Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Växthuseffekten, del 4

Av John Pohlman

Under 1970- och 80-talen skapades allt kraftigare datorer samtidigt som nya mätningar bland annat med satelliter bidrog till alltmer ökad kännedom om atmosfärens gaser och dess verkningar.

Man fick också bekräftat vad man tidigare misstänkt att även andra gaser än koldioxiden påverkade uppvärmningseffekten. År 1975 påtalade den indiskfödde klimatforskaren Veerabhadran Ramanathan att även klorfluorkarboner hade stark växthusverkan och under de följande åren tillkom ytterligare växthusgaser, dikväveoxid, metan och ozon.

Man började alltmer inse att människan genom sin livsstil och utsläpp av gaser kunde förstärka den pågående klimatförändringen och skapa framtida stora problem. Därför bildades 1988 av FN:s miljöprogram och Världsmeteorologiska organisationen en klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate change (IPCC).

Panelens uppgift är att med hjälp av all vetenskaplig forskning utvärdera följderna av människans påverkan på klimatet. Panelen är ett samarbetsorgan för klimatforskare i hela världen.

Dess förste ordförande var professorn i meteorologi vid Stockholms universitet, Bert Bolin. Under hans ledning började man arbeta intensivt med att samla all information om klimatförändringen.

De första steget för att begränsa i-ländernas klimatpåverkande utsläpp togs på FN:s klimatkonvention vid konferensen i Rio de Janeiro 1992, det så kallade Kyotoprotokollet.

/John

Växthuseffekten, del 3

Av John Pohlman

Det intresse som inleddes på 1800-talet för atmosfärens värmeabsorberande egenskap fortsatte under det följande århundradet. Men det var till en början många som tvivlade och ifrågasatte teorierna.

År 1909 satte den amerikanske fysikern och kemisten Robert Wood för första gången på pränt uttrycket ”greenhouse” för att beskriva processen för jordytans uppvärmning liknande ett växthus. Wood är annars mest känd för sin forskning inom fysikalisk optik.

På 1930-talet hävdade den brittiske ingenjören Guy Callendar att luftens koldioxidhalt ökat sedan 1800-talet. Han ansåg att det berodde på människans förbränning av kol och andra fossila bränslen. Men liksom tidigare kritiserades hans teori bland annat därför att man ansåg mätningarna av koldioxidhalten var alltför osäkra.

Först på 1950-talet började man på allvar inse sambandet mellan människans påverkan av koldioxidökningen och att jorden blivit varmare. Man hade utvecklat nya och säkrare mätmetoder av forskare i Kanade och USA. Även från vetenskapsgrenar som biologi och oceanografi kom signaler om orsaker till ökad koldioxid i atmosfären.

Det första mera tillförlitliga beräkningarna av hur ökningen av koldioxidhalten inverkar på jordens medeltemperatur kom 1967 av två klimatforskare, Syukuro Manabe och Richard Wetherald. Japansk-amerikanske Manabe var en pionjär i utvecklingen av globala klimatmodeller.

De följande åren gjorde man sedan alltmer avancerade och säkrare modeller för att beskriva jordens klimatsystem och följderna på planeten på grund av den så kallade växthuseffekten.

Fortsättning följer.

/John

Växthuseffekten, del 2

Av John Pohlman

De vetenskapliga framgångarna inom olika områden från 1500-talet och de följande århundradena medförde ett stigande intresse för vädret.

Under denna tid övergick vädret från en kunskapsgren till den naturvetenskapliga meteorologin. Bland alla forskningsprojekt började man nu också bli medveten om att det var egenskaperna i det luftskikt som omger jorden som är orsaken till vår existens.

På 1800-talet kom de första vetenskapliga teorierna om atmosfärens värmeabsorberande egenhet. Den franske matematikern och fysikern Joseph Fourier framhöll 1824 att det är gasernas i atmosfären olika förhållande till det inkommande solljuset och den utgående värmestrålningen som gör att jordytan är varmare än den skulle varit utan atmosfär.

Detta utvecklades vidare av den brittiske fysikern och kemisten John Tyndall som genom mätningar av olika gasers absorptionsförmåga drog slutsatsen 1859 att det var framför allt vattenångan och koldioxiden som hindrade värmeutstrålningen till rymden. Tyndall forskade också i ljusets spridning i mikroskopiska partiklar och gav därmed förklaring till himlens blåa färg och rödfärgningen vid soluppgång och solnedgång.

I slutet av århundradet påvisade den svenske geologen Arvid Högbom att människans förbränning av stenkol kunde öka koldioxidinnehållet i atmosfären. Detta spörsmål togs också upp av vår store vetenskapsman i kemi och fysik Svante Arrhenius. Han gjorde också beräkningar om hur ökningen av atmosfärens koldioxidinnehåll genom drivbänkseffekten påverkade jordens temperatur.

I detta avseende var han en pionjär även om hans beräkningar inte var korrekta och fick skarp kritik. Men han var inne på rätt spår. Arrhenius var en mångsysslare. Hans ämnesområde omfattade bland annat geofysik, kosmisk fysik och meteorologi, där han tillsammans med meteorologen Nils Ekholm forskade i en periodicitet för åskväder och norrsken. Han erhåll som förste svensk nobelpriset i kemi 1903 för sin elektrolytiska dissociationsteori.

Fortsättning följer.

/John

Om väder vore ekonomi

Av Martin Hedberg

Igår kunde vi på ekonomisidorna läsa om hur Stockholmsbörsen skakades av dystra siffror från USA. ”Köparna flyr från börsen”, ”…marknaden ser att en global avmattning…”, ”…double-dip…” (Di 2010-08-25)

USA-frossa skakar marknaden” ”…Trycker ner Stockholmsbörsen, kronan, räntan” (SvD 2010-08-25)

Idag kan man läsa att: ”Kronan stärktes” och att ”Riskaptiten fick ytterligare fart efter jobbsiffror från USA” (Di 2010-08-26)

Ledande börser i Europa steg, och även amerikanska börser höll sig ovanför plusstrecket” (e24 2010-08-26).

Hur skall ni ha det? Vad kommer trenden vara i morgon?

Man beskriver horisonten, men det räcker bara ett stenkast.

Jag funderar på hur det skull se ut om vi skulle analysera vädret med liknande metoder:
Torsdag kl 19.43: ”Temperaturen faller i Enköping. Moln och regn trolig orsak.”
Fredag kl 10.02: ”Solen lyser nu över Svealand och temperaturen återhämtar sig i Enköping.”

Och när man funderar på hur vädret skall utveckla sig i framtiden, dvs en så kallad prognos…
I Junsele var det i måndags +14,5 grader, i tisdags 10,7 och i onsdags 7,5…. utvecklingen tyder på att det på måndag nästa vecka blir -10 grader.

Fast nu visade det sig att det redan på torsdagen (idag 26 aug) var +10,3 grader i Junsele. ”Det får ledande meteorologer att göra bedömningen att vädret och temperaturgradienterna troligen kommer att stabiliseras kring 10-gradersstrecket.” I alla fall idag. I morgon gör vi en ny bedömning.

Förlåt mig alla ekonomiskribenter, men vi vanliga oekonomer har det inte lätt när vi skall följa och förstå trender, än mindre förstå vad som troligen sker i framtiden.

Men jag vet hur svårt det kan vara att göra bra prognoser. Det är svårt även för en meteorolog -och då baseras våra prognoser ändå på fysik och objektiva matematiska beräkningar. Ekonomi är både matematik, psykologi och förväntningar -det gör det hela ännu svårare och mindre förutsägbart.

Vad hänger jag då upp mig på? Jo alla överdramatiserande rubriker och påståenden med extremt kort hållbarhet, i synnerhet i relation till de stora värden som ligger i potten.

Jag retar mig även på begrepp som ”double dip”. Det används av såväl journalister som inflytelserika ekonomer (Tex Sveriges Radio 2010-08-19 eller Di ovan).

”Double dip” är en visualisering av att världsekonomin på y-axeln och tiden på x-axeln. Grafen skulle då se ut som ett W och illustrera att vi ”kan vara på väg in i en ny lågkonjunktur”. Vad är det för slags analys? Att prata om en bild av ett ekonomiskt index? Vilka tidsspan talar man om? Vore det inte mer intressant att resonera kring någon form av fundamentala ekonomiska termer, orsak, verkan och återkopplingar?

Temperaturen i Junsele gjorde en uppochnervänd double dip i veckan. Jag är lite bitter för att det inte blev några rubriker av det.

Hur ekonomin, vädret och för den delen även klimatet utvecklas i framtiden? Systemen är olinjära, återkopplade, öppna, självlärande och självreglerande. Dvs komplexa. Komplexa system är fascinerande och omöjliga att förutse med med den precision många förväntar sig och i relation till det som ofta står på spel.

/Martin

Växthuseffekten, inledning

Av John Pohlman

Vår existens här på jorden har i alla tider fascinerat människan. Redan i de civiliserade samhällena för flera tusen år sedan var man fängslad över de krafter som frigjordes när vädrets makter demonstrerade sin styrka.

Dåtidens lärde försökte också förstå de processer som verkade i det lufthav som omger oss, atmosfären. Detta intresse kan man spåra i de första kultursamhällena i vår världsdel kring floddalarna vid Nilen, Eufrat och Tigris, alltså nuvarande Egypten och Irak.

I forna tider var det naturligt att anknyta väderföreteelserna i atmosfären med gudalära och vidskepelse.

När det grekiska samhället tog form skapades en högtstående kultur. Det var i denna som man började behandla vädret som en särskild kunskapsgren. Resultatet blev verket ”Meteorologica” på 300-talet f kr av filosofen Aristoteles, en lärjunge till Platon. Verket som bestod av fyra böcker blev sedan vägledande för vetskapen om atmosfären under mer än tusen år fram i tiden.

På 1500-1600-talen gjordes revolutionerande upptäckter och uppfinningar som gjorde att intresset för olika vetenskapsgrenar fick en ny start. Den polske astronomen Nikolaus Kopernikus förändrade den rådande världsbilden om förhållandet mellan solen och planeterna och den tyske vetenskapsmannen Johannes Kepler uppställde lagar om planeternas rörelser.

Många andra stora män verkade inom olika områden, Leonardo da Vinci, Isaac Newton, Charles Darwin, Galileo Galilei för att nämna några. Även Sverige hade flera framstående män framförallt under upplysningstiden under 1700-talet, till exempel Anders Celsius och Carl von Linné.

Intresset för vädret fick också under de här århundradena ett markant uppsving. Bondepraktikan utkom och utvidgades i ständigt nya upplagor. Meteorologiska instrument som barometern och termometern konstruerades och man kunde systematiskt börja med direkta väderobservationer.

Nu ville man också lösa problemet med den gåtfulla atmosfären, dess sammansättning, betydelse och funktion. På 1800-talet kom också de första teorierna om det som vi nu kallar växthuseffekten. Fortsättning följer i senare blogg.

/John

En varm, torr och blöt period

Av Martin Hedberg

Globala medeltemperaturen för land i juli 2010 var den varmaste som uppmätts sedan mätningarna startade 1880. Den var drygt en grad högre än genomsnittet för juli månader under 1900-talet (15,3 grader istället för 14,3). Det mest utpräglade överskottet av värme återfanns i Europa, västra Ryssland och östra Asien.

Bilden visar temperaturskillnader mellan juli 2010 och juli 1971-2000 (NOAA)

Om man väger samman land och havstemperaturer så var juli månad den näst varmaste månaden (juli 1998 var varmare). Tittar man på en längre period, januari-juli, så sattes rekordet i år. Januari-juli 2010 var den hittills varmaste perioden som uppmätts. Den är 0,68 grader varmare än genomsnittet för 1900-talet. (Obs, i vissa andra sammanhang refererar man till temperaturen i början av 1900-talet, då blir skillnaden ännu större)

Som vi skrivit om tidigare så har Ryssland erfarit extrem värme, torka och bränder. Tidigare värmerekord för Moskva löd på 36,8 grader. Den 26 juli i år slogs det då det blev 37,2 grader. Det rekordet slogs igen den 30 juli då det blev 39,0 grader.

Bilden visar skillnaden i temperatur då man jämför temperaturen 20-27 juli 2010 med samma period 2000-2008. (NASA)

La Nina började utvecklas under juli. I samband med det sjönk havstemperaturerna över centrala och östra Stilla havet. La Nina kommer troligen att förstärkas under kommande år.

Mer finns att läsa på NASA.

Vi har i ett bloggsvar tidigare diskuterat om detta kan tillskrivas människans påverkan på klimatet (antropogen klimatpåverkan) och svaret är Ja.

Värmen i Ryssland kan kopplas till den kraftiga nederbörden i Pakistan. De hänger bland annat samman via hur jetvindarna rör sig. Men brukar det inte alltid regna mycket i Pakistan vid vissa årstider? BBC tar ett exempel från Khanpur, där den normala nederbörden för hela augusti är 17,4 mm. Men under de första tolv dagarna i augusti i år kom det 255 mm!

Pakistan 14 augusti, 2009

Pakistan 14 augusti, 2009

Pakistan 15 augusti 2010

Pakistan 15 augusti 2010

Bilderna är sammansatta av visuellt och infraröda bilder. De visar bar mark (brunt), växtlighet (grönt), vatten (blått) och moln (turkos). Floden Indus är kraftigt översvämmad och vatten täcker mycket större områden än tidigare. Detta då fördämningar inte stått emot de kraftiga vattenflödet. (NASA).

Hur blir väder och klimat sedan?

Kommer det mer eller mindre snö i vinter? Blir det bränder i Ryssland, hur går det med spannmålsskörden och hur mycket regn kommer det i Pakistan nästa år?

Hur vädret blir i vinter eller nästa sommar på olika platser, det kan man inte veta ännu. Men eftersom klimatet förändras så kommer även vädret, sammanvägt, att vara annorlunda än det vi vant oss vid. Se denna sommar som en försmak på framtidens väder. Det måste inte bli varmt varje sommar i Ryssland, men på det hela taget, globalt, så blir det varmare. VAR värmeböljan kommer att vara, det kommer att visa sig.

Samma sak gäller med torka och nederbörd: Det hydrologiska kretsloppet är kraftigare nu än för trettio år sedan. Och det kommer att vara ännu kraftigare nästa år och året på det. Planeten Jorden ackumulerar fortfarande energi: Vi strålar ut mindre energi per tidsenhet än vi tar emot. Det märks och uppenbarligen är det jobbigt att anpassa sig.

Hittills har det blivit ca 0,7 grader varmare. Vi har redan intecknat ytterligare omkring 1,5 grader. (Ramanathan and Feng, 2008) Detta alltså med nuvarande nivå av växthusgaser, men om man tar bort de aerosoler (partiklar) som vi släpper ut och som har en avkylande effekt. (Smogen försvinner ur luften några veckor/månader efter att man slutar förbränna fossilt kol och biobränslen, vilket sker främst i Asien).

Målsättningen var att begränsa uppvärmningen till 2 grader. Två graders uppvärmning är ingen söndagspromenad. Sedan kan man diskutera Peak oil och hur mycket fossilt kol vi egentligen har kvar. Men det kvarstår att vi redan har gjort rätt stora förändringar av klimat och därmed vädret (latent har vi alltså redan ”byggt in” 2,4 graders uppvärmning idag). Det kan därtill bli tre, fyra eller fem graders uppvärmning i slutet av 2000-talet. Det beror på vad vi människor gör och hur naturen reagerar och varierar.

Det är inte underligt att glaciärer smälter, havsnivån stiger, skogar brinner, brunnar sinar, floder svämmar över… Inte alltid och överallt samtidigt, men i genomsnitt. Det är det som är klimatförändringar. Forskare varnade för det för flera tiotals år sedan. Men samhället i övrigt hade inte tid eller intresse att lyssna hårt nog. Nu är vi här. Och vi stannar inte, vi fortsätter framåt.

Vad forskarvärlden också sade var att klimatet har momentum, tröghet, intertia. Det betyder att det förvisso är svårt att ändra, men även är svårt att få stopp på en förändring. Just nu förändras klimatet 10-100 gånger snabbare än då vi gick ur förra istiden. Inte nog med det, vi accelererar vi förändringarna.

Vi måste lära oss att hantera det. Förutom att hantera katastrofer så handlar det om att hantera osäkerheter. Genom framväxten av våra samhällen så har vi indirekt förutsatt att vissa saker inte förändras så pass mycket att det spelar någon större roll. Klimatet tex. Nu har vi fått en försmak på vad som kan ske. Mer och annorlunda blir det.

/Martin

Att anpassa sig…

Av Martin Hedberg

Igår fredag sjönk temperaturen i Moskva till +31 grader mitt på dagen. Idag blir det 32. I morgon söndag 34. Det är fortfarande varmt, men inte lika varmt som det varit tidigare i veckan.

Det kan till och med komma lite regn. 60% sannolikhet för 3 mm i morgon söndag! (Källa: Hydrometeorological Centre of Russia). Inte för att det gör någon skillnad i realiteten, men ändå ett hopp. (Som jämförelse: Den gångna veckan har det kommit 50-100 mm på många platser i Sverige.)

Bränder i Ryssland (Moskva) 28 juli, 2010. Det klart vita är moln, det gråa är brandrök från bränder i skogar och torvmarker. (NASA Earthobservatory).

Bränder i Ryssland (Moskva) 28 juli, 2010. Det klart vita är moln, det gråa är brandrök från bränder i skogar och torvmarker. (NASA).

Det är varmt och torrt. Man har fått missväxt, skogsbränder och torvbränder (de senare är mycket svåra att släcka, det kan ligga och pyra i dagar för att senare blossa upp igen.) Många hem har brunnit ner. Människor har drunknat när de sökt svalka. Folk lider av värme, luftföroreningar, materiella skador och stort obehag av att vara utsatta och maktlösa inför det som sker.

Man är van vid sträng kyla om vintern och perioder med värme om sommaren. Men detta är något utöver vad man har erfarenhet från tidigare. Potentialen för långvarig värme finns där. Man har trots allt utpräglat kontinentalt klimat med stora avstånd till hav som kan bringa svalka.

Från och med måndag stiger temperaturen igen. Varma nätter (21-24 grader) och dagstemperaturer på 34-38 grader. Svaga vindar och inget regn. Luften är disig av rök från bränder.

Bränder i östra Ryssland, norr om Kamchatka den 30 juli, 2010. Det klart vita är moln, det gråa är brandrök från bränder i skogar och torvmarker. (NASA Earthobservatory).

Bränder i östra Ryssland 30 juli, 2010. (NASA)

Det som sker är inte förvånande, men mycket skrämmande. Man kan dela in det i (minst) tre delar. Det som sker i med väder/klimat, de konsekvenser det får på ekosystemen och de konsekvenser som dessa två får på människor och samhälle, dvs hur vi reagerar.

Jag kan en del om det första, väder och klimat. Jag läser allt jag kan om det det andra, ekosystemen. Och hur människan kommer att reagera? Vi får väl se, hittills har det tyvärr varken varit förnuftigt eller rationellt sett till all den kunskap som trots allt funnits under lång tid.

Evolutionen har läst oss hantera geografiskt små problem som onda avsikter, bränder, giftiga växter, farliga djur mm. Vi förstår att det finns förut, nu och framtid. Vi äter vitaminer, går till tandläkaren, storhandlar på rean, pensionssparar, rostskyddar bilen lägger undan julpyntet och snöskyffeln så vi kan använda det nästa vinter igen. Människan kan hantera svåra saker som att flyga i överljudsfart, transplantera hjärtan och skapa Internet. Det har förmodligen givit oss lite hybris, övermod. Jag tror att det finns en lömsk fara i att tro att vi skall kunna lösa alla problem, bara vi känner oss tillräckligt motiverade.

Det som sker nu är på en helt annan skala och sammanlänkade i komplexa system på helt andra sätt än de problem vi tidigare förutsatt oss att ”lösa” eller bemästra. Tillräckligt många människor har ännu inte tillräckligt med erfarenhet och kunskap av det som sker för att hantera det rationellt inom sina respektive områden. Än mindre gemensamt. Med tiden kommer fler att få mer erfarenhet och kunskap men vi kommer också att förlora handlingsutrymme.

Just nu, som alltid, lär vi människor oss, och anpassar vi oss till vår omgivning. Det sker i synnerhet när den förändras. Ryssland håller på att anpassa sig, tex inom jordbruket, skogsnäringen och i städer. Det vi ser är en anpassning höga sommartemperaturer och frånvaro av regn. Det gör ont.

/Martin

PS. Någon kanske trodde att globala förändringarna, tex den planetära energiobalansen, tog slut bara för att vi hade kyla och mycket snö i Europa i vintras? Men så var/är det inte. Det var en varm vinter -globalt sett. Nu har vi en varm sommar -globalt sett. Och planeten fortsätter att ackumulera energi. Vi strålar inte ut lika mycket i rymden som vi tar emot från solen. Konsekvenserna tar sig många olika uttryck. Det är inte förvånande. DS.

PS igen. Det som sker betyder inte att det alltid kommer att vara varma och torra somrar i Ryssland. Eller att skog och mark kommer att brinna varje sommar. Men sannolikheten för att det skall ske har förändrats. Det är det som kallas ”förändringar av klimatet”. DS.

”Ryssvärmen” är inget att önska sig

Av Martin Hedberg.

Bakgrund: Det pågår en omfattande värmebölja i Ryssland.

Den ryska jordbruksministern Yelena Skrynnik uppgav i förra veckan att 32% av skörden (åkerarealen) gått förlorad. Flera jordbruksregioner har utlyst katastroftillstånd.

Från att i våras ha prognostiserat en skörd om 90 miljoner ton spannmål tvingas man nu skära ner på förväntningarna. Sedan i fjol, då skörden gav 97 miljoner ton, har man vissa lager, men de förväntas inte täcka bortfallet.

Omfattande bränder både i skogar i torvmarker bekämpas av ett stort antal brandmän. I söndags sattes värmerekord i Moskva med 37,4 grader. Tidigare rekordet var 36,8 grader från 1920.

I en tidigare blogg beskrev jag lite om bakgrunden till årets spannmålsskörd, ekonomi och prognoser.

Samma dag som jag skrev den bloggen slogs värmerekordet igen. Man uppmätte i måndags 38,3 grader i Moskva. Det är den högsta temperaturen som uppmäts sedan mätningarna startade för 130 år sedan.

Sol genom dis (generell bild).

Sol genom dis (generell bild).

Luften i Moskva är disig av brandrök från bränder i torv och skogar. Diset gör även att nattemperaturen inte sjunker så mycket som det hade gjort i klar luft. (Detta då utstrålningen av värme sker från ovansidan av diset istället för från marken.)

Den ryska skörden av spannmål kommer att understiga 80 miljoner ton, uppgav vice ekonomiminister Andrei Klepach i förrgår. Han sade också att: “The scope of the drought is serious” och/men tillade att “(there is) no basis for panic”.

SovEcon (rysk nyhetsbyrå som bevakar jordbruksfrågor) uppgav att skörden kommer att understiga 70 miljoner ton.

Ryssland kommer troligen att införa exportrestriktioner. Dessa kompenseras av att USA exporterar mer vete, men/och bortfallet påverkar priset på spannmål på den internationella marknaden.

På marknadsplatsen i Chicago har priset på vete (för leverans i september) stigit med 39% sedan 9 juni till följd av värme och torka i Ryssland samt för mycket regn i Kanada.

På den marknaden i den Europeiska delen av Ryssland har vetepriserna stigit med 15% på en vecka, korn med 30% och råg med 33% enligt Bloomberg.

Priset på spannmål påverkar priset på mat, främst bröd. Det påverkar i sin tur den ryska inflationen. Den ryska regeringens prognos för 2010 är 6% inflation, men enligt  Yaroslav Lissovolik, Deutsche Bank AG’s i Morskva, så kan den komma att bli drygt 8% till följd av stigande matpriser. (Not. I Ryssland väger livsmedel förhållandevis mycket (38%) i konsumentprisindex jämfört med tex Europa, USA (15%) eller Kina (32%)).

Inflationen påverkar i sin tur priset på ryska obligationer, vilket i sin tur påverkar övrig ekonomi.

Prognos: Även idag och i morgon blir det varmt med temperaturer kring 38 grader i Moskva. På fredag sjunker temperaturen något och under helgen pendlar den mellan 30 och 35 (fortfarande ordentligt varmt). Om nätterna är det mellan 19 och 26 grader, dvs oftast tropiska nätter (över 20 grader). Vindarna är/blir svaga. Förväntad mängd regn: 0 (noll) mm.

Jag tänker på detta när kvällstidningarna, med en underförstådd förväntan om glädje, basunerar ut att ”Ryssvärmen på väg in över Sverige igen” (tex Aftonbladet 27 juli, 2010).

Det må vara lätt att gnälla på moln och temperaturer på 20 grader här hemma. Men ”ryssvärmen” är inget att vara glad över eller längta till. Det är få i Ryssland som uppskattar den, där lider man av den. Där innebär ”ryssvärmen” bränder, missväxt, förlust av egendom, dålig ekonomi, dålig hälsa och även dödsfall.

Varför skulle vi i Sverige tillskriva den som en bra och önskvärd situation? Är det för att håna ryssen eller är det ett uttryck för vår djupa okunskap om världen utanför? Många förstår inte hur fantastiskt bra vi har det här i landet Lagom. Passa på att njuta.

/Martin

PS. Förutom att många missförstår innebörden av ”ryssvärme” så är den inte på väg hit som Aftonbladet flaggade för på förstasidan igår. Prognosern tyder på att vi inte får 30-38 grader kommande vecka (lyckligtvis 😉). Det framgår även om man läser deras artikel och prognos. Men någon rubriksättare (?) tyckte tydligen inte att det räckte. DS.

Torka i Ryssland påverkar vetepriser, inflation och investeringar

Av Martin Hedberg

Höga temperaturer och frånvaro av regn har gjort att södra Ryssland upplever en svår torka just nu. Förutom konsekvenserna för människor och djur så har det förstört stora delar av Rysslands spannmålsskörd. Trots att man i fjol hade en något större skörd än normalt (97 miljoner ton spannmål) så kan det bli brist på spannmål i år.

En sämre skörd gör att man riskerar att inte kunna exportera så mycket som förväntat (Ryssland är världens tredje största spannmålsexportör och fjärde största veteexportör). Det kan uppstå brist på internationella marknader och kan driva upp internationella spannmålspriser.

Högre spannmålspriser driver även på den ryska inflationen.

Temperaturavvikelser 4-11 juli, 2010. Mörkblått motsvarar 12 grader kallare, djuprött 12 grader varmare än normalt. (EarthObservatory, NASA)

Den 15 juni mötte Rysslands jordbruksminister Yelena Skrynnik premiärminister Vladimir Putin. Då förkunnades att Ryssland beräknade årets spannmålsskörd till 90 miljoner ton.

Den 6 juli skrev sajten rt.com att Premiärminister Vladimir Putin meddelat att prognosen för spannmålsskörden skrivits ner till 85 miljoner ton på grund av torka i ett par av de producerande områdena. Putin betonade samtidigt att det inte fanns anledning till oro. Detta då Ryssland har en ett spannmålslager på 24 miljoner ton vilket gör att man inte kommer att ha några problem att möta den förväntade exporten på 20 miljoner ton.

Den 16 juli skrev sajten Alertnet.org som i sin tur citerar Reuters att skörden på 12% (9,6 miljoner hektar) av Rysslands jordbruksmark var förstörd. Vidare så drabbas landet av omfattande skogsbränder. I 17 regioner har man deklarerat katastroftillstånd. Årets torka är den värsta på 130 år.
Jordbruksminister Yelena Skrynnik flaggar för att man förmodligen tvingas sänka prognosen till under 85 miljoner ton.
Enligt Alertnet har SovEcon, en rysk nyhetsbyrå som bevakar jordbruksfrågor, skrivit ner sin skördeprognos till 75 miljoner ton.

(Not. Enligt Wikipedia och CIA och har Ryssland 117 miljoner hektar jordbruksmark (”arable land”, dvs mark för grödor som omplanteras efter skörd, tex majs, vete, ris…). Motsvarande siffra för Sverige är 2,4 miljoner hektar. Enligt Alertnets uppgifter ovan skulle Ryssland ha 80 miljoner hektar jordbruksmark.)

Den 19 juli rapporterar The Moscow Times att höga temperaturer omsveper stora delar av Ryssland. Värmen gör att spannmålsodlarna tar in sin skörd tidigare än normalt. 4,3 miljoner hektar är skördade. Skörden har hittills givit 3,19 ton per hektar mot 3,23 i fjol. Artikeln upprepar Reuters tidigare uppgifter att 9,6 miljoner hektar spannmål har förstörs (vilket motsvarar omkring 30 miljoner ton spannmål). Den ryska intresseorganisationen Grain Producers Union uppskattar årets skörd till 77 miljoner ton.

Den 23 juli skriver The Moscow Times att det är deklarerat katastroftillstånd i 23 regioner på grund av torkan.
Vidare skriver man att spanmålshandlare drar sig för att skriva på exportavtal. Detta då man fått indikationer på att Ryssland inte kommer att kunna leva upp till sina exportmål och att man inte kan utesluta exportrestriktioner.

Bloomberg rapporterar (23 juli) att jordbruksministern i en radiointervju dagen innan sagt att det inte fanns anledning till oro för ökade brödpriser. (En sådan kommentar skulle få mig att oroa mig för just precis det. Dock vet vi nu inte i vilket sammanhang uttalandet uppkom.)

Bloomberg rapporterar (igen 23 juli) att vetepriset stigit fyra veckor i rad (+24% i juli) med anledning av torka i Ryssland och kraftiga regn i Kanada. Jordbruksminister Yelena Skrynnik anger att torka är orsaken till att 32% av Rysslands spannmålsskörd nu är förstörd.

Det är svårt att göra prognoser. 90 miljoner ton blev 61. Och det är fortfarande till största delen en prognos. (En liten reservation för att det inte framgått om det är 32% av åkerarealen som ”gått förlorad” eller om det är 32% av skörden i ton räknat som gått förlorad.)

Men ingen kan klandra henne. Vem kunde förutse att det skulle bli värme och torka just i år?

Men Dan Kuechenmeister, chef för råvaruhandeln vid RBC Dain Rauscher i Minneapolis säger att trots problemen i Kanada och torkan i Ryssland, östra Europa och Kina så kommer troligen inte internationella spannmålspriser att stiga så mycket mer. Detta då det finns stora lager i bland annat USA.

Ryssland är världens fjärde största exportör av vete (störst är USA följt av Kanada och Australien). Om exportörerna inte kan möta den internationella marknadens efterfrågan på vete så stiger priset på vete.

Marknaden drivs främst av förväntad produktion, snarare än hur stora skördarna är just nu. Därför har framtida väder, såväl torka som regn, stor inverkan på priset på spannmål.

Men givetvis har händelser just nu även stor inverkan på framtida produktion. Om torkan/vätan blir så svår att skörden går förlorad så försvinner en given mängd spannmål från den potentiella framtida marknaden. Å andra sidan kan stater/myndigheter/företag sälja ut delar av den spannmål man har i lager vilket också påverkar priset och givetvis tillgången på spannmål.

Försäljningen av spannmålslager kan göras med olika syften, såväl för att tillgodose brist på spannmål, sänka priset (så att folket har råd att köpa bröd) som för att tjäna pengar.

Bloomberg Businessweek skrev den 19 juli: ”The five-week rally in wheat that made it the best performer of any commodity is under threat as prospects for the second-biggest stockpiles in almost a decade overwhelm damage caused by drought.

Det låter kanske lite cyniskt att påstå att råvaran vete ”…is under threat…”, dvs att det skulle vara ett hot att priset på vete inte skall fortsätta stiga. I synnerhet som orsaken till det skulle vara att lagren av vete är större än skadorna/bortfallet orsakat av torka. Man får det att låta som om små lager och förstörda skördar är bra.

Men det är inte bara den som handlar med vetekontrakt som uppskattar ett högt pris på spannmål. Även den som odlar spannmål gynnas av ett lite högre pris på råvaran. Men det är förstås synd om det skall behöva inträffa på bekostnad av någon annan odlare får missväxt till följd av torka eller översvämning.

Den enes bröd…

I verkligheten har många spannmålsodlare redan på ett tidigt stadium tecknat avtal om pris på spannmålen. Man flyttar därmed risken (och även möjligheten) till aktörerna på marknaden, tex uppköparna.

Om lagren är stora och skördarna goda så blir, om marknaden fungerar, priserna låga. Bra för den som skall äta brödet, men inte för den som skall skapa råvarorna.

Den enes bröd…

Under perioder med stora svängningar (i priser, väder, tillgång på råvaror…) slås de aktörer ut som inte kan hantera svängningarna. De som kan parera dem går neutrala. De som kan nyttja dem avancerar. (Det gäller såväl växter och djur som tradingaktörer, virus, pokerspelare eller spannmålsodlare.)

Utan svängningar byggs systemet större och mer komplext. Men om det är för stabila förutsättningar så blir systemet, dvs alla aktörer, troligen också mer sårbara för framtida svängningar.

Det är som att ta vaccin eller träna: Man blir frisk av att vara lite sjuk, man blir stark av att nöta lite lagom. (Men det finns nog ingen allmänt accepterad åsikt om vad som skulle vara lagom variationer av priset på spannmål.)

I vilken utsträckning är olika saker är bra eller dåliga? I vilket syfte, för vem och när? Man vill gärna tro att det inte finns folk som önskar missväxt, men så enkelt var det tydligen inte.

Återstår att se hur stora skördarna blir och för vem.

/Martin Hedberg

Rekordvärme globalt och hemma

Av Martin Hedberg

Det har väl inte undgått någon i Götaland, Svealand och östra Norrland att det är varmt just nu. Igår var det årshögsta med 34,5 grader i Hästveda i norra Skåne. Det är därtill den högsta temperaturen som uppmätts i Sverige sedan 1994.

Den allra högst uppmätta temperaturen i Sverige genom tiderna är 38,0 grader Det noterades i Ultuna 1933 samt i Målilla 1947. Det rekordet skulle kunna tangeras idag. Det torde i så fall ske någonstans i Skåne, Småland eller Östergötland.

Det är även varmt i övriga Europa. Temperaturerna ligger på många platser mellan 35 och 40 grader. Och som vi skrivit om tidigare så är det även varmt i östra USA.

Även Västantarktis noterar rekordtemperaturer. Ingen värmebölja direkt, det är ju trots allt vinter på södra halvklotet och Antarktis är en kall plats. Men det är noterbart, men inte förvånande, att stora delar av vår planet är betydligt varmare än normalt.

Lite mer näraliggande polarområden, Arktis, noterar också högre temperatur än normalt.

Många minns säkert den gångna vintern som kall och snörik. Det var den -i Europa, Ryssland och delar av USA. Men globalt sett var det en varm vinter.

Det är självklart så att en mätning (tex min garageuppfart) inte är ett bra mått på en global fråga. Att det var varmt i Hästveda i går visar inte att det är varmt globalt, på samma sätt som tågkaoset i vintras inte var ett bra mått på snötäckets utbredning över resten av jordens arktiska och tempererade områden.

Globala frågor kräver globala mätningar och analyser.

Det gångna halvåret har varit rekordvarmt. Och detta trots att solen har ett minimum av sina solfläckar, dvs strålar ut mindre energi än genomsnittet över solfläckarnas 11-års cykel.

Avvikelse från temperaturen januari-juli år 2010, 2005 och 1998 jämfört med åren 1951-1980. (NASA)

1998 och 2005 var två andra rekordvarma år (blå respektive grön kurva i diagrammet från NASA). Men 2010 (röd kurva) är hittills varmare än dem sammantaget över januari-juni.

”Men trenden är nedåtgående på den röda kurvan!” kanske någon tänker. Visst, men som vi skrivit om i en tidigare blogg (Prognoser genom persistens), så är det ett vanskligt sätt att göra prognoser på. Man måste studera fysiken bakom fenomenen.

Det är inte förvånande att det är varmt, vare sig i Sverige eller globalt. Men det är illavarslande. Dels att det går fortare än vad forskarvärlden sagt i gemensamma uttalanden, dels att våra åtgärder för att förhindra det har varit och är så små i relation till vad vi säger oss vilja åstadkomma.

Många kommer att bli överraskade av framtiden. Tyvärr och i onödan. En del onormala saker blir mer normala. En del normala situationer blir onormala. Det är bara att vänja sig.

/Martin