Av John Pohlman
Nu i dessa dagar för ett par hundra år sedan skedde en väderhändelse som är värt att notera ur historiskt-musikaliskt perspektiv. Året är 1791, platsen är Wien och det handlar om den kanske mest musikaliskt begåvade av de stora klassiska kompositörerna, Wolfgang Amadeus Mozart.
Han var bara 35 år gammal när han efter flera år av sjukdom på hösten 1791 blev allvarligt sämre och avled natten till den 5 december. Mozart hade inte många vänner och det var bara ett fåtal som bevistade begravningsakten i kyrkan dagen därpå
Efter mässan begav sig det lilla sällskapet till fots bakom likvagnen med kistan mot kyrkogården. Men under färden bröt ett oväder ut. De beskrivningar som finns talar om så kraftig blåst att det var omöjligt att gå upprätt mot vinden samtidigt som det åskade och blixtrade och regnet vräkte ner. Det finns en annan uppgift om att de råkade ut för en snöstorm och en ogenomtränglig snöyra. Det var i alla fall ett ”Herrans oväder” så att de medföljande sörjande skingrades och likvagnen med kistan och dödgrävaren fortsatte ensam. Framme vid kyrkogården lade dödgrävaren kistan i en gemensamhetsgrav för Wiens allra fattigaste.
När Mozarts hustru Konstanze någon dag senare besökte kyrkogården fick hon inte tag på dödgrävaren och ingen annan visste något om någon Mozart. Än idag verkar det som man trots undersökningar inte har kunnat fastställa just det ställe på kyrkogården där Österrikes store son ligger begraven.
/John
Hej! Pohlman Intressant berättelse
Mozart står staty i Wien.
Reser ofta till Österrike
Älskar ”Mozartkugeln”
Dette leder mina tankar direkt till Milos Formans ”Amadeus” där denna scen finns med, med delar ur Mozarts ”lilla” g-moll-symfoni som kongenial musik, perfekt matchande stämningen.
Så kan det gå. Myten om att konstnären ska vara missförstådd och upptäcks först efter sin död, har en viss täckning. Tyvärr. Fast jag tror inte att fattigdom och elände främjar konsten … Stackars Mozart!
Funderat om tolkningen i Milos Formans film om Mozart överenstämmer med den verklighet Wofgang Amadeus levde i och hans sätt att bete sig. Måste vara svårt att leverera personlighetsbeskrivning av det material som kan finnas. Vet själv inget om detta, mer än vissa anekdoter. Har en outsäglig beundran av denna kompositör, utan att vara musikexpert. Det är känslan som råder. Han var fantastisk. Scenen där man dumpade kroppen i en påse genom en lucka i kistan, kan mycket väl åskådliggöra det som hände och i ett ”Herrans” oväder. Får titta på filmen igen. Har den i bokhyllan. Du är en konstnär på ditt sätt John. Tycker du gjorde en fin insats i Helsingborg 12/11. Visste inte om Papa Bues tillstånd innan. Blev berörd av detta. Men musikerna runt honom var fantastiskt bra. Väderet var mera normalt då. NU undrar man om ”fan” kommit lös igen.
Formans version är inte säkert med sanningen överensstämmande. Som med vädersprognoser kan man säga: Sann under vissa förutsättningar…
http://www.faktoider.nu/mozart.html
Wien, den 7 December.
Den 4 i denne månad afled härstädes den berömde Hof-Compositören Mozart, til ej ringa förlust och saknad för Musiken och deS Älskare. Han war blott 35 år gammal, hade 4000 Gyllen i årlig lön, och war redan från barndomen i hela Europa för sina sällsynta musikliska gåfwor bekant.
/Posttidningar 2 januari 1792./
”Dito /Wien/, den 14 Dec.
Den berömde Compositören Mozart hade äfwen den sorglöshet för sina economiska omständigheter, som plägar åtfölja stora snillen. Enkan efter en man, hwilken så många krönta hufwuden och hela Europa beundrade, hwilken jämte sin beställning som Hof-Capellmästare ock Substitut wid Stephans Kyrka, blott af den högsta och rikaste Adelen både lärlingar, och hwilfen för sina så berömda werk hade bordt och kunnat samla rikedomar; denne mans Enka, suckar bland oförsörjda barn, med en ansenlig börda af obetald skuld, på en halmbädd. På hans efterlämnade ur låntc henne en Förwaltare 10 Gyllen, at Mozart måtte kunna begrafwas. Hwem kommer ej härwid ihog Händel?”
/Posttidningar 5 januari 1792./
”Utdrag af et Bref ifrån Prag, af den 15 Dec.
I går blef uti Nicolai Kyrka härstädes den i Wien afledne Virtuosen Mozarts Åminnelse firad, genom en högtidlighet aldeles wärdig den förträfflige Konstnären och som gör Prags Orchestcr, hwilken föranstaltade densamma, äfwen som alla härwarande berömde Musici, hwilka däruti deltogo, den största heder. Dagen förut blef Allmänheten genom et tryckt anslag underrättad därom, och på sjelfwa högtidsdagen ringdes i alla Nicolai Kyrkas klockor, hwarwid nästan hela staden strömmade dit, så at hwarken det så kallade Wälska Torget kunde innefatta wagnarna eller den annars för 4000 menniskor rymliga Kyrkan, deras personer som wille fira Mozarts minne. Det blef et Requiem af 120 de förste Musici, i spetsen för hwilka den bekanta Sångerskan Fru Duscheck stod, så förträffligen upfördt, at Mozarts anda äfwen i de Lycksaligas boningar borde fröjda sig däråt. Midt i Kyrkan stod et prägtigt illumineradt Castrum doloris; 3 Chorer Pukor och Trompeter läto höra sig med dämpad klang; SjälmäSan hölls af Pastoren Fischer; 12 Gymnasister försedda med sorge-flor och med hwita kläden i handen, buro brinnande facklor; det herrskade en högtidlig dyster stillhet och tusende tårar runno för wår Mozart, hwilken så ofta genom sina himmelska harmonier upfylde wåra hjertan med de ljufwaste känslor. Det gifs och skall än widare gifwas Mästare i Musiken; men at frambringa en Mozarts like, därtil behöfwer Naturen århundrade. Hans werk bewisa hans oriqinal-snitle, och hans fiender bewisa hans ojämnförliga höjd i Konsten; ty de kunde icke uptäcka mer än et fel hos honom, hwilket de bordt miSunna honom, at han nemligen war för rik på tankar. Önskeligt, at han kunnat lämna detta fel i testamente åt någon af sina bästa wänner! Det han skref, bar tydelig stämpel af claSisk skönhet. Han behagade fördenskull hwarje gång mera, emedan en skönhet föddes af den andra; därföre skall han ock ewigt behaga, emedan han allid måste synas ny, hwilket är alla claSiska Auctorers förmonsratt. Wittna icke hans Operor därom? Hör man dem ottationde gången med mindre nöje än den första? Och huru beklage wi ej alla dem, hwilka de ej behaga! Ty wärr! Mozart är icke mer!
Hamburg, den 21 Dec.
Äfwen i Wien har den afledne Mozarts åminnelse blifwit firad, och et Requiem öfwer honom upfördt. För hans efterlämnade Enka har Kejsar Leopold dragit försorg, i det han tillagt henne det underhåll hennes man som Kejserlig kapellmästare hade.”
/Posttidningar 16 januari 1792./