Martin säger: Oljan som nu väller upp från ”Deepwater Horizon” i Mexikanska golfen har legat i marken i flera miljoner år. Anlednigen till att den inte gör det längre är att vi människor vill åt den.
När man borrar efter olja (och andra mineraler) så ökar riskerna för miljö- och sociala problem (tex är 25% av amerikanskt fiskevatten i Mexikanska golfen avstängt pga oljeläckan.)
Det kanske är det här man avser med när man säger ”Kommande generationer får betala priset av vårt sätt att leva.”?
Med uttrycket ”betala” avses inte bara en utgift eller förlust, utan även en utebliven inkomst (fråga tex fiske- och turistnäringen som drabbas av oljeläckan.)
Men man kanske skall säga: ”Idag betalar vi en del av kostnaden för den livsstil, de risker och de beslut som togs av tidigare generationer.” Med tillägget: ”Resten betalas av kommande generationer.”
/Martin
Du får det att låta som att vi ackumulerar problem hela tiden för framtiden. Det är ju inte alls sant, vi löser hela tiden problem tack vare teknologiska framsteg som vi inte hade kunnat göra utan det naturresurskrävande välstånd vi lever i.
Visst finns det en portion cirkelresonemang i detta, men bara precis kring problemen, eftersom vi får massor av annat positivt av vår höga levnadsstandard också. Som tex att vi inte dör av att vi bryter lillfingret så som vi gjorde när vi levde mer ekologiskt och naturnära för 200 år sen…
Det är enkelt att peka finger åt problem. Desto svårare att peka finger åt lösningar som är rimliga.
Att bara låta bli att utvinna besvärliga naturresurser likt olja och mineral, för att man kallar det ”livsstil” är ju att förenkla allt till absurdum.
Utan utvinning och nyttjade av dessa naturresurser hade vi öht inte suttit här och diskuterat något alls. Allt teknologi, alla moderna apparater, allt välstånd öht (mediciner, vetenskap, välfärd, levnadsstandard) bygger i grunden på att vi nyttjar naturresurser som kommer med problem vid utvinning och sedemera nyttjande. Så funkar det.
Jag vill inte bo i en hydda i skogen med stampat jordgolv, hampakläder, kålsoppa till middag 7 dagar i veckan, mormors örter till medicin mot min dödliga sjukdom och fiol till underhållning varje kväll.
Så istället väljer jag att tycka att vi ska försöka lösa problemen som farliga produkter kan orsaka snarare än åberopa att vi ska överge dem. Hade forskningen fått mer resurser för hantering av kontaminerat material så hade problemen minskat radikalt.
Martin säger: Hej. Jag håller med dig. Vi är där vi är, det är år 2010 och vi har den situation vi har. Jag hoppas att samhället utvecklar resonemang kring risk, konsekvens och återkopplade system.
Jag vill inte heller överge den välfärd vi lever i. Jag tror för övrigt inte att människor från dagen samhälle skulle överleva särskilt länge utanför samhället ”på egen hand i skogen” utan moderna hjälpmedel.
Det genereras en del risker och problem som bieffekt av det goda livet vi lever. Inte för att vi lever gott utan som konsekvens av det sättet vi gör det på. Tex spridning av kemiska föreningar och läkemedel i naturen, jorderosion, försurning av haven mm.
Därtill att vi, om vi är beroende av naturresurser med begränsad tillgång, rimligtvis borde sträva efter att göra oss mer oberende av dem. Detta i ren självbevarelsedrift för att undvika problem när/om de blir bristvaror, antingen för att tillgången minskar eller för att efterfrågan från andra ökar.
Min poäng är att någon får betala ett pris för det sätt vi lever på. Eller säg så här: En del av de önskvärda saker vi gör, får även icke önskvärda konsekvenser. Tag tex freoner som möjliggjorde skapandet av kylskåp (välfärd), men som senare visade sig påverka ozonskiktet på ett oacceptabelt sätt.
Det betyder inte att vi skall sitta ner och göra ingenting (vilket för övrigt inte är ett alternativ). Vi skall vara tacksamma för mycket av det som generationerna före oss skapat, och vi kan reta oss på problem som vi ärver. Vi bör tänka oss för eftersom det spelar roll vad vi gör, respektive inte gör. Och hur mycket vi än tänker så är vi inte fullkomliga, vi gör så gott vi kan. Ibland räcker det, ibland inte.
Allt blir inte sämre. Men allt blir inte heller bättre. Det finns problem, naturliga såväl som antropogena, som vi inte kommer att kunna lösa. Ibland måste man/någon bita i det sura äpplet.
Tankeväckande krönika och kommentarer. Går ju att ifrågasätta hur det är ställt med mänskligheten om det är så att varje generation lämnar efter sig ett arv i form av ansvarslöst reursutnyttjande, som drabbar kommande generation, vilken i sin tur fortsätter på den inslagna vägen o.s.v i all evighet. Logiskt sett leder detta förstås till en slutlig samhällelig kollaps. Men stämmer detta? Finns det någon form av självreglering? Alltså att människan ändå är en förnuftig varelse, som hela tiden omprövar de beslut som visar sig vara olyckliga och söker efter och finner andra lösningar. Går ju att föra ett längre filosofiskt resonemang kring detta, men risken finns förstås att det leder till ett metafysiskt bludder, där frågan om människans sanna natur ventileras med stöd av diverse tänkare och filosofer. Så lite konkretisering:
Vi har ju ändå fått det allt bättre. Tekniken underlättar ju tillvaron: I hushållet exempelvis kylskåp, dammsugare , tvättmaskin eller transporter – bil, flyg, tåg. För att inte tala om radio, TV, telefon och datorer. Sen har ju förstås sårbarheten ökat – ett elavbrott lamslår ju viktiga samhällsfunktioner.
Sedan till följdfrågan om tekniken tär så mycket på naturresurserna så att vi är inne i en nedåtgående spiral eller om tekniken rentav sparar på naturresurserna.
Är ett kärnkraftverk ett bättre alternativ än att elda med kol? Kol och ved var ju den förhärskande energikällan för ett antal år sedan ( och används förstås fortfarande i stor utsträckning). Nu kommer ju också annan teknik exempelvis vind och solenergi och det pågår ju en intensiv forskning, där man söker få fram ännu bättre och mer miljövänliga energikällor. Men för att initialt utveckla nya energislag så måste förstås en hel del ”gammaldags” energi användas för att få igång produktionen.
Sammanfattningsvis så verkar det ändå hoppfullt även om det finns vissa orosmoln – tänker framförallt på utsläppet av växthusgaser, där det krävs omedelbara åtgärder för att sakta ned och hindra accelererande klimatförändringar.
Lustigt att man varje gång man går in på den här bloggen möts av massor av antiteknologiska värderingar.
Teknisk utveckling för med sig både bra och dåliga saker – medicin, komfort och information såväl som vapen, föroreningar och stress, t ex. Det går inte att välja bara ena halvan av detta – det är allt eller inget.
Vi kan iofs välja om vi vill ha en teknisk utveckling eller inte. Dra tillbaka det som redan finns är knappast möjligt, men vi skulle kanske kunna pausa utvecklingen med radikala politiska åtgärder, totalitarism och förtryck.
Väljer vi däremot att ha en teknisk utveckling måste vi också vara beredda på att det inte finns någon egentlig hejd på dess potential. De potentiella skadorna respektive nyttorna blir alltså större och större ju kraftfullare teknologi vi har. I förlängningen kan detta bara leda till en av två saker, förr eller senare – total mänsklig frihet och lycka, eller mänsklighetens undergång. Om någon kunde bevisa att det är mänsklighetens undergång som är i annalkande kunde man kanske motivera ett förbud mot vetenskaplig och teknisk utveckling. Finns det däremot minsta chans på det motsatta, då måste vi fortsätta sträva efter det, och acceptera det dåliga med det bra.
Martin säger: Jag vet inte om det är adresserat till mig, men det jag vill säga är samma som du konstaterar i sista meningens sats; att vi får ta det onda med det goda. Med öppna ögon.
Jag tror att det skulle vara förödande att ”pausa utvecklingen” och ännu större skulle givetvis problemen bli med inslag av totilarism eller annat förtryck av människor och idéer.
Jag delar dock inte din uppfattning att vi leder vårt samhälle till antingen total mänsklig frihet och lycka, eller mänsklighetens undergång. Ingen av extremerna kommer att ske, vare sig med eller utan teknisk utveckling.
Däremot måste vi bli bättre på att se helheter och inse vidden av våra val. Vattentoaletter må tex vara bekvämt och konstgödning har gett oss en grön revolution och effektiv matproduktion. Men samtidigt skapar våra konstgjorda flöden av fosfor och kväve övergödning av hav och vattendrag. Tex är en sjättedel av Östersjöns botten död (se tex DN 2008-06-23) till följd av detta. Mycket tyder på att den syrefattiga miljön kommer att sprida sig, att Östersjön har passerat en ”tipping point” som vi inte kan ta oss ur. Hade vi kunnat lösa det på något annat sätt? Vad kan vi göra idag?
Därtill är våra jordbruk (merparten av mänsklighetens) beroende av konstgödsel för att hålla en hög produktion. För att göra konstgödsel krävs forsfor. Fosfor som endast bryts i ett fåtal gruvor världen över. ”Peak Fosfor” beräknas inträffa omkring 2030 och kan dessutom bli en intressekonflikt mellan nationer som vill hävda sin rätt till effektiv livsmedelsproduktion. År 2008 steg priset på fosför bla till följd av det högre oljepriset (det är energikrävande att utvinna fosfor). Vi har förvisso fosfor tillgängligt i det avsloppsslam vi producerar. Haken är att vi bara återanvänder ca 20% (vilket är mycket högt i ett internationellt perspektiv) och att det även innehåller tungmetaller, läkemedelsrester, kemikalier mm som vi inte vill sprida på åkrarna med risk för att förorena vår mat.
Till detta kan man lägga att fosfor är livsnödvändigt. Vi behöver få i oss något gram fosfor per dag. Tillgången på fosfor från gruvor i kombination med relativt billig energi har under gjort att mänskligheten har kunnat växa från 2,5 till nära 7 miljarder under efterkrigstiden, mycket tack vare konstgödsel. Med mindre tillgång till fosfor blir det mindre mängd konstgödsel, troligen till ett högre pris. Med mindre mängd konstgödsel blir det mindre mat från jordbruket…
Detta trots att de flesta, i alla fall många, förväntar sig att jordbruket skall producera mer mat till lägre pris i framtiden.
Vi har problem. Peak oil skulle kunna lösas med alternativa energikällor. Till fosfor finns ingen ersättare. En del av den fosfor vi behöver i framtiden finns i havet där den både skapar problem med övergödning och är svårare att utvinna än ur gruvorna där vi hämtade den förra gången. Resultatet är bland annat sämre produktivitet i jordbruket, något som våra samhällen troligen kommer att uppleva som…lite jobbigt. Och det blir inte bättre av att jord- och skogsbruk förväntas producera mer i framtiden i syfte att ersätta en del av de fossila råvarorna (som vi inte har tillgång till i samma utsträckning i framtiden pga seriösa ambitioner att minska utsläpp av koldioxid samt peak oil/coal/gas).
Intelligens, vetenskap och teknologi kan lösa många problem, men inte alla.
Vi måste bli bättre på att tänka till i förväg för att undvika att skapa problem. Det betyder inte att vi skall sluta använda vetenskap och teknologi, men vi skall låta bli att använda det på kontraproduktiva och destruktiva sätt. Såväl dynamit som Internet är exempel på det.
Exemplet med fosfor skrev jag för att belysa att vi väljer väg/teknisk lösning på ett tidigt stadium (i detta fall kring 2:a världskriget) och just då är det inget problem. Men allteftersom tiden går så kan latenta problem växa fram. När problemen är faktum, då är det ofta för sent att lösa dem utan konflikter. Men innan de blivit faktum är viljan att lösa dem begränsade.
Länkar: Sustainable Phosphorous, USGS, Miljöaktuellt.
Jag ber om ursäkt för att inlägget blev lite långt.
/Martin
Hej!
Intressant diskussion. Jag får intrycket att de som reagerar mot ”antiteknologiska värderingar” har en ganska begränsad kunskap om miljö och ekologi och därför lättare kan avfärda våra (mänsklighetens och planetens) problem som vore de rent politiska.
Vi lever gott på många sätt nu, men att tro att vi kan fortsätta rakt framåt med skygglappar, för att det känns besvärligt och tråkigt att behöva ifrågasätta våra tekniska ”framsteg” (som ju senare kan medföra svårövergripbara problem), tycker jag är mer än lovligt naivt.
Bara för att teknologin har gett oss väldigt mycket positivt finns det ingen anledning att inte försöka överblicka och utvärdera följder av nya landvinningar. Det är oerhört svårt, och just denna insikt är den största anledningen till att vara extra försiktig.
Detta är ju en grundsten i Agenda 21, en i mitt tycke höjdpunkt för mänsklig klokhet, men idag tycks det programmet sorligt nog till stor del ha fallit i glömska.
Martin: Tack för ditt svar.
Katarina: Begränsad kunskap? Tja jag har snart en masterexamen i geologi. I den ingår ca 100 poäng inom rent miljövetenskapliga ämnen. Hur står det själv till med den seriösa akademiska kompetensen bortom politiska floskler? Jag ser inte att du presenterar något annat än just politiska argument.
Daniel:
Trevligt med nyktra kommentarer till detta med människoskapade problem avseende teknik och utveckling. De flesta tycks annars reagera mera med ryggmärgen än med hjärnan! Givetvis avses inte Martin med detta, han besitter en mycket stor kunskap i detta sammanhang.
Hej
Jag tycker attvi människor är som lämlar fast smartare. Lämlar kan ju springa rakt utför ett stup tex så att hela flocken går under. Vi människor vet ju att vi springer så fort vi kan mot stupet men ingen verkar bry sig särskilt mycket.
Alla vet ju att vi förstör jorden och utrotar massor av djurarter osv men ändå är det ingen som vill stanna upp och vända om. Precis som lämlar fast vi är ju ändå ”smartare”.
Först en fråga till Daniel: Hur är tryckfördelninge i oljebrunnen i förhållande till vattendjupet?
Tänk ändå att vi är där vi är i vår utveckling och framåtskridande. En sak skrämmer och det är den mänskliga naturens rovgirighet och profithunger.
Kan det vara så att den havererade oljeriggen i gulfen och felet vid oljebrunnen beror av undermåligt underhåll, det kostar att hålla utrust ningar det handlar om i topptrim. Ekonomisk toppvinst i stället för utrustningsmässigt topptrim.
Om man säger något kanske man får en snyting så man hamnar uppe i äppelträdet. Alltså, det är lika bra att hålla tyst och sticka huvudet i sanden. Eller lägga det på kudden.
Här händer i alla fall ingenting radikalt. Det är som en eka utan åror på ett gungande hav. Den går inte heller att snacka iland.
Och hur mycket tid går ej åt för att debattera ett ämne som bara var en åsikt. Var tar folk all denna tid från? Kan man inte ägna sig åt problemen i stället?
Därför slutar jag med detta inlägg nu.
Hoppas att inte någon svarar.
Jag tycker Martin träffar problemets kärna när han ovan skriver: ”Vi måste bli bättre på att tänka till i förväg för att undvika att skapa problem. Det betyder inte att vi skall sluta använda vetenskap och teknologi, men vi skall låta bli att använda det på kontraproduktiva och destruktiva sätt.”
Det är inte sällan människan i förväg har svårt för att känna till konsekvenserna av sina handlingar. Och lättare blir det inte av när profithungern styr oss! Man kan inte komma ifrån att filosofi, ideologi, politik vetenskap och teknik går hand i hand. Så länge det finns människor med ett starkt och egoistiskt begär att skaffa sig en stor förmögenhet, kommer mänskligheten att fortsätta i samma gamla fotspår och exploatera omgivningen – vare sig det gäller levande eller död materia.