Septembervärme 2

Nu när årets september går mot sitt slut och höstkylan har tagit över de här sista dagarna i månaden kan det vara på sin plats att påminna om septembermånaden 2006 som var något alldeles extra.

Värmen dominerade redan under sommaren 2006 som på många håll blev en av de varmaste på 150 år. Rekordslakten fortsatte sedan under september. Efter en inledande vecka med ostadigt väder var det sedan mest högtryck ända fram till slutet av månaden. I södra Sverige sattes nya månadsrekord på många håll. I Göteborg och vid Ölands norra udde blev medeltemperaturen för månaden 17,1 grader vilket är nytt Sverigerekord för september.

Åtskilliga dagar var dagstemperaturerna över 20 grader i södra hälften av landet och vid flera tillfällen kom man upp till högsommarvärme på mer än 25 grader. Månadens högsta temperatur fick Hudiksvall den 22 med 26,7 grader. Några dagar senare hade bl a Varberg och Torup i Halland över 25 grader vilket aldrig tidigare uppmätts så sent i månaden.

Den följande oktobermånaden blev också rekordartad på vissa håll. Men det är en annan historia.

Septembervärme för 60 år sedan

Låt mig som kontrast till föregående bloggs stormar uppmärksamma ett trevligare septemberminne för exakt 60 år sedan.

Efter en relativt normal sommar 1949 följde en av de varmaste höstar vi haft de senaste 100 åren. Särskilt september var extremt varm. I stora delar av södra Sverige den allra varmaste septembermånaden under 1900-talet. En del områden bl a östra Svealand fick dock nya rekord sista året på seklet.

I norra Sverige framstår år 1934 som den varmaste september man haft sedan mätningarna började på 1860-talet. Det rekordet överlevde också när en rejäl sensommarvärme slog till för tre år sedan. Många kanske ännu minns september 2006. Det sattes då många nya värmerekord i södra Sverige.

Mer om detta i en kommande blogg.

Stormhösten -69

Vi närmar oss nu några datum som kan uppmärksammas för ett par minnesvärda oväder för exakt 40 år sedan.

Det första som slog till den 22 september räknas till en av de värsta stormar vi haft under 1900-talet. Stora delar av Götaland drabbades, framförallt de västra landskapen. Vid kusterna blåste det på sina håll 30-32 m/s i medelvind med vindbyar upp till 40-45 m/s. Det blev stor förödelse på båtar och bryggor i hamnarna på västkusten och ett flertal sjöolyckor. I inlandet orsakade ovädret trädfällning motsvarande flera års avverkning och omfattande skador på hus, telenät och kommunikationer. Ett tiotal personer dog och ett hundratal skadades.

En vecka senare drog ett nytt kraftigt oväder fram över ungefär samma område. Det blev också omfattande skador men denna storm var lyckligtvis inte av samma kaliber som veckan innan.

Själv minns jag de båda stormarna på olika sätt. Vid den första var jag på tjänsteresa i Västergötland och upplevde stormen på plats. Den andra tjänstgjorde jag som vakthavande prognosmeteorolog på SMHI i Stockholm.

En tredje våldsam storm denna höst för 40 år sedan kom den 1 november, den så kallade allhelgonastormen. Till denna återkommer jag i en senare blogg.

/John Pohlman

Väderbitarna, en förening för väderbitna

Att vädret är av stort allmänt intresse lär ingen betvivla. Alla talar om vädret, många berörs av det och i media har det en viktig plats. Det är ett tacksamt samtalsämne och inte minst ett effektivt medel för kontaktskapande människor emellan. Sedan har vi också förutom den officiella yrkeskåren verkliga entusiaster med stort kunnande. För dessa väderintresserade finns en rik förening, Väderbitarna.

Föreningen firade 20-års jubileum i somras den 4-5 juli med början på väderstationen hos ordföranden Anders Lundin i sörmländska Valla. Över femtio personer deltog i jubileet som samtidigt också uppmärksammade att Valla Väder firade 50 år.

Föreningen har för närvarande ca 250 medlemmar utspridda över hela landet. Man har ett medlemsblad som kommer ut fyra gånger per år med mycket väderinformation och intressanta artiklar. Man ordnar också medlemsträffar bl a skall man nu den 19 september besöka observatoriet i Stockholm.

Intresserade kan gå in på hemsidan www.vaderbitarna.se

Våra värmerekord i Norden

Häromdagen träffade jag någon som kommenterade det svenska värmerekordet på 38,0 grader och undrade hur varmt det hade varit som mest i de andra nordiska länderna.

I en tidigare blogg skrev jag om det danska värmerekordet på 36,4 grader från augusti 1975 vid Holstebro flygplats på Jylland. Det var under den ovanliga värmeböljan över södra Skandinavien då Sveriges högsta augustivärde på 36,8 grader noterades i Holma i Östergötland.

Rekordet i Finland är aningen lägre och ligger på 35,9 grader. Det uppmättes i Turku/Åbo i juli 1914. I södra och mellersta Sverige räknas sommaren 1914 som en av de varmaste under 1900-talet. Bland annat har Härnösand sitt högsta värde på 32,4 grader från just juli 1914.

I Norge ligger värmerekordet på 35,6 grader. Det noterades i juni 1970 i Nesbyen (Buskerud) som ligger ett tiotal mil nordväst om Oslo. Juni 1970 var också extremt varm i hela södra Sverige. Värmen kulminerade under midsommarhelgen då det sattes flera lokala värmerekord vid samma tillfälle som det norska rekordet.

Island slutligen har sitt högsta värde på 30,5 grader från juni 1939. Det sattes i Teigarhorn vid den östra kusten. Samma sommar var också varm i Sverige. Karesuando noterade sin varmaste junidag på 32,2 grader samtidigt som det isländska rekordet.

Sommaren 2009

Dags att göra en kort tillbakablick på den gångna sommaren som åtminstone ur semestersynpunkt knappast varit någon höjdare. Det vittnar flera rekord i kyla och blöta om Här lite axplock.

Kallast: Sommaren började dåligt. Kylig luft strömmade ner över hela landet i början av juni. Det blev järnnätter på flera håll ända ner i Sydsverige. Hagshult i Småland hade -3,1 grader natten till den 6:e. Några platser noterade den lägsta temperaturen på över 100 år, bl a Umeå med -3,6 grader och Piteå med -1,3, båda natten till den 8:e. Allra kallast i landet hade Tarfalla i Lapplandsfjällen med -7,5 grader. Även i slutet av sommaren var det frostnätter i norra Norrland. Latnivaara hade -5,5 grader den 20:e augusti.

Varmast: Sommarens enda riktiga värmebölja slog till strax efter midsommar och varade fram till några dagar in i juli. Dagstemperaturerna började stiga till högsommarvärme på över 25 grader och klättrade efter några dagar också upp över 30 grader. I södra Sverige hade Hud i Bohuslän toppnoteringen med 32,5 grader och i norra Sverige Skellefteå med 31,6. En kort värmeperiod inträffade också i början av augusti då Övertorneå i Norrbotten hade 29,6 grader den 9:e.

Blötast: Här finns det en hel del att välja bland,  på många håll var högsommaren en av de regnigaste på minst 150 år. Var det inte åskskurar så var det regnväder på löpande band. Bland många skyfall kan nämnas 80 mm i Gävle den 9:e juli. Regnigast under juli var det dels i Värmland med sammanlagt 200 mm på flera håll dels i Ångermanland där Hattsjöbäcken fick 332 mm under månaden. Nämnas skall också Avesta som hade närmare 60 timmar oavbrutet regn från eftermiddagen den 12:e juli till den 15:e tidigt på morgonen.

Torrast: När det gäller månadsnederbörd tror jag att det blir svårt att slå Haparanda som under juni bara fick 6 mm även när de fullständiga uppgifterna från augusti kommer in.

Soligast: Vill inte favorisera någon enstaka plats mer än att den ligger längs kusten från södra Östersjön upp till Bottenviken.

Blåsigast: Stormbyar på 28 m/s uppmättes i Bohuslän den sista juli.

Många, många fler väderuppgifter finns i SMHI:s utmärkta månadsskrift Väder och Vatten.

Karlaby

Har besökt ovanstående lilla ort som förtjänar ett omnämnande inte bara för dess välrenommerade matställe, Karlaby Kro.

Nej platsen, några kilometer från Simrishamn, finns för alltid dokumenterad i den meteorologiska statistiken genom ett av de värsta skyfall vi haft i landet. Det drabbade stora delar av Österlen den 6 augusti 1960.

Häftiga skyfall/slagregn är inget ovanligt under augustimånader. Atmosfären är då vanligen som varmast på våra bredddgrader med maximalt möjligt fuktighetsinnehåll. Det är som ”godis” för bildandet av mäktiga åskmoln.

Problem med översvämningar brukar redan inträffa vid 50 mm på några timmar under ett åskregn och mer än 100 mm får ofta förödande följder.

Sommaren 1960 var extremt blöt i större delen av landet och särskilt augusti var rik på skyfall. Den 6:e hade mycket kraftiga konvektiva celler växt till sig över Skåne, framför allt i den sydöstra delen. Fram på dagen började det regna och under många timmar vräkte det sedan ner. Innan dagen var slut hade man på flera håll fått över 100 mm på SMHI:s mätstationer men man uppskattade att det lokalt kommit över 200 mm.

Som av en händelse hade Lunds universitet vid tillfället ett hydrologiskt projekt med en regnmätare i Karlaby. Man uppmätte då otroliga 237 mm som är den största dygnsnederbörden som noterats i Sverige.

Dagen efter var jag på besök på Österlen och fick själv se de katastrofala verkningarna på hus och natur som skyfallet hade orsakat.

Lovisa-stormar

Stormvindar under sommarmånaderna förekommer mest i samband med tromber, som är begränsade både i tid och rum. Mera allmänna stormtillfällen med vindhastigheter på mer än 24 meter per sekund förekommer då och då  i våra farvatten men är ytterst sällsynt i inlandet.

Statistiken visar dock att risken för hårda vindar över 20 meter per sekund, som förr var gränsen för begreppet ”halv storm”, ökar under augusti. Särskilt sista veckan i månaden sker en markant ökning. Det har därför knutits till namnsdagen den 25 augusti i ett gammalt uttryck från Roslagen, nämligen Lovisa-stormar.

Tilläggas skall att begreppet ”halv storm” med intervallet 20-24 m/s är borttaget och ingår numera i kuling-intervallet 14-24 m/s.

Högtryck ett par dagar, sedan…

Regnet drar idag bort från nordligaste Norrland. En högtrycksrygg har redan etablerats över södra och mellersta Sverige. Högtrycksryggen blir kvar under måndag och tisdag.

Eftersom solen går ner tidigare och kommer upp senare så hinner temperaturerna sjunka lite mer om nätterna nu än tidigare i somras. Men dagtid så är det nog många som gläds åt lite sommarinfluerat väder.

I alla fall till och med tisdag. För på onsdag så börjar en period med mer omväxlande väder: Fronter och regnområden rullar in med sydvästliga vindar över landet. Det betyder inte att hösten kommit, men att det just blir lite mer omväxlande väder.

Undantaget är väl dock temperaturerna, de slätas ut ju mer moln det blir. Från att växla tio grader mellan dag och natt som det gör just nu så blir växlingarna mindre, kring fem grader, mellan dag och natt senare i veckan.

Hur blir vintern?

I Norrköping är det i år ovanligt mycket rönnbär som hänger i stora klasar på träden. Man tänker då otvivelaktigt på det gamla uttrycket från Bondepraktikan: Mycket rönnbär ger en kall och snörik vinter.

Bondepraktikan är rolig och intressant att läsa men att mängden av rönnbär skulle förutsäga den kommande vintern har inget prognostiskt värde. Det har inte heller de spådomar i Bondepraktikan som med en given dag eller dagar ger utsikter för en längre period framöver, typ ”regnar det på Per (1 augusti) blir det tre-vecko-regn”. Eller den kanske mest kända Anders braskar, julen slaskar-eller tvärtom.

Däremot finns det en hel del tänkvärda tips som anspelar på vädret det kommande dygnet. Framförallt gäller det iakttagelser av molnhimlens utseende och dess förändring. Bondepraktikans stora betydelse är mest av kulturhistoriskt intresse. Det visar hur människorna förr i tiden försökte förstå och förutsäga vädret innan meteorologin övergick från en kunskapsgren till en modern vetenskap under senare hälften av 1800-talet.

Så visst har Bondepraktikan sin plats i historien. Men lita inte på rönnbären som naturligtvis visar hur vädret har varit och inte hur det ska bli!