Tag - Historia

Historia, litteratur, kultur, filosofi, konst mm

Decemberkyla

Av John Pohlman

Årets julmånad har inletts med vinterväder i hela landet och det kalla vädret ser också ut att fortsätta minst ett par veckor till. Kan det kanske bli rekord om det består månaden ut?Om man letar efter de kallaste decembermånaderna under de senaste 110 åren får man fram två årtal som utmärker sig särskilt. För Svealand och Norrland är det 1915 och för Götaland 1981.

År 1915 tog kalluften befälet redan i slutet av oktober med rekordlåga nattemperaturer i Svealand. I november sattes nya rekord i nattkyla på en del håll i Lappland. Det var sålunda väl förspänt för en kall fortsättning och det blev också den kallaste decembermånaden i praktiskt taget hela norra och mellersta Sverige. Flera platser har också sina kallaste decembernätter 1915. Den 22 hade man i Stensele -45,5 grader och i Sveg -41 och den 26 var de -42 i Karesuando. Särna var kallast i Svealand med -42,5 grader den 22. Stockholm hade -21. Det var den 22-23 även extremt kallt i norra Götaland med lokalt ner mot 35 minusgrader i Västergötland, Östergötland och Småland. Göteborg hade -20 grader.

År 1981 drabbades södra Sverige i slutet av november av två kraftiga stormar med bara några dagars mellanrum. Efter ovädren drog kalluft ner över hela landet och större delen av Götaland fick sin allra kallaste decembermånad. Många platser har också decemberrekord i nattkyla. Till exempel hade Falsterbo som lägst -12 grader, Kristianstad -23, Ronneby -22 och Kalmar -24. I Halland var det 29 minusgrader i Torup och i Halmstad -23.

Låt mig nu i dessa dagar påminna om det svenska köldrekordet på 53 minusgrader i Malgovik i  södra Lappland på självaste Luciamorgonen. Tilläggas skall dock att den avläsningen skedde privat men termometern kontrollerades i efterhand. Bland SMHI:s väderstationer har Hemavan köldrekordet för december med 48,9 minusgrader dagen före nyårsafton år 1978.

/John

Ett ”Herrans oväder”

Av John Pohlman

Nu i dessa dagar för ett par hundra år sedan skedde en väderhändelse som är värt att notera ur historiskt-musikaliskt perspektiv. Året är 1791, platsen är Wien och det handlar om den kanske mest musikaliskt begåvade av de stora klassiska kompositörerna, Wolfgang Amadeus Mozart.

Han var bara 35 år gammal när han efter flera år av sjukdom på hösten 1791 blev allvarligt sämre och avled natten till den 5 december. Mozart hade inte många vänner och det var bara ett fåtal som bevistade begravningsakten i kyrkan dagen därpå

Efter mässan begav sig det lilla sällskapet till fots bakom likvagnen med kistan mot kyrkogården. Men under färden bröt ett oväder ut. De beskrivningar som finns talar om så kraftig blåst att det var omöjligt att gå upprätt mot vinden samtidigt som det åskade och blixtrade och regnet vräkte ner. Det finns en annan uppgift om att de råkade ut för en snöstorm och en ogenomtränglig snöyra. Det var i alla fall ett ”Herrans oväder” så att de medföljande sörjande skingrades och likvagnen med kistan och dödgrävaren fortsatte ensam. Framme vid kyrkogården lade dödgrävaren kistan i en gemensamhetsgrav för Wiens allra fattigaste.

När Mozarts hustru Konstanze någon dag senare besökte kyrkogården fick hon inte tag på dödgrävaren och ingen annan visste något om någon Mozart. Än idag verkar det som man trots undersökningar inte har kunnat fastställa just det ställe på kyrkogården där Österrikes store son ligger begraven.

/John

TV-väder historik del 9

Av John Pohlman

Låt mig efter ett avbrott om ideala klimatet avsluta min bloggserie om det svenska TV-vädrets historia med en kort sammanfattning.

17-22 maj 1954. Första väderrapporterna i svensk television under den s.k. Sandrew-veckan med meteorologerna Lars Oredsson och Sven-Göran Olhede.

29 oktober 1954 kl 18.00. Radiotjänsts premiärprogram ”En skål för televisionen” inleddes med vädret inför veckohelgen som återkom varje fredag under en tid.

9 augusti 1957 kl 20.00. Starten för regelbundna väderrapportern fem minuter varje fredag. 2 september 1958 kl 20.00. Aktuellts första sändning med Olle Björklund som programledare och Leo Rannaleet som meteorolog.

13 mars 1960. Premiär för underhållningsprogrammet Söndagsbilagan med väderrapport. April 1962. Arturi Similää börjar göra månadsprognoser.

Oktober 1965. SMHI börjar sända femdygnsprognoser.

5 december 1969. TV2 startar. Vädret inleder kvällens sändning men flyttas efter något år in i nyhetsprogrammet Rapport.

12 maj 1975. Första vädersändningen från studio i Norrköping på direktlänk till Aktuellt och Rapport.

1 oktober 1982. Väderrapporterna flyttas tillbaka till Stockholm och Rapport anställer egen meteorolog.

1986-1990. Gradvis övergång för väderpresentationen till ny teknik med chroma- key.

Februari 1992. Väderpresentationen i Rapport vinner första pris vid International Weather Forecasters Festival i Paris i konkurrens med 47 av alla de större TV-kanalerna i Europa och USA.

Maj 1994. Rapport får i Paris ytterligare en internationell utmärkelse bland 71 tävlande med ett specialpris för dess vetenskapliga framställning.

Under 1990-talet utökades nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport i Sveriges television med morgonsändningar (1993), lunchsändningar och sena kvällssändningar. Det krävdes då fler meteorologer och vid sekelskiftet hade man fyra fast anställda och ett varierande antal deltidsarbetande.

Efter ytterligare utökad väderservice under de senaste tio åren har man idag sex fast anställda meteorologer och sju frilansare. Väderredaktionen är bemannad 3.30-22.30 på vardagar och 8.00-22.00 på helger. Måndag till fredag producerar meteorologerna dagligen inalles 25 sändningar.

/John

Ideala klimatet

Av John Pohlman

För en del år sedan hade jag en frågespalt i en av våra större dagstidningar. Jag fick en fråga var man närmast från Sverige hade det mest behagliga och jämna klimatet året runt. Det skulle naturligtvis inte vara kallt, inte för varmt, gärna mycket sol och definitivt inga ”hemska” oväder. Möjligen tänkte sig frågeställaren att bosätta sig där.

Jag svarade då ett ställe som nordborna nu idag haft som semesterparadis i över 40 år, nämligen Kanarieöarna. Det var på 1960-talet efter några bedrövliga somrar som svenskarna började längta efter sol och värme. En av mina dåvarande lärare vid meteorologiska institutionen i Uppsala, docent Arturi Similä, fick i uppdrag av ett resebyråföretag att undersöka en lämplig plats för semesterresor med ovanstående krav.

Efter klimatstudier och även besök på ort och ställe rekommenderade han just denna atlantiska ögrupp och särskilt de södra kusterna på de största öarna. Några år senare 1967 gick den första charterresan med propellerdrivet flygplan till Gran Canaria.

Anledningen till den här tillbakablicken är att jag sitter och skriver den här bloggen i Arguineguin under en ljusblå himmel med några lätta stackmoln och ett oändligt lätt krusat hav framför mig. Från havet kommer en lagom svalkande bris och temperaturen nu mitt på dagen ligger på dryga 25 grader. Det var väl ungefär så här frågeställaren hade tänkt sig men om han/hon flyttat hit vet jag inte. Däremot träffade jag just ett par som var med på den första resan och nu delvis bosatt sig här.

/John

TV-vädret, historik del 8

Av John Pohlman

Under perioden 1975 till 1982 sändes vädret från Norrköping. Förutom de dagliga kvällssändningarna till nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport, producerade också Norrköpings TV andra väderprogram, bland annat månadskrönikor.

I samband med flyttningen från Stockholm fick SMHI en ny ledning som ogillade att meteorologerna på sin fritid medverkade i TV. Man menade att denna verksamhet skulle läggas in i tjänstgöringen på SMHI. Det väckte också en viss förtret hos ledningen att TV-meteorologerna dessutom utnyttjades i andra produktioner, framförallt när regionalprogrammet Östnytt startade sina sändningar i januari 1980. Det ledde till att nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport flyttade tillbaka vädersändningarna till Stockholm.

Rapport profilerade sig genom att anställa en meteorolog på heltid och i oktober 1982 började jag tjänstgöra på redaktionen. Aktuellt engagerade fortfarande SMHI-meteorologer men var periodvis helt utan.

I mitten på 1980-talet började Rapport använda en helt ny form av väderpresentation. De handritade kartorna försvann efterhand och ersattes av datorproducerade. Väderkartorna fördes direkt in i TV-bilden med meteorologen i bild framför en tom skärm i studion och med en teknik som heter ”chroma-key”. I samband med detta gick också pekpinnen i graven, tydligen saknad av en del. Så småningom införde också Aktuellt den nya tekniken.

När TV4 startade med sina sändningar ville man ta nya grepp och anlitade kvinnliga väderpresentatörer utan meteorologisk utbildning. Man vände sig till ett engelskt privatföretag för material med kartor och text. Även om framträdandet var trevligt, lyste den meteorologiska okunnigheten igenom och efter några år blev de utbytta mot yrkeskunniga.

/John

TV-vädret, historik del 7

Av John Pohlman

Vid kanalklyvningen 1969 försvann nyhetsprogrammet Aktuellt och ersattes av ”TV-nytt och väder”. När Aktuellt sedan återinfördes i oktober 1972 valde man att slopa de handritade väderkartorna och i stället använda en typ av backprojektion. Kartskisserna av kvällens TV-meteorolog avritades på TV:s tecknarstuga för vidare behandling till diabilder. Vid sändningen var meteorologen först i bild med en kort inledning men sedan pratade han till enbart kartor och visade med en pekpinne. Det nya systemet blev inte särskilt lyckat. Meteorologen kunde inte själv styra kartbytena och projektorerna krånglade oftast. Ibland fick man av säkerhetsskäl förbanda vädret. Så gjorde man till exempel vid min allra första sändning den 9 oktober 1972. I TV2 presenterades vädret direkt i Rapportstudion med meteorologen i bild och handritade stora kartor.

År 1975 kom en stor förändring när SMHI flyttade till Norrköping. Vädret sändes då från TV-huset i Norrköping på direktlänk till de båda nyhetsprogrammen. Meteorologen var helt ensam i en studio med en kamera som styrdes från ett kontrollrum. I studion fanns en uppsättning med stora väderkartor för Rapport och en med små för Aktuellt. För att ytterligare skilja programmen åt fick meteorologen stå upp i Rapport och sitta ner i Aktuellt. Man använde också olika pekpinnar och i Rapport var meteorologen i bild under hela väderinslaget medan Aktuellt behöll den tidigare presentationen enligt ovan men hade återgått till handritade kartor. Vi TV-meteorologer var tacksamma att inte behöva byta kläder mellan de båda sändningarna!!!

Fortsättning följer.

/John

TV-vädret, historik del 6

Av John Pohlman

På 1960-talet fick vädret i TV ett alltmer ökat intresse mycket tack vare sändningarna i Aktuellt som hade höga tittarsiffror och var det utan motstycke mest populära TV-programmet. Förutom väderrapporterna i Aktuellt alla veckans dagar från december 1961 och två gånger dagligen måndag-lördag från 1963 gjordes också särskilda återkommande månadsöversikter.

Man använde också TV-meteorologerna i andra program av underhållningskaraktär och även i Aktuellt fanns tillfällen då man ville ”krydda” väderpresentationen med annorlunda inslag. Men i övrigt visades vädret för det mesta på av meteorologerna handritade kartor. Nästa stora händelse var kanalklyvningen 1969 när TV2 började med sina sändningar. Startdatum var den 5 december och sändningen inleddes med väder och meddelande och följdes av TV-nytt och Rapport.

I avsaknad av TV-hallåor var meteorologen först i kvällens sändning och han skulle börja med att säga ”God afton”, helst med lätt bugning för att på så sätt hälsa tittarna välkomna till programmet. Gjordes inte detta strömmade klagomålen in!

Efter några år flyttades dock vädret in i Rapport som sista inslag i nyhetssändningen. Det var samme meteorolog som under kvällen visade vädret i båda kanalerna och eftersom regeringen hade beslutat att nyhetsprogrammen skulle sträva till ”stimulerande konkurrens” innebar det också att vädret helst presenterades lite olika. Man gjorde då ett försök i TV1 att gå ifrån de handritade kartorna för en presentation av vädret med hjälp av diabilder.

Hur detta utföll kommer i nästa blogg i serien.

/John

TV-vädret, historik del 5

Av John Pohlman

Det stora genombrottet för svensk television kom 1958. Sändningarna från fotbolls-VM blev en publiksuccé.

På hösten startade också TV:s mest slitstarka program, nyheterna i Aktuellt. Premiären ägde rum tisdagen den 2 september och hela programmet finns dokumenterat.

Tyvärr hade man otur med tekniken som spelade flera spratt i sändningen och den blev dubbel så lång som beräknat. Programledare var Olle Björklund som sist i sändningen lämnade över till meteorologen med orden: och nu morgondagens väder.

Efter några ödesmättade sekunder dök en karta upp i bild med kvällens meteorolog Leo Rannaleet. Han hade en färdigritad Europakarta till sin hjälp och fick tacksamt berätta om en rekordvarm svensk septemberdag. På samma karta fick han sedan redogöra för prognoser både den följande dagen och ytterligare en dag. Tre dagar på en karta. En prestation!

Till en början sändes Aktuellt-programmen med väder endast två  gånger i veckan. Andra dagar visades väder i andra program, bland annat under en period i ett underhållningsprogram som hette Söndagsbilagan.

Efter hand tog Aktuellt över fler och fler vädersändningar och från december 1961 kom väderrapporten i Aktuellt samtliga dagar i veckan. Förutom dagligt väder gjorde man också månadsöversikter.

År 1962 började docenten Arturi Similä vid Meteorologiska institutionen i Uppsala presentera månadsprognoser. Detta uppfattade SMHI:s ledning som konkurrens och ansåg att träffsäkerheten inte var godtagbar.

Prognoserna blev dock populära till en del tack vare Similäs personlighet och hans trevliga presentationssätt. Han slutade med sina prognoser på våren 1965 och samma höst började SMHI med femdygnsprognoser.

Fortsättning följer

/John

TV-vädret, historik del 4

Av John Pohlman

Premiärprogrammet för Radiotjänsts utbildnings- och övningsverksamhet för television den 29 oktober 1954 innehöll tre huvudinslag.

Sändningen började med ”Vädret inför veckoslutet” som presenterades av meteorolog Lars Oredsson. Han hade hela 15 minuter till sitt förfogande och väderkartorna ritades upp under sändningens gång. Efter vädret följde nyhetsjournalen ”Utkik”. Sist kom sedan huvudnumret ” En skål för televisionen” som var ett underhållningsprogram med flera kända svenska artister.

Programmet återkom sedan varje fredag kl 18.00-19.00. Förutom veckoslutsvädret försökte man sig också på en månadsöversikt och prövade även med en amerikansk månadsprognos.

Men efter en tid försvann väderinslaget ur programmet. Man hade provat färdigt och det dröjde sedan ett par år innan man åter kunde se väder i svensk television.

Efter en nästan 10 år lång utdragen process med nämnder och utredningar beslutade regeringen äntligen på våren 1956 att Radiotjänst skulle få ensamrätt till svensk television och finansieras med licensavgifter och sändas ut via den nya sändaren i Nacka.

Officiellt skedde starten för svensk television den 4 september samma år. För vädret blev startdatum den 9 augusti 1957. Då inleddes regelbundna väderrapporter i svensk television med en fem minuter egen programpunkt varje fredag kl 20.00 med titeln ” Vädret inför veckohelgen”.

Nya meteorologer från SMHI fick göra debut i TV. Bland andra Gösta Salomonsson vars sammanställning av tv-vädret jag refererar till i denna bloggserie. Till en början höll man till liksom tidigare på A1:s område på Valhallavägen. Man byggde om de gamla slitna kasernerna och andra byggnader och kompletterade med baracker.

Den tekniska utrustningen för vädret var mycket enkel. Man ritade upp med tuschpennor direkt på två papperskartor som fästes upp bakom varandra i en träram. Kartorna växlades genom att dra dem upp eller ner men med tiden blev de tröga och fastnade och till slut fick man anlita en medhjälpare för växlingen.

Man pekade på kartorna med en upphittad, avbruten dirigentpinne. Denna ”dyrgrip” förärades jag när jag slutade på SMHI och anställdes av Rapport 1982.

Nästa blogg handlar om första Aktuelltsändningen.

/John

TV-vädret, historik del 3

Av John Pohlman

TV-sändningarna som Sandrews filmbolag arrangerade under en vecka i maj 1954 blev mycket uppskattade.

Väderinslaget fick också en hel del beröm i pressen. Expressen skrev att ”väderrapporten distanserar de flesta programmen och är spännande som en thriller”. Andra tidningar noterade att det var två trevliga herrar som pratade om vädret.

Den uniformsklädde SAS-meteorologen Sven-Göran Olhede ställde frågor och gjorde kommentarer till SMHI-meteorologen Lars Oredsson som redogjorde för väderläget och lämnade en prognos för påföljande dag med kartor som ritades upp under den 10 minuter långa programpunkten.

Framgången med TV-veckan gjorde att Sandrew ville göra ett nytt försök och ansökte liksom tidigare hos Telestyrelsen. Men ärendet gick nu till regeringen som samtidigt fick en begäran från Radiotjänst att få börja med TV-sändningar.

Det beslöts att Radiotjänst fick tillstånd och Sandrew avslag på sin ansökan. På Radiotjänst satte man genast igång med en utbildnings- och övningsverksamhet för ett första planerat program.

Man fick efter en tid tillgång till lokaler på Valhallavägen i A1:s gamla kaserner. Efter succén under Sandrew-veckan skulle det naturligtvis också innehålla väderinslag. Förutom Lars Oredsson blev också två andra meteorologer från SMHI anlitade, Bengt Thorslund och Tore Bergquist.

Fredagen den 29 oktober 1954 kl 18.00 sändes premiärprogrammet ut via sändaren på Teknis och kunde ses i huvudsak i Stockholmsområdet. Programmet var en timme långt och hette ”En skål för televisionen”. Detta fick markera den första inofficiella sändningen för svensk television. Fortfarande hade man ännu inte beslutat om TV-verksamhet i Sverige.

Fortsättning följer.

/John