Jag kommer i texten nedan att kritisera kvällstidningar och annan media, men/och det är lika bra att jag på en gång säger att det oftast inte är journalisten som gör fel. Nej felet, osakligheten, ligger oftast hos rubriksättarna. Och skall man rentvå dem, eller se det hela i ett lite större perspektiv, så ligger skulden på de incitament som har utvecklats.
Och tittar man på incitamenten så ligger skulden hos mediahusens ledning. De kommer i sin tur att rentvå sig med att de behöver generera vinst för att deras ägare kräver det och för att kunna fortsätta ha duktiga medarbetare.
Och vips så är skulden flyttad till… oss användare. Och då delas skulden/ansvaret mellan så många att ingen egentligen har eller känner någon skuld. Och samhället snuttifieras och fördummas ytterligare.
Hur hamnade jag i det här resonemanget och slutsatser?
Grafik från Accuweathers säsongsprognos för Europa
Jo så här gick det till. I lördags ringde en journalist från Aftonbladet och undrade om jag kunde kommentera Accuweathers prognos att det skulle bli en kall vinter. Jag kunde inte just då, men bad honom ringa en timma senare.
När vi talades vid igen så hade jag kollat Accuweahters prognos samt två andra säsongsprognoser, dels från IRI, dels från NOAA. Bägge dessa antydde att det skulle bli en mildare vinter än normalt.
Min kommentar till Aftonbladet var då att man inte vet eller skall dra för stora slutsatser om hur kommande vinter blir samt att det troligare blir milt än kallt.
Jag var även kritisk till detaljrikedomen i Accuweathers prognos. Den låter mer som en veckoprognos som beskriver hur lågtryck och högtryck, kalluft, nederbörd, värme och stormar berör olika delar av Europa. Gör man sådana uttalanden så har man antigen bara kollat en enda deterministisk modell, eller så har man gravt förenklat ensemblemodeller. (Ensembler är ett set av många prognoser där man ser hur olika initialiseringar, startvillkor, medför att prognoserna utvecklas.)
Jag ställde även den retoriska frågan om vad en “kall vinter” är för något. Tänk om det är kallt i en månad och milt i tre. Vad upplever man? Är det en kall eller mild vinter? Det blev därefter ett citat.
Vi hade även ett resonemang om hur den kraftiga El Niño kan påverka vädret här i Skandinavien.
Om jag själv skulle satsa på något så skulle jag, givet att jag känner lika stort förtroende för alla tre väderinstituten, satsa på en mildare än normal vinter. Det var ändå två av tre som sade mildare än normalt. Men med all respekt för att jag inte känner till vilket material som meteorologen Eric Leister på Accuweather har använt så drar jag slutsatsen att det i dagsläget är svårt att säga något definitivt om vintern 2015/16.
Det behöver inte bara vara så att det kan vara svårt att räkna på det, dvs att bygga en tillförlitlig modell av naturen. Det kan även vara så att naturen är väldigt “labil”. Det är nämligen inte så att naturen har “bestämt sig”, eller har någon form av schema över hur den skall utvecklas. Det är inte kugghjul det handlar om. Naturen ÄR. Den utvecklas beroende på hur den utvecklas.
Nåväl. Vad blev då resultatet av vår lilla dialog mellan mig och journalisten? Jo en rätt så okay artikel i Aftonbladet söndagen den 18 oktober, men en helt förfärlig rubrik och löpsedel.
Aftonbladets löpsedel söndag 18 oktober 2015.
Vidare så kan man fråga sig vem som sagt vad. Enligt löpet så säger SMHI “Det kan bli en kall period”. Enligt ingressen i artikeln är det jag som säger det. Visst, vi kan ha sagt det bägge två, men det ser inte bra ut och skapar inte förtroende att inte vara konsekvent eller tydlig.
Rubriksättarna lever rövare. De vet att väder säljer. Men det duger inte att säga “två meteorologer är tveksamma och säger möjligen milt väder, en annan säger kallt”. Nej, här gäller det att vara tydlig, även om det uppenbarligen inte riktigt finns belägg för det. Jag tror att man resonerar: “Vi tar ställning för ena sidan, den som säljer bäst, på löpet och så mildrar vi det hela i artikeln“.
Och så hänvisar till experterna. Och om experterna inte har uttryckt sig tydligt nog så kan man hjälpa dem på traven. Även om det blir fel.
Aftonbladet.se i lördags
Men nu säger någon att den här killen Eric på Accuweather faktiskt sade att det skulle bli kallt (“cold air building across Scandinavia“) i Europa och att det på deras bild står “abnormally cold” över Skandinavien.
Jo, men om journalisten har talat med två andra meteorologer, Sandra Andersson på SMHI samt mig och ingen av oss bekräftar Accuweather (återigen två av tre). Varför skriver man då rubriken “Meteorolog: “Vintern blir svinkall i år”“.
Jag vågar dessutom påstå att inte ens Eric på Accuerather har sagt något som kan översättas till “svinkall”. Men förutom att välja en extremtolkning av informationen som finns tillhand så lägger man in ett citat som antyder en expert personliga känslor, “svinkall”. Skulle alltså den icke namngivna meteorologen har tillräckligt torrt på fötterna för att ange att det kommer att vara så kallt att hen kommer att frysa?
Men kvällstidningarna har inte nödvändigtvis som mål att återge verkligheten som den är. Man måste ju tjäna pengar också. Och det är här som rubriksättarna kommer in i bilden. De “hjälper” journalisten att få ut sin artikel. De läser den och letar efter saker som lockar oss läsare. Det får givetvis inte vara en lögn, men behöver inte vara exakt sant.
När jag har ifrågasatt andra rubriker tidigare så har jag fått motfrågan “men man skulle kunna vara/bli så, eller hur?“. “De som köper tidningen kan ju läsa allt som sagts och se alla vinklar.” Well, för det första är det inte alla som köper tidningen (gissa varför), för det andra är det inte alla som läser artikeln objektivt -man har ju redan fått inriktningen genom rubriken. För det tredje är det inte ens så att artikeln alltid återger hela sanningen.
När framgång mäts i pengar som skapas genom klick, så gynnas den sortens journalistik (survival of the fittest) som får människor att regera instinktivt bejakade. Det som gör att man väljer den ena blaskan framför den andra eller klickar på en rubrik eller bild. Reptilhjärnan. Bra om det brinner eller man skall undkomma fallande träd och liknande, men inte så bra i 99,99% av tiden i resten av livet.
Men vi går igång på one-liners om katastrofer, sex, pengar, väder”extremer” och skandaler.
Eftertänksamhet, resonemang och komplexa sammanhang drar inte lika stor publik. Folk klickar inte på det, tidningarna tjänar mindre pengar (eftersom man gör det på lösnummer och annonsvisningar) och man måste skära ner på personal. Eller ägarna kommer i alla fall att tjäna mindre pengar. Är många klick vår tids snabba klipp? Eller är det en väg utför på ett sluttande plan? Där i och för sig en del tjänar stora och snabba pengar, men där samhället på sätt och vis urholkas på kvalitet.
Med andra incitament, som gynnar eftertänksamhet, insikter, komplexa samband mm så skulle vi troligen få ett mer vaket och resilient (robust och inte så lättlurat) samhälle. Hur de incitamenten skulle se ut? Jag får göra en separat artikel om det.
Avslutningsvis skall jag ge lite positiv återkoppling. I söndags ringde nämligen en annan tidning och ställde i stort sett samma frågor. Det var Metro som även de hade snappat upp Accuweathers vinterprognos.
Skärmdump från Metro.se 19 oktober 2015
Jag sade i stort sett samma saker som jag gjort till Aftonbladet, men det fick ett helt annat resultat. Förvisso hade de en riktig “sträng-vinter” som bild, men rubriken var saklig (Därför kan vi inte veta om det blir en svinkall vinter).
Den här frågan, med ursprung i Aftonbladets löpsedel i lördags, har diskuterats internt mellan oss meteorologer på nätet. Många uttrycker irritation.
Där fick jag alldeles nyss även tips om att Yr.no skrivit om Accuweathers långtidsprognos. De genom journalisten Sigrid Skjerdal håller samma linje som jag gör ovan.
Kommentar från Yr.no om Accuweathers säsongsprognos för vintern 2015/16.
Även ECMWF talar om en mildare vinter än normalt.
Tipset är en mild vinter. Samt en prognos om att förtroendet för kvällstidningarna, genom deras rubriksättning och förkärlek för snabba slutsatser, sjunker.
Har det hänt förut? Japp, vilket jag också har belyst här på bloggen ett par gånger, tex.
/Martin
På bilden ses blodröda färger breda ut sig över hav och kontinenter. Men det saknas information om vad det röda, vita och blå fälten på världskartan står för.
