Som jag skrev i förra artikeln så formligen krossades tidigare obehagliga värmerekord av medeltemperaturen under februari. Grafiken ovan är hämtad från Stefan Rahmstorfs tweet i söndags där han skriver:
”February Smashes Earth’s All-Time Global Heat Record by a Jaw-Dropping Margin”
1,35 grader varmare än referensperioden 1951-80. Tillsammans med att vi hade ett par tiondelar varmare redan för några tiotals år sedan gör det att vi i och med februari redan har passerat de 1,5 grader som vi hade som mål att undvika.
Nu skall sägas att temperaturen kan falla tillbaka något under mars och april tex i samband med att säsongens El Nino blir mer neutral. Om inte annat så syns det på grafiken att temperaturen kan variera. Såväl ner som upp. Men trenden är obehaglig och haven fortsätter att absorbera allt mer värme.
Så, vi vet att vi har en kris och att vi står nära randen till oåterkalleliga globala, regionala och lokala problem. Och vi vet vad som är orsaken till problemen. Vad gör vi?
Typ ingenting.
För det har ju gått bra hittills… Eller hur.
I går medverkade jag P4 Väst för att prata om ovanstående. Jag fick då frågan varför vi som är insatt inte går ut och talar om för allmänhet och beslutsfattare att vi har en kris och att vi måste agera.
Well, det är väl det vi har hållit på med. Men kruxet är att om man gör det på ett städat sätt, med kostym och skjorta, lugnt och sakligt, då blir man i och för sig insläppt överallt, men det händer inte tillnärmelsevis så mycket som krävs för att mota Olle i grind.
Om man å andra sidan klättrar och hänger banderoller i skorstenar, ockuperar gator och vidtar andra radikala grepp för att göra sin röst hörd, då blir man betraktad som paria av allmänhet och beslutsfattare.
Samhället är helt enkelt inte rustat eller förberett inför antropogena klimatförändringar.
I programmet igår så flaggade jag för min käpphäst om att vi borde ha ett ”2 meters”-mål istället för ”2 grader”. Det handlar om hur mycket vi vill begränsa havsnivån att stiga. Man skulle då få lite bättre grepp om vad vi måste anpassa oss till. (och med nuvarande klimatförändring så har vi låst in oss i mer än 5 meters havsnivåhöjning. Frågan är hur lång tid det tar.)
Jag fick också en fråga typ ”Är det för sent?”. Mitt svar var ”För sent för vad?” och ”Ja, vi har byggt in en hel del förluster”. Men det går fortfarande att begränsa hur stora de skall bli.
Men vi måste låta merparten, storleksordningen 80%, av det kända fossila kolet ligga kvar i marken. Det är varken rocket-science som ligger bakom den insikten eller omöjligt att genomföra. Men vi måste börja. På riktigt.
Keep it in the ground.
/Martin