För snart två veckor sedan medverkade jag i Johannes Cullbergs podd, Vägen mot Paradiset. (Lyssna på avsnittet ”Vad alla borde veta om Väder och Klimat” på Spotify eller Poddtoppen eller där du hämtar dina poddar). Jag och Johannes pratar om klimat, extremt väder och vår antropocentriska världsbild i vad som kanske närmast kan beskrivas som en skarp kontrast till den traditionella berättelsen om paradiset. Men Paradiset finns i olika former och är vad vi gör det till, något som Johannes tagit fasta på.
Johannes är entreprenör (driver tex matkedjan Paradiset Marknad), hälsofreak och planetskötare. Han är nyfiken, vetgirig och påläst. Inför intervjun hade han rotat fram saker om mig som inträffade långt innan sociala media fanns. Men det är bara en vägvisare, han balanserar och låter samtalet ledas av platsen och tankarna som vi har i nuet.
Han tog utgångspunkt i vad som är bra cykelväder och intresset för naturvetenskap, vandrar igenom boken Extremt väder, reder ut frågetecken kring klimatförändringar, tropiska cykloner, Rossbyvågor, årstider, istider, Milanković-cykler, tinande permafrost, varför klimatet inte bara handlar om koldioxid och temperaturen i luften, återkopplingar och ett nödvändigt, men troligen inte tillräckligt, villkor för att hejda klimatförändringarna.
Vad är skillnaden mellan att göra väderprognoser för Försvarsmakten, på TV och till extremsporter? Sedan hoppar vi in i finansvärlden och det filosofiska, riskanpassande och pedagogiska värdet av katastrofobligationer.
Vi talar om det människocentrerade, antropocentriska, synsättet vi har och konsekvenserna av det. Visst har vi människor rättigheter, men det märkliga i att vi betraktar övrigt liv på jorden som räkmackor som bara finns till för vår skull. Vem är, och varför är det skillnad på subjekt och objekt? Det ohållbara i att vi expanderar exponentiellt men att naturen inte anpassar sig i samma hastighet och scenarier av detta. Värderingar, moral, paradigmskiften, ecocide, andra arters rättigheter och sociala tipping point.
Det var trevligt att bli intervjuad. Det är mycket jag vill säga på en gång och ibland ger jag mig inte riktigt tid att uttala alla ord eller göra konstpauser, jag pratar tidvis lite väl snabbt. Tänk om man kunde prata i parallella spår samtidigt istället för seriellt? Mer som man tänker.
Nå, surfa nu iväg och lyssna på vårt samtal. Det finns i två versioner, 42 och 67 minuter. (Dessa två magiska tal. Det ena svaret på alla frågor och det andra när jag vaknade och kunde börja leta frågor). Man kanske behöver lyssna på bägge för att inte missat något och repetera det bästa. 🙂 Länkarna i början av denna artikel leder till fullängdsversionen.
/Martin
