Archive - december 2010

Solfilmen. Tack och farväl.

Av John Pohlman

Ett av Sveriges Televisions mest slitstarka inslag är den så kallade ”Solfilmen” som Aktuellt under drygt 45 år visat en gång i veckan första hälften av året. Den hade sin premiär i mitten av 1960-talet och anger solens upp- och nedgång med tidsvinst hur dagarna blir allt längre. Solen i filmen skapades av Sverker Lund som vid den tiden var frilans men senare blev anställd på Sveriges Television. Det är också han som hörs gäspa när solen lägger sig ner och somnar.

För att få bakgrundsmusik vände man sig till grammofonarkivet på Sveriges Radio där ett för många känt namn skickade några förslag varav man valde ut en fransk folkmelodi som genom solfilmen blivit allmänt känd. Visan heter Le fiacre som betyder hästdroskan och är skriven av den franske tonsättaren Léon Xanrof. Den version som är på solfilmen finns på skivan En revenant de la revue och spelas av Robert Valentino.

Men det finns också en text till melodin som just handlar om en hästdroska. Texten anspelar på de första åkdonen av det här slaget som startade i Paris i mitten av 1600-talet. Det var allmänna transportmedel som utgick från värdshuset Saint-Fiacre efter trädgårdsmästarnas skyddspatron det iriska helgonet Fiacrius. Samma typ av hel- eller halvtäckt åkdroska (fiaker på svenska) med parhästar och kusk infördes också i Wien och under glansperioden i slutet av 1800-talet fanns det över 1 000 fiakrar. En del kuskar underhöll då också under färden med sång. Även i våra dagar kan man i Wien åka med en fiaker och ta en turistrundtur i staden.

Denna blogg blir min sista för vädersajten som jag varit med från starten i juni 2009. Jag lämnar nu över hela verksamheten till Martin. Det har varit en inspirerande period och jag tackar för kommentarer och intresse såväl skriftliga som muntliga och slutar med en tillönskan om Ett Gott Nytt År.

/John

Ödesdiger väderhändelse

Av John Pohlman

För nästan 300 år sedan rasade ett oväder i den skandinaviska fjällkedjan med katastrofala följder i dödsoffer. Det är utan tvekan den största tragedin orsakad av en enstaka väderhändelse som vi har i vår svenska historia. Året är 1718. Kung Karl XII hade några år tidigare kommit hem från sina krigståg utomlands. Sverige låg i krig med flera stater, bland annat Danmark och Ryssland och vi hade fått utrymma Finland. Kungen vände då blickarna mot Norge som han hade för avsikt att erövra och ledde själv huvudangreppet med den stora armén söderifrån vid Oslofjorden.

Men en armé under general Carl Gustaf Armfelt tågade på hösten 1718 via Jämtlandspasset in i Norge för att inta Trondheim.  Angreppet mot Trondheim misslyckades och när Karl XII stupade den 30 november vid belägringen av Fredrikshalds fästning fick Armfelt order att dra sig tillbaka till Sverige. Återtåget blev tyvärr försenat och först i slutet av december hade man börjat närma sig gränsen till Sverige. Vid nyåret inleddes en häftig storm med snöyra som varade i tre dygn samtidigt med bister kyla.

Kombinationen av de kraftiga vindarna och låga temperaturerna blev ödesdiger och människor och djur frös ihjäl. Man har uppskattat att omkring 3 500 karoliner föll offer vid återtåget i de jämtländska fjällen eller senare på grund av frysskador. Ett minnesmärke över tragedin finns i Duved. Ett liknande oväder inträffade under julhelgen år 1915 då Skalstugan i Jämtland nordväst om Åre rapporterade storm och 30-gradig kyla under tre dygn.

/John

Julhelger, en tillbakablick

Av John Pohlman

Här är lite axplock från gångna julhelger sedan år 1900.

1902. Den ”Stora julstormen”. Ett av de värsta oväder som drabbat Götland med orkanartade vindar på västkusten och i Skåne med oerhörd skadegörelse.
1923. Snöstorm i landets södra och östra delar. På annandagen hade Halmstad 23 minusgrader.
1927. Västerås hade sin lägsta decembertemperatur med -27 grader.
1931. En kallfront med åska och hagel passerade Stockholm på juldagen.
1932. Milt. På annandagen hade Umeå 9 plusgrader.
1977. Lund noterade +11,8 grader på julafton.
1986. Ymniga snöfall i södra och östra Sverige.
1988. Kraftigt snöfall på julafton i nordöstra Götaland. Underkylt regn i mellersta Sverige med extrem halka.
1990. En av 1900-talets mildaste jular i norra Lappland.
1992. Orkanbyar i norra Norrland på annandagen med stora skador på skog, hus, el och tele. (Veckan innan jul uppmättes Sveriges högsta vindhastighet vid Tarfala i Kebnekaisemassivet med 81 m/s).
1993. Omfattande snöfall. I östra Götaland långvariga strömavbrott den 26-27.
1995. Tillsammans med 1923 seklets kallaste jular i södra Sverige. Falun hade på julafton -21,8 grader. (Seklets kallaste julafton i Falun är -26,3 grader år 1919. Men rekordkylan i Falun uppmättes 1876 med 31 minusgrader).
2003. Kall julaftonsmorgon. Sedan omslag till flera plusgrader och regn i södra Sverige. Havraryd i Halland fick 54 mm.
2006. Barmark på juldagen i hela Götaland, Svealand samt i sydöstra Norrland ända upp till Piteå.
2010. Rekord i kyla och snödjup?

Slutligen får jag önska en God Jul!

/John

Omslag att vänta? Ja, men när?

Av Martin Hedberg

Jag blev ombedd att sticka ut hakan och tänkte tillämpa det på den givna frågan som många, inklusive jag själv, vill ha svar på. Nämligen hur länge kylan håller i sig?

Förra vintern var ju, här i Sverige, kall och snörik. Denna vinter startade tidigt i Europa och har hittills medfört att ett antal köldrekord slagits, förutom rekord i strandsatta flyg- och tågresenärer. (Även om Eyjafjallajökull troligen är en svårslagen konkurrent när det gäller påverkan på europeiskt flyg). Hur kunde vi få två kalla vintrar i rad, när det inte varit så kallt på mycket länge? Eller var det så att vi hade ”samlat ihop” till det eftersom det varit milt så länge?

Och allt detta trots såväl global uppvärmning som klimatförhandlingar. Eller kanske tack vare? För vem hade förväntat sig det oväntade? ”Expect the unexpected”, och hur skall man göra det? Alla pratar om värme och så blir det kallt. Eller är det en ny istid i annalkande i alla fall? Golfströmmen kanske kollapsar och så slungas vi in i en tid när permafrosten sträcker sig ner till Berlin? Eller kan det vara en kall vinter och en ännu varmare sommar? Här eller på någon annan plats?

Fast å andra sidan är det skillnad på väder och klimat. Klimat är det man förväntar sig och väder är det man får. Om nu klimatet förändrar sig, vad är det då man får?

Så till svaret på själva frågan: Jag tror att 2011 inleds med betydligt mildare väder än vi haft under vintern hittills.

Eller säg så här: Jag skulle inte bli det minsta förvånad om temperaturerna stiger med tio grader från den ena veckan till den andra.

Nej, det här är ingen prognos. Inte heller någon övertolkning av klimatförändringarna. Det är bara en vild gissning (för en gångs skull 😉 ). Jag gissar att sydvästvindarna kommer att ta över, att NAO kommer att skifta från negativ till positiv, att snön börjar töa i Götaland och östra Svealand.

Att det kommer att ske är i sig ingen vild gissning. Det svåra är att säga när det skall ske. Och jag gissar att det sker om drygt elva dagar. Det är bortom tiodygns prognosernas horisont (prognoserna är i alla fall inte någon stabil ledsagare bortom en vecka, så där har man inte mycket att hålla i handen). Skiftet till mild vinter skulle alltså komma de första dagarna i januari, i början av den klassiska vintermånaden.

Vi får väl se.

/Martin

Mer snö och ostadigt väder

Av Martin Hedberg

Hur mycket snö kan det komma? är det säker många som undrar. Svaret är att det kan komma rätt mycket snö. Det finns inga specifika maxbegränsningar. Naturen är inte heller funtad så att den ger ”lagom” utifrån vad vi människor behöver eller tycker är tillräckligt.

Det finns rimliga begränsningar över hur intenisvt snöandet kan vara. Men det som verkligen gör skillnad för snötäckets tjocklek är hur länge det snöar.

Och efter att ha haft en ordentligt kall inledning av vintern så har vi nu kommit in i en period med vandrande lågtryck som dumpar sitt innehåll över Europa.

Lågtrycken sätter även sin prägel för oss som skall utfärda prognoser. Lågtrycken gör att felen i prognoserna snabbt blir stora. Lågtrycken innebär ett stort mått av labilitet, inte bara i luftmassan, utan även i prognoskvaliten. Detta märks tydligt när det finns ett stundande datum som många är intresserade av att veta vädret inför, typ Julafton.

Ännu är detaljerna diffusa, men det förvånar väl inge att det blir en vit jul. Kanske lite för vit då det på vissa platser kan komma ytterligare både en, två och tre decimeter nysnö kommande dagar.

/Martin

Oj det snöar!

Av John Pohlman

Ovanstående är den lite underfundiga rubriken på en utställning som invigdes lördagen den 11 december både på Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm och Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Det är Trafikverket som vill informera vad de gör för att tågen skall komma fram i tid i vinter. Efter de senaste veckornas händelser med otaliga förseningar och stort missnöje bland tågresenärerna så ligger utställningen väl i tiden.

Själv kunde jag som invigningstalare i Ängelholm bevista järnvägsmuseet med den speciella utställningen som producerats av museets publika verksamhet. Det är en mycket informativ utställning om järnvägen och snön/kylan. Den behandlar dels de stora problem man har med extremt vinterväder och dels hur man arbetat historiskt med snöröjningen vid järnvägen. Man visar bilder ända från begynnelsen av järnvägstrafiken i mitten av 1850-talet.

Den första järnvägssträckan var mellan Göteborg och Jonsered 1856. De första tjugo åren gällde bara handkraft med skyfflar, spadar och kvastar och vid allför besvärliga förhållanden ställdes trafiken helt in. Men redan på 1870-talet konstruerades de första ångloksdrivna snöplogarna och snöslungorna. Maskinparken har sedan utvecklats och effektiviserats alltmer. Men även i våra dagar måste det till vanlig handkraft.

”Oj det snöar!” har en underrubrik ”snökaos- eller vanlig vinter”. Själv skulle jag vilja sätta ett likhetstecken därför att en vanlig vinter alltid innehåller flera tillfällen med snökaos. I utställningen visar man också med stillbilder och en film på några av de värsta snövintrarna och snöovädren de senast hundra åren. Bland annat är det de tre stränga ”krigsvintrarna” december-februari 1939-40, 1940-41 och 1941-42. Samtliga ligger i toppskiktet bland 1900-talets kallaste.

I toppskiktet hittar man också den extremt kalla vintern 1965-66. Då fortsatte vintervädret inte bara under mars utan även en bit in i april. Flera snöoväder drog fram över hela landet under mars och mellan Söderhamn och Härnösand var det drivor på en och en halv meter. I april kom också snöchocker ända ner i Sydsverige och i mitten av månaden hade Sankt Olof i sydöstra Skåne ett snödjup på 63 cm.

Bland de mest katastrofala snöovädren den senaste fyrtio åren räknas snöstormen i Sydsverige kring nyårshelgen 1978-79. Skåne drabbades värst med meterhöga drivor och trafiken lamslogs helt. Man fick sätta in terrängfordon för att nå fram till orter som var helt isolerade i flera dagar. I mitten av januari blev det sedan åter snökaos i Skåne.

Ett annat snöoväder med katastrofala följder inträffade den 4-6 december 1998. I Gävle kom då på ett par dygn upp till 1½-2 meter snö. Själva staden blev helt isolerad i flera dagar med oframkomliga gator och vägar. Slutligen har man också på utställningen den förra vinterns snökaos i framförallt februari med tidningsurklipp och kommentarer.

Utställningen har öppet tisdag-söndag kl 10.00-17.00 fram till den 3 april.

/John

Fortsatta problem med snö och vind

Av Martin Hedberg

Snönfall kan ställa till med problem, så även vindar. Men när de kommer i kombination med varandra så blir det nästan alltid problem.

Det fortsätter att snöa och därtill blåser det på många platser idag. Det gör att det kommer att uppstå störningar i trafiken, för såväl tåg som flyg och bilister. Idag är snöfallet som kraftigast i södra Norrland.

I går inträffade många personskador pga halkolyckor i västra Götaland. Temperaturen har nu sjunkit, men det är fortsatt halt till dess man broddat upp ytorna eller sandat. Men man slipper i alla fall de vattenbelagda hala ytorna.

Nu blir det istället noll eller någon tögrad i östra delarna av Södermanland och Uppland.

/Martin

Snöfall och vind i kombination skapar drivor

Av Martin Hedberg

SMHI har utfärdat en klass 2-varning för Ångermanland och Västerbotten: ”Snöfall som kan ge ca 2 dm nysnö fram till fredag morgon, i kombination med frisk eller vid kusten lokalt hård sydostlig vind och risk för drivbildning.”

Dessutom kan det kraftigt snöfallet försämra sikten vilket även det föranleder stor försiktighet, tex i trafiken.

/Martin

Stora problem med halka att vänta

Av Martin Hedberg

Stora problem med halka att vänta i Dalsland, Bohuslän och södra Västergötland.

Där har nu temperaturen i luften stigit till noll eller ett par plusgrader, det faller regn och/eller blötsnö, samtidigt som det är minusgrader i marken och på vägbanor.

Detta medför att isbeläggning eller tom klaris byggs upp på många platser. Detta både genomnederbörden, men även genomdirekt kondensation av fukt från luften till mark, byggnader och andra kalla föremål.

Under eftermiddagen och natten till i morgon sjunker temperaturen i luften.

Liknande situation finns från i eftermiddag och under fredagen i de allra östligaste delarna av Uppland, Södermanland, på Öland och Gotland.

/Martin

Kraftigt snöfall på väg in

Av Martin Hedberg

Under kvällen och natten mot torsdagen drar ett område med kraftigt snöfall in över landet med början i nordväst.

I natt snöar det ymnigt i Norrland och nordvästra Svealand. I nordvästra Götaland kan det vara inslag av regn i snöfallet under morgontimmarna på torsdagen. Samma sak i östra Svealand under torsdagen: Temperaturen strax över noll grader kan ställa till med stora problem i trafiken i synnerhet i samband med blötsnö.

Det kommer omkring 1-2 decimeter snö under torsdagen.

På fredagen fortsätter snöandet i stora delar av Norrland.

Temperaturen gör ett tillfälligt hopp upp över noll grader under torsdagen-fredagen, först i östra Götaland, därefter i västra Svealand och längs södra Norrlandskusten.

/Martin