Av Martin Hedberg
I fredags var jag på premiärvisningen av Mattias Klums nya film En värld av liv. Filmen skildrar livet över och under vattenytan kring korallrevet Raja Ampat i Indonesien.
Livet i havet hotas av något som närmast kan kallas ”extremely bad management” av oss människor. Vi förorenar haven med kemikalier, plaster, utfiskning mm. När det gäller utfiskningen så är vi i EU en global aktör som driver utvecklingen åt ett icke hållbart håll. Allt detta påverkar växt- och djurliv i haven vilket i sin tur får konsekvenser för vår egen livsmedelsförsörjning, nu och i framtiden.
Det handlar alltså inte bara om att vi agerar på ett moraliskt klandervärt sätt, vi medverkar till att vi och andra fattar strategiskt beslut som drabbar oss själva (och andra) mycket ofördelaktigt.
Det förefaller som om vi, vår intelligens till trots, saknar förmåga att prioritera långsiktigt fördelaktiga beslut framför kortsiktiga vinster.
Premiärvisningen föregicks av en diskussion ledd av Tone Bekkestad. I panelen återfanns Gustaf Fridolin (MP), Isabella Lövin (EU-parlamentariker och författare till boken Tyst hav), Lasse Gustavsson (naturvårdschef på WWF International) och Mikael Robertsson (miljöchef för Coop).
Diskussionen präglades av attityden ”vi kan klara det här bara vi vill och agerar rätt”. Samtidigt hängde proportionerna på problemen, befolkningstillväxt och att vi faktiskt inte lyckats så bra hittills som gigantiska moln över diskussionen. Detta i synnerhet efter Isabella Lövins inledande presentation över hur illa det är ställt med såväl den faktiska situationen i havet som mänsklighetens brist på förmåga att vårda den gemensamma och livsviktiga resurs som haven utgör.
Mattias Klum som filmat och Niclas Kjellström-Matseke från Postkodlotteriet (som finansierat filmen) ser En värld av liv.
Till problemen skall läggas att den höga halten koldioxid i luften (nu över 390 ppm mot normala 280 ppm) försurar haven. Detta genom att koldioxid löses i vattnet vilket sänker pH-värdet. Försurningen av havet medför att strukturer av kalk sakta löses upp respektive får svårare att bildas, t.ex. skelett, skal, koraller mm.
Växter och djur som har skal eller skelett får helt enkelt lägga mer energi på att bygga dessa. De leder till att de blir mindre, svagare och i vissa fall missbildade.
Ovanpå detta sker en successiv uppvärmning av haven, mer än 90% av energiobalansen som uppkommer av den förstärkta växthuseffekten absorberas av haven. Detta gör att temperaturen i haven stiger.
Problemen är monumentala och det är svårt att se lösningar som kan accepteras av tillräckligt många och som dessutom inte skapar andra oacceptabla problem.
Många av problemen är latenta, de finns där men har inte manifesterats ännu.
Filmen visas för allmänheten nu på måndag 11 april på SVT (Vetenskapens värld, SVT 2 kl 20.00-21.00). I filmen får vi inblickar i en del av problemen jag nämnt ovan, vi får se en mängd vackra undervattensbilder och vi får följa en pojke och hans pappas liv som fiskare. De är mycket beroende av havet.
De flesta av oss tänker inte på det varje dag, men vi är beroende av de ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller (inte bara haven). Utan dem står vi oss slätt. Vi tar dem ofta för givna, men de håller på att eroderas av vårt sätt att leva. Detta är ett hot mot… oss själva och vårt sätt att leva.
Se filmen En värld av liv på måndag 11 april.
/Martin
Ja, havstemperaturen har så klart en avgörande inverkan på klimatet. Funderade en stund och kom fram till att idag 9 april rör sig solen i samma bana över himlen som den 4 september. Men då är det ju klart varmare p.g.a det varma havsvattnet. Just nu är exempelvis temperaturen i Öresund enligt DMI ( Danmarks SMHI ) + 5 C medan det i början av September brukar vara badbart och närmare + 20 C. Men, men om någon månad så kanske det är dags för några snabbdopp:)
Bara ett litet tillägg. Min föregående kommentar var kanske lite väl lättsamt formulerad. Förstår till fullo att vi har allvarliga problem att ta itu med när det gäller klimatförändringarna och att det gäller för världens länder att äntligen komma till skott och enas om en klimatpolitik värd namnet.
Martin: Vi har missat många goda chanser också. Det gör att det nu är hög tid att funder på hur vi kommer att tvingas anpassa oss till konsekvenserna av vår påverkan på miljö, klimat och ekosystem.
Det här med anpassning har man (myndigheter, miljöorganisationer, vissa forskare mfl) inte velat tala så mycket om tidigare. Detta för att man misstänkte att folk då skulle tänka: ”Okay vi tar och anpassar oss till problemen istället för att undvika dem”.
Men troligen hade det varit bättre att tidigt tala om nödvändig anpassning. När man inser hur smärtsam den kan vara (tex regional brist på mat och rent vatten, någon eller ett par meter högra havsnivå (globalt), värmeböljor, omfattande skogsbränder…) så förstår man att det nog trots allt är bättre att undivka problemen än att försöka ta smällen och anpassa sig. Men det var då det. Nu är vi här.
PS. Det kanske tar trettio eller hundra år för havsvattennivån att stiga en meter, men när processen (varmare vatten som utvidgar sig och avsmältning av glaciärer) väl har statat (och mycket tyder på att det redan har skett) så tar det flera hundra år att få stopp på den.
Det är väl typiskt männskligheten att agera först när kniven pressas hårt mot strupen, hjälper inte hur många som uttrycker varningar understödda av en mängd bevis (och en del bidrar med tveksamma eller rent av fabrikerade bevis som bara ödelägger än försöker inskärpa allvaret). Var på en debatt med Björn Gillberg på 70-talet och det talades då om vilket enormt hot människorna utgjorde mot havens ekosystem. Har en slags analogi om förmåga till strutspolitik, en incident från en kommun under 90-talet. En person ringer till kommunens avdelning med ansvar för vattenledningarna och ville anmäla en pågående vattenläcka på en huvudledning. ”Vi märker inte av något läckage eller indikation alls på nåt sånt, vad får dig att tro nåt sånt?” Anmälaren blev lite snopen av bemötandet men svarade ”30 meter från min tomt sprutar det vatten ur marken ett par meter upp, och jag vet att det är en huvudledning eftersom jag bodde här när den lades ned!”.
Man får en känsla av att ansvariga bara vill ta till åtgärder om det finns en möjlighet till kortsiktig vinning, ex införande av div. skatter och avgifter som CO2 eller elcertifikat etc. Men man kan ju ha fel… och missförstå saker? 😉
NO Problemo….människan hjärna växer och växer och tids nog så löser vi detta också.
Martin: ”också”?
PS. Tänk om problemen växer snabbare än människans hjärna. DS 😉
Jag tycker att forskare och ”funderare” bekymrar sej
alldeles för mycket över koldioxid utsläpp, fossila bränslen i stort och dess återverkningar på miljön.
Det är ju förhållandevis kortvariga problem om ser det i ett kortare geologiskt perspektiv ,kanske bara något hundratal år.
En mycket större fara lurar ju i kärnkraften där den ger återverkningar tiotusentals år.
Så kära vänner,lev livet och detta med uppvärmningen kommer att sköta sej självt.Naturen ordnar upp det självt.Ibland väldigt brutalt med en hel del döda människor och djur som en naturlig följd av de problem som människan skapar i jakten på bättre livsvillkor.
Ingen afrikan är ju hjälpt i sin fattigdom av att rika herrar i norr kan beskåda något orört vatten fall i Norrland eller någon besynnerlig orm i Sydamerika.
Blir det för lite syre i luften…eller för varmt så dör vi…Men hallå! Det är ju ett naturligt kretslopp.Men kärnkraften oroar mej.
Om tusen år vet vi inte hur det ser ut här på jorden.Förmodligen har kapitalismen haft sin storhetstid och dött ut,en hel del arter inkl människan har decimerats i antal och jorden återhämtar sej sakta men säkert.
Men som sagt Kärnkraften oroar med tanke på långa halveringstider på tex Plutonium etc.
Så gott folk.Jobba för ett gott liv och vrid av kärnkraften.Resten löser sej.
mvh
Torbjörn
Martin: Jag vet inte om du är ironisk eller inte (Det kan vara bra att markera attityd med en smiley). Men det verkar lite (mycket) underligt att uppmanan folk att inte oroa sig för omkomna i närtid, men/och att bara finna anledning till oro för saker relaterade till kärnkraft.
Förändringar i tex miljö och klimat ger effekter redan idag. Så gör även fattigdom, sociala orättvisor, sjukdomar, terrorism, förtryck mm. Man kan inte vifta undan dem med att ”det är ett naturligt kretslopp”.
Undrar varför Torbjörn hänger upp sig på halveringstiden på Plutonium. ’Den är inte speciellt lång – bara ca 24 000 år för Pu-239’ …
Pu-240 har ’bara 6500 år’ – om jag minns rätt.
Ska man spä på mer på vattenhjulet med att säga att U-235 har en halveringstid på 713 miljoner år, och U-238 är lite mer långlivad med 4.5 miliarder år. Men jag måste medge att jag finner det väldigt ansvarslöst att skyffla över till kommande generationer att vaka över de dödliga resterna efter vårt lättsinne. Men det där med naturliga kretsloppet!? Är inte det lite lättsinne att vifta med att människor kanske dör?… tycker det är nog så ansvarslöst…. men det är bara min personliga åsikt….
Jag tänkte mest på att Plutonium är ”lite” ohälsosamt…så att säga.
Hur ska man se på det då?
Att det är total idioti och må dåligt av det?
Jag försöker helt enkelt sprida lite positivt ”tänk”.
Mitt i allt elände.
Självklart är utsugning av jorden och dess invånare
fullständigt vansinne.
Jag själv tar vara på allt och återanvänder.
Själv lever jag så ”miljövänligt” jag någonsin
kan.Och vet ni?
Jag tycker det är underbart.
-Försöker att njuta av varenda stund i detta
paradis, på vår planet Tellus.-
Det var iofs en vacker och tänkvärd film, men lite i segaste laget!
Paradiset!Hur länge? Klimathot,turistexploatering?
Är området skyddat?
Hej, Martin!
Blir lite rädd för det överdrivna miljöengagemanget i filmen. Det känns överdrivet när människan anses närmast vara ett skadedjur.
Om man drar miljöengagemanget till sin spets så skulle man kunna argumentera för att minska antalet människor till t ex några hundra miljoner människor.
Hur skulle den minskningen gå till? Det vet vi inte, men det blir den mänskliga eliten som får leva vidare.
Jag tycker om människor och vi kommer att överleva och må bra även om miljön omkring oss är dålig och det är trångt.
För mig är människorna viktigare än miljön, men det verkar inte vara så i filmen. Det gör mig rädd.
Martin: De finns de som tycker naturen är viktigare än människan. Men de flesta anser (nog) att vi människor har rätt att se till vårt eget bästa -men att vi skall göra det med beaktande av vilka konsekvenser det får för naturen omkring oss.
Men/och nu finns det allt mer tecken på att vi människor kommer att lida av att naturen tar stryk. Detta trots vår enorma förmåga att anpassa oss och forma vår omgivning till något som passar oss. Ta tex utfiskning av haven, försurning och föroreningar, det hotar vår egen livsmedelsförsörjning. Dvs det är konkreta problem för oss oaktat vilken syn man har på naturen i sig.
Jag håller med om att filmen inte berör detta i så stor utsträckning utan snarare fokuserar på bevarandet av det unika för dess egen skull.
Ett stort tack för ditt engagemang Martin.
Det behövs fler som Du.
Olle stålö