Förhandlingarna på Bali var mycket omvälvande och innebär ett stort steg framåt för vidare klimatförhandlingar. Olika regioner och nationer hade olika krav med sig och en del lyckades man få igenom, en del fick man försaka. Man diskuterade -och kommer i än större utsträckning att diskutera- hur mycket människan, och i synnerhet olika nationer, skall minska sina utsläpp. För att få lite bättre förståelse hur det kommer att se ut framöver kan det vara lärorikt att tänka i årtal istället för i procent.
Förhandlingarna mynnar t ex ut i om vi skall minska med 20, 30 eller 40 % till år 2020 och sedan hur mycket vart och ett av länderna skall göra. Men om man studerar vetenskapen bakom klimatförändringar så ser man att människan till slut måste nå en nivå där vi netto inte släpper ut mer än vad vi (eller någon process i naturen) kan binda. I princip innebär detta att vi skall minska utsläppen av växthusgaser med 100%. (I diskussionen kan vi vänta med kommentarer som beskriver hur omöjligt det är och istället förstå att om vi vill undvika att generera klimatförändringar så är detta ett krav utifrån naturlagar).
Om människan till slut har minskat netto utsläppen till (nära) noll så infaller sig ett par intressanta frågeställningar, t ex:
– NÄR inträffar detta (siktar vi på att det skall ske)?
– HUR ser utsläppskurvan ut mellan nu och den tidpunkten?
– HUR ser våra energi- och livsmedelsförsörjningssystem ut då?
– HUR kommer klimatförändringarna att påverka vår förmåga nå våra mål?
/M. Hedberg
