Archive - januari 2011

Milt, blåsigt och vindstilla

31 januari 2011
Martin Hedberg
Allmänt
4 Comments

Av Martin Hedberg

Kommande vecka får vi milt och tidvis blåsigt väder. Men det riktigt blåsiga vädret återfinner vi på Atlanten. Där utvecklas rader av lågtryck som rör sig in mot Skandinavien och därefter på en nordostlig bana längs med Norska kusten där de fylls ut.

Ett av lågtrycken som utvecklas under torsdagsdygnet kommer att nå 940 hPa i sitt centrum. Det skall jämföras med normalt lufttryck som är 1013 hPa. Lågtrycket ser i skrivande stund ut att röra sig på en bana strax söder om Island. Trots att det går ganska nära Island så är det inte där som det blir blåsigast, de kraftigaste vindarna återfinner vi på södra sidan om lågtrycket.

Och söder om lågtrycket har vi bland annat Färöarna. Där kommer man att få både omväxlande och intensivt väder kommande vecka. Mellan lågtrycken kommer en kortvarig högtrycksrygg med svaga vindar och troligen även klart väder. Men det som Färöingarna kommer att känna av mest är de kraftiga vindarna som sveper in under torsdagen och fredagen. Det blir blåsigt över stora delar av östra Atlanten, det kommer även att kännas av i Storbritannien.

Jag har en personlig relation till väder och Färöarna. År 2000 deltog jag i Ola Skinnarmo och Torkel Ideströms Grönlandsexpedition. Vi (åtta personer) seglade med Jesper Weissglas segelbåt Seventh Wave från Göteborg mot Grönland. Vi sökte skydd på både Shetlandsöarna och Färöarna för att komma undan oväder under seglatsen. (Jespers senaste projekt är för övrigt en helt ny båttyp, Journeyman. Journeyman är bland annat ett resultat av erfarenheter efter seglingarna med Seventh Wave).

Kommer då något av dessa oväder som till veckan föds på Atlanten att dra in över oss i Sverige? Än så länge ser det ut som om de håller sig på Atlanten. Det blir i och för sig blåsigt ett par dagar till veckan, men det är till största delen orsakat av en tryckgradient (tryckskillnad per avstånd) mellan lägre tryck i norr och högre i söder, inte ett enskilt lågtryck. Detta främst i södra Sverige.

Men även om vi inte har en ny Gudrun/Per/? i annalkande just kommande dagar så medför i alla fall lågtrycken på Atlanten att mild luft pressas in över Skandinavien och temperaturerna blir över de normala. Och lite blåsigt blir det också, men inte så mycket som lite längre västerut. Och man kan inte utesluta möjligheten att något av lågtrycken drar in över oss, nu eller nästa vecka.

Det är verkligen ett helt annat väder nu än för tidigare i vintras. Europavädret under december och halva november präglades av kyla och snö. Januari var förhållandevis mild. Skall februari bli blåsig?

/Martin

Visste du: Kall och varm luftmassa

31 januari 2011
Martin Hedberg
Uncategorized
1 Comment

Av Martin Hedberg

En karaktäristisk egenskap hos en luftmassa är dess temperaturstruktur. Därför beskriver man ibland en luftmassa genom att jämföra dess temperatur med temperaturen på underlaget som de strömmar över.

Luft som är kallare än den underliggande marken kallas kallmassa. De lägre skikten värms av den relativt sett varmare marken, blir lättare än luften ovanför och börjar stiga. Detta sker i form av stora “bubblor” av luft (termik) som lämnar marken och ersätts av kallare luft ovanifrån. Denna typ av vertikala rörelser är typiska för kallmassor som därför sägs vara labilt skiktade.

Konvektiva moln

I Skandinavien är det vanligt med kallmassor i samband med att nordvästliga vindar sveper ner maritim Polar- eller Arktikluft från Norska havet över skandinaviska fjällkedjan. På hösten och för-vintern bildas kraftiga snöbyar längs östersjökusten då kontinental Polarluft strömmar ut från Ryssland och Finland. Kallmassan hämtar då fukt och energi från den (relativt sett) varma Östersjön. Fukten och energin bildar efterhand kraftiga snöbyar vid svenska kusten.

Sikten är oftast god i kallmassor (frånsett i nederbörd). Den goda sikten hänger samman med att luften är torr och ofta innehåller väldigt få stoftpartiklar. I kallmassor är vinden ofta byig.

På motsvarande sätt definierar man en varmmassa som luft som är varmare än sitt underlag. Tvärtemot kallmassan är varmmassan stabilt skiktad då marken kyler de lägre skikten av luften som därmed blir tyngre än den varmare luften ovan. Denna struktur motverkar vertikala rörelser.

Stratiforma moln, dimma

Det är vanligt med hög luftfuktighet i varmmassor och de innehåller ofta en mängd partiklar (sot, damm och luftföroreningar) som gör att sikten försämras. Dis, dimma, låga moln, lätt snöfall eller duggregn är vanligt i varmmassor.

I varmmassan är vinden ofta stadig snarare än turbulent. Men vinden kan däremot variera markant med höjden. Det är inte ovanligt med lugnt vatten och svaga vindar närmast marken eller vattenytan, samtidigt som det råder betydligt kraftigare vindar bara några tiotals meter upp i luften!

Som vi har sagt tidigare så kan samma luftmassa uppträda antingen som varmmassa eller som kallmassa. Det beror helt och hållet på temperaturen på det underlag som den strömmar över!

/Martin

Visste du: Luftmassor

27 januari 2011
Martin Hedberg
Allmänt
3 Comments

Av Martin Hedberg

Betraktar vi vädret på en stor skala, något som i detta sammanhang innebär hundratals till tusentals kilometer, så finner vi ofta stora områden med likartade egenskaper. Det kan vara torr och kall luft över den ryska tundran eller fuktig och varm luft över Atlanten. Luften får dessa egenskaper då den stannat en längre tid över ett och samma område. Man har då fått vad vi kallar för en specifik “luftmassa”.

Dessa luftmassor behåller sina egenskaper en längre eller kortare tid även då de transporteras till andra områden. Skandinavien ligger i gränsområdet mellan flera födelseplatser för luftmassor. Det är en av förklaringarna till det synnerligen omväxlande vädret i Sverige.

Man namnger luftmassorna efter de områden där de bildats. Exempel på så kallade källområden med enhetligt underlag är öknar, havsområden med likartad temperatur eller stora snö- och istäckta ytor.

Kring våra breddgrader skiljer man mellan tre slags luftmassor: Arktikluft, Polarluft och Tropikluft. Namnen har hängt med sedan 1920-talet och kanske lite ologiskt finner vi att Arktikluften bildas över nordpolen, medan Polarluften bildas längre söderut. (Nationalencyklopedin skriver: Polarluft, luftmassa i atmosfären som bildas mellan 40 och 70° latitud ur avkyld tropikluft eller vintertid ur uppvärmd arktikluft. Vädret i polarluften är oftast svalt med växlande molnighet, god sikt och regnskurar.)

Egenskaperna hos luftmassor som bildats över landområden skiljer sig markant från de som bildats över hav. Därför har man även infört begreppen Kontinental respektive Maritim luft. Till exempel kallas Tropikluft som bildats över hav för maritim Tropikluft (mT) medan Polarluft som bildats över en kontinent kallas kontinental Polarluft (kP).

Mer om luftmassor i kommande blogg.

/Martin

NAO, fortsatt milt, sedan kallare?

25 januari 2011
Martin Hedberg
Uncategorized
6 Comments
NAO

Av Martin Hedberg

I går måndags skickade ett amerikanskt väderföretag, WSI (Weather Services International) ut ett pressmeddelande som förkunnade att bistra vintertemperaturer kommer att återkomma. Ett meddelande som gått som ett eko mellan olika nyhetsmedia tex DN. Återigen dyker begreppet NAO*, North Atlantic Oscillation, upp. För en beskrivning av NAO, se längst ner i bloggen.

WSI:s Chefs meteorolog Dr. Todd Crawford sade: “At some point later in February or early March, we do expect a return to more strongly negative NAO conditions as the La Nina event weakens and tropical Pacific convection begins to play a bigger role.” och ”At that point, we expect a return to more severe and widespread below-normal temperatures across much of Europe, lasting well into spring”. Någon gång i månadsskiftet februari-mars kan vi alltså vänta oss att kylan kommer tillbaka i samband med att NAO återigen blir negativ.

Crawford avslutar: ”The biggest uncertainty for the February forecast is that the strong negative NAO pattern will return more quickly than we currently expect.” Han uttrycker sig alltså rätt säkert över att det verkligen kommer att bli kallt igen. Osäkerheten ligger i hur fort kylan återkommer. (Därtill en liten logisk krumelur: Han tror att kylan kommer tillbaka fortare än han tror.)

WSI:s prognoser för temperaturavvikelser i Norden kommande månader lyder:
Februari: ”Colder than normal, except extreme southern Sweden/Finland”
Mars: ”Colder than normal”
April: ”Colder than normal”

Tidsserie över NAO sedan 1950. Från amerikanska nationella vädertjänsten NOAA 24 januari, 2011.

Men/och det finns fler som observerar och gör prognoser på NAO, tex NOAA, den amerikanska nationella vädertjänsten (grafiken ovan är från dem). Deras prognos sträcker sig inte lika långt som WSI, men/och den indikerar att i alla fall att vi under februari kan vänta oss ett positivt NAO.

Observation och ensembleprognoser över NAO. Från amerikanska nationella vädertjänsten NOAA 24 januari, 2011.

Hur blir det då? Skall man tro modellerna så kan vintern bli lång innan det blir vår. Något som jag dock saknar i resonemangen som kommit ut hittills är tydligare fysikaliska resonemang om varför NAO blir positiv eller negativ. Hur påverkar tex den senare isläggningen av den arktiska isen vädermönstret? Isläggningen var sen 2010 och det har flaggats för att det kunde ha bidragit till det negativa NAO som vi hade då. Men nu ligger ju isen, är det den arktiska isen eller är det något annat som har en större inverkan på NAO i mars?

Men man kan inte veta säkert förrän i efterhand. Fram till dess är det scenarier och prognoser.

Vad tror jag då? Det verkar rimligt att anta att det i resten av januari och februari blir fortsatt för årstiden milt och omväxlande väder. Säkert ett par klara kalla nätter, men överlag stort inflytande av Atlantluft i samband med dominerande sydvästliga vindar.

Mars och april? Jag tror att vi får väder som fortsättningsvis präglas av sydvästliga vindar och Atlantluft. Det utesluter inte ett par dagar med ordentlig kyla, men det käns inte som om den stränga vintern skulle komma tillbaka. Jag tror att våren kommer tidigt till södra Sverige, men att det blir något tvärt kast tillbaka till vinterförhållanden i söder under en till två veckor efter dess ankomst.

Jag funderar även på om det finns några förutsättningar för en kraftig storm eller något annat väsentligt som vi inte sett så mycket av denna vinter.

Har jag några belägg för detta? Inte mer än jag hade när jag i december gissade januarivädret. Det gick bra den gången. Men det betyder inte mycket nu.

Jag vill verkligen poängtera skillnaden mellan att gissa och att göra prognoser. Det är som skillnaden mellan att köpa lotter och att spela på hästar. Om man vinner lotteri (undantaget den som arrangerar lotteriet) så kan man efteråt konstatera att man hade tur. Om man vinner på hästar så är det troligen tack vare en kombination av kunskap, erfarenhet och lite tur. Eller i alla fall inte otur.

En av skillnaderna mellan att spela på hästar och att göra väderprognoser (förutom de bakomliggande fysiken och dynamiken i händelserna) är att man när man spelar på hästar helst vill vara den ende som hade rätt. När man gör väderprognoser (och inte spelar om pengar) så gör det inget om kollegorna också gjort samma bedömning.

Nu är bloggen på väg att byta ämne, från temperaturer till marknader där det är en fördel att ha en unik prognos som gärna är rätt. Det gäller tex marknader för energi, handel mm där priset på produkterna påverkars av vädret. Och inte bara aktuellt väder utan även prognoserna på vädret (trots att man ännu inte vet om prognoserna slår in eller inte). Men det får jag ta i en separat blogg 🙂

/Martin

*NAO, North Atlantic Oscillation är ett index som används vintertid för att beskriva de storskaliga luftströmmarna över USA, Atlanten och Europa. NAO illustrerar olika förhållanden för omfattande vädermönster såsom jetvindarnas läge, lågtrycksbanor samt transport av värme, kyla, fukt och nederbörd.

När NAO är negativt så är lufttrycket under det normala över östra USA, centrala Norra Atlanten och västra Europa och över det normala över norra Atlanten. Kortfattat så resulterar det i högtryck över Grönland/Island vilket i sin tur gör att vi får kallt och periodvis mycket snö här i Skandinavien.

Då NAO är positivt så råder det omvända tryckförhållandet. Då präglas vädret av vandrande lågtryck från sydväst, vädret i Skandinavien blir växlingsrikt och temperaturerna inte så låga.

Fronter, vad är det?

25 januari 2011
Martin Hedberg
Allmänt
7 Comments

Av Martin Hedberg

Ni har sett dem på väderkartorna, fronter. Kallfront, varmfront och kanske har ni även hört talas om ocklusionsfronten (som är en kallfront som hunnit ikapp en varmfront). Alla dessa tre fronter rör sig. Men fronten kan även stå still och man talar då om en stationär front.

Cirrusmoln framför en varmfront

Många kopplar en front till ett omslag av någon form. Det är helt rätt. En front är gränsytan mellan två luftmassor med olika egenskaper, vanligtvis skillnader i densitet. (Densitet beskriver hur mycket en viss volym av ett föremål, vätska eller gas, väger per volymenhet. Densitet mäts i tex kg/m3)

Skillnader i densitet orsakas vanligtvis av skillnader i temperatur. Det finns därför en tydlig koppling till omslag i temperaturer när en front passerar. Men det finns även andra saker som tex luftfuktighet. Med detta kommer även andra egenskaper som tex stabilitet vilket i sin tur påverkar tex vindar.

Konvektiva moln i samband med kallfront

Fronter finns inte bara vid markytan, de finns i allra högsta grad i luften. Fronten är som sagt var gränsytan eller övergångszonen mellan luftmassor med olika egenskaper. Gaser (luften) med hög densitet sjunker under en gas med lägre densitet som stiger. Det betyder i praktiken att luft som är tung (per volymenhet) kilas in under den lite lättare (per volymenhet) luften. Dvs kall luft sjunker, varm luft stiger.

Man kan se luften som en vätska. I fallet med en kallfront så kommer den kall luften att vinna terräng genom att ”rinna in” under den varmare luften. I fallet med en varmfront så glider varmluften snett upp över kalluften och pressar den framför sig. Dessa två helt olika sätt gör att karaktärerna på kall- respektive varmfront blir helt olika.

Kallfronten lutar bakåt och själva utan är relativt brant, medan varmfronten lutar framåt och har en flackare lutning. Det gör att kallfronten dyker upp snabbare för en betraktare på marken än vad varmfronten gör. I fallet med varmfront så kan man ofta se de första molnen, cirrusmoln, många timmar, upp till ett dygn, i förväg. De föregår markfronten med hundratals kilometer. I fallet med kallfronten så ser man molnen samtidigt som fronten är i absoluta närheten.

I själva frontzonen, gränsytan, så sker en hävning av luften. Det bildas därför moln och nederbörd. Nederbörden från kallfronter är intensiv, men relativt kortvarig. Det är inte ovanligt att det förekommer åska, hagel och kraftiga vindkast. Nederbörden från varmfronter är mer lättsam. Det börjar lite stilla, blir visserligen intensivare, men aldrig så kraftigt som från kallfronten. Å andra sidan kan det hålla på en hel dag. Luften är ofta fuktig och vindarna vanligen inte så kraftiga.

Följande kriterier används för att identifiera fronter:
1. En skarp övergång i temperatur över ett kort avstånd
2. Förändring i luftens vatteninnehåll, daggpunktstemperatur*
3. Skifte i vindriktning
4. Förändring av lufttryck
5. Förändring av moln och nederbördsmönster

Man har valt att illustrera kallfronter som blå linjer med trianglar på, medan varmfronter illustreras med röda linjer med halvcirklar på. Stationära fronter är streckade blått-rött. En ocklusionsfront är lila (Jag ville introducera begreppet ocklusionsfront på SVT:s väderkartor när jag jobbade där, men fick till svar att publiken, dvs ni tittare, inte skulle acceptera det).

/Martin

*Daggpunktstemperaturen, Td, är ett mått på luftens fuktighet. (I bland säger man bara Daggpunkt.) Det är till den temperaturen man måste sänka luftens temperatur, T, innan dagg/frost kondenseras.

Luftens Td är alltid lägre än luften T. Vanligtvis skiljer det 2-10 grader.
En låg Td betyder att luften innehåller lite vattenånga. En stor skillnad mellan T och Td betyder att luften är torr. Om T och Td är lika så är luften mättad, 100% luftfuktighet.

”Alla klagar på vädret…”

20 januari 2011
Martin Hedberg
Klimat
29 Comments

Av Martin Hedberg

Vi fick nyss en kommentar från Ragnar där han konstaterar att ””Alla klagar över vädret, men ingen gör något åt det” eller, det kanske vi gör? Ja, den som lever får, som brukligt är, se”.

Jag har själv fascinerats av uttrycket sedan jag hörde det första gången. På engelska lyder uttrycket: ”Everybody talks about the weather, but nobody does anything about it.”.

Samuel Langhorne Clemens, alias Mark Twain. Från Wikipedia

Uttrycket brukar tillskrivas Samuel Langhorne Clemens*, amerikansk författare som levde mellan 1835 och 1910. Han är mer känd under sin pseudonym Mark Twain. Många, inklusive mig själv, mötte honom första gången som författare till böckerna om Tom Sawyer och Huckleberry Finn.

Uttrycket är bra. ”Gnäll inte, ta tag i problemen istället”. Alternativt ”Sluta gnälla eftersom det ändå inte går att göra något åt saken”.

Men det är värre än så: Vi påverkar vädret, men vi kontrollerar/styr det inte. Ju mer vi påverkar vädret desto fler kommer att ha anledning att klaga på det -både vädret och att vi påverkar det.

Mänskligheten kan fortfarande i stor utsträckning välja hur mycket eller lite vi skall påverka klimatsystemet och därmed vädret. Men som det ser ut idag, så väljer vi att agera på ett sätt som till slut kommer att förändra klimatet till något annat än det varit de senaste 12.000 åren. Det är den perioden som kallas ”Holocene” och det är (uppenbarligen) under den perioden som civilisationen som vi känner den har utvecklats. Mycket av det vi värdesätter högt: kulturer, samhällen, jordbruk, ekosystem, ekonomier, infrastruktur… allt har skapats under de klimatologiska betingelser som kallas Holocene. Om vi skall lämna Holocene eller inte, det är upp till oss.

Om vi fortsätter på den inslagna vägen så kommer vi till slut att passera så kallade ”tipping points”, dvs situationer där förändringar i naturen blir självgenererande. Det som då sker är att så kallade ”tipping elements” (tex havsströmmar, monsunregn, barrskogar, glaciärer mm) förändras i grunden, tex genom att försvinna eller ersättas av andra situationer. Sannolikheten är stor att detta sker om/när medeltemperaturen stigit med 1-3 grader jämfört med förindustriell nivå (hittills har den stigit med omkring 0,8 grader). Eftersom det finns många latenta (ännu dolda) klimatförändringar så kan vi i princip redan ha passerat en tipping point utan att veta om det.

Men redan innan vi riskerar att passera dessa tipping points så drabbas människor, kulturer och ekosystem av gradvisa förändringar av klimatet. Många dör redan idag för tidigt till följd av att vi har påverkat klimatet. För att inte tala om all förlorad egendom, hopp och tillit som förloras vid såväl långsamma som snabba katastrofer.

Exempel på klimatrelaterat väder finner vi tex i fjolårets torka/bränder i Ryssland, översvämningarna i Pakistan och den stora avsmältningen av isar i Arktis. Det hade inte inträffat om inte människan hade påverkat klimatet. Men dessa situationer är alltså små i jämförelse med vad som kan ske.

Den som lever får se. Och det får vi försöka leva med. I naturen finns inte utrymme att ångra sig eller ta tillbaka något som gått förlorat. Naturen är irreversibel. Vi påverkar den, men kan inte kontrollera/styra den.

/Martin

*Det är fortfarande en öppen fråga om det verkligen var Mark Twain (Samuel Langhorne Clemens) som myntade begreppet. Många citatordböcker tillskriver Charles Dudley Warner som upphovsman till uttrycket. Warner var vän med Mark Twain och skrev i en krönika i the Hartford Courant i augusti 1897: “A well known American writer said once that, while everybody talked about the weather, nobody seemed to do anything about it.”

Det kan vara Mark Twain som sade det ursprungligen, men det var Warner som skrev det och gjorde uttrycket publikt.

Mark Twain var för övrigt mycket intresserad av väder. Jag fann också en del väderrelaterade citat som tillskrivs honom:
-”Thunder is good, thunder is impressive; but it is lightning that does the work.”
-”One can enjoy a rainbow without necessarily forgetting the forces that made it.”
-”It is better to read the weather forecast before we pray for rain.”
-”If you don’t like the weather in New England, just wait a few minutes.”

Fram och tillbaka över nollan

19 januari 2011
Martin Hedberg
Allmänt
14 Comments

Av Martin Hedberg

Så där ja. Nu blev det minusgrader igen. Några blev överraskade, men de flesta var förberedda. Men trots att man är förberedd så kan man drabbas av det. ”Förberedd” är inte detsamma som ”förhindra”.

Kruxet är att det är svårt att få undan vattnet. Det vill gärna rinna nedåt, men marken är redan mättat av vatten och därtill frusen på de flesta platser. Så om vattnet skall ta vägen någonstans så måste det ner i avloppssystem, ut i vattendrag, sjöar eller hav.

Det som igår var snöslask och issörja har nu frusit till fast is. Vattenpölar har blivit blankis. Men de flesta översvämningar är fortfarande i flytande form, det tar lite tid för vattnet att frysa (även på ytan) om det är djupt.

Hur länge håller då vintertemperaturerna i sig denna gång?

Jo till på lördag. Då kommer mild luft in med västliga vindar över Jämtland. (Det börjar faktiskt redan så smått under fredagen då det blir nollgradigt i den lite högre fjällterrängen i Jämtland och södra Lappland).

Men det är inte stadigvarande, det sjunker ner under nollan igen i södra Norrland natten till söndag. Därefter ligger temperaturen och pendlar kring noll grader i nästa vecka. I Götaland får man lite oftare någon plusgrad än i Svealand och södra Norrland (kanske inte så överraskande). Norra Norrland ligger stadigare på kallgrader.

Det storskaliga väderläget är att vi har ett högtryck över Storbritannien/Azorerna och lågtryck över Grönland/Island. (Det kommer senare att resultera i positivt NAO-index). I och med det så tvingas Atlantluft in över Skandinavien med sydvästliga vindar.

Det blev verkligen ett markant skifte i vädret mellan december 2010 och januari 2011. Eftersom jag sade det redan i en blogg redan före jul så känner jag viss press på att snart berätta vad jag tror om vädret i februari. Jag återkommer.

/Martin

Nu gäller det att få undan issörja och vatten

17 januari 2011
Martin Hedberg
Allmänt
13 Comments

Av Martin Hedberg

Just nu rasar snön från många hustak, det porlar vatten utmed trappor och trottoarer och bildas mindre sjöar av smältvatten över vägar och marker. Blidvädret gör att det töar, men marken är både mättad och frusen. Vattnet rinner till snabbare än det rinner undan.

Vi har problem med snöras, översvämningar och halka mm.

Efter tövädret som varit ett par dagar i lite mer än halva landet (plusgrader upp till och med delar av södra Norrland) så kommer minusgraderna tillbaka. I morgon tisdag arbetar sig kalluften ner över Svealand och på onsdag även över Götaland.

På torsdag så finns det fläckar med plusgrader (bland annat i Lapplandsfjällen!), men annars är det kallgrader även i Skåne.

Som bekant övergår rent vatten från flytande till fast fas vid noll grader, dvs det fryser till is. Detta gör att det kommer att uppstå situationer med låg friktion, dvs halka, när smältvatten fryser till kommande dagar!

Den halkbekämpning som man redan gjort har runnit ut i sanden 🙂 salt har blivit utspätt eller har runnit bort och sand och grus ligger på botten av vattensamlingarna.

Det gäller att få undan så mycket man kan av issörja och vatten innan det fryser till hård is.

/Martin

Stigande temperatur med eller utan solfläckar

16 januari 2011
Martin Hedberg
Klimat
26 Comments
solfläckar

Av Martin Hedberg

Vi fick en fråga från en läsare, Arne K, om man inte kunde samla ihop och presentera mätdata kring väder för att reda ut diskussionen om huruvida temperaturen har stigit eller inte. Jag tar mig friheten att skriva en blogg kring detta och lägga till lite kring solfläckar.

Människan har registrerat väder under lång tid. En konkret sak man kunde mäta och jämföra var temperaturen (det är tex svårare att mäta vind eller klassindela moln på standardiserade sätt). De första termometrarna uppfanns i början av 1600-talet. Då hade forskarna ännu inte riktigt definierat begreppet temperatur. I början och mitten av 1700-talet började man enas kring metoder och vilka skalor man skulle använda och termometern blev allt mer spridd.

Men för att göra statistik (t.ex. för att säga något om klimatet) så behöver man många termometrar, de behöver vara kalibrerade, de behöver vara placerade på relevanta platser och man behöver kontinuerliga nedtecknade observationer från dem. Det dröjde fram till slutet av 1800-talet innan så var fallet.

Men hur gör man för att säga något om väder och klimat innan det fanns relevanta mätningar? Jo då kan man göra indirekta studier, från så kallade proxy data. Det man gör att att studera spår efter temperaturberoende händelser. Det kan tex vara studier av syreisotoper i iskärnor från glaciärer, bottensediment i sjöar och hav, lager av pollen, trädringar, koraller mm.

Men nu var frågan kring direkta mätningar. Nedan är en sammanställning av årliga medelvärden från väderstationer på land över hela världen sammanställd av NASA. Den röda linjen är ett femårs medelvärde. Grafen visar avvikelse från medeltemperaturen år 1951-1980. De gröna staplarna är osäkerhetsintervaller (fler och bättre temperaturmätningar i modern tid gör att osäkerheten minskar närmare nutid).

Global medeltemperatur relativt medelvärdet 1951-1980. (NASA)

Förutom att temperaturen ”hoppar” lite från ett år till ett annat (de svarta punkterna) så kan man se tendenser till regelbundna variationer i den röda linjen. Den har en periodicitet på ungefär tio år och dess ”toppar och dalar” kan/bör jämföras med solfläckarnas cykler.

Galileo Galilei 1636. Från Wikipedia.

Galileo Galilei var troligen den förste som observerade solfläckar. Han gjorde det 1610 med sitt nyligen uppfunna teleskop. Sedan 1849 har man gjort dagliga observationer vid observatoriet i Zürich. Nedan en sammanställning av solfläckarna sedan 1750 från NASA.

Solfläckar åren 1750-2010. (NASA)

Man brukar tala om solfläckarnas 11-års cykler. De fem senaste maxima inträffade 1959, 1970, 1981, 1991 och 2002. Vi håller just nu på att gå ur ett minima (som inträffade år 2009).

Givetvis påverkas Jordens klimat av solen. Det är naturligtvis rimligt att anta att även solfläckar kan göra det (även om vi inte går in på de fysikaliska processerna). Som synes på den röda linjen i den första grafen (5-års medelvädet), så hade även Jorden en viss periodicitet i medeltemperaturen. Vi hade maxima som i stort stämmer överens med solfläckarna, 1959, 1971, 1981, 1989 och 2005.

Lite anmärkningsvärt kan man kanske tycka att det är temperaturen bara planat ut de senaste fem åren (2006-2010), trots att solfläckarna minskade i antal. Temperaturen borde väl sjunkit då antalet solfläckar minskade? För att komma lite närmare svaret på den frågan behöver man studera den bakomliggande trenden i temperaturen sedan 1960-talet. Trenden är att temperaturen stiger. Kan det vara så att något av det som gjort att temperauren stigit de senaste femtio åren nu även gjort att vi inte ser så mycket av solfläcksminimat som rådde nyss? Vad händer då när solfläckintensiteten nu ökar?

Varför har då temperaturen stigit de senaste 50 åren? Vi vet att människan påverkar klimatet, det påpekar även inbitna ”klimatskeptiker”. Men hur mycket?

Frågorna är mycket relevanta:
-Vad, eller vilka processer, har medfört att jordens medeltemperatur stigit med omkring 0,8 grader sedan 60-talet?
-Vad kommer att hända kommande femtio år?
-Hur kommer det att påverka oss?
-Vad kan vi göra åt det, både avseende eventuell anpassning (som vi tvingas till) och avseende själva påverkan (om vi nu har någon påverkan på klimatet)?

Om jordens medeltemperatur både påverkas av solfläckarna och någon/några andra processer som fått temperaturen att förändras som den har hittills, vad kommer då rimligtvis att hända kommande tio år när solfläckarna blir fler? Tar vi då ännu ett kraftigare kliv uppåt? Och framför allt: Vilka är de andra processerna som verkat parallellt med solfläckarna.

Det finns svar på de frågorna, men bloggen är lite lång som den är redan. Vi kan väl i alla fall konstatera att forskarna har mätt temperaturen och sammanställt det som data i grafer. Temperaturen stiger. Och allt detta är utan att använda väder- eller klimatmodeller (som kritiker hävdar att man ”skruvar på” tills de visar ”rätt” resultat). Graferna ni ser ovan är mätningar av den verklighet vi lever i igår och idag.

NOAA skriver “The year 2010 tied with 2005 as the warmest year since records began in 1880.”

/Martin

PS. Om man vill ha rådata som XML eller textfiler för att göra egen statistik så kan man få det från NASA.