Author - Martin Hedberg

Volvo Sustainability Forum

Idag deltar jag på Volvo Sustainability Forum. Under förmiddagen är det seminarier och till kvällen en bankett och prisutdelning av Volvo Environment Prize.

Pristagaren i år är min tidigare lärare från MISU (meteorologiska Institutionen Stockholms Universitet) Henning Rodhe. Jo, jag är lite stolt. Mer om Henning och hans arbete senare.

P1130937_fx

Men nu lite från seminariet som pågår. Johan Rockström modererar förmiddagen.

Per Bolund, Finansminister: ”Sustainability is the goal.” The private sector must move forward in Sustainability.

”We need o Co-finance with the private sector, we cant just do it with public money.”

Winnie Byanyima, Oxfam. ”I am optimistic about Paris. Governments are stepping up, both from developed and developing countries.” Emerging economies, like China, are also stepping up.”

Albena Melin, International Finance Institution: ”I definitely see a change.”

Johan: How can we get leverage for the big Finance? There is this old myth the oil and other fossil is the only way forward to elevate poverty…

Melin: ” But this is changing. We are increasing our climate friendly investments. Last year we had a goal of 20%, we achieved 21. This year the goal is 28%. So we are moving forward and increasing the efforts.”

Paneldebatt på Grand Hotell

Paneldebatt på Grand Hotell

Det är fascinerande med alla ord som studsar mellan väggarna här på Grand Hotell i Stockholm. Många kloka saker sägs, men också en del naiva som att ”Alla vet att vi måste förändra oss och hur förödande det är för varumärken och samhällen att inte arbeta för hållbarhet.”

Jag vill hoppas att det skall gå bra, men samtidigt så har vi människor samlats så många gånger och sagt så många kloka saker. Och ändå har det gått åt skogen.

Men visst, det har också kommit ut bra saker och vad mer kan vi göra än att tänka, prata, förhandla och kommunicera med varandra?

/Martin

Imponerande VTOL och Tweet

Är det verkligen sant tänker jag. Landa en raket i vertikalt läge, VTOL? (Vertical Take Off and Landing)

På månen är det en bedrift som man måste bemästra eftersom det inte finns något annat sätt. Men på Jorden? Med betydligt större gravitation och där alternativet Landningsbana respektive Fallskärm förefaller mer uppenbara som alternativ.

Men Jeff Bezos (Amazon, Blue Origin, Washington Post) har publicerat en film som visar att det går. De startar en raket, flyger upp den i tyngdlöst tillstånd, separerar en kapsel som efter fyra minuter i tyngdlöshet landar i fallskärm. Därefter landar raketen på avsedd plats ståendes på sina fötter. (Det skall även sägas att det finns de som tvivlar på äktheten i landningen.)

I videon lägger man in animeringar av människor som upplever tyngdlösheten, vilket förvirrar. I denna första flygning har man givetvis inte med några människor (eller andra stackars djur som skulle uppleva saker de inte begrep). Man vill visa konceptet. Men man kanske borde sparat det till senare dokument.

Jag skall inte gå in på den eventuellt tveksamma nyttan av att göra business av turistresor till rymden.

Jeff Bezos enda tweet. Och 11.000 följare efter fyra timmar.

Jeff Bezos enda tweet hittills.

Men lika stort förefaller det vara att Jeff publicerat sin första Tweet.

Att twittra har av någon beskrivits som att skrika i rymden med förbundna ögon. Jeff Bezos har gjort något större av det. Han skickar en, sin första, tweet efter att han både skickat en raket till rymden och landat den på Jorden.

/Martin

Skogen vi nyttjade

Det här är ett inlägg som jag skriver till följd av argument jag hört genom åren om den svenska skogens förmåga att binda koldioxid. Argumentet är att skogen, genom att dess volymer (massa) ökar, bidrar till att binda koldioxid. Detta är givetvis bra.

Men…

När det gäller upptag av koldioxid med hjälp av biomassa så måste man vara lite försiktigt. Det är bra att skogen gör oss tjänsten att binda koldioxid. Men när vi eldar upp biomassan eller den förmultnar (träden blir trots allt gamla till slut), så frigörs ju samma mängd koldioxid.

Skog

Skogen

Så om jag använder skogens förmåga att binda koldioxid som ett argument för att kompensera mina fossila utsläpp så gör jag en logisk kullerbytta. Mitt bidrag till utsläpp ökar ju därmed om/när vi eldar biobränsle (eller biomassan förmultnar).

I ”debatten” hörs ofta att:

  • Vi kan kompensera våra utsläpp av fossilt kol eftersom våra svenska skogar växer och tar upp koldioxid.
  • Jag kör på biobränsle så det bidrar inte till nettoutsläpp.

Men bägge dessa argument kan inte användas samtidigt utan man måste välja en linje:

  1. Antingen slår man sig för brösten över att vi låter skogen ta upp koldioxiden. Men då får man inte förbränna biomassan efter det. Vi måste dessutom även förhindra den från att förmultna eller på annat sätt släppa lös sina kolatomer till atmosfären! Annars frigörs ju det fossila kolet vi så stolt låtit skogen binda.
  2. Eller så använder vi biomassa som bränsle. Men då kan vi inte argumentera för att biomassan kompenserar våra fossila utsläpp.

Vi måste välja retorisk linje.

/Martin

Fungerar ”carbon offset”, typ klimatkompensering?

Okay, vi släpper ut för mycket koldioxid. Kan vi ta bort det på något sätt? På något sätt kompensera för våra utsläpp?

Växter ”andas” ju koldioxid. Så om jag planterar ett träd varje gång jag bidrar till att fossilt kol förbränns och därmed tillför koldioxid, så borde väl det kunna suga upp koldioxiden? Nej inte min koldioxid, men det spelar ju ingen roll om jag plockar upp mitt eller någon annans skräp när skräpet ser likadant ut. Då skulle jag kunna flyga hit och dit, köra min bil, använda hur mycket el som helst, strunta i allt tjat om att minska utsläppen och slippa engagera mig i frågor om vilja energisystem som samhället bör utveckla och använda.

Amerikanska NPR resonerar kring det i en podcast.

Att plantera träd är bra och det stillar vårt samvete. Men det kan inte kompensera för utsläppen från det fossila kolet. Det fossila kolet tillför netto kol till atmosfären. Och om det skulle fungera med ”carbon offset”, vad händer när trädet är vuxet och antingen faller ner eller förmultnar eller att någon annan hugger ner det och bränner upp det? Borde inte då den personen betala för det fossila utsläppet som trädet kompenserade?

Skog

Skog

Att plantera ett träd är en naturlig sak att göra när man har huggit ner ett träd. Att hantera fossila utsläpp gör man genom att… låta det fossila kolet ligga kvar i marken. Det går inte att ”kompensera” fossila utsläpp.

Jo säger en del, vi har ju CCS, Carbon Capture ans Storage! Dvs att koncentrera koldioxid efter att vi utvunnit energin och injicera koldioxiden djupt ner i marken, tex i gamla olje och gaskällor. Det låter bra, men…

Dels är det inte utvecklat i industriell skala, dels så har vi redan släppt ut miljarder ton fossilt kol som vi bör städa upp innan vi släpper ut för mycket mer. Det är helt okay att göra det med CCS, och när vi städat upp allt kol vi redan har släppt ut, då kan vi använda CCS eller andra tekniker, för att på ett försvarbart sätt utvinna mer fossilt kol. Men fram till dess gäller det att klara energibehovet genom förnybar energi.

Och att inte låta sig villfaras av att vi kan ”kompensera” ett felaktigt beteende.

/Martin

Förbereder seminarium om EU:s energi

I går hade jag möte med Klas Jansson på Europaparlamentets informationskontor i Stockholm. Vi gick igenom upplägget för det seminarium om Europas energiunion som jag skall vara moderator för nästa fredag.

Det är viktiga frågor som mejslas ut i detta förslag, såväl ur säkerhetspolitiskt, klimatrelaterad och ekonomisk synvinkel. Du har möjlighet att få förhandsinformation och insikter vid seminariet som går av stapeln nästa fredag (20 november kl 10-12 i Stockholm).

Ett klipp från inbjudan:

En av de av de högst prioriterade frågorna på EUs dagordning just nu är att skapa en europeisk energiunion. I vintras presenterade kommissionen sitt förslag. Målet är att ge EUs konsumenter – hushållen och företagen – säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris.

Förslaget har diskuterats i medlemsländerna och behandlas för närvarande i Europaparlamentet. Senare kommer konkreta lagförslag inom olika delar av energiområdet.

Det preliminära programmet lyder:

10.00–10.15 Energiunionen – hur är läget just nu? Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige

10.15–11.15 Energiunionen – vad innebär den för oss? Europaparlamentariker Jasenko Selimovic (FP), Helén Axelsson, energioch miljödirektör på Jernkontoret, Alexandra Lindfors, ansvarig för marknad, EU och internationella frågor på Svensk Vindenergi, Henrik Wingfors, chef för internationella enheten på Svensk Energi och företrädare för Energimarknadsinspektionen

11.15–12.00 Hur går diskussionerna om Energiunionen i Bryssel? Europaparlamentarikerna Linnéa Engström (MP) och Olle Ludvigsson (S) samt Nils Vikmång, statssekreterare hos energiminister Ibrahim Baylan.

Har du några aspekter som du vill skall belysas? Posta dem som en kommentar nedan så kanske den kommer med i diskussionen.

För en månad sedan arrangerade Europahuset ett liknande seminarium om klimatfrågan, vilket sändes av SVT Forum. Tyvärr har inte SVT Forum möjlighet att sända detta, minst lika viktiga, seminarium. Så vill du ta del av det så behöver du vara på plats i Stockholm på fredag 20 november.

Program till seminariet (öppnas i nytt fönster).
Anmälan (obligatorisk) kan du göra på Anmälan (öppnas i nytt fönster).

/Martin

Koldioxidens elake bror heter Metan

Utsläppen av koldioxid är ett stort problem. Men/och de fullständigt oöverkomliga problemen kommer när/om vi ökar halten koldioxid så mycket så att naturen själv börjar släppa ut de stora lager av metan som ligger lagrade i tundra och på havsbottnar. Det handlar om metanhydrater som just nu, ännu så länge, ligger stabilt i frusen form.

Till vänster: En meteorit. Storleksordning kilometer, 65 miljoner år sedan. Till höger: Metan, skala picometer (10^-12). 250 miljoner år sedan, och möjligen åter igen.

Till vänster: Meteorit. Skala kilometer. Källa: yttre rymden. Tidpunkt: 65 miljoner år sedan.
Till höger: Metan. Skala picometer (10^-12). Källa: havsbotten och tundra.  250 miljoner år sedan, möjligen högaktuell igen.

Men om uppvärmningen av planeten, tex till följd av vad vi håller på med just nu, blir två-tre grader så kan vi stå på randen till ostoppbara återkopplingar som till slut leder till utrotning av merparten av livet på planeten.

Last hours” har gjort en snygg animering och film om det:

Låter det osannolikt? Det kanske det gör initialt, men det har hänt förr, så om inte annat för av den anledningen så kan man ta sig en funderare på vad det var som skedde då. Nej, det var inte den stora meteoriten som slog ner och utrotade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan. Det var utsläpp av koldioxid och metangas för 250 miljoner år sedan som medförde en så snabb uppvärmning, att omkring 70% av alla djurarter på land och 95% av alla arter i haven dog ut.

Jovisst återhämtade sig livet på planeten. Men det tog ungefär 150 miljoner år.

”Business As Usual”, det vi håller på med just nu, är en beskrivning för att om ett par decennier hamna på en väg som leder till en liknande situation. Det är ett sluttande plan, när det väl har börjat halka utför blir det brantare och brantare, det krävs mer och mer för att bromsa resan. Till slut är det inte längre möjligt.

Metanhydrat, dvs metan infrusen i vatten. Från WOR.

Metanhydrater, dvs metan infrusen i vatten. Från World Ocean Review.

”Men så illa kan det väl ändå inte vara att man måste jämföra det med massutrotning av liv?”. Jo, saken är den att vi i vår enfald och hybris tror att vi kontrollerar våra utsläpp och påverkan på klimat och miljö och därmed kan bromsa eller begränsa en obekväm utveckling av klimatet. Men det är en lång bromssträcka och naturen har återkopplingar som vi varken kan, eller kommer att, kunna styra.

Vi har redan påbörjat den sjätte stora utrotningen, ”sixth mass extinction”. Läs tex artikel i The Guardian. Hur långt skall vi låta det gå?

Det enda sättet att ta reda på exakt var ”point of no return” ligger är att passera den. Men det vore väl rätt dumt?

/Martin

Varför är det så varmt?

När Aftonbladet frågar SMHI varför det är så varmt så svarar meteorologen att ”det är lågtryck som för in varmare luft över oss”. Men meteorologen på SMHI svarar egentligen inte på frågan och reporten borde inte nöja sig med svaret. Följdfrågan bör rimligen vara ”men varför är det just varmare luft som förs in?

Svaret på den frågan är att det i princip bara finns varmare luft. Det är varmare än normalt över mycket större områden än det finns luft som är kallare än normalt. Men det törs/kan inte alla säga. För tänk om det blir kallt? Det är inte helt osannolikt, då har man ju bränt sina argument. Eller?

Temperatur-percentiler för september 2015 som visar extremvärme och kyla. Credit NOAA.

Temperatur-percentiler för september 2015 som visar gott om värme och extremvärme, samt lite kyla. Credit NOAA.

Nej, anledningen till att det är en mycket mild höst/”vinter” stavas Global uppvärmning. Det betyder inte att alla dagar kommer att vara varma/milda. Men sannolikheterna har förändrats radikalt.

Det är numera dubbelt så sannolikt att en slumpmässigt vald dag skall vara varmare-än-normalt, än att den skall vara kallare-än-normalt.

Och det är lika sannolikt att en slumpmässigt vald dag skall vara extremt varm som att den är normal-kall.

(Extrem varm definierad som tre standardavvikelser från det normala. På 1950-80-talet var sannolikheten för extrem värme 0,13%. Nu är det hela 10%).

Värmerekorden avlöser varandra, såväl lokalt som globalt. Eller som NOAA skrev i en analys för september:

The combined average temperature over global land and ocean surfaces for September 2015 was the highest for September in the 136-year period of record, at 0.90°C above the 20th century average of 15.0°C, surpassing the previous record set last year in 2014 by 0.12°C. This marks the fifth consecutive month a monthly high temperature record has been set and is the highest departure from average for any month among all 1629 months in the record that began in January 1880.

Det är inte konstigt att det är en mild/varm höst.

Det konstiga är att människan inte fattat det tidigare, trots att vetenskapen flaggat för det i decennier. Och att beredskapen och åtgärderna för att hantera framtiden är så ljumma.

/Martin

Insiktsfullt av Adam

Adam, 10 år, såg inledningen av ett videoklipp med mig som handlade om varför vi människor har så svårt att ta till oss fakta om att klimatet förändras och att vi människor är orsaken. Men till skillnad från vuxna så har uppenbarligen inte barn så svårt att ta till sig vetenskapliga slutsatser.

Nej, Adam har inte exakt koll på strålningsdynamiken, källor och sänkor, alla konsekvenser, förhandlingar eller åtgärder.

Men han har greppat den stora bilden. Det är mer än man kan säga om många vuxna, bland dem ledande politiker och företagsledare som inte bara har bristfälliga kunskaper utan även har det dåliga omdömet att debattera ”sin” sak.

Lyssna en halv minut på en svensk 10 åring.

/Martin

PS. Filmen som föranledde Adam att förklara växthuseffekten var nedanstående. DS.

Grattis John Pohlman på födelsedagen

John Pohlman fyller år idag. Jämt dessutom.

John är en av en mest folkkära personligheter vi har i Sverige och jag vet att jag delar lyckönskningarna med många TV-tittare, åhörare och musikintresserade.

John Pohlman och undertecknad inför föreläsning i Göteborg den 7 maj 2004.

John Pohlman och undertecknad inför föreläsning i Göteborg den 7 maj 2004. (selfie)

Jag är själv starkt påverkad av John på många sätt. Dels eftersom jag, som så många andra av Sveriges befolkning (nåja, i alla fall de över 30) har växt upp med John som en färgstark, pedagogisk och trevlig TV-meteorolog.

Även om det finns många kompetenta meteorologer som gått genom rutan så är ändå John en av de få som i mångt och mycket är förebilder över hur man skall presentera väder på TV.

John på SVT på 1970-talet

John på SVT på 1970-talet

Saklig, glad och allvarlig. Alltid väl förberedd och mycket medveten om vikten av att få såväl helheten som detaljerna rätt. Man börjar i det stora och vandrar inåt, men kan också lyfta detaljer för att detaljer  öka förståelse och engagemang. Något som inte minst visar sig genom Johns intresse för kultur och musik.

John Pohlman framför Chroma key-kartan på SVT Rapport ca år 2000.

John Pohlman framför Chroma key-kartan på SVT Rapport ca år 2000.

Vi lärde känna varandra när vi arbetade vi ihop på SVT. När John gick i pension och jag minskade på mitt frilansande på TV så började vi resa runt i Sverige för att hålla föreläsningar om klimat och miljö. Först på uppdrag av Naturvårdsverket, därefter på egen hand genom vår firma SWC där även John är styrelseledamot. ”På turné med Martin och John”.

Förberedelser inför turné. Stockholm (fiket på Sveriges Radio) 31 januari 2005.

Förberedelser inför turné. Stockholm (fiket på Sveriges Radio) 31 januari 2005.

John står för musiken och jag för bildspelet. John är lugn som solen mellan stackmolnen om sommaren, medan jag står för yrvädret.

Men hur mycket jag än vill hylla John som en förebild och kollega så är det ändå personligheten och vännen John som är störst.

Ett stort grattis på födelsedagen John!

/Martin

PS. Jag vet att John föredrar att fira och firas i det lugna framför allt med familjen. Jag hoppas att du får en bra dag, precis som du vill ha den och att du kan konsumera gratulationerna i den takt du själv föredrar. DS.