En del av de häftiga oväder som drabbar vårt land brukar bli namngivna. Kanske för att lättare kunna referera till dem. Det klassiska exemplet från förra århundradet är ”Julstormen” 1902 över Sydsverige med orkanvindar upp till 40 m/s.
Ännu längre tillbaka har vi ”Yrväderstisdan” den 29 januari 1850. Utan förvarning drog iskalla nordliga stormvindar ner över södra Sverige med tät snöyra. Man uppskattar att flera hundratals människor frös ihjäl.
Den 17-18 oktober 1967 drabbades främst Skåne av en förödande storm med orkanvindar. Det ovädret fick namnet ”Lena” efter en tjänstgörande SMHI-meteorolog. Och de senaste årens oväder med Gudrun 2005 och Per 2007 har vi alltjämt i färskt minne.
Just i dessa dagar för exakt 40 år sedan har vi också ett beryktat oväder, ”Allhelgonastormen”. Ett djupt lågtryck på ner mot 960 hPa (millibar) passerade Svealand och drog ut över södra Bottenhavet. Vid Upplandskusten uppmättes medelvindar på över 35 m/s och i Stockholm lika mycket i byarna. Ovädret orsakade stora materiella skador i framför allt inre och östra Svealand, Östergötland och på Gotland.
Den 1 november var en lördag och på den tiden fanns varje vecka ett återkommande radioprogram som hette Sveriges Bilradio med en känd profil CeGe Hammarlund. I programmet ingick också en väderrapport och just den lördagen hade jag den uppgiften och fick varna för ovädret, som kulminerade påföljande natt. Vi hade precis flyttat in i villa i Upplands Väsby och hade en sömnlös natt när vi trodde taket skulle lyfta – men det höll.