Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Kurs om klimat och säkerhetspolitik

21 februari 2011

Av Martin Hedberg

Som en del av er redan känner till så har jag sedan flera år tillbaka fördjupat mig i olika aspekter av klimatförändringar, såväl dess orsaker som konsekvenser. Det gör att jag vid flera tillfällen blir ombedd att föreläsa om klimat, både ur ett generellt perspektiv och inom specifika områden.

För en dryg vecka sedan talade jag om klimat vid en vid en konferens som handlade om etablering av vindkraft i arktisk miljö, typ norra Sverige vintertid.

Idag föreläste jag vid Försvarshögskolan på deras kurs för beslutsfattare i samhället. Rubriken på föreläsningen var ”Kan klimatförändringar utgöra ett säkerhetspolitiskt hot?”.

Av alla aspekter som finns av klimatrelaterade frågor så är det ett par som intresserar mig speciellt, och det är energi, investeringar, innovationer, strategi/risk och säkerhetspolitik.

Kursen, som arrangeras av Institutet för Högre Totalförsvarsutbildning inom Försvarshögskolan, går två gånger per år och varvas med en internationell utbildning. Det är alltid lika intressant att föreläsa för deras kursdeltagare. På de fyra år som jag föreläst vid Försvarshögskolan jag dessutom sett att klimatfrågorna fått allt mer utrymme i kursplanen.

På utbildningarna beskriver jag både den vetenskapliga bakgrunden till klimatsystemet och hur våra samhällsfunktioner och säkerhetspolitiska system såväl påverkar, som påverkas av, ett klimat i förändring. Klimatfrågorna är sammanvävda i både vardagen och strategiska beslut som rör såväl livsmedel som energi, anpassning, politiskt spel, investeringar och mycket mer.

Via dessa frågor, som till sin karaktär ofta är generaliserande, och de följande frågeställningar (som ofta är detaljerade), så växer det fram en medvetenhet om såväl risker som möjligheter bland beslutsfattarna.

Varje föreläsning har olika karaktär, mycket beroende på deltagarnas förkunskaper och ansvarsområden. Idag präglades de öppna frågorna av en diskussion kring risker med ”geoengineering”, dvs att avsiktligt försöka styra klimatet, samt strategier vid internationella klimatförhandlingar.

I morgon skall jag dels fundera på när våren kommer till Sverige, dels göra en intervju om klimatförnekare för studentradion i Uppsala. Jag skall också skriva färdigt en artikel till en tidning.

/Martin

The Guardian om sannolikheter för extremväder

13 februari 2011

Martin Hedberg

Klimat

18 Comments

Av Martin Hedberg

The Guardian skrev i en artikel den 9 februari att extremvädret i Australien inte är så extremt längre. Sannolikheten för olika händelser förändras. Klimatförändringar är inte längre något som skulle kunna ske i framtiden, det händer framför ögonen på oss

”Okay, so we’ve had a bad start to the year. But if Queensland experiences two 1-in-a-100-year weather events within a few weeks, doesn’t that mean we’re off the hook for the next two centuries? If only. Unfortunately, the odds are changing.”

”It’s not appropriate to say global warming causes a particular weather event. But it’s equally false to say global warming has no effect on weather. Yes, we’ve had floods and heavy downpours in the past, well before modern global warming. But now the odds of heavy downpours and floods are increasing.”

Jag skrev i en blogg en knapp månad tidigare, den 11 januari kring översvämningarna i Queensland:

”Det vi ser i Australien idag är inte normalt. Inte heller var översvämningarna i Pakistan eller bränderna i Ryssland i fjol ”normala företeelser”. Detta är konsekvenser i verkligheten av att klimatet förändras.

Det som tidigare var normalt blir mer sällsynt. Det som tidigare var onormalt blir vanligare.”

Och som jag skrev i en av kommentarerna till bloggen om torkorna i Amasonas tidigare i veckan:

”Orsaken är att själva fenomenet ”torka i Amasonas” är så osannolik att den, historiskt sett, bara inträffar vart hundrade år. Om vi nu har två sådana fenomen inom loppet av fem år så bör man åtminstone reflektera över möjligheten att något har hänt. Tex att sannolikheten för torkor i Amasonas har ökat.”

Klimat kan beskrivas som statistik på väder. ”Klimatet är det man kan förvänta sig, vädret är det man får.” När klimatet förändras så ändras oundvikligen sannolikheten för olika väderhändelser.

Förändringen av jordens strålningsbalans sker dels ökad mängd aerosoler, dvs förändrat albedo. Det gör att mindre mängd sol når marken. Det sker dels genom ökad halt växthusgaser vilket ger ökad återstrålning av värmeenergi från atmosfären till marken och minskad utstrålning av värmeenergi till rymden. Effekten av ökad halt växthusgaser är både kraftigare och mer långvarig än effekten av ökad halt aerosoler.

Resultatet är att temperaturen i haven, marken, isar och luften stiger. Det är det som är ”global uppvärmning”. Som konsekvens av detta får vi smältande glaciärer, stigande havsnivån, ökad luftfuktighet och ett intensivare hydrologiskt kretslopp, dvs att det blir kraftigare torka och kraftigare nederbörd.

Alla drabbas inte samtidigt eller på samma sätt. Det är inte heller något unikt, klimatet förändras hela tiden. Kruxet är att själva förändringarna i klimatsystemet går väldigt mycket fortare nu när vi människor blivit mycket inflytelserika aktörer i klimatsystemet. Vi har också gjort oss beroende av processer som på kort sikt gagnar oss, men som på längre sikt gör livet mycket svårare för oss.

För att slippa problemen vi har idag så skulle vi, och våra föräldrar, ha behövt agera annorlunda för trettio år sedan. Om vi vill undvika problem i framtiden så bör vi minska vår påverkan på klimat- och ekosystemen idag.

Något som vi i alla händelser är tvungna att göra är att anpassa oss till förändringarna som sker idag och som kommer att bli mer omfattande i framtiden.

Sannolikheten, oddsen, för olika väderhänselser förändras. Vi vet varför och vi har en bra aning om saker som kan komma att ske. I alla fall för små förändringar, typ några tiondels grader. När förändringarna blir större (mer än 1-2 graders uppvärmning) så kan man för det mesta bara ana vad som skulle kunna ske.

/Martin

PS. Naturen är irreversibel. Det finns ingen möjlighet att ångra sig och få tillbaka systemet till ett tidigare tillstånd. DS

Två hundraårstorkor på fem år

6 februari 2011

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

13 Comments

Av Martin Hedberg

I en artikel i Science (7 januari, 2011) beskriver forskare hur Amasonas på kort tid drabbats av svår torka och hur detta dessutom skapar stora utsläpp av koldioxid. Regnskogen som brukar beskrivas som ”Jordens lungor”, har just andats ut rejält.

År 2005 inträffade en ”hundraårstorka”, en torka som statistiskt sett bara återkommer vart hundrade år. 37% av regnskogen i Amasonas drabbades av mindre nederbörd än normalt (≤–1 standardavvikelse från medelvärdet). Skogsdöd, bränder och förmultning skapade netto utsläpp av 1,6 miljarder ton kol.

Statistiskt sett så skulle gå hundra år till nästa torka av samma eller större storlek. Men redan fem år senare, år 2010, inträffade nästa hundraårstorka. Denna gång blev den dessutom ännu kraftigare! 57% av Amasonas hade mindre nederbörd än normalt och nettoutsläppet av kol blev 2,2 miljarder ton.

(Utsläpp av kol sker i form av koldioxid. När man beräknar mängden koldioxid som frigjorts kan man antingen ange massan kol eller massan koldioxid. I det senare fallet inkluderas massan av syreatomerna. Koldioxid väger 3,67 gånger mer än kolatomen.)

Skogar och hav har under hela industrialismen varit en netto sänka för koldioxid. De har alltså absorberat mer än de släppt ut. Ungefär hälften av människans utsläpp av koldioxid har absorberats av skogar och hav (tack vare ett högre partialtryck CO2 i luften så har koldioxid ”pressats” ner i haven). Men i fjol så förmådde inte längre Amasonas att netto binda koldioxid från luften. Utsläppen blev större än vad som absorberades genom fotosyntesen.

2,2 miljarder ton kol är lika mycket som världens två största tillväxtnationers, Kina och Indiens, gemensamma årliga utsläpp av fossilt kol.

Varför sker detta? Troligen så har skogsskövling och anlagda skogsbränder spelat en mycket stor roll. Det har påverkat lokal- och regionalklimatet i Amasonas. Stora mängder bördig jord har därtill eroderats bort när växter inte längre bundit jorden. Det förändrade klimatet har gjort att betingelserna för träd och andra växter har förändrats så mycket att de till slut dött, vilket i sin tur har ökat den biologiska nedbrytningen av biomassan samt ökat spridningen av skogsbränder.

Vad är följderna? Tja, till att börja med bör man konstatera att det redan för tiotals år sedan varnades för detta. Beslutsfattare har i vissa fall lyssnat till forskares varningar, man har haft konferenser, förhandlingar, skrivit deklarationer… men mänskligheten har inte levt upp till dessa.

Klimatmodeller har beskrivit att vi kan förvänta oss inte bara högre temperaturer utan även ett kraftigare ”hydrologiskt kretslopp”, dvs att det avdunstar mer på en del platser och regnar mer på andra platser. Det är precis det vi ser exempel på.

Inom klimatvetenskapen finns ett mycket grundläggande begrepp i form av ”återkopplingar”. Dessa kan vara positiva eller negativa, dvs accelerera eller bromsa förändringar. De kan även vara snabba eller långsamma. Snabba är tex vattenångan och molnigheten som reagerar inom sekunder och timmar på förändringar. Långsamma är havsströmmar, glaciärer, permafrost, skogar mm. En del av dem har betraktats så långsamma att de förväntas förändras först på skalan hundratals år.

Men mycket tyder nu på att dessa långsamma återkopplingar kanske var snabbare än samhället trodde (hoppades på?). Och/eller att vi kanske redan har knuffat till klimatsystemet mer än vi trodde (hoppades på?). Vi får se när nästa hundraårstorka inträffar. Vi behöver nog inte vänta så länge.

Eller så var det inget att bry sig om. En liten pust bara som blåser bort eller späs ut. Det kanske går över om man tänker på något annat (ironi).

/Martin

”Alla klagar på vädret…”

20 januari 2011

Martin Hedberg

Klimat

29 Comments

Av Martin Hedberg

Vi fick nyss en kommentar från Ragnar där han konstaterar att ””Alla klagar över vädret, men ingen gör något åt det” eller, det kanske vi gör? Ja, den som lever får, som brukligt är, se”.

Jag har själv fascinerats av uttrycket sedan jag hörde det första gången. På engelska lyder uttrycket: ”Everybody talks about the weather, but nobody does anything about it.”.

Samuel Langhorne Clemens, alias Mark Twain. Från Wikipedia

Uttrycket brukar tillskrivas Samuel Langhorne Clemens*, amerikansk författare som levde mellan 1835 och 1910. Han är mer känd under sin pseudonym Mark Twain. Många, inklusive mig själv, mötte honom första gången som författare till böckerna om Tom Sawyer och Huckleberry Finn.

Uttrycket är bra. ”Gnäll inte, ta tag i problemen istället”. Alternativt ”Sluta gnälla eftersom det ändå inte går att göra något åt saken”.

Men det är värre än så: Vi påverkar vädret, men vi kontrollerar/styr det inte. Ju mer vi påverkar vädret desto fler kommer att ha anledning att klaga på det -både vädret och att vi påverkar det.

Mänskligheten kan fortfarande i stor utsträckning välja hur mycket eller lite vi skall påverka klimatsystemet och därmed vädret. Men som det ser ut idag, så väljer vi att agera på ett sätt som till slut kommer att förändra klimatet till något annat än det varit de senaste 12.000 åren. Det är den perioden som kallas ”Holocene” och det är (uppenbarligen) under den perioden som civilisationen som vi känner den har utvecklats. Mycket av det vi värdesätter högt: kulturer, samhällen, jordbruk, ekosystem, ekonomier, infrastruktur… allt har skapats under de klimatologiska betingelser som kallas Holocene. Om vi skall lämna Holocene eller inte, det är upp till oss.

Om vi fortsätter på den inslagna vägen så kommer vi till slut att passera så kallade ”tipping points”, dvs situationer där förändringar i naturen blir självgenererande. Det som då sker är att så kallade ”tipping elements” (tex havsströmmar, monsunregn, barrskogar, glaciärer mm) förändras i grunden, tex genom att försvinna eller ersättas av andra situationer. Sannolikheten är stor att detta sker om/när medeltemperaturen stigit med 1-3 grader jämfört med förindustriell nivå (hittills har den stigit med omkring 0,8 grader). Eftersom det finns många latenta (ännu dolda) klimatförändringar så kan vi i princip redan ha passerat en tipping point utan att veta om det.

Men redan innan vi riskerar att passera dessa tipping points så drabbas människor, kulturer och ekosystem av gradvisa förändringar av klimatet. Många dör redan idag för tidigt till följd av att vi har påverkat klimatet. För att inte tala om all förlorad egendom, hopp och tillit som förloras vid såväl långsamma som snabba katastrofer.

Exempel på klimatrelaterat väder finner vi tex i fjolårets torka/bränder i Ryssland, översvämningarna i Pakistan och den stora avsmältningen av isar i Arktis. Det hade inte inträffat om inte människan hade påverkat klimatet. Men dessa situationer är alltså små i jämförelse med vad som kan ske.

Den som lever får se. Och det får vi försöka leva med. I naturen finns inte utrymme att ångra sig eller ta tillbaka något som gått förlorat. Naturen är irreversibel. Vi påverkar den, men kan inte kontrollera/styra den.

/Martin

*Det är fortfarande en öppen fråga om det verkligen var Mark Twain (Samuel Langhorne Clemens) som myntade begreppet. Många citatordböcker tillskriver Charles Dudley Warner som upphovsman till uttrycket. Warner var vän med Mark Twain och skrev i en krönika i the Hartford Courant i augusti 1897: “A well known American writer said once that, while everybody talked about the weather, nobody seemed to do anything about it.”

Det kan vara Mark Twain som sade det ursprungligen, men det var Warner som skrev det och gjorde uttrycket publikt.

Mark Twain var för övrigt mycket intresserad av väder. Jag fann också en del väderrelaterade citat som tillskrivs honom:
-”Thunder is good, thunder is impressive; but it is lightning that does the work.”
-”One can enjoy a rainbow without necessarily forgetting the forces that made it.”
-”It is better to read the weather forecast before we pray for rain.”
-”If you don’t like the weather in New England, just wait a few minutes.”

Stigande temperatur med eller utan solfläckar

16 januari 2011

Martin Hedberg

Klimat

26 Comments

Av Martin Hedberg

Vi fick en fråga från en läsare, Arne K, om man inte kunde samla ihop och presentera mätdata kring väder för att reda ut diskussionen om huruvida temperaturen har stigit eller inte. Jag tar mig friheten att skriva en blogg kring detta och lägga till lite kring solfläckar.

Människan har registrerat väder under lång tid. En konkret sak man kunde mäta och jämföra var temperaturen (det är tex svårare att mäta vind eller klassindela moln på standardiserade sätt). De första termometrarna uppfanns i början av 1600-talet. Då hade forskarna ännu inte riktigt definierat begreppet temperatur. I början och mitten av 1700-talet började man enas kring metoder och vilka skalor man skulle använda och termometern blev allt mer spridd.

Men för att göra statistik (t.ex. för att säga något om klimatet) så behöver man många termometrar, de behöver vara kalibrerade, de behöver vara placerade på relevanta platser och man behöver kontinuerliga nedtecknade observationer från dem. Det dröjde fram till slutet av 1800-talet innan så var fallet.

Men hur gör man för att säga något om väder och klimat innan det fanns relevanta mätningar? Jo då kan man göra indirekta studier, från så kallade proxy data. Det man gör att att studera spår efter temperaturberoende händelser. Det kan tex vara studier av syreisotoper i iskärnor från glaciärer, bottensediment i sjöar och hav, lager av pollen, trädringar, koraller mm.

Men nu var frågan kring direkta mätningar. Nedan är en sammanställning av årliga medelvärden från väderstationer på land över hela världen sammanställd av NASA. Den röda linjen är ett femårs medelvärde. Grafen visar avvikelse från medeltemperaturen år 1951-1980. De gröna staplarna är osäkerhetsintervaller (fler och bättre temperaturmätningar i modern tid gör att osäkerheten minskar närmare nutid).

Global medeltemperatur relativt medelvärdet 1951-1980. (NASA)

Förutom att temperaturen ”hoppar” lite från ett år till ett annat (de svarta punkterna) så kan man se tendenser till regelbundna variationer i den röda linjen. Den har en periodicitet på ungefär tio år och dess ”toppar och dalar” kan/bör jämföras med solfläckarnas cykler.

Galileo Galilei 1636. Från Wikipedia.

Galileo Galilei var troligen den förste som observerade solfläckar. Han gjorde det 1610 med sitt nyligen uppfunna teleskop. Sedan 1849 har man gjort dagliga observationer vid observatoriet i Zürich. Nedan en sammanställning av solfläckarna sedan 1750 från NASA.

Solfläckar åren 1750-2010. (NASA)

Man brukar tala om solfläckarnas 11-års cykler. De fem senaste maxima inträffade 1959, 1970, 1981, 1991 och 2002. Vi håller just nu på att gå ur ett minima (som inträffade år 2009).

Givetvis påverkas Jordens klimat av solen. Det är naturligtvis rimligt att anta att även solfläckar kan göra det (även om vi inte går in på de fysikaliska processerna). Som synes på den röda linjen i den första grafen (5-års medelvädet), så hade även Jorden en viss periodicitet i medeltemperaturen. Vi hade maxima som i stort stämmer överens med solfläckarna, 1959, 1971, 1981, 1989 och 2005.

Lite anmärkningsvärt kan man kanske tycka att det är temperaturen bara planat ut de senaste fem åren (2006-2010), trots att solfläckarna minskade i antal. Temperaturen borde väl sjunkit då antalet solfläckar minskade? För att komma lite närmare svaret på den frågan behöver man studera den bakomliggande trenden i temperaturen sedan 1960-talet. Trenden är att temperaturen stiger. Kan det vara så att något av det som gjort att temperauren stigit de senaste femtio åren nu även gjort att vi inte ser så mycket av solfläcksminimat som rådde nyss? Vad händer då när solfläckintensiteten nu ökar?

Varför har då temperaturen stigit de senaste 50 åren? Vi vet att människan påverkar klimatet, det påpekar även inbitna ”klimatskeptiker”. Men hur mycket?

Frågorna är mycket relevanta:
-Vad, eller vilka processer, har medfört att jordens medeltemperatur stigit med omkring 0,8 grader sedan 60-talet?
-Vad kommer att hända kommande femtio år?
-Hur kommer det att påverka oss?
-Vad kan vi göra åt det, både avseende eventuell anpassning (som vi tvingas till) och avseende själva påverkan (om vi nu har någon påverkan på klimatet)?

Om jordens medeltemperatur både påverkas av solfläckarna och någon/några andra processer som fått temperaturen att förändras som den har hittills, vad kommer då rimligtvis att hända kommande tio år när solfläckarna blir fler? Tar vi då ännu ett kraftigare kliv uppåt? Och framför allt: Vilka är de andra processerna som verkat parallellt med solfläckarna.

Det finns svar på de frågorna, men bloggen är lite lång som den är redan. Vi kan väl i alla fall konstatera att forskarna har mätt temperaturen och sammanställt det som data i grafer. Temperaturen stiger. Och allt detta är utan att använda väder- eller klimatmodeller (som kritiker hävdar att man ”skruvar på” tills de visar ”rätt” resultat). Graferna ni ser ovan är mätningar av den verklighet vi lever i igår och idag.

NOAA skriver ”The year 2010 tied with 2005 as the warmest year since records began in 1880.”

/Martin

PS. Om man vill ha rådata som XML eller textfiler för att göra egen statistik så kan man få det från NASA.

Australien: Normalt -ett minne blott

11 januari 2011

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

35 Comments

Av Martin Hedberg

Först kommer mindre än normalt, sedan kommer regn i massor. Det som skett i Australien den senaste månaden är inte normalt. Men vad skall man jämföra med? Vad är ”normalt”?

Vädret förändras från en dag till en annan, från en timme till en annan. Det är vi vana vid. Naturen är anpassad till det och vi människor har byggt våra samhällen för att hantera det och i många sammanhang utnyttja de situationer som uppstår, t.ex. växlingarna mellan regn och solsken eller växlingarna mellan årstiderna. (Det senare mycket tydligt för oss som bor i den tempererade zonen där vi har fyra tydliga årstider).

I samband med normala flöden i floder så kan hydrologer beräkna hur vattenflöden förändras i floder och andra vattensystem. Men när det regnar som det gjort i östra Queensland och östra New South Wales i Australien så blir det helt enkelt för mycket. Man talar om ”Flash flood”. Tidsskalan är timmar (istället för dagar). Orsaken till en ”Flash flood” kan vara häftiga skyfall eller att en fördämning till en damm eller flodvall brister.

Video på YouTube från floden Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Det är sådana förlopp som man sett i tex Grantham och Toowoomba i sydöstra Queensland. Man talar om något som motsvarar tsunamivågor och det låter onekligen märkligt med tanke på att städerna ligger 6-700 meter över havsnivå. (En tsuanmivåg är egentligen något annat, det är en våg som bildats efter att det skett en jordbävning på djupt vatten. Vågrörelsen i kombination med grundare vatten gör att våglängden blir kortare samtidigt som amplituden blir större.) I Australien förekommer det snabbt växande flodvågor som sveper med sig det mesta i sin framfart. Vågor som inte är skapade genom jordbävningar utan genom kraftigt regn. Men de beter sig på liknande sätt efter att de bildats.

Video från The Guardian som visar Flash flood från Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Australiens tredje största stad, Brisbane, har två miljoner invånare och hotas nu av ytterligare stigande nivåer i floden som löper genom staden. Floden har redan brutit igenom sina vallar på flera ställen, dels i staden, dels uppströms. Folk uppmanas att lämna sina hem om de ligger i riskzoner för att bli översvämmade samt hjälpa varandra.

Situationen är så svår, inte bara i Brisbane, med snabba och extrema förlopp över stora ytor (en yta stor som Tyskland och Frankrike tillsammans är översvämmade) att man inte har kapacitet att skydda liv och egendom. Man har inte heller möjlighet att samla in information i samma hastighet som katastrofer utvecklas.

1974 drabbades man av kraftiga översvämningar. Efter det byggdes Wivenhoe-dammen för att hantera stora vattemassor. De flöden man ser idag överstiger dock det man förberett sig för. Dammen är du full till bredden och man måste släppa igenom vatten.

Australiens premiärminister, Julia Gillard, konstaterar krasst att landets invånare måste förbereda sig på mer dåliga nyheter, ”there are still more dark days ahead”.

Kommande dagar faller det mer regn över Australien. Det är inte över. Det blir värre.

Det vi ser i Australien idag är inte normalt. Inte heller var översvämningarna i Pakistan eller bränderna i Ryssland i fjol ”normala företeeelser”. Detta är konsekvenser i verkligheten av att klimatet förändras.

Det som tidigare var normalt blir mer sällsynt. Det som tidigare var onormalt blir vanligare.

Vad är då normalt i tider av förändring? Det som är nu förändras. Inte heller förändringen är konstant eller kontinuerlig. Normalt finns inte längre. Kvar är ”det som förr var normalt”.

/Martin

Tack John. Nu tar Martin över.

1 januari 2011

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

16 Comments

Av Martin Hedberg

Jag lärde känna John efter att jag börjat arbeta som meteorolog på SVT sommaren 1999. Innan dess hade vi förvisso träffats ett par gånger. Meteorolog-sverige är inte så stort och i synnerhet under utbildningen så reser man runt mycket och träffar många kollegor. Men just att få arbeta tillsammans med John och andra erfarna meteorologer såg jag som en stor förmån då SVT kontaktade mig för att arbeta hos dem.

Stig Ahlgren och John Pohlman på SVT

När jag började på SVT arbetade jag fortfarande i Försvarsmakten. Det var också därför som jag flyttade till Stockholm. Någon av mina chefer tyckte att min militära karriär inte skulle begränsa sig till Flygvapnet och Norrland (Jag bodde på Frösön/Östersund och arbetade på F4 sedan 1994). Nu visade det ju sig förvisso att flytten till Stockholm var början på en ny karriär utanför grindarna. Men jag hann i alla fall arbeta nära två år i Försvarsmaktens Vädercentral, placerad i på ett kontor insprängt i ett bergrum långt under marknivå bakom både luftslussar, galler och decimetertjocka dörrar. (Fascinerande då vi hade siffror på vädret över hela jorden, men inte hade känsla för om det var kallt eller inte i skogen utanför bergrummet.)

Det var mycket berikande att arbeta på SVT. Dels för att jag fick arbeta nära och lära mig av de erfarna kollegorna, dels för att jag fick tänka väder i helt nya banor. I Försvarsmakten fokuserade jag på detaljer och specifika gränsvärden över ett begränsat område samt kommunikation till kollegor och specialister. Det liknade även det jag gjort till sport och expeditioner inom segling, flyg och skidåkning. På TV gäller det att istället kommunicera ett generellt väder över ett relativt stort område och till åhörare med stor bredd. Plötsligt var alla aspekter av vädret potentiellt viktiga, inte minst hur själva kommunikationen skedde.

Rekordsegling över Atlanten 1997 med Nicorette.

Och just kommunikation är något som John var och är duktig på. Att med ett fåtal väl valda ord och ett genomtänkt kroppsspråk och rörelser förmedla hur vädret kan/kommer att utveckla sig kommande dagar. John arbetar mycket metodiskt och lämnade inte mycket åt slumpen. Fronter, moln, solar, vindpilar och temperaturer placerades över Sverigekartan både för att illustrera dynamiken i vädret, för att fånga det väsentligaste och för att skapa en estetisk grafik. John hade till och med ett tidtagarur för att testa hur lång tid olika fraser tog att säga. Väl framför kameran så improviserade han med stöd av hela eftermiddagens och kvällens resonemang. Som att koka ner en hel arbetsdag till 90 mycket välformulerade sekunder.

Redan ett år innan John pensionerades från SVT så hade jag presenterat att jag ville arbeta med honom utanför SVT. När John (och Stig Ahlgren) slutade på SVT i oktober 2002 så började John en ny karriär som föreläsare och krönikör i Swedish Weather & Climate Centre SWC som jag hade startat ett par år tidigare.

Martin och John reser runt och håller föredrag om klimatförändringar.

Vi har gjort många resor ihop runt om i Sverige för att prata om väder och klimatförändringar. Detta tillförde något nytt till Johns stora erfarenhet av kommunikation. Nu fick jag förmånen att tillsammans med honom använda vår erfarenhet från för att skapa bildspel och föredrag om hur planetens Jordens klimatsystem fungerar, vilka problem vi står inför och vilka möjligheter vi har att lösa dem och anpassa oss till förändringar. Jag är stolt över att få samarbeta med John såväl på TV som i vårt företag och här på Klart. Jag har lärt mig mycket och jag vet att även John har lärt sig en hel del på vårt samarbete.

Alla meteorologer har givetvis olika metoder och stilar. Jag kan inte säga att jag har anammat all Johns metodik rakt av. Men jag har genom alla arbetsplatser och kollegor jag arbetat med försökt lära mig av de bästa och skaffa mig en palett av metoder och förhållningssätt som meteorolog. Detta för att både kunna göra bra prognoser och dessutom kommunicera dem.

Som vanligt skiftar vädret från en dag till en annan. Vi har även förmånen att bo på breddgrader där årstiderna varierar mycket. Ovanpå detta kommer klimatförändringarna att göra sig ännu mer påminda i framtiden. När klimatet förändras så ändrar vädret karaktär. Väder är, och kommer att fortsätta vara, en väsentlig del av vårt samhälle. Teknologisk utveckling gör att vi idag dels kan göra bättre prognoser, dels kan kommunicera dem på fler och annorlunda sätt än tidigare.

Jag ser fram emot att vara chefsmeteorolog här på Klart.se. Målsättningen är Klart.se skall vara det självklara valet för den som vill ha relevant och korrekt väderrelaterad information. Sajten kommer att förändras något kommande veckor. Vi lyssnar till vad ni har att säga, vare sig det gäller något väder vi skall belysa eller hur vi skall utveckla sajten.

God Fortsättning!

/Martin Hedberg

PS. John fortsätter med jazz och föreläsningar. DS.

Omslag att vänta? Ja, men när?

21 december 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

69 Comments

Av Martin Hedberg

Jag blev ombedd att sticka ut hakan och tänkte tillämpa det på den givna frågan som många, inklusive jag själv, vill ha svar på. Nämligen hur länge kylan håller i sig?

Förra vintern var ju, här i Sverige, kall och snörik. Denna vinter startade tidigt i Europa och har hittills medfört att ett antal köldrekord slagits, förutom rekord i strandsatta flyg- och tågresenärer. (Även om Eyjafjallajökull troligen är en svårslagen konkurrent när det gäller påverkan på europeiskt flyg). Hur kunde vi få två kalla vintrar i rad, när det inte varit så kallt på mycket länge? Eller var det så att vi hade ”samlat ihop” till det eftersom det varit milt så länge?

Och allt detta trots såväl global uppvärmning som klimatförhandlingar. Eller kanske tack vare? För vem hade förväntat sig det oväntade? ”Expect the unexpected”, och hur skall man göra det? Alla pratar om värme och så blir det kallt. Eller är det en ny istid i annalkande i alla fall? Golfströmmen kanske kollapsar och så slungas vi in i en tid när permafrosten sträcker sig ner till Berlin? Eller kan det vara en kall vinter och en ännu varmare sommar? Här eller på någon annan plats?

Fast å andra sidan är det skillnad på väder och klimat. Klimat är det man förväntar sig och väder är det man får. Om nu klimatet förändrar sig, vad är det då man får?

Så till svaret på själva frågan: Jag tror att 2011 inleds med betydligt mildare väder än vi haft under vintern hittills.

Eller säg så här: Jag skulle inte bli det minsta förvånad om temperaturerna stiger med tio grader från den ena veckan till den andra.

Nej, det här är ingen prognos. Inte heller någon övertolkning av klimatförändringarna. Det är bara en vild gissning (för en gångs skull 😉 ). Jag gissar att sydvästvindarna kommer att ta över, att NAO kommer att skifta från negativ till positiv, att snön börjar töa i Götaland och östra Svealand.

Att det kommer att ske är i sig ingen vild gissning. Det svåra är att säga när det skall ske. Och jag gissar att det sker om drygt elva dagar. Det är bortom tiodygns prognosernas horisont (prognoserna är i alla fall inte någon stabil ledsagare bortom en vecka, så där har man inte mycket att hålla i handen). Skiftet till mild vinter skulle alltså komma de första dagarna i januari, i början av den klassiska vintermånaden.

Vi får väl se.

/Martin

Tvivel, ett farligt verktyg om det missbrukas

25 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

16 Comments

Martin skriver:

Ett svar på en fråga från ”Henrik” i gårdagens blogg:

Vetenskapen utvecklar hela tiden människans kunnande om sig själv och sin omgivning. Som du säger: Förr trodde man att jorden var platt, nu vet man att den är rund.
Förr trodde man att allt var mekanik, nu vet man att det även finns kvantfysik. Förr trodde man att det var ofarligt att röka, nu vet vi att det kan skada vår kropp. Förr trodde man att eftersom freonerna var så stabila så var de helt harmlösa. Förr trodde man att människan inte kunde påverka klimatet, nu vet man att vi kan påverka klimatet.

Forskningen utvecklas hela tiden och i forskningen ingår att vara mycket kritisk till såväl sina egna som andras analyser och resultat. Det gör att kunskapen breddas och fördjupas. Den vetenskapliga processen kommer inte att landa i slutsatser som att jorden trots allt är platt, mekanisk, att vår kropp inte påverkas av tobak, eller ozonskiktet av freoner. Den kommer heller inte att hoppa tillbaka till 1700-talets världsbild när man var av uppfattningen att människan var så betydelselös att vi omöjligt kunde påverka klimatet.

Däremot finns det, precis som i fallet med tobak och freoner, mäktiga ekonomiska intressen som gärna vill förmedla budskapet att ”forskarna inte är riktigt säkra, de tvivlar fortfarande”. Det är nämligen både ett effektivt och samtidigt lagligt sätt att fördröja förändringsprocesser.

Bilden visar ett urklipp från ett dokument från 1969 där tobaksbolagen diskuterar strategier för hur de skall möta "anticigarett-krafter"

(Direktlänk till dokumentet på bilden ovan) Även allmänheten tilltalas av synsättet att ”forskarna tvivlar fortfarande”. Ärligt talat så vore det ju roligast om man kunde röka utan risk för skador samt släppa ut kemikalier i atmosfären utan risk för vare sig ozonuttunning eller klimatförändringar. Det är därför så lätt att ta till sig det buskapet, vare sig det är förmedlat av en slug lobbyorganisation eller en ”skeptisk” eller tvivlande medborgare.

Media hjälper till. Hela idén att forskarvärlden antingen är uppdelad i två läger som inte kommer överens om hur det ligger till med klimatet, eller att forskarna är i konspiration med varandra tilltalar vilken journalist som helst. Eller i alla fall alla de journalister som inte har basala kunskaper i naturvetenskap.
Metoden som journalister har för att dels överkomma sina egna kunskapsluckor, dels skapa ”intressanta” program är att bjuda in ”en från vardera sidan”. Och därmed befäster de idén om att det finns två sidor och att forskarna är vilsna. (Men de lär sig, ingen journalist skulle göra den sortens misstag idag när det gäller tobak och cancer.) Och påpekar man för dem att det inte är ett bra upplägg så ropar någon ”censur!” och så får seriösa forskare skit för att de försöker påverka journalisternas jobb.
Och vilket scoop det skulle vara för journalisten att avslöja att den samlade forskarvärlden har ljugit ihop en story bara för att… politikerna skall få mer makt över individerna genom nya skäl att höjda skatterna?

”Uncertainty favours inaction” Det visste tobaksindustrin. I många fall är det samma tankesmedjor som drev tobaksbolagens kampanjer på 70- och 80-talet som idag är anlitade för att ”presentera alternativa synsätt” i klimatfrågorna. De använder i många fall samma strategi nu som då: att få allmänheten och beslutsfattare att tro att forskarna fortfarande inte vet eller tvivlar.

Forskarvärlden har haft tillräckligt solida kunskaper i decennier. Men det som spelar någon roll för hur samhället utvecklas och i slutändan om individer agerar rationellt eller inte rörande rökning eller klimatfrågor är vad allmänhet och beslutsfattare tror att forskarna vet.

/Martin

Fortsatt kallt här hemma

25 november 2010

Martin Hedberg

Allmänt, Klimat

2 Comments

Av Martin Hedberg

Högtryck i norr och lågtryck som vandrar förbi i söder.

På den stora skalan så gör det att kall arktisk luft med ursprung i Sibirien pressas ned över Skandinavien med nordostliga vindar.

På en regional skala ger det kyla i Norrland och nordvästra Svealand, samt lite beskedligare temperaturer, men å andra sidan snö och blåst i (övriga) Svealand och Götaland.

Allt hänger på hur långt ner högtrycket sträcker sig respektive var lågtrycken går. Om denna gränszon förskjuts norrut så blir det mildare men mycket snö även i Norrland samt istället töväder i söder.

Att det är kallt i högtrycket hänger samman med att vi har ”subsidens”, sakta sjunkande luft i högtryck. Det torkar ut luften som därmed blir fri från moln. På sommaren betyder det soligt väder. Men på vintern betyder högtryck istället kyla eftersom utstrålningen av värme från marken är stor och inga vindar blandar om luften. Det bildas därmed ofta inversioner med ännu kallare luft i låglänt terräng och dalgångar dit kall luft ”rinner” då den har högre densitet än varmare luft.

Oftast har vi övergripande västliga vindar här i Skandinavien. Den mesta av nederbörden regna/snöar då ur på den västliga sidan av Skandinaviska bergskedjan. Eller rätt och slätt: i Norge. Även Västkusten brukar dock kunna få sin beskärda del både av vind och regn och snö när det är tillräckligt kallt.

Men nu är det som sagt var nordostliga vindar som gäller. Jag har kollat lite olika prognosmodeller. Centret, ECMWF, brukar vara tillförlitliga. De håller kvar kylan till månadsskiftet. Därefter pressar de in mildare luft över Norrland och kylan dämpas. Det påverkar även vädret i södra Sverige. Men många andra modeller har å andra sidan inte denna tendens utan behåller vädersituationen även efter den 1 december.

Vad jag vet: Att allt tyder på fortsatt vinter över helgen.
Vad jag tror: Att den stränga kylan tillfälligt släpper greppet över Norrland i början av nästa vecka, men/och att att det fortsätter att vara vinter i söder.
Vad jag önskar: Att Julen blir vit, även i södra Sverige.

/Martin

PS. Det är inte lika kallt över allt. Samma storskaliga situation som ger oss kyla i Europa och Ryssland gör att det samtidigt är mildare än normalt över Grönland, Island och Alaska. Netto, om man tittar på hela norra hemisfären, så är det fortfarande en mild vinter, trots att det är fullt med snö på min gräsmatta. Vi får se hur Rossbyvågorna fördelar sig till Jul. DS.