SCoPEx – MartinHedberg.se

Det är som att ta huvudvärkstabletter för att hantera alkoholskador. Eller kissa i byxorna när man fryser. -Att hindra solinstrålningen för att sänka medeltemperaturen istället för att minska utsläppen av koldioxid. Det dämpar symptomen av problemen en stund. Men det varar inte länge, det löser inte problemen och det skapar dessutom nya problem. SR Klotet handlar idag om Solar Radiation Management (SRM) i allmänhet och SCoPEx (Stratospheric Controlled Perturbation Experiment) i synnerhet (länk i slutet av den här artikeln).

Den här typen av quick-fix är en konsekvens av reduktionism och hybris. Dvs idén om att vi kan dela upp och isolera system och problem. Det går bra i laboratorier och med mekaniska system, men det fungerar inte i komplexa system och i synnerhet inte problem som omfattar allt liv på hela planeten. Människans hybris -jovisst har vi skapat fantastiska system och löst oerhört svåra problem, men det betyder inte att vi kan bemästra och kontrollera vilka problem som helst. I synnerhet inte om de involverar allt liv på hela planeten.

Men är det inte bra att forska på det här? Jo, forska är okay om det sker i laboratorier och med datormodeller. Men det man nu vill göra är att inleda experimenten ute i naturen. Just det som är planerat att ske i sommar kommer inte att påverka klimatet eller miljön. Det är bara till för att testa teknik och koncept. Men det är ett första steg på vägen att normalisera konceptet med storskalig manipulering av planeten. Men det är ju bara litet? Jovisst, men små experiment inte ger tillräckliga svar om det globala. Ska man säga något om den globala verkligheten (det är ju det man vill undersöka förutsättingarna för) så måste man göra det på global skala under flera år. Och förutom att det är förbjudet med storskalig manipulering av klimat- och ekosystem så skulle man i och med det storskaliga då redan påbörjat resan dit man inte ville.

Det är helt enkelt en farlig väg att börja vandra på. Syftet med småskaliga experiment är att förstå hur man ska kunna göra stora experiment. Men det storskaliga är dels inget som gagnar oss, ingen plats vi vill vara på, dels är det förbjudet.

Och inte minst, SRM skapar nya problem. Ändrade vädermönster, grogrund för geopolitiska konflikter, förändrad växtlighet, ozonuttunning, ”termination shock” (att det ännu snabbare blir varmare när man upphör med det) bara för att nämna några.

Vi vet vad problemet är: Det är för mycket växthusgaser i atmosfären.

Vi får lika mycket från solen som tidigare, men den förstärkta växthuseffekten gör att mindre strålar ut i rymden. Och eftersom energi inte kan förstöras så lagras det på planeten. Jorden ackumulerar värme. Det mesta, närmare 93%, lagras som värme i haven. Resten fördelas mellan att värma luften, värma marken och värma/smälta glaciärer. En del av denna energi manifesteras i form rörelseenergi, kraftigare vindar. Det hydrologiska kretsloppet blir också intensivare: Det avdunstar mer vatten och det regnar/snöar mer och intensivare.

Ser man jorden som ett mekaniskt system där problemet är att det bli varmare så är steget inte långt till approachen: ”Om det är jobbigt att se till att bli av med energi, se då istället till att minska inflödet.” Därför föreslår man ”Solar Radiation Management”, ”Albedo hacking eller ”The Pinatubo option” (att härma gigantiska vulkanutbrott). Ovälkommet barn har många namn. Alla är varianter av samma sak: Minska mängden solenergi som når marken genom att reflektera bort solenergi.

Men det löser alltså inte grundproblemet och det skapar dessutom nya problem.

Kan man inte göra det ett tag bara, det storskaliga alltså? -Nix. Man måste hålla på så länge det finns för mycket växthusgaser i luften. Förr eller senare så måste vi alltså ta oss an problemet med våra utsläpp av koldioxid.

Och väntar vi för länge med att minska våra utsläpp av koldioxid till noll (hur länge är det?) så hamnar vi i en situation där återkopplingar i klimatsystemet netto släpper ut mer koldioxid och metan än den absorberar och andra effekter som driver på ett allt varmare klimat. Återkopplingar som vi vet inträffar efterhand (det är så naturliga klimatförändringar sker). Det handlar om att ett varmare hav släpper ifrån sig mer koldioxid än det absorberar. Det handlar om utsläpp av metan och koldioxid från tinande permafrost. Och det handlar om att smältande glaciärer exponerar mörka mark- och havsytor som i sin tur absorberar solljus som tidigare reflekterats av snön och isen.

En korrekt lösningen på För mycket växthusgaser i luften är: Ta bort växthusgaser från luften.

Ett första, nödvändigt, men inte tillräckligt, är att sluta släppa ut koldioxid. (Och när man insett det så förstår man att det är långsiktigt meningslöst att utvinna fossilt kol och i synnerhet investera i prospektering och utvinning av nya fossila källor.)

När det gäller att ta bort koldioxid så kan man göra det på olika sätt. Det lättaste, billigaste och mest naturliga är att återbeskoga områden som tidigare haft skogar. Den är given. Den har även positiva konsekvenser för biologisk mångfald, produktion av matjord och dricksvatten.

Sveriges Radio Klotet sänder idag onsdag ett program som handlar om Harvard-projektet SCoPEx som vill göra inledande tekniska försök med utrustning för SRM. Man mötte för stort motstånd för experimenten i på hemmaplan i USA. Så man har ansökt om att få göra det i Sverige, på Rymdbolagets forskningsstation i Esrange, fyra mil öster om Kiruna.

/Martin

PS. I SR Klotet så nämner man i en passage ”Lagrangepunkten”. För den intresserade så skrev meteorolog Anders Persson en artikel om Lagrangepunkten här på bloggen för ett par år sedan. DS.

Det är för mycket koldioxid i luften. Den höga koncentrationen gör att energi, främst i form av värme, ackumuleras på planeten. Ett amerikanskt team har begärt att få påbörja experiment som kyler planeten genom att spreja partiklar i stratosfären. Det är som att hälla socker i för salt mat. Man stötte på patrull för att göra försöken i Arizona så nu har man ansökt om att få göra dem här i Sverige, i Kiruna.

Det blir varmare i luften, glaciärer smälter, permafrost tinar och framför allt så blir haven allt varmare. Vädermönster förändras. Torka på en del platser med missväxt och skogsbränder som följd. Långvariga regn och skyfall på andra platser eller under andra årstider med översvämningar, jorderosion och förstörd infrastruktur som följd. Tropiska cykloner och förändrade vädermönster. Dvs klimatförändringar. Mätt i enheten ”Global medeltemperatur” så är vi nu uppe i drygt 1 grad, men alla delar i systemet har inte hunnit ikapp den temperaturen ännu. Glaciärsmältning, havsnivå och klimatzoner till exempel. Som jämförelse så är det under en istid 4 grader kallare. Smaka på det när när vi talar om Parisavtalet -och att vi dessutom är på väg att misslyckas med dess mål om max 2 graders uppvärmning.

Inte nog med att klimatförändringarna är stora, förändringarna går geologiskt sett väldigt snabbt. När vi gick ur senaste istiden, med 4 graders uppvärmning, så tog det 7000 år. Nu har vi gjort 1 grads uppvärmning -på 50 år! Och kan de närmaste 50 åren vara på väg mot ytterligare 1 till 2 graders uppvärmning. Geologiskt sett är detta en explosion. Det är inte underligt att ekosystem inte hinner anpassa sig. Situationen försvåras ytterligare av hur vi förorenar naturen med kemikalier, tungmetaller, läkemedelsrester samt hur bygger om den rent fysiskt.

Vi gör det här för att må bra, utvecklas, skapa välmående, fascineras, få makt, inflytande,.. Ja alla möjliga skäl. Såväl relevanta som mindre moraliskt försvarbara. Kruxet är att naturen inte tar hänsyn till varför vi gör saker. Hur goda avsikter vi än har så kan det få negativa konsekvenser. Det är därför oerhört viktigt att inte förblindas av vår egen moral. Sättet som vi försöker skapa välfärd på leder genom återkopplingar och förändringar av naturen på sikt till mindre välfärd. Och det handlar inte bara om ”fattiga människor och kommande generationer” (som om det skulle ursäkta oss), det har redan börjat. Också här i västvärlden.

Och hur många magiska innovationer vi än skapat som skapar välfärd, förundran och löser problem så är det enfaldigt, naivt och vanskligt att tro att framtida teknik kommer att lösa, eller ens signifikant mildra, de problem och händelseförlopp vi står inför. Hela den idén bygger dessutom på premissen om kunskap och kontroll. Men även om kunskapen ökar (så länge som vi och våra samhällen är välmående) så är idén om kontroll över naturen inget annat än hybris på globala skala. Kontroll existerar i laboratoriemiljö och väl avgränsade miljöer (många argumenterar för att kontroll inte ens existerar där).

*Haven blir allt varmare. Den högre halten koldioxid i luften gör också haven allt surare, pH-värdet sjunker.*

En ökad halt koldioxid leder inte bara till att det blir varmare och mer extremt väder. Det leder också till att haven sakta men säkert försuras. En tredjedel av våra utsläpp av CO₂ absorberas av haven. Fröjdens liljor? Nix, förvisso slipper vi ha koldioxiden i luften, men å andra sidan så blir haven allt surare, hittills ca 30%. pH-värdet sjunker. Vad spelar det för roll? -Fråga de som simmar i haven hur de känner. Alla organismer som använder kalk för att bygga skal och skelett. Alltifrån plankton och räkor till fiskar och korallrev. Strukturerna löses upp. ”Ocean acidification” är globala uppvärmningens elake tvilling.

Vi kan med teknologi sänka temperaturen i en galleria och vi kan styra pH-värdet i ett bassäng. Vi kan odla mat i växthus och är det för kallt, varmt, torrt eller blött så kan vi styra det. Om jorden blir förorenad eller vi får utbrott av svamp eller skadeinsekter så kan vi byta ut växter och jord. Men allt detta förutsätter att det finns ett ”utanför växthuset” som vi kan ta spjärn emot. (förväxla nu inte detta exempel med växthus med diskussionen om växthuseffekten)

De finns kreativa och inflytelserika individer och organisationer som tänker sig att vi ska skala upp denna modell till globala skala. Om det är för varmt globalt så borde vi kunna reglera temperaturen! Man tar sig för att betrakta hela planeten som objektet som ska styras i en viss riktning (inte bli för varm). Men man beaktar inte de andra delarna av systemet som också utgör hela planeten.

Orsaken till den global uppvärmningen är att vi har en överdriven halt koldioxid i luften. Om man försöker sänka temperaturen genom att hindra solinstrålning så kommer man att skapa nya problem och man kommer inte att lösa andra problemen som uppstår genom den förhöjda halten koldioxid i luften.

Om maten är för salt så ska man fokusera på att ta bort salt ur maten. Se till att luften har så nära den halt koldioxid som den haft de senaste 12.000 åren. En koncentration på 280 ppm istället för 415 som vi har nu. Det är inte svårare än så. Bind koldioxid, förslagsvis genom att återbeskoga världen. (PS. Att hugga ner och elda upp skogar är tvärtemot. DS).

*Koldioxid år 1700 till 2021. Från https://keelingcurve.ucsd.edu/pdf-downloads/*

Och för att inte göra det onödigt svårt så ska man givetvis också se till att andra handen slutar att hälla på mer salt på maten. Eftersom det förefaller vara svårt att bli bönhörd så får man låta bli att plocka fram nya saltkar ur skafferiet. Den ska ju ändå inte förbrännas så varför exploatera och investera i nya olje- och gasfält, kolgruvor och kolkraftverk? Det är principerna för att hantera globala uppvärmningen.

Som alla vet så försvinner inte saltet ur maten om att man sockrar den. Man kan kortsiktigt förvilla smaken av saltet, men har kvar problemen. Och skapat sig nya problem.

Tekniken att kyla planeten genom att hindra solinstrålning, ”Solar Radiation Management” eller ”Albedo hacking” som det snarast handlar om, skapar såväl nya klimatrelaterade problem som geopolitiska problem på global skada. För att få upp partiklarna (till exempel svavelföreningar) i stratosfären så krävs teknik som bara ett fåtal nationer har. Det kan ske genom artilleripjäser, raketer, stora ballonger, militära flygplan och liknande. Vem ska fatta beslut om vad som ska göras? Tänk om det visar sig att USA kan skapa fördelaktigt väder för sig, men det får oönskade konsekvenser för Kina, Ryssland och Indien, hur kommer samtalet då att låta? Och hur blir det med ozonskiktet, utsläppen sker på samma höjder som det tunna skiktet ozon finns som skyddar oss mot solens UV-strålar.

Och eftersom halten koldioxid kommer fortsätta att öka (vi väljer ju att kyla planeten genom att begränsa solinstrålningen, inte genom att minska utsläppen av koldioxid) så måste vi matcha detta med att även öka mängden partiklar vi sprider.

Och så var det det här med ”Termination chock”. Partiklarna stannar kvar i stratosfären i 1-3 år. Men koldioxiden blir kvar i hundratals år (den klingar av sakta och spår av CO₂ utsläpp idag kommer att synas i tusentals år). Så ett till tre år efter det att vi slutar spraya stratosfären med svavel så poppar temperaturen upp till den nivå den skulle ha i relation till halten koldioxid som finns där. Då kan det bli 1-2 grader varmare inom loppet av lika många år.

Sötman från sockret är kort, löser inte problemen och kommer med oacceptabla biverkningar.

Man har gjort modellförsök i datorer på Albedo hacking. Nu vill man göra praktiska försök. För första gången någonsin. Och man vill alltså göra det i Sverige! Det föreslagna experimentet, SCoPEx (Stratospheric Controlled Perturbation Experiment), är fysiskt sett litet (ett kilo partiklar) och kommer inte att han någon nämnvärd påverkan på klimatet. Men det kommer att ha en stor påverkan på fortsatta tekniska och politiska utvecklingen. Det är föreslaget att ske juni 2021.

Om Sverige vill ha trovärdighet rörande hållbarhet, miljö, internationell politik mm och inte vill hamna i situationer där vi försöker hantera globala miljöproblem på samma sätt som att sockra för salt mat så ska vi inte ta det där första steget. Inte ens en tesked av det.

/Martin

PS. Ytterligare konsekvens av Solar Radiation Management är att den klara himlen inte längre kommer att vara blå utan röd, orange eller grå. DS.

Tag - SCoPEx

Hindra solinstrålning istället för koldioxid?

Socker gör inte maten mindre salt