt nationella angelägenheter. Hur skulle tex Ryssland hantera en sådan sak? Om världsledarna fortsätter att begränsa sina insatser till effektiviseringar och produktion av förnybar energi så kommer energibolagen att fortsätta att utvinna fossilt kol varmed klimatförändringarna drivs ännu längre.

Att tänka sig att fossilenergiproducenterna själva skulle ta ansvar och låta bli att utvinna fossilt kol som är fysiskt och ekonomiskt tillgängligt är väl en utopi?

Är det inte märkligt att våra politiker och industriledare å ena sidan vill minska utsläppen, å andra sidan inte ser att detta med nödvändighet måste betyda att vi utvinner avsevärt mindre mängd fossilt kol? Skall de globala utsläppen ner med 80% så betyder det att utvinningen skall ner med, approximativt, 80%. (Hur det påverkar klimatet är en annan fråga.)

Eller så har man insett detta, men då måste man fråga sig hur man resonerar geopolitiskt respektive strategiskt. T ex avseende nationer som baserar mycket av sin ekonomi på fossil energi eller företag som köper upp andra fossila företag.

Sarah Palin, förnekare

Sarah Palin, McCain’s val av vicepresident, förnekar att klimatförändringar skulle vara orsakade av människan. Det framkom i en intervju samma dag som nomineringen av McCain tillkännagavs.

Det är skrämmande dels att en guvernör från Alaska förnekar fortfarande inte insett allvaret i frågan, dels att McCain väljer henne till kandidat som vicepresident.

Hur detta kommer att påverka presidentkampanjen återstår att se.

Notera att vare sig McCain eller Palin förnekar att kliamtet förändras eller att koldioxid, metan, vattenånga (…) är växthusgaser eller att växthusgaser har med klimatet att göra. Eller att människan gör saker som genrerar vissa av växthusgaserna. Det är bara det att det där med det sista lilla steget, att något som människan gör faktiskt skulle kunna kopplas till klimatet. Den lilla, men ack så väsentliga, insikten vill liksom inte trilla på plats.

Mer om Sarah Palin på DN, SvD.

Den starka elbilen och att värna miljön

Näringsminister Maud Olofsson och USA:s biträdande energiminister Alexander Karsner skriver i dag, när Alemdalsveckan börjar, på DN Debatt om en satsning där Sverige och USA samarbetar för att ta fram en ny plug-in hybrid. Man inleder med att konstatera att: Klimatförändringarna är en global utmaning av historisk dimension. Ska vi kunna finna en hållbar väg framåt krävs ny teknik och nya lösningar. Men för att hitta dessa måste vi samverka över nationsgränser.”

Det är korrekt och satsningen är lovvärd. Det är också bra att starka politiska företrädare öppet förkunnar att klimat- och miljöfrågorna sannolikt är ödesfrågor för mänskligheten. Men satsningen är främst ett sätt att värna om välfärd och transportmöjligheter. Det är viktigt, men inte tillräckligt.

Om näringsministern verkligen vill minska miljöpåveran så vore det effektivare att verka för att minska brytning av fossilt kol. Man kan argumentera att vi behöver starka elbilar för att kunna upphöra med olja, gas och kol. Men ingen har offentligt resonerat om hur detta skall gå till, hur vi skall fasa ut fossilt kol.

Ge inte sken av att initiativen med elbilar (vindkrafterk, utsläppsrätter, Kyotoavtal mm) är kraftfulla åtgärder för att minska klimatpåverkan. Kom till saken: En nödvändig, men kanske inte tillräcklig, åtgärd innebär upphörande av kolbrytning, avskogning av regnskog (mm). När näringsministern (varför inte statsministern?) agerar kraftfullt och över nationsgränserna inom dessa områden, då börjar vi närma oss något som kan kallas ansvar för att minska klimatpåverkan.

Missförstå mig inte, starka elbilar, vindkraftverk, handels med utsläppsrätter mm är bra initiativ, men överdriv inte dess betydelse i relation till vad som verkligen behöver göras.

Det är lätt att misstänka att elbilens pånyttfödelse är en reaktion på ett högt oljepris. Kanske har man börjat förstå en del av konsekvenserna av peak oil?

Har man förstått konsekvenserna av ett klimat i förändring? Har man förstått vad som orsakar klimatförändringar? (Tips: det är inte för få elbilar) Har man förstått vad som verkligen behöver göras?

Aktivister gräver kol ur tåg

BBC publicerade i går en video som visar hur aktivister har stoppat ett tåg och skottar ur kol ur tågets last. Allt under parollen ”let the coal stay in the ground”. Parollen är bra, men tyvärr skapar metoden ont blod och en större vallgrav mellan de som ”förser folket med energi och välfärd” och de som ”sätter fokus på hur vi måste rädda världen”.

Det vi behöver nu är samförstånd och samtal. Men i strävan att nå den så måste bägge ”parter” inse att tillvägagångssättet är A och O. Aktivisterna måste vara lagom revolutionära. Etablissemanget måste greppa att det är dags att ta miljöfrågan på allvar. (Man må säga vad man vill i sina policydokument, men om man fortfarande gräver upp kol så har man INTE tagit frågan till sig.)

Videon från BBC börjar med ett reklaminslag från ett elbolag. Det är värt att reflektera över bara det.

DN publicerade en artikel om det välmående Oxelösund och det dåliga lokalmiljö samt dåliga inverkan på globala miljön genom SSAB’s hantering och förbränning av kol. Ännu en gång dyker det oantastliga (?) argumentet ”om inte vi gör det här så kommer någon annan att göra det” upp.

Jag minns hur jag på mellanstadiet var på klassresa till stålverket i Oxelösund. Det var knappt trettio år sedan. Tänk om jag då vetat vad jag vet idag. Tänk om mänskligheten då vetat vad forskare faktiskt kände till redan på 80-talet.

Jag talade med IPCC’s grundare Bert Bolin strax innan han gick bort i vintras. Han var stolt över att Nobels fredspris tilldelats IPCC, men samtidigt ledsen över att mänskligheten vaknat så sent.

Att ifrågasätta etablissemanget

Klimat- och miljöfrågor ifrågasätts ibland. Det sker i mindre omfattning nu än för några år sedan, men det sker i alla fall.

De som ifrågasätter klimatforskningen vill gärna betrakta sig som nytänkande sanningssägare som vågar stå upp mot etablissemanget. Vår tids martyrer. Att forskarkåren är enig i att vi människor påverkar klimatet tas som intäkt för att någon behöver stå på barrikaderna och hävda motsatsen. Man tar position som opponent. Men man gör det inte på basis av fakta utan av principskäl eller särintressen. Se t ex kommentarer kring artikel i Dagens Industri.

Men det är klimatforskarna som är nytänkande. Det är de som, på goda grunder, presenterar insiktsfulla och omdanande fakta. Information som i vissa fall utgör ett hot mot och ifrågasätter etablissemanget. Man kan t ex nämna Fourier som 1824 beskrev växthuseffekten, Arrhenius som 1896 visade att människan kan påverka klimatet. Suess och Revelle som 1957 genom kol-14 metoden kunde visa att fossilt kol bundits i biomassa. Keeling som 1958 konstruerade mätinstrument och började mäta koldioxid. Bolin som 1958 beskrev kolets kretslopp och som 1988 initierade IPCC. Och så vidare.

Att människan påverkar klimat och ekosystem kan i vissa fall industri, näringsliv och samhälle ogilla, men man bör lyssna. Forskarna gör en omvärldsanalys som säger att framtiden, om man är oförberedd, kommer att vara mycket omvälvande. Och hur lite man än bryr sig om framtiden så är det viktigt att förstå människans roll i klimat- och ekosystem.

Det är viktigare än att hävda säritressen. Särintressena är hotade av förändringar i naturen. Det som krävs är ett viss mått av objektivitet, ödmjukhet, integritet och nytänkande. Egenskaper som många (om än inte alla) forskare äger.

Slutsatserna kan hota etablissemanget i form av våra vanor, kulturer, incitament och infrastruktur som samhälle, institutioner och nationer förfogar över. Men det får vi ta och tugga i oss. Vi kan nämligen inte förhandla med naturen. Men vi kan göra vårt bästa i att förstå hur den fungerar. Och vi kan göra vårt bästa i att förhålla oss till det.

The real deal

Ett nödvändigt, men kanske inte tillräckligt, villkor för att få hejd på klimatförändringarna är att sluta tillföra växthusgaser till atmosfären. Och att göra det i tillräckligt god tid innan hav, växter och marker netto börjar tillföra växthusgaser till atmosfären!

Nästa stora (STORA) problem vi människor kommer att stå inför är att naturen går om människan som netto utsläppare av växthusgaser. Då genereras klimatförändringar utan att vi fått någon nytta av källan (vi gör ju en del bra saker med de fossila bränslena innan de blir t ex koldioxid) Och det kan ske inom något eller några tiotals år

Tänk inte bara på människans utsläpp och idag (ca 8 miljarder ton kol/år). Fundera de totala flödena av växthusgaser på planeten. Naturen ”andas” drygt 200 miljarder ton kol/år. Just nu andas skog, mark och hav in, men om några år sker troligen en utandning. Om den sker så kommer naturen troligen att ”andas ut” i ett par hundra år. Eller tusen år. Eller mer. Naturens eventuella utandning av koldioxid och metan är beroende av hur mycket växthusgaser vi släpper ut idag.

Vi bör koncentrera oss på att antropogent absorbera storleksordningen 10 miljarder ton kol/år. Från och med nu.

Det är det som är den stora, verkliga utmaningen. Att absorbera mer än vi släpper ut. That is the Real deal.

En menigslös debatt

Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.

Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?

Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.

Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.

Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.

Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?

Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!

Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.

Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?

Inte så dåliga, men inte bra som de själva säger.

Vi skrev tidigare om hur internationella företag profilerar sig som räddare av miljö och klimat.

Vi har varianter här hemma med. Det är inte så att företagen gör dåliga saker, men de profilerar sig lite väl hårt som goda företag.

Skogsindustrin. http://skogenochklimatet.se/
Det är bra med skog, men lite ensidigt att bara göra poäng på att skogen binder koldioxid (underförstått ”smutsig koldioxid”). När man eldar skogen så bildas lika mycket koldioxid (men det behöver man inte orda om eftersom den koldioxiden är ”ren”)

Volvo http://www.volvocars.com/se/campaigns/Misc/DRIVe/Pages/default.aspx
Volvo gör en grej av att man tidigt profilerade sig (och levde upp till) som innovativ rörande personsäkerhet. Nu görs parallellen till klimat och miljö.
Om man nu verkligen är bättre än genomsnittet så är det iall fall inte så att man räddar klimatet. Man är bara lite mindre dålig än konkurrenterna. Samma sak gällde f.ö. med säkerhetsaspekterna, man levde inte längre genom att köra Volvo, man skadades/dog bara lite mindre ofta.

Flygbussarna http://www.flygbussarna.se/lang/Kampanjsida.aspx
Rätt osmaklig (!) kampanj som går ut på att man planerar att lägga om bränslet till RME som framställs ur rapsolja. Rapsolja kan man förtära, men inte RME.
Kemi- och bränsleindustrin tar avstånd från kampanjen. Kampanen är anmäld till Konsumentombudsmannen.

Forskarnas tystlåtenhet och haven

James E Hansen, forskare vid NASA och professor vid Columbia University, skriver i en debattartikel att forskarvärldens tystlåtenhet (scientific reticence) hindrar kommunikationen av hoten kopplade kring en potentiellt kraftig höjning av havsnivån.

Hansen påpekar att trögheter i havssystemen gör att vi redan idag kan ha skapat situationer som vi inte kan kontrollera i framtiden. När naturen skapar glaciärer sker det genom en långsam, torr, process som gör att havsnivån sakta sjunker. När istället glaciärerna smälter är det en snabb, och i högsta grad ickelinjär, process. Bara för att havsnivån just nu “bara” stiger med 3,3 mm varje år så betyder inte det att det inte kan ske kraftigare i framtiden.

Hansen ger exempel på en situation för tre miljoner år sedan då jordens medeltemperatur var 2-3 grader varmare än idag och havsnivån 25 meter (+/-10 meter) högre än idag. Vidare ger han exempel på att en väsentlig del av obalansen i strålningen mellan inkommande och avgivande energi till/från jorden går åt till att höja havens temperatur. Men om obalansen i  energiflödet istället gick åt för att smälta isar så motsvarade det redan idag ca en meter högre havsnivå. Vad är det som hindrar en förskjutning av energiflödet till att i större utsträckning smälta glaciärer i framtiden?

Vidare att IPCC’s projektioner på 20-60 cm högre havsnivå inom detta århundrade inte innefattar “rapid dynamic changes in ice flow”, i princip kollaps av ismassor istället för en långsam avsmältning. Det är inte så att IPCC inte beskriver snabba förlopp, men dess ovilja att kvantifiera den -eftersom den är så svår att beräkna- invaggar allmänhetens i en falsk trygghet av att forskarvärlden har kontroll på viktiga systemförändringar.

Tystlåtenheten kan vara ett resultat av vetenskapliga metoder. Framgång inom vetenskaplig forskning är kopplat till objektiv skepticism. Försiktighet har sina meriter och det är sunt att ifrågasätta det man observerar om och om igen innan man drar sin slutsatser.

Men Hansen menar att frågan om havsnivån är så fundamentalt viktig att vi inte får undanhålla oss möjligheten att den faktiskt kan stiga avsevärt mycket mer, och snabbare, än vad IPCC angivit. Ansvaret för att tolka storleksordningen och konsekvenserna av detta ligger på forskarvärlden.

/M. Hedberg