Översvämningar i Tyskland, värmekupol över Kanada, bränder i Sibirien. Igen. Är det här det nya normal? Och den klassiska journalistfrågan ”Är det orsakat av klimatförändringar?”
Låt mig börja med den sista frågan. Den är nämligen felformulerad. Extremvädret vi upplever orsakas inte av klimatförändringar, extremvädret är klimatförändringar.
Jovisst, extremt väder fanns även innan vi människor började värma upp planeten, uttryckt i begreppet Global uppvärmning (vilket inte används så ofta i media längre). Men hur storleken på det extrema och hur ofta det återkommer har förändrats signifikant till följd av den globala uppvärmningen. Och det är vi människor som ligger bakom den. Helt och hållet. Framför allt genom att vi konsekvent har ökat halten växthusgaser i luften, främst koldioxid.
Så JA, det finns en tydlig länk mellan utsläpp av koldioxid (från såväl förbränning av fossilt kol som förändrad markanvändning och förbränning av biomassa) och det ökande antalet och storleken på extremt väder vi upplever.
Det är som att vädret går på steroider och det är vi som har injicerat dem.
Är det här det nya normala? Ja och nej. Det här är det vi får vid en grads uppvärmning. Men vi är i rask takt påväg mot ytterligare en, två och kanske tre graders uppvärmning. Dels för att klimatet, energibalansen till/från planeten, inte är i balans ännu. Växthuseffekten är förstärkt och Planeten ackumulerar energi. Dels för att det finns trögheter i klimatsystemet, till exempel är inte glaciärer i massbalans ännu på många hundra år. De tinar varvid mer mark exponeras vilket i sin tur gör att albedot, jordens färg, förändras vilket i sin tur gör att det blir varmare. Dessutom har vi ju på intet sätt upphört med utsläppen av växthusgaser.
Det kommer att bli ännu varmare. Så det vi upplever nu i form av ökat medeltemperatur och mer extrema väderhändelser, det är normalt bara just nu. Det kommer att vara en västanfläkt jämfört med hur det blir i framtiden.
Nuvarande klimat är statistik på nuvarande väder, inklusive det extrema. Framtidens väder och det extrema, kommer att vara ännu längre ifrån det vi genom hela vår civilisation betraktat som normalt.
De senaste drygt tiotusen åren, perioden som vi kallar Holocen, har klimatet varit förhållandevis stabilt. Vi har inte behövt reflektera över det. Men oj, ”Lilla istiden” hände ju för några hundra år sedan? Vadå, Themsen var frusen på vintern och det var missväxt i Europa? Under en riktigt istid ligger det två kilometer is över hela norra Europa. -Även på sommaren. I hundratusen år. Lilla istiden kontra en riktigt istid är som som att jämföra ett snuvigt förskolebarn i Gustavsberg med Covid-19 pandemin globalt.
Låt oss hitta fler paralleller med istider. Under en istid är jordens medeltemperatur 2 till 5 grader lägre än under Holocen (det finns olika sorters istider och grader i is-helvetet).
Nu är det drygt en grad varmare. Och inom något eller några decennium, så kan det vara två grader varmare. Typ en halv istid men åt andra hållet.
Och innan Greta, dina egna barn och kanske också du själv hunnit göra karriär, fått makt och kunnat ersätta dagens beslutsfattare med personer förmår ta med vetenskapliga insikter som funnits på bordet sedan 1960-talet samt tänka och agera långsiktigt och globalt ansvarsfullt, så kommer vi att reflektera över 2020-talet och säga att det inleddes med en pandemi, men att det parallellt med den blev uppenbart för många att de allt mer extrema väderhändelserna bara var början på väldigt omfattande förändringar. Förändringar som det varken fanns vaccin eller flockimmunitet mot.
Vad vi människor gör spelar roll. Det kan bli sämre och det kan bli bättre. När det gäller klimat och extremväder så står förhoppningarna till att få förändringarna att gå så långsamt att vi som individer, våra samhällen och naturen i stort ska kunna anpassa oss/sig. Utan kollaps. Det kommer att bli mer extremt innan det förhoppningsvis planar ut på en nivå som fortfarande är hanterbar. Det är upp till oss.
/Martin
Btw, det här är den första bloggartikeln jag skriver sedan slutet av mars. Jag hade skrivit klart allt så som du läser det här ovan. Och som en händelse så hör Dagens Eko av sig och gör en intervju om kopplingen mellan klimat och extremt väder. (Ska förmodligen sändas i P1 Luncheko idag). Jag förklarar att global uppvärmning leder till intensivare hydrologiskt kretslopp, mer fart i avdunstning och regn och att det ökar sannolikheterna för att extremt väder ska uppstå. Det är i princip samma sak som kollegan Michael Tjernström säger, men som journalister formulerar sig så tvingas Michael (så som han svarade igår i alla fall) inleda med att säga ”man kan inte koppla en enskild väderhändelse till klimatförändringarna”. Det tolkas troligen av lyssnare som att det inte har med varandra att göra. Men det det mycket väl ha. Det är bara det att vädret en dag inte är ett bevis för klimatförändringar. Men det kan mycket väl vara orsakat av globala uppvärmningen. Det är som en dopad idrottare. Hen hade kunnat vinna tävlingen även utan doping, men sannolikheten ökar med doping och rekorden blir mer extrema. Men att en idrottare vinner en tävling eller slår ett rekord är inte bevis för att hen är dopad.
Lyssnade på dig i lunchekot och håller helt med.
Vi går inte säkra i Sverige, ”parkerar” ett ”Bernd” lågtryck över Mälardalen eller Vänerområdet blir det ”Land unter”. Och den 30-31/8 97 kom det upp till 300 mm i det lyckligtvis bebodda Fulufjället…
obebodda Fulufjället ska det stå 🙂
Väldigt intressant läsning. Jag läste någonstans om att jorden genomgår värmeperioder och köldperioder och att det vi är i nu egentligen ska vara någon form av köldperiod, en slags istid. När man har räknat på den globala uppvärmningen har man då tagit hänsyn till att vi skulle vara i en sån här köldperiod och vad resultatet blir när köldperioden är över (hur lång tid det nu kan ta) samt vad skillnaden blir mot om det hade varit opåverkat av människan? Eller är det bara så enkelt som att vi kortat av köldperioden, avbrutit den, och nu är på väg in i värmeperioden i förtid? Eller är jag helt ute och cyklar i mina funderingar?
Vi är i en värmeperiod, en så kallad ”interglacial period”. De kommer och går med ca 100.000 års mellanrum beroende långsamma variationer av astronomiska faktorer som jordaxelns lutning.
Om människan inte hade påverkat klimatet så skulle vi så sakteliga, om 30-50.000 år, komma in i en ny istid. Det är långt dit.
Hade vi varit smarta så hade vi pyst ut lite lagom med växthusgaser om ett par tusen år för att undvika detta.
Men det vi nu gör är att formligen vräka ut växthusgaser samt rubba ekosystemen på en mycket större skala. Det gör att vi är på väg mot en uppvärmning som är större än vad planeten varit med om på ett par miljoner år. Och det går så snabbt att många växt- och djurarter inte kommer att kunna anpassa sig, dvs vi skapar en ekologisk kollaps. Det senare gör att vi nu lever i början av det sjätte massutdöendet.
Påståendet att ”man kan inte koppla en enskild väderhändelse till klimatförändringarna” är helt fel. Hade vi inte haft de utsläpp man syftar på när man talar om ”klimatförändringarna” så hade varenda sekund – varje enskild väderhändelse – av väderutvecklingen varit annorlunda. Vi hade helt enkelt haft en annan utvecklingslinje på jorden. Även Martins uttalande att ”det kan mycket väl vara orsakat av globala uppvärmningen” för in logiken på fel spår.
Vi kanske menar samma sak men missförstår varandra.
Allt väder är annorlunda till följd av att vi släppt ut (dessutom kopiösa mängder) växthusgaser.