Tag - Media

TV, radio, tidningar, social media, hemsidor…

Solfilmen. Tack och farväl.

Av John Pohlman

Ett av Sveriges Televisions mest slitstarka inslag är den så kallade ”Solfilmen” som Aktuellt under drygt 45 år visat en gång i veckan första hälften av året. Den hade sin premiär i mitten av 1960-talet och anger solens upp- och nedgång med tidsvinst hur dagarna blir allt längre. Solen i filmen skapades av Sverker Lund som vid den tiden var frilans men senare blev anställd på Sveriges Television. Det är också han som hörs gäspa när solen lägger sig ner och somnar.

För att få bakgrundsmusik vände man sig till grammofonarkivet på Sveriges Radio där ett för många känt namn skickade några förslag varav man valde ut en fransk folkmelodi som genom solfilmen blivit allmänt känd. Visan heter Le fiacre som betyder hästdroskan och är skriven av den franske tonsättaren Léon Xanrof. Den version som är på solfilmen finns på skivan En revenant de la revue och spelas av Robert Valentino.

Men det finns också en text till melodin som just handlar om en hästdroska. Texten anspelar på de första åkdonen av det här slaget som startade i Paris i mitten av 1600-talet. Det var allmänna transportmedel som utgick från värdshuset Saint-Fiacre efter trädgårdsmästarnas skyddspatron det iriska helgonet Fiacrius. Samma typ av hel- eller halvtäckt åkdroska (fiaker på svenska) med parhästar och kusk infördes också i Wien och under glansperioden i slutet av 1800-talet fanns det över 1 000 fiakrar. En del kuskar underhöll då också under färden med sång. Även i våra dagar kan man i Wien åka med en fiaker och ta en turistrundtur i staden.

Denna blogg blir min sista för vädersajten som jag varit med från starten i juni 2009. Jag lämnar nu över hela verksamheten till Martin. Det har varit en inspirerande period och jag tackar för kommentarer och intresse såväl skriftliga som muntliga och slutar med en tillönskan om Ett Gott Nytt År.

/John

TV-väder historik del 9

Av John Pohlman

Låt mig efter ett avbrott om ideala klimatet avsluta min bloggserie om det svenska TV-vädrets historia med en kort sammanfattning.

17-22 maj 1954. Första väderrapporterna i svensk television under den s.k. Sandrew-veckan med meteorologerna Lars Oredsson och Sven-Göran Olhede.

29 oktober 1954 kl 18.00. Radiotjänsts premiärprogram ”En skål för televisionen” inleddes med vädret inför veckohelgen som återkom varje fredag under en tid.

9 augusti 1957 kl 20.00. Starten för regelbundna väderrapportern fem minuter varje fredag. 2 september 1958 kl 20.00. Aktuellts första sändning med Olle Björklund som programledare och Leo Rannaleet som meteorolog.

13 mars 1960. Premiär för underhållningsprogrammet Söndagsbilagan med väderrapport. April 1962. Arturi Similää börjar göra månadsprognoser.

Oktober 1965. SMHI börjar sända femdygnsprognoser.

5 december 1969. TV2 startar. Vädret inleder kvällens sändning men flyttas efter något år in i nyhetsprogrammet Rapport.

12 maj 1975. Första vädersändningen från studio i Norrköping på direktlänk till Aktuellt och Rapport.

1 oktober 1982. Väderrapporterna flyttas tillbaka till Stockholm och Rapport anställer egen meteorolog.

1986-1990. Gradvis övergång för väderpresentationen till ny teknik med chroma- key.

Februari 1992. Väderpresentationen i Rapport vinner första pris vid International Weather Forecasters Festival i Paris i konkurrens med 47 av alla de större TV-kanalerna i Europa och USA.

Maj 1994. Rapport får i Paris ytterligare en internationell utmärkelse bland 71 tävlande med ett specialpris för dess vetenskapliga framställning.

Under 1990-talet utökades nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport i Sveriges television med morgonsändningar (1993), lunchsändningar och sena kvällssändningar. Det krävdes då fler meteorologer och vid sekelskiftet hade man fyra fast anställda och ett varierande antal deltidsarbetande.

Efter ytterligare utökad väderservice under de senaste tio åren har man idag sex fast anställda meteorologer och sju frilansare. Väderredaktionen är bemannad 3.30-22.30 på vardagar och 8.00-22.00 på helger. Måndag till fredag producerar meteorologerna dagligen inalles 25 sändningar.

/John

Spring inte till TV-sändningar

Av Martin Hedberg

Det är när det gör ont som man lär sig bäst heter det. Under min första sommar på SVT (jag jobbade där mellan 1999 och 2005) så var jag på väg att missa en sändning. Det var en fredag och Rapport Morgon.

Jag vet att det var en fredag eftersom det som gjorde att jag ställde till det för mig var jag mellan nyhetssändingarna gjorde ett litet vädersnack om helgvädret med programledaren Marianne Rundström. Detta samtal blev ett litet hack i rutinerna som annars bestod av två sändningar per timme som avslutade nyheterna.

Efter helgvädersnacket gick jag tillbaka till väderredaktionen. Ut i studiokorridoren och sedan en trappa upp. Jag skulle, som jag gjorde mellan varje sändning, uppdatera väderkartorna och rendera om grafiken. Det här brukade ta 15-20 minuter, precis lagom för att sedan gå ner och ställa sig i studion för nästa sändning.

Vad jag inte hade tänkt på var att jag tappat en kvart av min knappa halvtimme genom intervjun om helgvädret. Plötsligt ropar en av grafikerna som satt i rummet intill: ”Martin, du är i sändning!!”. Det är jag inte alls det, jag sitter här tänkte jag först. Sedan tänkte jag att jag kanske glömt stänga av sändaren till mikrofonen, men det är dels ljudteknikerns sak att dra ner min volym i kontrollrummet, dels hade jag (nog) varit tyst.

Men plötsligt inser jag att jag skall vara i sändning. NU. Där ner i studion sitter Rikard Palm och kallpratar medan folk i kontrollrummet undrar var jag är. Jag rusar ut ur rummet, ner för trapporna, spurtar i studiokorridoren, sliter upp dörren till kontrollrummet och säger: Det är lugnt, jag fixar det här. Jag har aldrig tidigare, eller senare, kommit så snabbt på plats framför kameran.

Jag börjar prata om vädret i norra Norrland. Samtidigt tänker jag att det går oförskämt bra. Rusa från redaktionen till studion och ändå ha så bra koll på vad jag skall säga och agera.

Jag har precis börjat på vädret i södra Norrland när jag inser vad mitt problem egentligen är. Det är att jag behöver andas och det ganska rejält. Genom min tjurrusning har jag genererat en portion koldioxid i blodet som kroppen nu efter ett par tiotal sekunder behöver ventilera ut. Jag kämpar emot. Jag behöver flåsa ett par gånger, men det skulle se rätt dumt ut i TV. Men jag kan inte vänta den halva minuten det tar mig att på snabbaste sätt beta av Svealand och Götaland för att sedan lämna tillbaka till Rikard.

Jag försöker så gott det går tala samtidigt som jag andas både in och ut. Jag känner hur svetten tränger fram i pannan. Det här var inte så lätt och bra som jag trodde för en halv minut sedan. Till slut har jag forcerat igenom vädret i hela landet och kan bolla tillbaka till Rikard. Lampan på min kamera släcks och jag får andas på riktigt.

Det var lärorikt. Spring aldrig till en sänding. Regel nummer ett är givetvis att vara väl förberedd och i tid, men om man till äventyrs skulle vara sen: Gå. Kollegorna är tränade på att göra rockader och improvisera. Det är en charmig del av att jobba med direktsänd TV.

/Martin

TV-vädret, historik del 8

Av John Pohlman

Under perioden 1975 till 1982 sändes vädret från Norrköping. Förutom de dagliga kvällssändningarna till nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport, producerade också Norrköpings TV andra väderprogram, bland annat månadskrönikor.

I samband med flyttningen från Stockholm fick SMHI en ny ledning som ogillade att meteorologerna på sin fritid medverkade i TV. Man menade att denna verksamhet skulle läggas in i tjänstgöringen på SMHI. Det väckte också en viss förtret hos ledningen att TV-meteorologerna dessutom utnyttjades i andra produktioner, framförallt när regionalprogrammet Östnytt startade sina sändningar i januari 1980. Det ledde till att nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport flyttade tillbaka vädersändningarna till Stockholm.

Rapport profilerade sig genom att anställa en meteorolog på heltid och i oktober 1982 började jag tjänstgöra på redaktionen. Aktuellt engagerade fortfarande SMHI-meteorologer men var periodvis helt utan.

I mitten på 1980-talet började Rapport använda en helt ny form av väderpresentation. De handritade kartorna försvann efterhand och ersattes av datorproducerade. Väderkartorna fördes direkt in i TV-bilden med meteorologen i bild framför en tom skärm i studion och med en teknik som heter ”chroma-key”. I samband med detta gick också pekpinnen i graven, tydligen saknad av en del. Så småningom införde också Aktuellt den nya tekniken.

När TV4 startade med sina sändningar ville man ta nya grepp och anlitade kvinnliga väderpresentatörer utan meteorologisk utbildning. Man vände sig till ett engelskt privatföretag för material med kartor och text. Även om framträdandet var trevligt, lyste den meteorologiska okunnigheten igenom och efter några år blev de utbytta mot yrkeskunniga.

/John

TV-vädret, historik del 7

Av John Pohlman

Vid kanalklyvningen 1969 försvann nyhetsprogrammet Aktuellt och ersattes av ”TV-nytt och väder”. När Aktuellt sedan återinfördes i oktober 1972 valde man att slopa de handritade väderkartorna och i stället använda en typ av backprojektion. Kartskisserna av kvällens TV-meteorolog avritades på TV:s tecknarstuga för vidare behandling till diabilder. Vid sändningen var meteorologen först i bild med en kort inledning men sedan pratade han till enbart kartor och visade med en pekpinne. Det nya systemet blev inte särskilt lyckat. Meteorologen kunde inte själv styra kartbytena och projektorerna krånglade oftast. Ibland fick man av säkerhetsskäl förbanda vädret. Så gjorde man till exempel vid min allra första sändning den 9 oktober 1972. I TV2 presenterades vädret direkt i Rapportstudion med meteorologen i bild och handritade stora kartor.

År 1975 kom en stor förändring när SMHI flyttade till Norrköping. Vädret sändes då från TV-huset i Norrköping på direktlänk till de båda nyhetsprogrammen. Meteorologen var helt ensam i en studio med en kamera som styrdes från ett kontrollrum. I studion fanns en uppsättning med stora väderkartor för Rapport och en med små för Aktuellt. För att ytterligare skilja programmen åt fick meteorologen stå upp i Rapport och sitta ner i Aktuellt. Man använde också olika pekpinnar och i Rapport var meteorologen i bild under hela väderinslaget medan Aktuellt behöll den tidigare presentationen enligt ovan men hade återgått till handritade kartor. Vi TV-meteorologer var tacksamma att inte behöva byta kläder mellan de båda sändningarna!!!

Fortsättning följer.

/John

TV-vädret, historik del 6

Av John Pohlman

På 1960-talet fick vädret i TV ett alltmer ökat intresse mycket tack vare sändningarna i Aktuellt som hade höga tittarsiffror och var det utan motstycke mest populära TV-programmet. Förutom väderrapporterna i Aktuellt alla veckans dagar från december 1961 och två gånger dagligen måndag-lördag från 1963 gjordes också särskilda återkommande månadsöversikter.

Man använde också TV-meteorologerna i andra program av underhållningskaraktär och även i Aktuellt fanns tillfällen då man ville ”krydda” väderpresentationen med annorlunda inslag. Men i övrigt visades vädret för det mesta på av meteorologerna handritade kartor. Nästa stora händelse var kanalklyvningen 1969 när TV2 började med sina sändningar. Startdatum var den 5 december och sändningen inleddes med väder och meddelande och följdes av TV-nytt och Rapport.

I avsaknad av TV-hallåor var meteorologen först i kvällens sändning och han skulle börja med att säga ”God afton”, helst med lätt bugning för att på så sätt hälsa tittarna välkomna till programmet. Gjordes inte detta strömmade klagomålen in!

Efter några år flyttades dock vädret in i Rapport som sista inslag i nyhetssändningen. Det var samme meteorolog som under kvällen visade vädret i båda kanalerna och eftersom regeringen hade beslutat att nyhetsprogrammen skulle sträva till ”stimulerande konkurrens” innebar det också att vädret helst presenterades lite olika. Man gjorde då ett försök i TV1 att gå ifrån de handritade kartorna för en presentation av vädret med hjälp av diabilder.

Hur detta utföll kommer i nästa blogg i serien.

/John

TV-vädret, historik del 5

Av John Pohlman

Det stora genombrottet för svensk television kom 1958. Sändningarna från fotbolls-VM blev en publiksuccé.

På hösten startade också TV:s mest slitstarka program, nyheterna i Aktuellt. Premiären ägde rum tisdagen den 2 september och hela programmet finns dokumenterat.

Tyvärr hade man otur med tekniken som spelade flera spratt i sändningen och den blev dubbel så lång som beräknat. Programledare var Olle Björklund som sist i sändningen lämnade över till meteorologen med orden: och nu morgondagens väder.

Efter några ödesmättade sekunder dök en karta upp i bild med kvällens meteorolog Leo Rannaleet. Han hade en färdigritad Europakarta till sin hjälp och fick tacksamt berätta om en rekordvarm svensk septemberdag. På samma karta fick han sedan redogöra för prognoser både den följande dagen och ytterligare en dag. Tre dagar på en karta. En prestation!

Till en början sändes Aktuellt-programmen med väder endast två  gånger i veckan. Andra dagar visades väder i andra program, bland annat under en period i ett underhållningsprogram som hette Söndagsbilagan.

Efter hand tog Aktuellt över fler och fler vädersändningar och från december 1961 kom väderrapporten i Aktuellt samtliga dagar i veckan. Förutom dagligt väder gjorde man också månadsöversikter.

År 1962 började docenten Arturi Similä vid Meteorologiska institutionen i Uppsala presentera månadsprognoser. Detta uppfattade SMHI:s ledning som konkurrens och ansåg att träffsäkerheten inte var godtagbar.

Prognoserna blev dock populära till en del tack vare Similäs personlighet och hans trevliga presentationssätt. Han slutade med sina prognoser på våren 1965 och samma höst började SMHI med femdygnsprognoser.

Fortsättning följer

/John

TV-vädret, historik del 4

Av John Pohlman

Premiärprogrammet för Radiotjänsts utbildnings- och övningsverksamhet för television den 29 oktober 1954 innehöll tre huvudinslag.

Sändningen började med ”Vädret inför veckoslutet” som presenterades av meteorolog Lars Oredsson. Han hade hela 15 minuter till sitt förfogande och väderkartorna ritades upp under sändningens gång. Efter vädret följde nyhetsjournalen ”Utkik”. Sist kom sedan huvudnumret ” En skål för televisionen” som var ett underhållningsprogram med flera kända svenska artister.

Programmet återkom sedan varje fredag kl 18.00-19.00. Förutom veckoslutsvädret försökte man sig också på en månadsöversikt och prövade även med en amerikansk månadsprognos.

Men efter en tid försvann väderinslaget ur programmet. Man hade provat färdigt och det dröjde sedan ett par år innan man åter kunde se väder i svensk television.

Efter en nästan 10 år lång utdragen process med nämnder och utredningar beslutade regeringen äntligen på våren 1956 att Radiotjänst skulle få ensamrätt till svensk television och finansieras med licensavgifter och sändas ut via den nya sändaren i Nacka.

Officiellt skedde starten för svensk television den 4 september samma år. För vädret blev startdatum den 9 augusti 1957. Då inleddes regelbundna väderrapporter i svensk television med en fem minuter egen programpunkt varje fredag kl 20.00 med titeln ” Vädret inför veckohelgen”.

Nya meteorologer från SMHI fick göra debut i TV. Bland andra Gösta Salomonsson vars sammanställning av tv-vädret jag refererar till i denna bloggserie. Till en början höll man till liksom tidigare på A1:s område på Valhallavägen. Man byggde om de gamla slitna kasernerna och andra byggnader och kompletterade med baracker.

Den tekniska utrustningen för vädret var mycket enkel. Man ritade upp med tuschpennor direkt på två papperskartor som fästes upp bakom varandra i en träram. Kartorna växlades genom att dra dem upp eller ner men med tiden blev de tröga och fastnade och till slut fick man anlita en medhjälpare för växlingen.

Man pekade på kartorna med en upphittad, avbruten dirigentpinne. Denna ”dyrgrip” förärades jag när jag slutade på SMHI och anställdes av Rapport 1982.

Nästa blogg handlar om första Aktuelltsändningen.

/John

TV-vädret, historik del 3

Av John Pohlman

TV-sändningarna som Sandrews filmbolag arrangerade under en vecka i maj 1954 blev mycket uppskattade.

Väderinslaget fick också en hel del beröm i pressen. Expressen skrev att ”väderrapporten distanserar de flesta programmen och är spännande som en thriller”. Andra tidningar noterade att det var två trevliga herrar som pratade om vädret.

Den uniformsklädde SAS-meteorologen Sven-Göran Olhede ställde frågor och gjorde kommentarer till SMHI-meteorologen Lars Oredsson som redogjorde för väderläget och lämnade en prognos för påföljande dag med kartor som ritades upp under den 10 minuter långa programpunkten.

Framgången med TV-veckan gjorde att Sandrew ville göra ett nytt försök och ansökte liksom tidigare hos Telestyrelsen. Men ärendet gick nu till regeringen som samtidigt fick en begäran från Radiotjänst att få börja med TV-sändningar.

Det beslöts att Radiotjänst fick tillstånd och Sandrew avslag på sin ansökan. På Radiotjänst satte man genast igång med en utbildnings- och övningsverksamhet för ett första planerat program.

Man fick efter en tid tillgång till lokaler på Valhallavägen i A1:s gamla kaserner. Efter succén under Sandrew-veckan skulle det naturligtvis också innehålla väderinslag. Förutom Lars Oredsson blev också två andra meteorologer från SMHI anlitade, Bengt Thorslund och Tore Bergquist.

Fredagen den 29 oktober 1954 kl 18.00 sändes premiärprogrammet ut via sändaren på Teknis och kunde ses i huvudsak i Stockholmsområdet. Programmet var en timme långt och hette ”En skål för televisionen”. Detta fick markera den första inofficiella sändningen för svensk television. Fortfarande hade man ännu inte beslutat om TV-verksamhet i Sverige.

Fortsättning följer.

/John

TV-vädret, historik del 2

Av John Pohlman

Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet pågick det statliga arbetet för att starta televisionssändningar. Men det gick långsamt och på Tekniska Högskolan i Stockholm var man ivrig att pröva det här nya mediet.

Man byggde en sändare och skaffade sig nödvändig teknisk utrustning och den 13 december 1949 visade man ett luciatåg på Teknis i ett första eterburet direktsänt svenskt tv-program. Det gav mersmak och under de följande fem åren gjordes många produktioner som till exempel nobelfesten 1950. Man gjorde också återkommande underhållningsprogram med bland annat Lennart Hyland.

De första tv-meteorologerna. När fortfarande ingenting hände från statens sida en bit in på 50-talet, tog Sandrews filmbolag ett initiativ. Man ansökte hos Telestyrelsen om tillstånd att under en vecka få sända två timmars television dagligen. Det beviljades och mellan den 17 och 22 maj 1954 kunde man i Stockholmstrakten se programmen. Man hade byggt en tv-studie på Sandrews och sände ut via Teknis.

Programmen kunde ses på massor av tv-mottagare som man ställt ut i skyltfönster, på varuhus  och biografer runt om i Stockholm. Bland många inslag, även kommersiella, hade man också för första gången väderrapporter i svensk tv.

Eftersom SAS sponsrade sändningarna ville man att deras anställde meteorolog skulle visa vädret. Men då SMHI skulle leverera materialet krävde man att även en meteorolog från verket skulle medverka. Så blev det också. De två pionjärerna blev då Sven-Göran Olhede från SAS och Lars Oredsson från SMHI.

Fortsättning följer.

/John