Archive - 2009

Väderbitarna, en förening för väderbitna

Att vädret är av stort allmänt intresse lär ingen betvivla. Alla talar om vädret, många berörs av det och i media har det en viktig plats. Det är ett tacksamt samtalsämne och inte minst ett effektivt medel för kontaktskapande människor emellan. Sedan har vi också förutom den officiella yrkeskåren verkliga entusiaster med stort kunnande. För dessa väderintresserade finns en rik förening, Väderbitarna.

Föreningen firade 20-års jubileum i somras den 4-5 juli med början på väderstationen hos ordföranden Anders Lundin i sörmländska Valla. Över femtio personer deltog i jubileet som samtidigt också uppmärksammade att Valla Väder firade 50 år.

Föreningen har för närvarande ca 250 medlemmar utspridda över hela landet. Man har ett medlemsblad som kommer ut fyra gånger per år med mycket väderinformation och intressanta artiklar. Man ordnar också medlemsträffar bl a skall man nu den 19 september besöka observatoriet i Stockholm.

Intresserade kan gå in på hemsidan www.vaderbitarna.se

Våra värmerekord i Norden

Häromdagen träffade jag någon som kommenterade det svenska värmerekordet på 38,0 grader och undrade hur varmt det hade varit som mest i de andra nordiska länderna.

I en tidigare blogg skrev jag om det danska värmerekordet på 36,4 grader från augusti 1975 vid Holstebro flygplats på Jylland. Det var under den ovanliga värmeböljan över södra Skandinavien då Sveriges högsta augustivärde på 36,8 grader noterades i Holma i Östergötland.

Rekordet i Finland är aningen lägre och ligger på 35,9 grader. Det uppmättes i Turku/Åbo i juli 1914. I södra och mellersta Sverige räknas sommaren 1914 som en av de varmaste under 1900-talet. Bland annat har Härnösand sitt högsta värde på 32,4 grader från just juli 1914.

I Norge ligger värmerekordet på 35,6 grader. Det noterades i juni 1970 i Nesbyen (Buskerud) som ligger ett tiotal mil nordväst om Oslo. Juni 1970 var också extremt varm i hela södra Sverige. Värmen kulminerade under midsommarhelgen då det sattes flera lokala värmerekord vid samma tillfälle som det norska rekordet.

Island slutligen har sitt högsta värde på 30,5 grader från juni 1939. Det sattes i Teigarhorn vid den östra kusten. Samma sommar var också varm i Sverige. Karesuando noterade sin varmaste junidag på 32,2 grader samtidigt som det isländska rekordet.

Sommaren 2009

Dags att göra en kort tillbakablick på den gångna sommaren som åtminstone ur semestersynpunkt knappast varit någon höjdare. Det vittnar flera rekord i kyla och blöta om Här lite axplock.

Kallast: Sommaren började dåligt. Kylig luft strömmade ner över hela landet i början av juni. Det blev järnnätter på flera håll ända ner i Sydsverige. Hagshult i Småland hade -3,1 grader natten till den 6:e. Några platser noterade den lägsta temperaturen på över 100 år, bl a Umeå med -3,6 grader och Piteå med -1,3, båda natten till den 8:e. Allra kallast i landet hade Tarfalla i Lapplandsfjällen med -7,5 grader. Även i slutet av sommaren var det frostnätter i norra Norrland. Latnivaara hade -5,5 grader den 20:e augusti.

Varmast: Sommarens enda riktiga värmebölja slog till strax efter midsommar och varade fram till några dagar in i juli. Dagstemperaturerna började stiga till högsommarvärme på över 25 grader och klättrade efter några dagar också upp över 30 grader. I södra Sverige hade Hud i Bohuslän toppnoteringen med 32,5 grader och i norra Sverige Skellefteå med 31,6. En kort värmeperiod inträffade också i början av augusti då Övertorneå i Norrbotten hade 29,6 grader den 9:e.

Blötast: Här finns det en hel del att välja bland,  på många håll var högsommaren en av de regnigaste på minst 150 år. Var det inte åskskurar så var det regnväder på löpande band. Bland många skyfall kan nämnas 80 mm i Gävle den 9:e juli. Regnigast under juli var det dels i Värmland med sammanlagt 200 mm på flera håll dels i Ångermanland där Hattsjöbäcken fick 332 mm under månaden. Nämnas skall också Avesta som hade närmare 60 timmar oavbrutet regn från eftermiddagen den 12:e juli till den 15:e tidigt på morgonen.

Torrast: När det gäller månadsnederbörd tror jag att det blir svårt att slå Haparanda som under juni bara fick 6 mm även när de fullständiga uppgifterna från augusti kommer in.

Soligast: Vill inte favorisera någon enstaka plats mer än att den ligger längs kusten från södra Östersjön upp till Bottenviken.

Blåsigast: Stormbyar på 28 m/s uppmättes i Bohuslän den sista juli.

Många, många fler väderuppgifter finns i SMHI:s utmärkta månadsskrift Väder och Vatten.

Karlaby

Har besökt ovanstående lilla ort som förtjänar ett omnämnande inte bara för dess välrenommerade matställe, Karlaby Kro.

Nej platsen, några kilometer från Simrishamn, finns för alltid dokumenterad i den meteorologiska statistiken genom ett av de värsta skyfall vi haft i landet. Det drabbade stora delar av Österlen den 6 augusti 1960.

Häftiga skyfall/slagregn är inget ovanligt under augustimånader. Atmosfären är då vanligen som varmast på våra bredddgrader med maximalt möjligt fuktighetsinnehåll. Det är som ”godis” för bildandet av mäktiga åskmoln.

Problem med översvämningar brukar redan inträffa vid 50 mm på några timmar under ett åskregn och mer än 100 mm får ofta förödande följder.

Sommaren 1960 var extremt blöt i större delen av landet och särskilt augusti var rik på skyfall. Den 6:e hade mycket kraftiga konvektiva celler växt till sig över Skåne, framför allt i den sydöstra delen. Fram på dagen började det regna och under många timmar vräkte det sedan ner. Innan dagen var slut hade man på flera håll fått över 100 mm på SMHI:s mätstationer men man uppskattade att det lokalt kommit över 200 mm.

Som av en händelse hade Lunds universitet vid tillfället ett hydrologiskt projekt med en regnmätare i Karlaby. Man uppmätte då otroliga 237 mm som är den största dygnsnederbörden som noterats i Sverige.

Dagen efter var jag på besök på Österlen och fick själv se de katastrofala verkningarna på hus och natur som skyfallet hade orsakat.

Lovisa-stormar

Stormvindar under sommarmånaderna förekommer mest i samband med tromber, som är begränsade både i tid och rum. Mera allmänna stormtillfällen med vindhastigheter på mer än 24 meter per sekund förekommer då och då  i våra farvatten men är ytterst sällsynt i inlandet.

Statistiken visar dock att risken för hårda vindar över 20 meter per sekund, som förr var gränsen för begreppet ”halv storm”, ökar under augusti. Särskilt sista veckan i månaden sker en markant ökning. Det har därför knutits till namnsdagen den 25 augusti i ett gammalt uttryck från Roslagen, nämligen Lovisa-stormar.

Tilläggas skall att begreppet ”halv storm” med intervallet 20-24 m/s är borttaget och ingår numera i kuling-intervallet 14-24 m/s.

Högtryck ett par dagar, sedan…

Regnet drar idag bort från nordligaste Norrland. En högtrycksrygg har redan etablerats över södra och mellersta Sverige. Högtrycksryggen blir kvar under måndag och tisdag.

Eftersom solen går ner tidigare och kommer upp senare så hinner temperaturerna sjunka lite mer om nätterna nu än tidigare i somras. Men dagtid så är det nog många som gläds åt lite sommarinfluerat väder.

I alla fall till och med tisdag. För på onsdag så börjar en period med mer omväxlande väder: Fronter och regnområden rullar in med sydvästliga vindar över landet. Det betyder inte att hösten kommit, men att det just blir lite mer omväxlande väder.

Undantaget är väl dock temperaturerna, de slätas ut ju mer moln det blir. Från att växla tio grader mellan dag och natt som det gör just nu så blir växlingarna mindre, kring fem grader, mellan dag och natt senare i veckan.

Hur blir vintern?

I Norrköping är det i år ovanligt mycket rönnbär som hänger i stora klasar på träden. Man tänker då otvivelaktigt på det gamla uttrycket från Bondepraktikan: Mycket rönnbär ger en kall och snörik vinter.

Bondepraktikan är rolig och intressant att läsa men att mängden av rönnbär skulle förutsäga den kommande vintern har inget prognostiskt värde. Det har inte heller de spådomar i Bondepraktikan som med en given dag eller dagar ger utsikter för en längre period framöver, typ ”regnar det på Per (1 augusti) blir det tre-vecko-regn”. Eller den kanske mest kända Anders braskar, julen slaskar-eller tvärtom.

Däremot finns det en hel del tänkvärda tips som anspelar på vädret det kommande dygnet. Framförallt gäller det iakttagelser av molnhimlens utseende och dess förändring. Bondepraktikans stora betydelse är mest av kulturhistoriskt intresse. Det visar hur människorna förr i tiden försökte förstå och förutsäga vädret innan meteorologin övergick från en kunskapsgren till en modern vetenskap under senare hälften av 1800-talet.

Så visst har Bondepraktikan sin plats i historien. Men lita inte på rönnbären som naturligtvis visar hur vädret har varit och inte hur det ska bli!

Borta bra men hemma bäst

Har varit borta en vecka på ett ställe där solen alltid skiner så här års. Brukar egentligen aldrig resa bort från den svenska sommaren men det här var ett undantag.

Och sol var det förvisst. Molnfri himmel dag efter dag frånsett några enstaka cumulus humilis dvs stackmoln. Och varmt. Dagstemperaturer på 30 grader eller något över och nattetid mer än 20, dvs det man kallar för tropiska nätter.

Nu lär det ha varit någon gång en högsta augustitemperatur på 41 grader på den här ön men längs den norra kusten blåser från maj till september en stadig nordvind som svalkar skönt, den s k etesiska vinden. Svalkar gör också det härligt klara badvattnet på runt 25 grader.

Vad heter stället då? Jo, Agia Marina. Mer säger jag inte.

Unik värmebölja

Låt mig påminna om en av de hetaste värmeböljor vi haft i landet. Det var för 34 år sedan.

I början av augusti 1975 låg ett högtryck över Centraleuropa. Varm luft fördes med sydvästvindar upp över större delen av Sverige. Sedan utbredde sig högtrycket norrut och fick sina centrala delar över Skandinavien. Himlen blev molnfri och solen fick tillfälle att gassa på obehindrat. Den 5:e började dagstemperaturerna att stiga allmänt och inledde en veckas unik värmebölja.

Det slogs nya värmerekord för augusti på många platser i Götaland, Svealand och södra Norrland. På en del håll i Götaland och Svealand blev det dessutom värmerekord för hela året. Allra varmast hade Holma i Östgötaskärgården med 36,8 grader den 9:e och några dagar tidigare noterade småländska Lessebo 36,4 grader. I övriga Götaland låg toppnoteringarna på 33-35 grader. Norrköping hade 34,8, Malmö 33,6 och Göteborg 33,5 för att nämna några.

I Svealand rapporterade Örebro 36,0, Västerås 35,2 och Falun 35,0 grader. Stockholm noterade den 6:e 35,4 grader och dagen efter 35,0. Det är bara snäppet under den absolut högsta temperatur man haft i huvudstaden sedan mätningarna startades 1756. Rekordet är från den 3:e juli 1811 med 36,0 grader.

Slutligen skall nämnas att vårt grannland Danmark också fick sin beskärda del av hettan. Högsta temperaturen för inte bara augusti utan för hela året kom den 11:e augusti med 36,4 grader vid Holstebro flygplats på Jylland.

Stormvarningar

Häromdagen invigdes ett minnesmärke i Kiviks hamn. Det består av en signalmast samt en anslagstavla med information om hur man förr i tiden varnade för storm längs våra kuster.

Fiskaryrket var i gångna tider hårt drabbat av drunkningsolyckor vid kraftiga vindar. Dåvarande vädertjänsten, Statens Meteorologiska Centralanstalt, fick därför i uppgift att förse kustbefolkningen med särskilda varningar för hårda vindar och storm. I början av 1900-talet inrättades därför speciella varningsstationer vid kusterna. Vid varje station fanns en anslagstavla och vissa hade också en signalmast. När Centralanstalten väntade hårda vindar eller storm skickades till berörda stationer ett varningstelegram som sattes upp på anslagstavlan. På signalmasten hissade man dessutom upp stora figurer av trä, senare järn. Man hade dels ett klot, dels en kon/tratt beroende på om spetsen på figuren pekade upp eller ner. Med dessa kunde man genom olika kombinationer uttrycka enligt telegrammet väntad vindriktning och vindstyrka.

Man började med att upprätta 28 st varningsstationer mellan Strömstad och Skanör. Första varningen sändes ut klockan 11.15 den 15 september 1905 och löd: Strömstad-Långedrag hård sydväst. På signalmasten innebar det en tratt.

De följande åren utökades varningsstationerna med 19 st längs skånska syd-och ostkusten och Blekingekusten och sedan vidare längs hela ostkusten ända upp till Haparanda inklusive Öland och Gotland. Man utfärdade varningar vid 7-9 Beaufort, dvs 12-20 m/s och för storm över 20 m/s, dvs 10-12 Beaufort.

På 1920-talet kom rundradion igång och även om man läste upp varningar i radion användes systemet med anslagstavlor och signalmaster ända fram till 1950. Då ansåg man att ”alla” hade skaffat radio och själv kunde lyssna på sjörapporterna.

På signalmasten i Kivik vid båtklubben i hamnen hänger ”kon över klot” som innebär storm mellan nord och ost. Är ni i området så gör ett besök.