Av Anders Persson
När jag jobbade på brittiska Meteorological Office berättades det att Frank Sinatra en gång sagt att de tråkigast böcker han någonsin läst handlade om dynamisk meteorologi, dvs den del av meteorologin som handlar om hur luften rör sig. Jag vet inte om historien är sann, men han hade icke desto mindre helt rätt, ja mer än rätt; böckerna är inte bara tråkiga på grund av sin matematiska natur, det är inte så sällan meteorologer som verkar vara lite skrala i att tolka matematik som skrivit dem.
Inom utbildningen i dynamisk meteorologi råder över större delen av världen (inte bara i Sverige) en formalistisk syn på matematiken, dvs elever anses ha förstått ett fenomen om de kan härleda ekvationen för det. Finns det ingen ekvation som beskriver ett visste fenomen, t.ex. uppkomsten av v a r m a högtryck så sopas fenomenet under mattan (se bloggdiskussionen till “Högtryck och fint väder?”).
Nu är det så inom fysiken att det enklaste är just matematiken, det svåra är hur denna matematik förhåller sig till den fysikaliska verkligen. Just för att detta är så svårt är det bekvämare för utbildningsanstalterna att stanna på ett formalistiskt-matematiskt plan när de vill slussa igenom sina studenter och uppfylla diverse kvoter. Rättningen av examensprov skulle bli mer komplicerade om det gällde att avgöra om en fysikalisk förklaring var riktig eller ej. Däremot går det snabbt och enkelt att se om en matematisk härledning är korrekt. Följden blir en separation mellan teori och praktik.
För att förklara vad jag menar (också för icke-meteorologer) tar jag följande (helt påhittade) samtal mellan två teoretiker en tidig förmiddag:
– Har du lagt märke till den prognostiserade temperaturens temporala utveckling?
– Ja dess andra derivata verkar vara anomalt negativ
– Och dT/dt har en terrasspunkt exakt vid t=13.0!
– Inflektionspunkten ser dock ut att infalla vid t=18.7
– Andra derivatan verkar sedan inte antaga särdeles höga positiva värden…
De båda råkar så höra Stina, jourhavande meteorolog, besvara ett telefonsamtal:
–Jo temperaturen stiger raskt och det blir varmast vid 13-tiden, sedan kommer det gradvis in kallare luft och temperaturen faller snabbt, i synnerhet i början på kvällen. Men dimma som bildas hindrar att det blir hemskt kallt…
Teoretikerna tittar på varandra och säger (utan att vara medvetna om att det Stina sagt är identiskt med deras resonemang):
-Stina är en duktig prognosmeteorolog. Synd bara att hon inte har sinne och intresse för matematik…
Det har förmodligen Stina, eftersom hon ju faktiskt kan dra helt riktiga slutsatser ur matematiken (vilket undgick dessa teoretiker). Men Stinas förmåga är tyvärr inte vanlig inom den dynamiska meteorologin där man inte så sällan träffar på förklaringar, t.ex av corioliseffekten, som helt strider mot matematiken och verkligheten. Det är synd ty dynamisk meteorologi är, tvärtemot den uppfattning Frankie Boy bibringades, en av de mest fascinerande delarna av meteorologin, ja kanske hela fysiken.
/Anders