Archive - augusti 2017

Cyklonen efter Harvey heter Irma

31 augusti 2017
Martin Hedberg
Allmänt
14 Comments

Nästa cyklon som hotar Karibien och USA heter Irma och finns redan som en kategori-2 cyklon ute på Atlanten. Den intensifieras och har redan fått sitt klassiska “öga”.

Kommande dagar, fortfarande på Atlanten där den rör sig över vatten som är 2-3° varmare än normalt, kommer den att utvecklas till en kategori-4 cyklon med vindar över 210 km/h. Typ dubbel motorvägsfart.

Banan som Irma tar är ännu ett oskrivet blad, men kring tisdag-onsdag så kommer cyklonen fram till de östra delarna av Karibien. Ensembler visar att Irma kan gå söder, rakt över eller norr om Puerto Rico och de andra öarna i Karibien.

Lagom till dess att Harvey klingat av och man påbörjat nästa fas i katastrofhanteringen så utvecklas dessutom ett lågtrycksområde i Mexikanska gulfen. NHC kan ännu inte säga att det kommer att bli en ny storm, men med tanke på hur genomblött allt är efter Harvey så behövs inte mycket för att förvärra situationen. Och det här är alltså innan Irma kommer in i bilden.

Därtill skall vi ägna Indien, Nepal, Bangladesh och Pakistan lite mer tankar. De har också gigantiska problem relaterat till nederbörd. Det är monsunregnen som är ovanligt kraftiga vilket har krävt minst 1200 dödsoffer och gjort uppskattningsvis 3 miljoner hemlösa.

Men/och som sagt var, nästa vecka är det Irma, den andra “Major hurricane”, dvs kategori-3 eller kraftigare, som närmar sig öar och fastland.

/Martin

Orkanen Harvey och klimatet

28 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
21 Comments

Orkanen Harvey har nedgraderat från en orkan kategori 4 till en tropisk storm. Kraftigast vindar var det på kvällen den 25 augusti amerikansk tid (00:00-05:00 GMT 26 aug). Då uppmättes medelvindar på 49 m/s och byvindar på 59 m/s på mätstationer över land.

(Som jämförelse: Stormen Gudrun (Götaland januari, 2005) hade medelvindar på 25-30 m/s och de kraftigaste vindbyarna uppmättes till 42 m/s.)

När tropiska cykloner (orkaner, hurricanes, tyfoner…) kommer in över land så försvinner det som föder dem, nämligen avdunstningen av vattenånga från det varma havet. Det gör att de tappar kraft. Nu blåser det “bara” 18 m/s.

Men det regnar. Och det har regnat. Det finns mätstationer som har fått 680 mm regn inom loppet av 48 timmar! När Harvey har kommit in över land har det också uppstått tornados, virvelvindar.

Och det har inte slutat regna. Harvey ligger i stort sett stilla och suger in fuktig luft från havet. Det skapar en situation som delvis påminner om våra “snökanoner”, men med regn istället. Och ju varmare luften är, desto mer fukt kan den innehålla.

Prognoserna indikerar att det kan komma så mycket som 50 inches, ca 1250 mm regn fram till mitten av veckan när Harvey ger upp. Drygt en meter! Det är mer än hela årsnederbörden in om loppet av ett par dagar!

Nåväl, har det här något med klimatförändringar att göra?

Ja, det har det.

Varmare i havet. Klimatförändringar har gjort att vattnet i Mexikanska gulfen är ungefär 0,5 °C varmare än normalt, dvs som det var för ett par decennier sedan. Därtill är det just nu ytterligare lite varmare, ungefär 0,5-1°C. Sammantaget 1-1,5°C varmare.

Det gör att det finns mellan 5 och 10% mer vattenånga tillgängligt för kondensation. Denna kondensation frigör i sin tur energin som driver cyklonen. (Den som vill fördjupa sig i energiövergångar kan kolla upp Clausius–Clapeyron).

Källa: WeatherUnderground

Djupare. Dessutom är det varmt djupare ner i havet. Det gör att energin inte tar slut lika fort som om det bara är ett grunt lager med varm vatten.

Havsnivån, globalt sett, är ca 2 dm högre nu än för hundra år sedan. Det låter inte mycket, men det gör skillnad. Dessutom är höjningen olika stor på olika platser, och ja, den är kraftigare när ekvatorn, dvs mer än 2 dm.

Jetvindarna. Nu börjar det bli riktigt intressant, vädret på en större skala. Till följd av att de arktiska områdena värms mer än områden närmare ekvatorn, så minskar temperaturkontrasterna över globen. Det gör i sin tur att jetvindarna, kraftiga vindar på 10 km höjd, drar sig norrut (norra halvklotet) samt blåser långsammare. Dessa jetvindar styr mycket av utvecklingen av låg- och högtryck.

Vädersystem. När jetvindarna avtar så blir vädersystemen mer stationära. De flyttas helt enkelt inte runt lika mycket som tidigare (och “tidigare” är 10-15 år sedan). Så när det väl har uppstått ett högtryck så kan värmeböljan ligga kvar i veckor och månader (Europa 2003, Ryssland 2010) eller lågtryck och regnområden även de i veckor och månader (Pakistan 2010).

Det får också till följd att sannolikheten för att cykloner, som tex Harvey, inte driver vidare till andra områden. Cyklonen tar över som dominant kraft över den lokala väderutvecklingen.

Ibland får jag och klimatforskare frågor som “Är cyklonen X orsakad av klimatförändringarna?” Frågan är formulerad som en Ja/Nej-fråga, men svaret är inte så enkelt. För säkerhets skull svarar därför de flesta “nej”.

Det är som att fråga om det var dopning som gjorde att Justin Gatlin sprang så snabbt. Gatlin springer givetvis snabbare än de flesta även utan dopning. Men han kanske inte skulle ta världsrekord. Eller om baseball-spelaren Barry Bonds verkligen skulle ha slagit världsrekord i antal homerun om han inte varit dopad. Vilka av alla hans 762 homerun var orsakad av doping, och vilka han han gjort även om han inte varit dopad?

Sannolikheter. Det handlar om sannolikheter för att en händelse skall inträffa. I och med att vi förändrar klimatsystemet så kan vädermönster förändras. Alltifrån var och när lågtryck, monsuner, havsströmmar osv skall inträffa till hur detta interagerar med växtlighet och människans anpassning till systemen.

Tillgänglig energi. Men det handlar inte minst om hur mycket energi som finns tillgängligt. I synnerhet när vi talar om stormar, nederbörd och värmeböljor. Klimatförändringar, global uppvärmning, är ett resultat av att planeten Jorden inte strålar ut lika mycket energi i rymden som vi tar emot från solen. Det finns mer energi i vädret idag är för ett år sedan, tio år sedan och tusen år sedan. Energi som omvandlas mellan värme-, läges-, latent- och rörelseenergi. Det är inte konstigt att det blir kraftigare oväder.

Ja, cyklonen/stormen Harvey har med klimatförändringar att göra. Det är människans påverkan på globala strålningsbalansen, dvs vädret/klimatet, som har bidragit till att skapa Harvey.

/Martin

Positiv eller realist?

23 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
25 Comments

Hur positiv skall man vara? Michael Mann har stor koll på vad som sker, scenarier och vad som krävs för att undvika respektive uppfylla olika framtida situationer.

Intervju på ABC Morning

Mellan raderna formligen skriker han konflikter, katastrofer och misär.

Men han håller fanan högt och inger en bild av att “jag tror fortfarande vi kan klara det” som om det stod 1-1 vid halvlek i en fotbollsmatch.

Till och med när de diskuterar utsläppen av koldioxid så fastnar de i bilden av att utsläppen av koldioxid planat ut. Han bara missar att säga att det fortfarande leder till att halterna fortfarande stiger i atmosfären.

Förvisso poängterar han att vi måste få ner utsläppen allt brantare ju senare vi agerar, men bilden är missvisande.

Vi har tidigare accelererat i fel riktning. Nu minskar vi på accelerationen, men rör oss fortfarande i fel riktning. Visst, vektorn som illustrerar förändring har rätt riktning, men i absoluta mått rör vi oss fortfarande i fel riktning.

/Martin

Jag pratar klimat i SR P5 Stockholm

13 augusti 2017
Martin Hedberg
Klimat
6 Comments

I lördags cyklade jag in till radiohuset i Stockholm för att vara med i ett inslag i P5 Stockholm om klimat. Vi pratar ganska brett om klimatet, vad som de största problemen är, vad man kan göra, hur man undviker dystopi osv. Vi börjar med glaciärer och sedan havsnivån. Därefter tar vi den obligatoriska “Vad är det värsta…?” och vad kan man göra själv. Jag trycker på att vi har olika mycket ansvar: De som har mycket makt har mer ansvar.

Och när det gäller själva utsläppen av växthusgaser så har man alltför lång tid lastat skuld och ansvar på individer. Det vilar oändligt mycket mer ansvar på fossilbolagen: Om de inte borrar/gräver upp olja, gas och kol så blir det inga utsläpp. Och de hade kunnat börja utfasningen för 30-40 år sedan. De visste, men ignorerade kunskapen. Det var väl lite för frestande att fortsätta tjäna pengar på sin skitiga och destruktiva verksamhet.

I inslaget berörde vi en rapport av Alma Strandmark från Stockholms Universitet som tidigare i somras beskrev ekologiska konsekvenser av en måttlig havsnivåhöjning på 0,5 meter fram till år 2100. Hur det påverkar alltifrån insekter och sjöfåglar till hela ekosystem och samhället i närheten av kusterna.

Vi rullar sedan vidare till geopolitiska konsekvenser, missväxt, värmeböljor, havsnivåhöjningar, migration, personliga tragedier, stängda gränser, behoven av preventiv diplomati och juridik mm.

När man resonerar kring klimat så finns det mycket att prata om. Jag noterar hur vissa frågor får mer fäste än andra. Som extremer som tex “Vad är det värsta…?”, men också konkreta frågor. Googla på “3000 öar hotar att försvinna” och se hur många träffar ni får på Alma Strandmark. Kruxet är att det hon forskar om, dvs ekosystem, drunknar (sic!) i antalet öar som försvinner.

Det visuella, nära och personliga vinner över abstrakta och komplexa frågor. Det är bland annat därför som det går lite långsamt i omställningen till ett mindre destruktivt samhälle.

Värd var Demir Lilja.

Om inte länken ovan fungerar så sök efter P5 Sthlm med Demir Lilja, 12 aug 2017 och scrolla fram till 2:07:29 i programmet.

/Martin

Borde vi åldersbegränsa klimatscenarier?

10 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
9 Comments

Med tanke på de förfärliga scener och tragedier som kommer att utspela sig när/om de vetenskapligt belagda klimatscenarierna blir verklighet, så kanske man borde införa någon form av åldersbegränsning på den sortens framtidsinformation?

Vi kan ju inte med gott samvete låta unga människor ta del av information som berättar att miljontals människor kommer att drivas på flykt, vi får missväxt, värmeböljor, översvämningar, jordskred, förorenat vatten, skogsbränder, växt- och djurarter som dör ut och att det till råga på allt är vi vuxna som bär ansvaret för detta!

Och vi behöver nog något som får oss vuxna att inse att det är riktigt illa ställt med vår situation. Att vi verkligen behöver ta oss i kragarna, kavla upp ärmarna, dra på oss kängorna och agera. Göra det som krävs för att undvika de förfärliga situationer som annars med största sannolikhet, och oåterkalleligen, kommer att utvecklas.

Tänk på de trauman som annars kommer att utvecklas hos den unga generationen! Den generation som för övrigt skall föda oss när vi om några decennier går i pension och vill njuta av livets goda. Tänk om det varken finns så mycket gott kvar att fördela, eller om de som då sitter vid makten inser att vi visste, men inte gjorde vad vi borde gjort? Vore jag i deras kläder skulle jag skicka oss över ättestupan.

Nej, för att undvika dessa och många andra obehagligheter så borde vi införa åldersbegränsning på klimatscenarier. När man är 18 så är man nog mogen att ta del av informationen. Då kan vi dessutom göra dem till medskyldiga och kanske snabba på den nödvändiga omställningen. Innan det är på tok för sent.

/Martin

Jag och Norman efterfrågar en kreativare kapitalmarknad

9 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized

Idag publicerade DN Debatt en artikel skriven av mig och Peter Norman, tidigare Finansmarknadsminister, nu egenföretagare och styrelsearbetare. I den påtalar vi hur den enormt stora kapitalmarknaden (mer än två gånger Sveriges BNP) bör kunna ta ett större ansvar och vara mer kreativ i omställningsarbetet till ett mer hållbart samhälle.

Vi ger olika exempel och utvecklar cat bonds (catastrophe bonds), dvs katastrofobligationer mer i detalj. Det skall sägas först som sist att anledningen till att jag har lite mer koll på just cat bonds är att jag är med som grundare av ett företag, Entropics, som investerar i cat bonds genom en fond.

Nåväl, jag skall erkänna att det första jag själv tänkte på när jag för ett par år sedan hörde ordet “katastrofobligation”, var att det lät cyniskt. Ett sätt att tjäna pengar på folks olycka? Men det är tvärtom, ingen i processen med cat bonds tjänar på att det blir naturkatastrofer. Det leder till att investeraren förlorar sina pengar. Eller förlorar och förlorar, pengarna övergår till förmånstagaren för återuppbyggnad av samhället som förstörts av naturkatastrofen. De används alltså till något nyttigt. (Fundera på vad dina pengar tar vägen om du förlorar pengar på börsen.)

Så länge som katastrofen inte inträffar så får investeraren avkastning på sitt kapital. Det är en kostnad som förmånstagaren få lägga ut så länge som de har skyddet av att det finns en obligation som betalas ut i händelse av naturkatastrof.

Cat bonds används främst vid lågfrekventa (osannolika/sällsynta) men väldigt kostsamma naturkatastrofer. Det handlar om stora jordbävningar, orkaner, dammbrott, stora skogsbränder osv. Sannolikheten är låg att de skall inträffa, men om de händer så kostar det mycket. Ofta mer än vad försäkringsbolag och återförsäkringsbolag har resurser till. Och det räcker inte med en stor orkan, det är först när den blir tillräckligt stor eller medför tillräckligt stora skador som obligationen “triggas”. Det kan vara  att det blåser mer än x m/s, att luftrycket i cyklonen centrum är under y hPa eller att kostnaderna/skadorna överstiger z $. Mer om triggers och andra detaljer kan man läsa om på Artemis.

Räntan, “kupongen”, som betalas ut är satt i relation till sannolikheten för att obligationen skall triggas skall inträffa plus en riskfri ränta. Och till skillnad från vanliga företagsobligationer eller investeringar i tex aktier så kan man faktiskt beräkna fysikaliska sannolikheter för att stormar, översvämningar och jordbävningar skall inträffa. “Risk” blir därmed inte lika godtyckligt eller bara baserat på historiska händelser när det gäller cat bonds. En annan skillnad mot övriga kapitalmarknader är att cat bonds i princip är helt okorrelerad vanliga investeringar. -Förekomsten av naturkatastrofer påverkas inte av om börser, fastigheter, konst, guld… går upp eller ner.

Det är inte bara så att man kan skapa skydd för extrema händelser, man får också en värdering av vad det kostar att ha skydd. Det stimulerar företag och organisationer att öka säkerheten och minska sina risker. Det är inte minst viktigt i anpassningen till klimatförändringar.

Och ytterligare en fin sak i kråksången med att introducera extremväder och klimatrelaterade risker på kapitalmarknaden (förutom att tillgängliggöra deras pengar för de som är i behov av resurser) är att finansfolket direkt eller indirekt tvingas att fundera på naturkatastrofer och hur vi påverkar och påverkas av dem. Hur är det med sannolikheter för extremväder och hur de varierar med årstider, havsströmmar och klimatförändringar? Hur är det med El Niño/La Niña, ökar eller minska risken för tropiska cykloner i Mexikanska Gulfen? Påverkas förekomsten av vinterstormar i Europa av avsmältningen av isen i Arktis eller är det något annat? Påverkas sannolikheten för stormar och översvämningar i New York av temperaturen i Atlanten? Påverkar vi människor detta?

Nu kanske många av investerarna nöjer sig med de finanstekniska nyckeltalen och jargongen, men jag finner det ytterst intressant och värdefullt att belysa och analysera de bakomliggande fenomenen som ligger till grund för värdepappret och verksamheten.

Nåväl, det var det om cat bonds. Vi måste kunna skapa och frigöra mer, fler och andra innovationer och instrument som utnyttjar kraften i de ekonomiska systemen och reservoarerna för att göra världen lite bättre. Resurser som annars i alltför stor utsträckning rullar vidare i BAU-spåret. Och det har vi sett inte alltid leder rätt.

Att ytterligare engagera kapitalmarknaden kommer inte att vara tillräckligt för att lösa de problem vi står inför. Ärligt talat, många problem kommer inte att lösas alls. Men vi kommer inte heller att vara i närheten av att mildra eller hantera problemen om inte kapitalmarknaden växlar upp kreativiteten och innovationskraften med det uttalade syftet att göra världen lite bättre.

/Martin

Hoppfull, men inte naiv

7 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
1 Comment

Sverker Sörlin skriver i dag på DN Kultur om balansen mellan förtvivlan och hopp. Förvisso behöver vi hopp för att åstadkomma förändring, men vi får inte vara naiva. Hopp och engagemang, javisst. Men inte utan realism.

Jag säger inte att Sörlin inte är realist, tvärtom. Sörlin är en av få verklighetsförankrade filosofer och nutidstänkare Sverige kan stoltsera med.

Sverker skriver: “Att skriva om hopp innebär att föreställa sig den ”framtida historia” som måste till för att inte den obeboeliga jorden ska bli verklighet.”.

Men däremot möter jag många i samhället som förefaller vara så förblindade av hopp att de inte ser den uppenbara verkligheten. Vi står vid ett vägskäl med flera val. En är att fortsätta som vanligt, då går det åt pipsvängen. Och ju mindre åt pipsvängen vi vill att det skall gå, desto mer måste vi väga ifrågasätta hur vi använder de resurser och de insikter som finns på bordet. Det förefaller som om vi prioriterar användandet av resurser istället för att använda insikter. Sverker Sörlin hjälper oss att se verkligheten och de verktyg vi har för att bromsa in resan mot pipsvängen.

Och vi måste vilja ta till oss av insikter. Vilja se verkligheten och vilja förändra riktningen vi rör oss i. Det är inte bara oss det handlar om det, det är även alla andra. Och det är inte bara alla andra, det är också vi. Antingen skapar vi förändring hos oss själva och ser till att få följare. Eller så väntar vi tills någon annan gör det och följer dem.

Realist vad gäller naturen. Inte naiv.
Hoppfull vad gäller mänskligheten. (Det hjälper om man är lite naiv)

Och framför allt så behöver vi en beskrivning av framtiden som är realistisk och inger hopp. Annars går det år pipsvängen av bara farten när vi konstaterar att vi är på väg åt det hållet. Då blir vi passiva passagerare som varken leder, läser kartan eller försöker styra undan faror.

/Martin

Surrealistiskt samtal om extrem värme

3 augusti 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
4 Comments

Lyssnade just på ett samtal om extrem värme till följd av klimatförändringar på P1 Morgon. Undertonen råkade bli att “människorna som drabbas i tex Indien och Pakistan kanske kan anpassa sig ändå”.

Bakgrunden var att en forskarrapport visar att klimatförändringarna kan bli så extrema avseende temperatur och luftfuktighet, daggpunkt/”våta temperaturen” (wet-bulb temperature), att människan inte längre kan göra sig av med överskottsvärme. Vi blir då överhettade och i övrigt fullt friska människor avlider. Detta kommer att göra delar av Sydasien, tex områden kring Indus och Ganges, mer eller mindre obeboeligt.

Värst ser det ut att bli kring Persiska viken. Men anledningen till att man fokuserar på Indus och Ganges är för att det blir tillräckligt illa där för att hettan/fukten skall vara dödlig och att en stor del, 20%, av jordens befolkning bor i de områdena.

Från artikeln i Advanced Science: If ambient air TW exceeds 35°C (typical human body skin temperature under warm conditions), metabolic heat can no longer be dissipated. Human exposure to TW of around 35°C for even a few hours will result in death even for the fittest of humans under shaded, well-ventilated conditions. While TW well below 35°C can pose dangerous conditions for most humans, 35°C can be considered an upper limit on human survivability…

Pia Sjögren intervjuade Johan Rocklöv, docent i epidemiologi vid Umeå universitet. (Nej inte Rockström och det som om journalisten Pia var lite ovan att säga “Johan Rock…” och inte få avsluta med …ström).

Nåväl, Johan redogjorde för bakgrunden där man har gjort studier på hur människokroppen påverkas av hög värme i kombination med hög luftfuktighet. Det är föga överraskande att kroppen inte förmår bli av med överskottsvärme genom svettning om det är väldigt varmt och fuktigt.

Det som är uppseendeväckande är att vi inom några decennier tidvis med stor sannolikhet kommer att ha dessa förhållanden på platser där det idag bor väldigt många människor. Det skall tilläggas att det redan idag avlider storleksordningen tusentals människor varje år till följd av värme och hög fuktighet.

Intervjun rundas av med att konstatera att västerländska idrottare och brandmän ingått i studien. Kan det vara så att människor som bor där borta i Indien har bättre fysiologiska eller livsstilsmässiga förutsättningar för att klara den extrema värmen? Ja, kanske…

Men hallå! Vi pratar om hur nära kanten man kan gå innan man avlider. Och samtalet rundas av med något som ger känslan av att “de kanske tål mer och kan anpassa sig?”. Till lyssnaren lämnar man därmed att dra sina egna slutsatser. Jag misstänker att många tänker: “Den där forskarrapporten kanske inte är så relevant.”, respektive “Vi behöver nog inte grunna så mycket på det här, vare sig för att minska klimatpåverkan eller för att anpassa oss till värme”.

Vi behöver nog inte heller känna skuld för att andra lider, eller avlider, till följd av mänsklighetens beroende av fossilt kol och fortsatta suicidala beteende, trots all vetenskaplig kunskap. Vi behöver inte heller fundera på mänskligt lidande och vad som händer geopolitiskt om folk börjar vandra från platser för att de tinte längre går att överleva där.

Missförstå mig inte, inslaget i P1 Morgon var sakligt och bra. Men det speglade inte den väckarklocka som den vetenskapliga artikel man refererade till är.

Johan Bergendorff och Vetenskapsradions inslag omfattade mer, lyssna gärna på det också, länk nedan.

/Martin

Länk till intervjun (15 minuter och 45 sekunder in i sändningen) i P1 Morgon.

Länk till Vetenskapsradions inslag.

Länk till artikeln i Science Advances: