Tag - Haven

Blåsig sommar ger algfria stränder

Stockholm (TT)

Stora algblomningar längs med Östersjöns badstränder har kommit att bli ett sommartecken av det mera ovälkomna slaget. Men det ostadiga vädret gör att vi kan slippa den gröna sörjan i år.

Årets situation är lite annorlunda. Vi har inte haft de stora ytansamlingar av alger som vi blivit vana vid i juli tidigare år, säger Jörgen Öberg, oceanograf på SMHI.

Situationen bekräftas av såväl SMHI:s egen satellitövervakning som rapporter från fartyg som trafikerar Östersjön – så gott som inga alger i sikte. Förklaringen är att årets ostadiga väder med ihållande vindar har vispat om havsvattnet så att algerna, eller cyanobakterierna som det rent biologiskt faktiskt handlar om, spridits ut ner till ett djup på tiotals meter. Är vädret i stället lugnt och stilla flyter de upp och samma mängd samlas på bara någon decimeter uppe vid ytan. Det är då de ställer till det för badare och semesterfirare.

Så länge vindarna över Östersjön håller i sig lär vi också slippa algerna.

Skulle det komma ett omfattande högtryck med lugnt väder under flera dagar kan man tänka sig att algblomningen kan bli lite mer påtaglig ända till en bit in i augusti. Men har vi inga alger en vecka eller två in i augusti är nog risken förbi, säger Jörgen Öberg.

/Anders Hovne/TT

 

Fakta: Algblomning

* Blågrönalger orsakar de flesta besvärliga algblomningarna i Östersjön. De är egentligen cyanobakterier, men deras likheter med alger gör att de brukar räknas till gruppen växtplankton.

* I näringsrikt vatten uppträder algblomning ofta vid varm väderlek. Vattnet bör vara minst 15 grader varmt.

* Medan förekomsten av bakterier i vattnet bara kan avgöras genom laboratorieanalyser har man själv vissa möjligheter att bedöma hur vattnet är. Om siktdjupet i vattnet är mindre än en meter är det en varningssignal om att koncentrationen av alger kan vara hög.

* Algblomning är i sig tillräckligt för att vattnet ska kunna klassas som otjänligt för bad då cyanobakterier är giftiga och kan orsaka problem som hudirritationer, illamående eller huvudvärk. Faran är störst för små barn och djur.

Källa: Naturvårdsverket, Informationscentralen för Egentliga Östersjön (TT)

Ett index för både värme och kyla

Av Martin Hedberg

Diskussonen fortsätter. Så fort det dyker upp stormar, värmeböljor, torka och översvämningar så ropar ”miljönissar” på klimatförändringar och att vi måste minska utsläpp av både det ena och andra.

Men när det vräker ner snö och är kallt så att vattenledningarna spricker, då är de tysta och istället är det ”klimatförnekare” som skriker glåpord över såväl forskare som miljöskatter och incitament som betraktas som verkningslösa förutom att de förhindrar individens frihet.

Är det verkligen så svårt att hålla rätt på om det blir varmare eller kallare? Tänk om man kunde hitta någon form av index där man sammanställde temperaturer, hur stora områden de representerar och hur länge de varar.

Indexet, om det var heltäckande, skulle kompensera för hur vädret utvecklas över tiden och på olika platser. En mild vinter på ett ställe skulle kanske kompenseras av en kall sommar på ett annat ställe. Men en kall sommar på ett ställe kanske å andra sidan inte kompenserade en inte lika varm, men större till ytan, höst på ett annat ställe.

Om man hade ett sådant index och följde upp det över tiden, då skulle man ju få koll på förändringarna!

Hur skulle ett sådant index se ut? Det måste givetvis vara oberoende av mänskligt godtycke, det kan t ex inte vara baserat på antalet feta tidningsrubriker. Nej det skall vara objektivt och baserat på fakta.

Ett sådant index skulle t ex kunna vara om man tar medelvärdet av temperaturerna över hela jorden. Om man gör det år för år och jämför dem så får man ju dels en kompensation för olika årstider, dels en utslätning av vädret.

Land-ocean temperature 1880-2011. Från NOAA.

Som med alla bra idéer så kan man inte förvänta sig att man själv var först med att tänka ut dem. Man har samlat temperaturdata från många tusen olika väderstationer över hela jorden, land som över hav, under lång tid. Som synes finns en viss form av trend. Diagrammet börjar 1880 och går fram till och med 2011.

Men nu säger någon att haven innehåller så otroligt mycket mer energi än luften. Tänk om det bara skett en omfördelning av värme från haven till luften? Då skulle en till synes global temperaturökning i luften kunnat kompenseras av en minskning av samma energimängd i haven!

Nåväl, nedan ser ni förändringen av energi i haven, från ytan ner till ett djup av 700 meter. Som synes så har den energin ökat, inte minskat!

Ocean-heat-content 1955-2009. Från NOAA.

Att det blir varmare i luften betyder att luften innehåller mer energi. Samma sak med haven (och här är enheten redovisad i Joule direkt, dvs energi). Det absorberas även energi i mark och i glaciärer.

Om man summerar den totala förändringen av energi (dvs 100%) så ligger 93% i haven och bara ca 2,3% i luften. Även om man mest talar om temperaturen i luften så är det med andra ord kanske viktigare att titta på vad som händer i haven.

Var kommer all energi ifrån? Jo anledningen till att jorden inte är djupfryst är förstås att Solen lyser. Men lyser den kraftigare? Har det blivit mer energi?

Solar energy 1978-2009. Från NOAA.

År 1978 fick man upp de första satelliterna som på ett tillförlitligt sätt kunde mäta solstrålning (energi), därför börjar ovanstående diagram 1978. När det gäller solfläckar så finns det data som sträcker sig tillbaka till 1700-talets mitt. (Det finns en koppling mellan solfläckar, solfacklor och energi. Jag skrev om det i en tidigare blogg.)

Med reservation för att det skulle kunna vara variationer mellan olika våglängder så har nettoflödet från solen inte förändrats. Sedan slutet av 70-talet har det varit i stort sett lika sett över den 11-åriga solcykelperioden.

Och tittar man på de senaste åren så ser man att effekten från solen faktiskt har minskat. Att den senaste nedgången av solcykeln varat lite längre än de tidigare. Trots att det kommit mindre energi från solen till Jorden så har inte temperaturen på Jorden minskat i samma utsträckning. Inte heller mängden energi i haven.

Det finns en liten korrelation mellan mängden energi från solen till jorden och temperaturen i luften. Om man tittar på 5-års medelvärdet av temperaturen i luften så ser man att det svänger i paritet med solenergin.

Men överlagrat på detta finns en trend av stigande temperatur, från 1900 till 1940 och från 1970 fram till idag. Eller om man så vill från 1880 fram till idag.

Solen strålar ungefär som tidigare. Det som skapar uppvärmning är att planeten Jorden inte strålar ut lika mycket energi som tidigare. Om det är en skillnad mellan inkommande mängd energi och utgående, så blir det uppvärmning eller avkylning av planeten.

Så summa summarum:

  1. Det finns ett index som beskriver hur temperaturen, globalt sett, har förändrats. Den kallas ”global medeltemperatur” och den har uppenbarligen stigit.
  2. Andra stora reservoarer som lagrar energi, t ex haven, har också blivit varmare.
  3. Samtidigt som det blivit varmare på Jorden så har strålningen från solen varit i stort sett konstant (1978-2009).
  4. Under en period när energin från solen har minskat (från 2002) så har temperaturen i luften varit i stort sett oförändrad. Mängden energi i haven steg dock samtidigt.

Observera att jag i denna blogg, förutom i denna mening, vare sig nämnt växthuseffekt, koldioxid, metan, lustgas, ozon, vattenånga, aerosoler eller albedo. Jag har inte heller nämnt vulkanutbrott, kosmisk strålning, Saturnus, Venus eller Pluto.

Jag har inte förklarat i detalj varför det blivit varmare. Bara att det blivit varmare och att det inte bara har med solen att göra. Indexet som man använder sig för att avgöra det heter ”medeltemperatur”. För att den skall ha någon vettig mening behöver man beräkna den på global skala.

En ytterligare slutsats man kan dra av denna blogg i kombination med de två tidigare är att det uppenbarligen kan vara värmerekord i USA, regnrekord i hela Sverige, köldrekord på (minst) en plats i Lappland en dag samtidigt som det blivit en global uppvärmning de senaste hundra åren.

/Martin

Filmen ”En värld av liv”

Av Martin Hedberg

I fredags var jag på premiärvisningen av Mattias Klums nya film En värld av liv. Filmen skildrar livet över och under vattenytan kring korallrevet Raja Ampat i Indonesien.

Livet i havet hotas av något som närmast kan kallas ”extremely bad management” av oss människor. Vi förorenar haven med kemikalier, plaster, utfiskning mm. När det gäller utfiskningen så är vi i EU en global aktör som driver utvecklingen åt ett icke hållbart håll. Allt detta påverkar växt- och djurliv i haven vilket i sin tur får konsekvenser för vår egen livsmedelsförsörjning, nu och i framtiden.

Det handlar alltså inte bara om att vi agerar på ett moraliskt klandervärt sätt, vi medverkar till att vi och andra fattar strategiskt beslut som drabbar oss själva (och andra) mycket ofördelaktigt.

Det förefaller som om vi, vår intelligens till trots, saknar förmåga att prioritera långsiktigt fördelaktiga beslut framför kortsiktiga vinster.

Premiärvisningen föregicks av en diskussion ledd av Tone Bekkestad. I panelen återfanns Gustaf Fridolin (MP), Isabella Lövin (EU-parlamentariker och författare till boken Tyst hav), Lasse Gustavsson (naturvårdschef på WWF International) och Mikael Robertsson (miljöchef för Coop).

Diskussionen präglades av attityden ”vi kan klara det här bara vi vill och agerar rätt”. Samtidigt hängde proportionerna på problemen, befolkningstillväxt och att vi faktiskt inte lyckats så bra hittills som gigantiska moln över diskussionen. Detta i synnerhet efter Isabella Lövins inledande presentation över hur illa det är ställt med såväl den faktiska situationen i havet som mänsklighetens brist på förmåga att vårda den gemensamma och livsviktiga resurs som haven utgör.

Mattias Klum som filmat och Niclas Kjellström-Matseke från Postkodlotteriet (som finansierat filmen) ser En värld av liv.

Till problemen skall läggas att den höga halten koldioxid i luften (nu över 390 ppm mot normala 280 ppm) försurar haven. Detta genom att koldioxid löses i vattnet vilket sänker pH-värdet. Försurningen av havet medför att strukturer av kalk sakta löses upp respektive får svårare att bildas, t.ex. skelett, skal, koraller mm.

Växter och djur som har skal eller skelett får helt enkelt lägga mer energi på att bygga dessa. De leder till att de blir mindre, svagare och i vissa fall missbildade.

Ovanpå detta sker en successiv uppvärmning av haven, mer än 90% av energiobalansen som uppkommer av den förstärkta växthuseffekten absorberas av haven. Detta gör att temperaturen i haven stiger.

Problemen är monumentala och det är svårt att se lösningar som kan accepteras av tillräckligt många och som dessutom inte skapar andra oacceptabla problem.

Många av problemen är latenta, de finns där men har inte manifesterats ännu.

Filmen visas för allmänheten nu på måndag 11 april på SVT (Vetenskapens värld, SVT 2 kl 20.00-21.00). I filmen får vi inblickar i en del av problemen jag nämnt ovan, vi får se en mängd vackra undervattensbilder och vi får följa en pojke och hans pappas liv som fiskare. De är mycket beroende av havet.

De flesta av oss tänker inte på det varje dag, men vi är beroende av de ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller (inte bara haven). Utan dem står vi oss slätt. Vi tar dem ofta för givna, men de håller på att eroderas av vårt sätt att leva. Detta är ett hot mot… oss själva och vårt sätt att leva.

Se filmen En värld av liv på måndag 11 april.

/Martin