Martin skriver:
Ett svar på en fråga från ”Henrik” i gårdagens blogg:
Vetenskapen utvecklar hela tiden människans kunnande om sig själv och sin omgivning. Som du säger: Förr trodde man att jorden var platt, nu vet man att den är rund.
Förr trodde man att allt var mekanik, nu vet man att det även finns kvantfysik. Förr trodde man att det var ofarligt att röka, nu vet vi att det kan skada vår kropp. Förr trodde man att eftersom freonerna var så stabila så var de helt harmlösa. Förr trodde man att människan inte kunde påverka klimatet, nu vet man att vi kan påverka klimatet.
Forskningen utvecklas hela tiden och i forskningen ingår att vara mycket kritisk till såväl sina egna som andras analyser och resultat. Det gör att kunskapen breddas och fördjupas. Den vetenskapliga processen kommer inte att landa i slutsatser som att jorden trots allt är platt, mekanisk, att vår kropp inte påverkas av tobak, eller ozonskiktet av freoner. Den kommer heller inte att hoppa tillbaka till 1700-talets världsbild när man var av uppfattningen att människan var så betydelselös att vi omöjligt kunde påverka klimatet.
Däremot finns det, precis som i fallet med tobak och freoner, mäktiga ekonomiska intressen som gärna vill förmedla budskapet att ”forskarna inte är riktigt säkra, de tvivlar fortfarande”. Det är nämligen både ett effektivt och samtidigt lagligt sätt att fördröja förändringsprocesser.
Bilden visar ett urklipp från ett dokument från 1969 där tobaksbolagen diskuterar strategier för hur de skall möta "anticigarett-krafter"
(Direktlänk till dokumentet på bilden ovan) Även allmänheten tilltalas av synsättet att ”forskarna tvivlar fortfarande”. Ärligt talat så vore det ju roligast om man kunde röka utan risk för skador samt släppa ut kemikalier i atmosfären utan risk för vare sig ozonuttunning eller klimatförändringar. Det är därför så lätt att ta till sig det buskapet, vare sig det är förmedlat av en slug lobbyorganisation eller en ”skeptisk” eller tvivlande medborgare.
Media hjälper till. Hela idén att forskarvärlden antingen är uppdelad i två läger som inte kommer överens om hur det ligger till med klimatet, eller att forskarna är i konspiration med varandra tilltalar vilken journalist som helst. Eller i alla fall alla de journalister som inte har basala kunskaper i naturvetenskap.
Metoden som journalister har för att dels överkomma sina egna kunskapsluckor, dels skapa ”intressanta” program är att bjuda in ”en från vardera sidan”. Och därmed befäster de idén om att det finns två sidor och att forskarna är vilsna. (Men de lär sig, ingen journalist skulle göra den sortens misstag idag när det gäller tobak och cancer.) Och påpekar man för dem att det inte är ett bra upplägg så ropar någon ”censur!” och så får seriösa forskare skit för att de försöker påverka journalisternas jobb.
Och vilket scoop det skulle vara för journalisten att avslöja att den samlade forskarvärlden har ljugit ihop en story bara för att… politikerna skall få mer makt över individerna genom nya skäl att höjda skatterna?
”Uncertainty favours inaction” Det visste tobaksindustrin. I många fall är det samma tankesmedjor som drev tobaksbolagens kampanjer på 70- och 80-talet som idag är anlitade för att ”presentera alternativa synsätt” i klimatfrågorna. De använder i många fall samma strategi nu som då: att få allmänheten och beslutsfattare att tro att forskarna fortfarande inte vet eller tvivlar.
Forskarvärlden har haft tillräckligt solida kunskaper i decennier. Men det som spelar någon roll för hur samhället utvecklas och i slutändan om individer agerar rationellt eller inte rörande rökning eller klimatfrågor är vad allmänhet och beslutsfattare tror att forskarna vet.
/Martin
