Tag - Strategi & Förhandlingar

Är du optimist eller pessimist?

Krönika ursprungligen publicerad i tidskriften Effekt

Under det senaste året är det allt fler som frågat mig: ”Är du optimist eller pessimist?” Det är även många som med stort allvar i rösten ber mig ”berätta om hur illa ställt det är – egentligen”, med en undermening att vi inte får höra hela sanningen i media.

Det märks att fler människor funderar över klimatet och även andra hållbarhetsfrågor. Men det är uppenbart inte tillräckligt många än så länge. Om det vore det så skulle politiker både i Sverige och i andra länder kunna fatta de nödvändiga beslut som borde tas redan idag, utifrån den kunskap som vetenskapen samlat på sig.

optimist-pessimistDet är en enorm klyfta mellan teori och praktik, mellan vad vi faktiskt idag vet att vi borde göra och det vi gör. Så gott som alla världens länder är överens om att vi bör hålla oss under två graders uppvärmning, men å andra sidan verkar inte något land, åtminstone inte i den rikare delen av världen, vilja driva den klimatpolitik och sätta de utsläppsmål som krävs för att vi ska klara ”tvågradersmålet”. Ett mål som dessutom är rätt intressant att fundera över. Det finns ingen knivskarp gräns vid just två grader, där ekosystem kollapsar eller riskerna för att delar av klimatsystemet råkar ut för kraftiga återkopplingsmekanismer ökar. Det är bara ett politiskt mål.

För om vi vänder på resonemanget och funderar just på ekosystemens känslighet och riskerna för kraftiga självförstärkande återkopplingar i klimatsystemet landar man inte i två grader, utan snarare i storleksordningen en grad, eller möjligen en och en halv, beroende på hur stora risker vi är beredda att ta.

Och tar vi dessutom hänsyn till att våra utsläpp av partiklar har kylt ner klimatet på jorden och antagligen maskerat bort åtminstone en halv grad, kanske en hel grad, av den uppvärmning som våra utsläpp av växthusgaser egentligen redan har orsakat, inser vi förhoppningsvis hur illa ställt det är – redan idag. Även om vi än så länge bara kan registrera en uppvärmning på 0,7 – 0,8 grader, har vi antagligen redan intecknat en uppvärmning på ungefär det dubbla. Det kan gå snabbt under de kommande årtiondena om vi då ska ställa om från olja och kol, som ju är den största orsaken till inte bara utsläppen av växthusgaser utan även utsläppen av avkylande partiklar. Två graders uppvärmning kan vi mycket väl ha redan inom ett par tre årtionden! Och det även om vi minskar rejält på utsläppen av växthusgaser under den perioden, även om vi minskar med betydligt mer än vad politikerna pratar om idag.

Så tyvärr pekar väl mycket på att det är betydligt sämre ställt – egentligen – än den bild som vi fortfarande oftast får i media. Och utifrån det är jag själv enormt pessimistiskt. Det finns tyvärr nästan ingenting just nu som tyder på att vi kan lösa klimatfrågan på ett bra sätt. Våra barn och barnbarn lär inte ge oss godkänt i framtiden om vi då försöker med antagligen ganska tafatta ursäkter som; ”det var inte tillräckligt många som tyckte att det var viktigt”, ”det var inte alla som förstod att det var ett så stort problem” eller kanske ”vi hade inte råd”.

Hur ska man få folk att förstå allvaret? Ska den stora massan inte reagera förrän det redan är för sent? Först när värmeböljor, översvämningar, skogsbränder, stormar, stigande havsnivåer har blivit så omfattande att de i sin tur innebär mat och vattenbrist, svält, pandemier, folkvandringar? Och som i nästa steg medför kaos, anarki och antagligen även krig…

Kanske FNs klimatpanel i nästa rapport skulle koppla antalet grader till antalet döda? Hur många är vi beredda att offra? Hur många miljarder offer innebär dagens otillräckliga internationella klimatpolitik?

Det enda som egentligen kan göra mig optimistisk är den yngsta generationen. Det är uppenbart att 90-talisterna och till stor del även 80-talisterna har förstått hur det hela hänger ihop – på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Mycket av klimatfrågan handlar om kunskap, eller tyvärr brist på kunskap. Men den generationen klarar inte av det här på egen hand. De sitter inte i regeringen eller leder de största företagen förrän om några årtionden, och så länge har vi inte tid att vänta. Vi som är vuxna idag måste ta ett större ansvar. Vi som har makten idag måste förändra så mycket som möjligt redan nu.

Antingen ställer vi om samhället frivilligt eller så lär vi tvingas att göra det. Antingen sker omställningen relativt genomtänkt och planerat, eller så blir det en okontrollerad och troligen rätt kaotisk omställning av hela vårt samhälle under de kommande årtiondena. Det är spännande tider vi har framför oss. Men det är en spänning som åtminstone jag gärna hade varit utan.

/Pär Holmgren

Följer klimatförhandlingarna i Mexico

Klimatförhandlingarna, COP16 i Mexico, kommer att pågå från den 29 november till den 10 december 2010. I fjol var undertecknad på plats i Köpenhamn samt i Stockholm (på SVT) för att följa förhandlingarna. Inför årets förhandlingar kommer jag inte att resa till Mexico, men väl att bevaka dem från Sverige.

/Martin

Sarah Palin, förnekare

Sarah Palin, McCain’s val av vicepresident, förnekar att klimatförändringar skulle vara orsakade av människan. Det framkom i en intervju samma dag som nomineringen av McCain tillkännagavs.

Det är skrämmande dels att en guvernör från Alaska förnekar fortfarande inte insett allvaret i frågan, dels att McCain väljer henne till kandidat som vicepresident.

Hur detta kommer att påverka presidentkampanjen återstår att se.

Notera att vare sig McCain eller Palin förnekar att kliamtet förändras eller att koldioxid, metan, vattenånga (…) är växthusgaser eller att växthusgaser har med klimatet att göra. Eller att människan gör saker som genrerar vissa av växthusgaserna. Det är bara det att det där med det sista lilla steget, att något som människan gör faktiskt skulle kunna kopplas till klimatet. Den lilla, men ack så väsentliga, insikten vill liksom inte trilla på plats.

Mer om Sarah Palin på DN, SvD.

Al Gore speech

July 17, 2008 Al Gore gave a speech to challenge USA to deal with the major problem facing the nation. Economic, Environmental and dependence upon Foreign natural resources.

He compared the challenge to the time when America decided to put a man on the moon within ten years. The challenge today is to produce 100% of its electricity from renewable resources within ten years.

Now this clearly is a vision. And USA has show us before that they can accomplish things once they get a goal and starts moving towards it. They put a man on the moon. And it was done after eight years.

What are we doing in Sweden? It is not that we don’t have the knowledge. It is not that we don’t know the answer. It is not that we can’t understand the opportunities…

We are waiting for a leader to step forward. And if we can’t find the leader among our own 9 million inhabitants, or none of them understand that he or she is a leader, we will still be waiting while somebody else takes the initiative.

No, I’m not going to spend to much time criticizing the lack of Swedish true initiatives and leadership. I salute the initiative and leadership and vision shown by Al Gore.

See the short video at YouTube (5 minutes).

Or the total speech at Wecansolveit.org (27 minutes).

Dags att påbörja anpassningen

G8 skall enligt DN och SvD ha kommit överens om klimatmål under sitt möte i Toyako i Japan. Världen skall halvera utsläppen av växthusgaser till 2050 jämfört med dagens utsläpp.

”Åtgärden” medför att atmosfärens halt av koldioxid, som redan är för hög, tillåts öka på ett sätt som världens ledande forskare visar leder till situationer som med svårighet kommer att kunna bäras av våra samhällen. Beslutet kan bara vara fattat utifrån politiska grunder, inte från vetenskapliga kunskap

Den enda rimliga slutsatsen är att den yttersta eliten av våra politiska makthavare inte förmår göra en relevant omvärldsanalys, faktagranskning samt riskanalys. Det kommer att stå oss dyrt.

De som är lite vakna av oss medborgare bör förbereda sig på dels omfattande förändringar i klimat och ekosystem samt konsekvenser för infrastruktur, hälsa och samhällen (läs IPCC WG2), dels på att beslutsfattare kommande år tvingas fatta ännu radikalare beslut för att minska klimatpåverkan.

Solbåtstävling

Nu börjar det likna något. En tävling för båtar som enbart drivs med solenenergi. En sex dagar lång tävling i Holland. Det framställs i DN som ett båtrace utan utsläpp. Det mås vara så, men framför allt är det en manifestation av transporter som kan genomföras utan fossila bränslen. Oljepriset må vara vad som helst, dessa farkoster kommer fortfarande att röra sig!

Nästa steg blir att tillverka båtarna utan att använda fossila bränslen. Och skälet till att göra detta är inte främst av miljöskäl utan för att överhuvudtaget kunna tillverka dem ”in the absence of fossil carbon”.

Jag har varit med i en diskussion (våren 2007) om att svensk motorsport skulle arrangera världens första elbilsrally. Mottagandet var ljummet ”det går väl inte”, respektive ”det görs redan”. Härligt! Vi kan bli de första att arrangera att elbilsrally!

Men nej, nu kommer någon annan att få vara de som står för det kreativa och livsviktiga. Varför skulle vi ta på oss den rollen här i lilla Sverige? Vad skulle vi kunna bidra med?

– Jo för att vi KAN GÖRA DET. Och dessutom förväntar sig världen att just en så tokig och annorlunda idé skulle komma från det lilla rena och miljömedvetna landet Sverige. Men vi måste vi anstränga oss lite.

Aktivister gräver kol ur tåg

BBC publicerade i går en video som visar hur aktivister har stoppat ett tåg och skottar ur kol ur tågets last. Allt under parollen ”let the coal stay in the ground”. Parollen är bra, men tyvärr skapar metoden ont blod och en större vallgrav mellan de som ”förser folket med energi och välfärd” och de som ”sätter fokus på hur vi måste rädda världen”.

Det vi behöver nu är samförstånd och samtal. Men i strävan att nå den så måste bägge ”parter” inse att tillvägagångssättet är A och O. Aktivisterna måste vara lagom revolutionära. Etablissemanget måste greppa att det är dags att ta miljöfrågan på allvar. (Man må säga vad man vill i sina policydokument, men om man fortfarande gräver upp kol så har man INTE tagit frågan till sig.)

Videon från BBC börjar med ett reklaminslag från ett elbolag. Det är värt att reflektera över bara det.

DN publicerade en artikel om det välmående Oxelösund och det dåliga lokalmiljö samt dåliga inverkan på globala miljön genom SSAB’s hantering och förbränning av kol. Ännu en gång dyker det oantastliga (?) argumentet ”om inte vi gör det här så kommer någon annan att göra det” upp.

Jag minns hur jag på mellanstadiet var på klassresa till stålverket i Oxelösund. Det var knappt trettio år sedan. Tänk om jag då vetat vad jag vet idag. Tänk om mänskligheten då vetat vad forskare faktiskt kände till redan på 80-talet.

Jag talade med IPCC’s grundare Bert Bolin strax innan han gick bort i vintras. Han var stolt över att Nobels fredspris tilldelats IPCC, men samtidigt ledsen över att mänskligheten vaknat så sent.

Dags för en allvarligare debatt

Tonläget kommer att skruvas upp ytterligare i takt med att förståelsen om vad som sker i naturen blir mer känt. Fram till igår har forskare som flaggat för snabba och allvarliga konsekvenser på vårt samhälle till följd av klimatförändringar mest blivit betraktade som kufar eller ”alarmister”. Men när nu en och annan av dessa extremhändelser inträffar så är det dags för världens ledare att vakna.

Johan Rockström, forskare vid SEI, Stockholm Resilience Centre, tar bladet från munnen och presenteras i en artikel i DN idag. Problemet är i och för sig större än att ”sätta ett slutdatum för bensinbilar”. Men att den kommentaren lyfts fram är mer en konsekvens av DN’s behov av en uppseendeväckande rubrik än av Rockströms förslag på problemlösning.

DN Vetenskap rapporterar om forskare som bedömer att Nordpolen kan vara isfri sommartid inom några få år, kanske redan sommaren 2008. I IPCC’s 4:e sammanställning som presenterades i februari i fjol bedömde man situationen som allvarlig i och med att Nordpolen skulle bli isfri sommartid omkring år 2100. Gissa om det är dags att inse allvaret när en sådan stor skillnad som nordpolenisens vara eller icke vara visar sig kunna inträffa på ett par år istället för hundra år!

Hoppas att vi framöver får se mer av dessa ansvarstagande forskare och lite mindre av populistiska uttalanden från folk (se tex våra kommentarer efter DI-artikel) som inte förstår allvaret i situationen.

Take the Swedish train to tomorrows welfare

The Swedish Minister of the Environment, Andreas Carlgren, suggests a further 50% capacity of carriage of passenger and cargo before 2020. According to Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet the Prime Minister Fredrik Reinfeldt in an earlier interview said that the suggestion was ”unrealistic”. That is the the hook from the newspaper Dagens Nyheter.

The suggestions to increase the train capacity emanates from the Government Offices ”Klimatberedningen” (Climate Advisory Committee).

According to the Minister of the Environment the increased train capacity would save another million tonnes of carbon dioxide. Well, that is good.

But actually, the real incentive for increasing the train capacity should be to maintain capacity for welfare. With rising costs for oil and the insight of the necessity to curb other fossil sources of energy, it is quite obvious that we need more capacity to travel by train. Not because it is ”climate friendly” (that is a positive side effect), but because we then can produce transportation services for passenger and cargo without the need of sources of energy that most likely will not be available in the future. And the future is not as far away as 2020.