Juli månad är på väg att bli den varmaste månad som någonsin uppmätts på jorden. Detta efter att juni satte rekord som den varmaste junimånaden som någonsin uppmätts.
Och på det en pågående värmebölja i Europa. En värmebölja som kommer att krossa många lokala värmerekord. För att inte tala om allt lidande som den skapar.
Avvikelse av temperatur ca 1500 meter upp i luften. Prognos från ECMWF för torsdag 00 utc.
En del media illustrerar sommarvärme med “Äntligen sommar”, smältande glassar, barn som hoppar från bryggor i vattnet och solar med solglasögon. Jag tycker att det vore fint om man var mer neutral och saklig. Man kunde också ta med lite av den andra sidan, uttorkning, badsårsfeber, algblomning, skogsbränder, sinande brunnar, ökad energiförbrukning osv.
Och när man ska illustrera det katastrofala med värmeböljor så blir det alltsom oftast folk som svalkar sig i fontäner. De beter sig annorlunda än vad de gör en onsdag i november, men de är inte representantiva för lidandet av värmeböljan. Folk avlider av värmen! Det sker främst för att kroppen inte kan återhämta sig under de varma natterna. Det är barn, gamla och redan svaga som drabbas, inte ungdomar som badar fontän.
Jag menar nu inte att man ska göra bildkollage från bårhusen, men att man skulle kunna välja illustrationer som bättre berättar om umbäranden som folk upplever i samband med värme och uttorkning.
Och så ska vi sluta vara förvånade över att det slås värmerekord. Forskare har i decennier både beräknat och kommunicerat att det som nu sker kommer att ske.
Vi ska vara förvånade om temperaturen/energin i haven/glaciärerna/luften INTE stiger.
Bara för att tydliggöra vad vi behöver förbereda oss på (Hallå politiker, näringsliv, strateger och beslutsfattare)…
Normalt nu, och under överskådlig tid (kommande decennier), är ACCELERANDE stigande temperaturer, havsnivåhöjning, tinande glaciärer, jorderosion, försurning av hav, förlust av ekosystem, växt- och djurarter.
Halten koldioxid i luften sedan år 1700, Keeling-kurvan. Förra gången koncentrationen var så här hög var för 3-5 miljoner år sedan. Det var innan det blivit svalt nog för istider att bildas som kommit och gått.
Vi ska inte heller vara förvånade över att halten koldioxid, det sätt varmed människan primärt driver på dessa förändringar av klimat och ekosystem, stiger accelererande. Hur kan det bli på annat sätt när vi utvinner och förbränner allt mer fossilt kol, skövlar skogar och dessutom naturens förmåga att buffra, absorbera våra utsläpp, minskar?
Det förefaller inte finnas någon som helst vettig eller realistisk plan för att hantera detta. Vare sig på global, nationell eller regional nivå.
De fattiga, utan rösträtt, utsatta och maktlösa har inget att säga till om. Hit räknar jag inte bara människor utan också övrigt liv på jorden. De flesta fattar inte vad som håller på att hända, varför eller vad man kan göra åt det. De försöker bara klara av dagen på den systemnivå de befinner sig.
De som är rika, har makt, inflytande, resurser, kontakter och överblick tror jag lever i illusionen av att de kommer att klara sig med begränsade umbäranden eftersom de har just resurser och redundans på många olika plan. Man förväntar sig kunna omallokera sina tillgångar (som i pengar räknat är många gånger större än vad man med värdighet kan omsätta under en livstid) och i värsta fall helt enkelt flytta till platser som inte drabbas av extremt väder och betala för tjänster, tex livsmedel, energi, säkerhet om det skulle bli en bristvara.
Sedan har vi den stora medelklassen. Människor som lever hyfsat, men inte har jättestor frihet, eller insikter om hur man ska ändra sina liv. Jag tror att många här är medvetna om att vi behöver ändra kurs, men samtidigt känner sig maktlösa över sin kapacitet och förmåga att göra det. Man hoppas att de med mer makt, resurser och inflytande (givetvis) ska göra vad som krävs för att behålla stabiliteten i samhället utan att erodera naturen som vi (ju) är helt beroende av.
Jag ser inte någon hållbar plan eller strategi som ser till allmänhetens eller helheten bästa. (Men jag välkomnar alla initiativ som visar att jag har fel.) De planer som finns i subkulturer eller små samhällen kan möjligtvis vara hållbara för dessa, till och med utan att vara eroderande för andra, men de förhindrar inte den storskaliga skövlingen av naturen på en högre systemnivå.
Och de företag och maktcentra, tex de hundra bolag som står för 71% av utsläppen av växthusgaser, har inte någon plan för sin egen överlevnad utan de fossila resurser de lever av. De kommer att köra sina race in i kaklet. Vi andra följer med av bara farten. Som att sitta med en trerättersmeny i restaurangvagnen på ett skenande tåg.
Vad ska vi då göra? Att klimatkompensera sin semesterresa, byta elavtal, cykla till jobbet, återvinna plastpåsar eller tom “stora uppoffringar” som att sluta flyga och bara äta växtbaserade livsmedel (något som allt fler klimatmedvetna gör) är inte tillräckligt.
Vi behöver ställa om hela samhället så att vi i princip inte alls använder fossilt kol, vi behöver hjälpa naturen att bli regenerativ, dvs skapa mer mångfald, bördiga jordar, skogar, habitat för växter och djur istället för monokulturer och skövling som är netto är resultatet igår och idag.
Och vi behöver (förmodligen) ändra på vår syn på och relation till övrigt liv på planeten. Vare sig planeten, dess naturtillgångar (resurser), växter eller djur finns till för vår skull.
Bara för att vi kan skövla, döda och dominera andra individer och alla arter betyder inte det att vi har rätten att göra det. Inte ens om det skapar nytta för oss. Vi och övrigt liv, såväl just nu som i framtiden, skulle må bättre om vi visade just övrigt liv betydligt mer respekt än vad vi gjort och gör.
Att göra de här omställningarna på individnivå, i lokalsamhället och tom på nationell nivå är bra. Men inte tillräckligt. Ska det fungera så måste alla ställa om. Människan kan inte använda fossilt kol, inte heller skövla naturen och samtidigt förvänta sig business as usual från ekosystem eller för den delen samhällen. Allt förändras, ingen har kontroll.
Prepare for impact. Vi har redan drivit systemen långt utanför deras mode of operation. Att naturen ska vara typ snäll mot oss för att vi behöver det är en otroligt naiv strategi. Ändå förefaller det vara vår plan.
Det skrämmande är att vi vetat om allt detta i decennier. Vi har känt till att vi måste upphöra med fossilt kol. Vi har känt till att problemen och konsekvenserna blir större ju längre vi väntar. Vi har känt till att det blir allt svårare att ställa om samhället. Och vi har sett att forskarsamhället levererat tillförlitliga scenarier. -De bekräftas av observationer som visar hur verkligheten förändras.
Så ska vi tänka något om framtiden så behöver det vara i linje med vad relevanta klimat- och ekosystemscenarier beskriver. Även om det är jobbiga slutsatser.
Och ändå ställer vi inte om. Om vi inte gjorde det igår när det var hanterbart, varför skulle vi, med samma tänk som igår, göra det idag eller i morgon?
Vi är i akut behov av ett nytt narrativ, en ny berättelse om varför vi är här. Det behöver prägla alla beslut vi tar, i synnerhet strategiska, alla relationer och allt vi gör.
Fram till dess kommer det att bli värre, accelererande. Jag är mycken ledsen att behöva säga det, men det är så mätdata, dynamik, vetenskap och logik ser ut.
Det är jobbigt och just därför jobbar stora delar av samhället med olika former av förnekelse. Alltifrån rena lögner som att påstå att nuvaramde klimatförändringar beror på solfläckar, naturliga variationer eller är forskarlögner till att vi undgår problemen genom att tanka biobränsle eller köpa utsläppsrätter.
Bli inte förvånad om nästa skogsbrand blir värre, nästa orkan orsakar större översvämning, nästa isberg som bryts loss är större, nästa utbrott av vektorburna sjukdomar blir värre eller om nästa värmebölja blir värre än den vi upplever just nu.
Det nu normala är ett skenande klimat och en massutrotning av liv. Detta eftersom vi saknar verlighetsförankrad strategi för att ställa om samhället. Har någon något bättre för sig än att göra allt vi kan för att förändra den situationen?
/Martin
